Litteraturens särart och andra medier

En del av skönlitteraturens legitimeringar i utbildningen skulle kunna ses som unika, medan flera andra är möjliga att komma till mötes genom andra medier eller kulturformer, eller genom helt andra verktyg och arbetssätt. Men vad i består egentligen litteraturens särart och vilka förutsättningar skiljer den från andra kanaler? Och vad får detta för konsekvenser för litteraturens uppgift i undervisningen?

Film är det medium som oftast lyfts fram som jämförelse av intervjupersonerna. Lärare 1 menar att det finns gemensamma nämnare mellan film och litteratur, men också avgörande skillnader:

Att läsa en bok är väl att göra sin egen film på nåt sätt. Att skapa sina egna bilder och sina egna föreställningar om människorna i boken och miljöerna, även om man naturligtvis får hjälp av texten. Det är ändå en slags kreativ process att läsa på ett annat sätt kanske än att se en film. Den kreativiteten tror jag är viktigt för den personliga växten eller utvecklingen. Och för fantasin och inlevelseförmågan (L1).

Han menar vidare att eleverna genom att ha växt upp med film och bildmedier, lättare tar till sig den typen av källor. Att exempelvis läsa Homeros, innebär också i en färsk översättning en stor svårighet, genom metern och ett språk eleverna är ovana vid. Lättillgängligheten är det största skälet till att man ibland väljer att visa film, förklarar han.

De resonemang Lärare 2 för om skillnaderna mellan film och litteratur är likartade. Det finns en skillnad i kunskapsprocessen genom hur man tillägnar sig synintrycken; i litteraturens fall är det en mer abstrakt process där texten måste bearbetas för att skapa bilder hos läsaren, vilket är mer

arbetsamt och tidsödande än i fallet med film – men också skälet till varför den fäster sig starkare i minnet. Precis som Lärare 1 betonar han lättillgängligheten hos filmen, och menar att det går att ta hjälp av elevens medievana för att hitta referenspunkter och vägar in i litteraturen:

Sen är de rätt vana att se filmer, och har mycket referenser, och man kan utifrån det göra kopplingar till litteratur, och få dem att läsa romanen den bygger på eller någon annan roman med liknande tema (L2).

Elev 1 ser en likhet mellan film och böcker genom att de båda är en form av underhållning och avkoppling – ett sätt att kliva in i en annan värld. Man kan på samma sätt som i böcker lära känna och förstå andra människor. Skillnaden kan bestå i att filmtittandet är en mer kollektivt syssla i bemärkelsen att den ofta sker tillsammans med andra. Med en bok sitter man däremot i avskildhet, lite sluten i sig själv, vilket kanske gör det lättare att verkligen tränga in i berättelsen och komma karaktärerna nära, menar hon. Boken kräver också på ett annat sätt oavbruten uppmärksamhet hela tiden. Hon lyfter också fram att det kan finnas en skillnad i status:

Jag tror nog att samhället ser det som mer allmänbildande att ha läst mycket böcker. Men det beror nog på lite också, både vilken generation man är, och vilka sorts filmer man ser. Ser man på jättemycket komedier så kanske det inte ses som lika allmänbildande som att ha läst jättemånga klassiker. Samma sak, läser man bara en massa deckare så kanske det inte ses som lika allmänbildande som att ha sett... ja (E1).

Hon menar sig själv hellre ha läst många böcker än sett många filmer, men säger att det också kan ha att göra med att göra hur andra ser det.

Elev 2 framhåller att man i grunden kan få likartade faktakunskaper av film och andra medier, med skillnaden att en jämförbar bok trots allt är mer omfattande till innehållet och att man lägger ned mer tid på en bok. Stärkandet av språkförmågan och det ökade ordförrådet som läsningen medför är däremot en skillnad menar hon, och fortsätter:

Man har ju större fantasifrihet om man läser en bok. Och en bok är också mycket, mycket längre. Vilket gör att man kommer in i historien på ett annat sätt och lär känna personerna mer, man hör ju också vad de tänker, vilket gör att man förstår dem på ett helt annat sätt än om man ser en film. Där är det ju oftast huvudpersonen man får lära känna mest, men i en bok kan bipersonerna bli minst lika viktiga, och genom huvudpersonens ögon så ser man dem på ett annat sätt. Och just det att man kan mer bestämma i huvudet hur man tolkar olika saker, i en

film blir det lite mer självklart, för allting bestäms mer eller mindre åt en (E2).

Några saker lyfts fram i intervjuerna som särskiljande och utmärkande för litteraturen som medium: språket, den kreativa processen och fantasiförmågan. Att nå upplevelser, faktakunskaper och att leva sig in i en annan värld däremot, är egenskaper som litteraturen i olika mån har gemensamt med ett medium som film. Det påpekas dock att både inlevelseförmågan och faktakunskaperna troligen blir mer omfattande vid läsning, genom att mediet är mer utförligt och kräver mer tid och koncentration – man skulle kunna kategoriserade detta som att mediet erbjuder ett särskilt djup. Möjligheten att följa karaktärernas tankar är dessutom större i boken, för som Elev 2 påpekar: ”man hör vad de tänker”. Den allmänbildning Elev 1 talar mycket om, menar hon kan fås både genom film och litteratur, men antyder att hon uppfattar att litteraturen kanske ändå åtnjuter en särskild status i samhällets ögon. Samtalen uppehåller sig i första hand vid film och bilder – andra mediala former och blandformer som ofta kommer upp i samtal om ett vidgat textbegrepp – företrädelsevis internetkällor, datorspel och virtuella världar – har kanske ännu inte utvecklats i tillräcklig grad för att konkurrera om samma utrymme som litteraturen i utbildningen.