I denna sista bok som skall analyseras i uppsatsen följer ett avsnitt om olika bibelsyn på ett naturligt sätt efter kapitlen om judendomen och kristendomen. Björlin gör kopplingen tydlig för eleverna genom att påpeka att gudsuppenbarelsen är olika för de bägge religionerna, och hur de heliga skrifterna är det sätt som Gud meddelar sig med människorna enligt dessa religioner. Björlin ger även ett god pedagogisk inledning till varför olika bibelsyn bör presenteras:
134 Berger, The Sacred Canopy s. 153. 135 Berger, The Sacred Canopy s. 152.
”Det finns olika sätt att läsa Bibeln på. Alla troende kristna läser Bibeln som en källa till kunskap, som inspiration, som bön eller som meditation. Böckerna som ingår där är Guds ord, menar kristna. Men innebörden av detta uttryck
är inte klar.”136
Det inleds på ett bra sätt, där läsarna förstår att i likhet med andra heliga skrifter så finns det olika tolkningar också av Bibeln. Detta står i bjärt kontrast till läroboken Söka svar. Att det finns olika innebörd och tolkningar av vad Guds ord skulle kunna vara i ett kristet perspektiv berättas också, vilket ger en direkt förståelse för att olika grupper och inriktningar har olika syn på samma heliga skrift.
En noggrannhet i undervisningen inom alla ämnen i skolan är naturligtvis viktig, men inom religionskunskap är det ”A och O”. I och med att detta ämne tar upp innehåll som antingen kan upplevas som det mest personliga en människa har i sin tillvaro, eller som det mest provocerande man kan ställas inför, är det mycket viktigt att man är noggrann i presentationen av olika
religioner och deras inriktningar. Watson skriver:
”To consider religion carefully is not to be dogmatic and exclusivist, but actually the opposite, for it allows an important area of experience – both communal and private – to be explored instead of being ignored or reinterpreted
in terms inappropriate to it. Religion is thus allowed to speak for itself.”137
Att just motverka fördomar och felaktiga tolkningar av en religion eller religiös inriktning är i allra högsta grad skolans uppgift. Annars skulle be skolan som kunskapsskapande institution och religionskunskap som ämne vara irrelevant. Därmed ställs också krav på materialet som används i undervisningen i skolan, liksom på lärarna. Björlin visar prov på en noggrannhet här, vilket ytterligare skärps i detta uttalande:
”Ser man varje formulering som direktinspirerad av Gud så blir varje ord, varje mening viktig för trosinnehållet. Ofta används ordet fundamentalister om kristna med en bokstavstrogen bibelsyn. Ordet ”fundamentalist” används numera på ett vagt sätt men kan sägas beskriva en hel grupp av delvis olika bibelsyner som har det gemensamt att de
anser att bibeltexterna är direkt gudainspirerade och därför, i någon mening, ofelbara. Ibland används också ordet
bokstavstrogen om ett sådant synsätt. Själv skulle en sådan läsare snarast beskriva sin bibelsyn som bibeltrogen eller
helt enkelt som en kristen bibelsyn. Den som inte är troende på ett visst sätt kan inte förstå Bibeln rätt, skulle han mena. Den kristna tron blir då starkt kopplad till tron på Bibeln som ett direkt och ordagrant Guds tilltal. Dess
sanning är absolut om man har förstått texten rätt, menar man.”138
Björlin erbjuder eleverna här ett mycket lättförståeligt och pedagogiskt strukturerat textstycke som ger en god inblick i vad en fundamentalist är, och hur han eller hon ser på Bibeln.
136 Björlin, Livets kurs – Religionskunskap för gymnasiet s. 108. 137 Watson, The Effective Teaching of Religious Education s. 35. 138 Björlin, Livets kurs – Religionskunskap för gymnasiet s. 108.
För det första är Björlin mera försiktig i sitt namngivande av fundamentalistisk bibelsyn, han poängterar att många kallar vissa kristna för fundamentalister, men att ordet i sig är en vag beskrivning. Vidare påtalar han att fundamentalismen, som vi har sett tidigare i exempelvis Marsdens och Vanderlaans framställningar, är diversifierad till sin natur. Man förenas i tron på Bibeln som Guds ord och den ofelbarhet som följer enligt deras logik. Björlin förklarar även på ett bra sätt vad inspiration innebär och använder sig av en nyanserad terminologi i syfte att inte nedvärdera fundamentalism som trosinriktning. Han hänvisar till olika benämningar,
bokstavstrogen och bibeltrogen, och visar därmed prov på att andra benämningar kan användas förutom den pejorativt klingande ”bokstavstroende” även om bokstavstrogen tangerar denna. Men det är en mycket god och pedagogisk framställning som inte är färgad av värderingar, utan enbart av avsikten att presentera kunskap på ett diversifierat sätt. Detta går väl ihop med den allsidighet som krävs inom skolan. Det är en förvånansvärt balanserad framställning som varken tar ställning för eller emot sitt innehåll, utan presenterar det sakligt. Olov Dahlin menar att just läroböcker har en så central roll i skolans undervisning och kunskapsförmedling i samband med sin undersökning av hur etniska religioner framställs i läromedel. Om detta säger han:
”Därför är skolans roll i att presentera en neutral och rättvis bild viktig.”139
Einar Lilja skriver att för att undervisningen i skolan skall vara av en objektiv karaktär spelar läroböckerna en ”betydelsefull roll”.140 Vidare fortsätter Björlin på en god väg i att beskriva andra bibelsyn, förutom den bibeltrogna. Han skriver:
”Men en kristen läsare kan också betona Bibeln som Kyrkans skriftsamling, som en ”läsebok” sammanställd av den unga Kyrkan, där skrifterna skrivits och valts ut för att vittna om Jesu liv och verk. Bibeln är inte själv och som
helhet Gudsuppenbarelsen; Bibeln innehåller Guds uppenbarade sanning.
Björlin presenterar en liberal tolkning av Bibelns auktoritet och innehåll på ett lika gott sätt som han gjorde med den fundamentalistiska. Det blir uppenbart i kontrast till den fundamentalistiska uppfattningen att Bibeln här innehåller gudomlig sanning, inte att den är gudomlig sanning ord för ord. Med uttrycket ”läsebok” ger Björlin eleverna en pedagogisk bild av vad Bibeln kan betyda för dem kristna som intar en liberal inställning till den, såsom Svenska kyrkan gör. Skillnaderna i syn på själva inspirationen uttrycks också tydligt:
139 Dahlin, O Hur framställs etniska religioner i svenska läromedel? i Thalén & Öden Lindgren Nya mål?
Religionsdidaktik i en tid av förändring s. 38-39.
”Händelserna skildras av människor utifrån sin tids världsbild och kunskaper, vilket färgar texterna. Man kan därför inte läsa och fullt ut förstå Bibeln annat än i dess kristna sammanhang. När man kallar Bibeln för Guds ord, betyder det därför inte att alla formuleringar och inslag i texterna är direktinspirerade av den helige Ande. Bibeln innehåller som helhet Guds budskap till människorna och de mest centrala delarna är evangelierna som handlar om den person
som enligt de kristna är Guds son, Jesus Kristus.141
Det är lättförståeliga och konkreta formuleringar som Björlin använder sig av, det blir enklare för eleverna att se kontrasterna mellan hur fundamentalister eller mer liberala kristna uppfattar Bibeln som gudomlig, kontra som auktoritet. Att denna liberala/symboliska uppfattning ser till en helhet och inte ord för ord blir uppenbart för läsarna, därmed får dem en rättvis chans att kunna problematisera och diskutera likheter och skillnader i ett klassrumssammanhang. Björlin poängterar att här utesluts en direktinspiration och att människorna som skrivit texterna är mer förankrade i sin tid och kontext, och att budskapet skall förstås utifrån detta primärt. Skillnaden mellan en bibeltrogen syn och denna är primärt den att bibeltrogna emfaserar ordens eviga giltighet pga verbalinspirationen, medan en mer liberal syn emfaserar människornas bundenhet till tid och kontext utifrån en helhetsupplevelse av Gud. Fundamentalisterna håller med om att människorna var bundna till sin tid och kontext, medan giltigheten ligger i Andens direkta styrning av dem mänskliga författarnas nedtecknande av innehållet.142
Vidare beskriver Björlin även den historisk-kritiska bibelsynen:
”Bibeln måste ständigt läsas på nytt i ljuset av den kristna tron och därför förändras och utvecklas hela tiden förståelsen av den. En sådan bibelsyn brukar ibland kallas historisk-kritisk. Den kristna tron är här inte lika starkt
kopplad till ett särskilt sätt att tro på Bibeln, vilket är fallet när det gäller de bibeltrogna läsarna.143
Björlin har rätt i sin text, men kunde ha poängterat just den historisk-kritiska skolans emfasering av att Bibeln måste tolkas i ljuset av vetenskapen, liksom den måste kritiskt studeras av
historiker, antropologer, arkeologer osv. Dock är det bra att han poängterar skillnaderna i sakliga ordalag mellan bibeltrogen syn och historisk-kritisk. Eftersom Björlin fortsätter sitt resonemang med något som han benämner existentiell tolkning av Bibeln blir avsnittet om historisk-kritisk syn alldeles för diffust då tolkningarna i mycket går in i varandra. Exempelvis säger Björlin:
”Vissa troende har ifrågasatt den historiska, faktiska bakgrunden till centrala avsnitt i Bibeln. Man har ifrågasatt om det är historiskt sant att Jesus botade sjuka, uppväckte döda och själv uppstod.144
141 Björlin, Livets kurs – Religionskunskap för gymnasiet s. 108-109. 142 Becker, Den heliga skrifts verbalinspiration s. 41.
143 Björlin, Livets kurs – Religionskunskap för gymnasiet s. 109. 144 Björlin, Livets kurs – Religionskunskap för gymnasieskolan s. 109.
Detta låter närmare den historisk-kritiska synen än den fortsättning som Björlin går in på när han talar om existentiell tolkning. Just förnekandet av mirakel som möjliga konstituerar en historisk- kritisk tolkning av Bibeln. Eftersom vetenskapen inte kan räkna med sådant, utan enbart med sådant som empiriskt kan observeras eller mätas, måste denna inriktning förneka miraklen i Bibeln. Den skall läsas som vilken annan mänskligt producerad skrift som helst, händelser skall undersökas vetenskapligt med hjälp av historievetenskapen, arkeologin mm. Att dem som bekänner sig till en existentiell tolkning anser samma är möjligt, men det kan bli förvirrande om elever skall observera skillnader mellan tolkningarna. Men Björlin rätar åtminstone delvis ut frågetecknen:
Det viktiga är inte vad som är fakta i Bibeln, menar de. Istället läser de Bibeln som berättelser vars budskap är en
sanning om människan på ett djupare plan. Det sanna kristna budskapet är dolt i legender och myter som måste
tolkas. Att Jesus uppstod ges kanske innebörden att vi är helt annorlunda än materien, något heligt som inte kan förklaras med naturlagarna. Att Jesus botar sjuka och uppväcker döda kan tolkas så att tron på Gud står för det
livgivande och det som skapar förnyelse i människans eget liv. Allt detta oavsetts vad som faktiskt hände i Jerusalem ca 30 e Kr.
Som sagt blir det ändå en kontrast mellan tolkningarna, även om de skulle kunna bli hopblandade ganska lätt på exempelvis ett prov. Men detta är naturligtvis inte livsviktigt, det viktiga i
sammanhanget är att Björlin ger en mycket god helhetsmässig presentation av hur Bibeln kan tolkas på många olika sätt. Detta är förstås av värde att känna till så att man inte ”drar alla över en kam” eller buntar ihop alla kristna till en form – och karaktärslös massa helt utan skillnader. För det är ju just detta som skiljer alla religiösa inriktningar åt, olika syn på heliga skrifter, på tolkningen av det innehåll som finns i dem. Förstår man inte skillnaderna, hur skall man då kunna förstå varför det exempelvis historiskt har funnits så många konflikter kring religionerna?
Björlin avslutar avsnittet om bibelsyn på ett gott sätt, han poängterar att inte bara troende av olika samfund kan läsa och tolka Bibeln, detta kan självklart ateister eller agnostiker också göra. Bibeln tillhör inte enbart de troende, utan alla människor som vill läsa och tolka. Björlin menar att Bibeln kan läsas som god klassisk litteratur, att den kan studeras i syfte att utröna kulturella fenomen, historiska händelser osv. Även språkvetare som arbetar med hebreiska, arameiska och grekiska kan naturligtvis läsa och tolka Bibeln i ett rent språkvetenskapligt studium. Detta kan ge god information om tiden Bibeln producerades i rent filologiskt.
Björlin poängterar också rikedomen av poesi och vishetsord som något alla generationer kan ta del av.145 Avsnittet om kristendomen är stort och varierat, ca 35 sidor, och Björlin visar prov på en struktur som tar upp essentiella inslag i denna religion. Här får eleven ett större
helhetsperspektiv och därmed möjlighet att bättre kunna förstå och problematisera, vilket ju är kursplanernas mål för ämnet religionskunskap.
Att det i Björlins lärobok finns rik information och pedagogiskt välstrukturerade formuleringar, förutom någon enstaka som var något diffus, kan analyseras utifrån Dobbelaeres teori om sekularisering. Han karakteriserar sekulariseringsprocessen som evolutionär, en process som ständigt är i förändring, raka motsatsen till statisk eller progredierande åt ett specifikt håll. Här kan man tala om att ett fördjupat intresse för att se variationerna inom religionerna, att man har ansett att det är av värde att presentera olika tolkningar till gymnasielever, trots att andra läroböcker inte har gjort det. Då skolan främst omfattas av en samhällelig och organisatorisk sekularisering kan man förstå dessa krafter som föränderliga utifrån sina områdens premisser. Politik, där utbildning och skola i högsta grad är en central del, förändras av den evolutionära sekulariseringsprocessens rörelsemönster. Det är en oerhörd komplex process som också omfattas av en individuell sekulariseringsprocess, där individerna inom samhälls- och organisationssektorn (här skolan) kan påverka utifrån sina premisser. Så Dobbelaere:
”Not only is the particular cultural complex important in the unfolding of the societal secularization process, so also are the evaluations of this process by individuals. We must, therefore, divest our thinking about societal
secularization of its mechanical character.146
5.0 Resultat och diskussion
Vi har nu undersökt de läroböcker som har fungerat som källmaterial i denna uppsats och därmed kan vi utifrån de teoretiska ramarna och empirins resultat dra slutsatser kring uppsatsens ämne. Utifrån sekulariseringsteoretiska perspektiv, här i uppsatsen hämtat från sociologerna Peter L Berger och Karel Dobbelaere, har resultaten varit tydliga och påvisar en genomgående trend i materialet.
145 Björlin, Livets kurs – Religionskunskap för gymnasiet s. 110. 146 Dobbelaere, Secularization s. 61.
Den svenska skolan har givetvis genomgått stora förändringar det senaste seklet och detta har inte minst fått konsekvenser både för undervisning och organisation. Ämnet religionskunskap har genomgått drastiska förändringar, från att ha varit kristendomskunskap till dagens
religionskunskap. Under 90-talet fick kristendomen en återkommande position i samband med debatterna om etik i skolan. Religionskunskap blev också ett kärnämne av åtta stycken på gymnasieskolan, dock inte på grundskolan. Försök gjordes att motarbeta ämnets status som kärnämne, men ämnet kvarstod.147 Från 60-talet till idag, historiskt sett en kort
tidsperiod, har alltså omfattande förändringar skett i relation till religionskunskap som ämne och dess vara eller icke vara. Utifrån sekulariseringsteoretiska perspektiv kan vi fastslå att en sekulariseringsprocess har skett, en process som enligt Berger ingalunda är en modern företeelse, utan istället en immanent process som sedan biblisk tid har följt kristendomen genom tiden. Han menar att sekulariseringen är en naturlig del av den kristna religionen, och särskilt av protestantismen. Den pluralism som idag råder har ytterligare gett kraft åt
sekulariseringen, detta påtalar Berger särskilt:
”it is just as possible to say that pluralism produces secularization as it is to say that secularization produces pluralism.148
Pluralismen ligger till grund för den svenska skolans värdegrund och just människors olikhet är utgångspunkten för skolans demokrati.
Men härigenom skall också alla elever få utveckla sina åsikter och komma till tals och pluralismen är en förutsättning för den sekulära skolan.149 Detta menar Berger vara
sekulariseringens drivkraft i modern tid. Berger kopplar även sekulariseringens kraft idag till vad han kallar “the crisis of theology”, dvs. den kristna religionens plausibilitetsproblem i en modern värld där vetenskap och empiri är styrande.
En annan sak som har berörts har varit framställningen av kurslitteratur för de olika ämnena och vi har i denna uppsats fokuserat på gymnasieskolan och litteratur i religionskunskap. Frågeställningarna i uppsatsen har fokuserat på hur den utvalda kurslitteraturen har talat om kristen fundamentalism och hur olika bibelsyn framställs. Detta bottnar i en upplevelse som jag hade under min verksamhetsförlagda tid, då elever i årskurs tre, på ett studieförberedande
147 Olivestam, Religionsdidaktik – om teori, perspektiv och praktik i religionsundervisningen s. 22-26. 148 Berger, The Sacred Canopy s. 155.
samhällsvetenskapligt program efter ett besök av ett kristet samfund uttalade starkt pejorativa åsikter om begreppet fundamentalism och om fundamentalistisk bibelsyn. De visste inte heller någonting om att Bibelns auktoritet tolkades på olika sätt av olika kristna grupper. Jag ställde mig då frågan hur läroböcker i religionskunskap talar om dessa företeelser och om en sekulär tid kan ha betydelse för hur man presenterar fakta, och om man talar om detta överhuvudtaget. Skolan som organisation lyder under lagar stiftade av Riksdagen och även om skolan idag är kommunal är det ändå staten som har ett övergripande ansvar då
kommunerna är en förlängning av staten. En sekularisering på makronivå har medfört att även skolan på mesonivå påverkats, vilket i sin tur har lett till en sekularisering på mikronivå där eleverna inräknas. Framställningen av kurslitteratur har speglat denna process. Det har i denna uppsats observerats att kurslitteraturen överlag har på ett otillfredsställande sätt bearbetat begrepp som fundamentalism och olika bibelsyn. Den svenska skollagen och läroplanen (Lpf 94) har uttalade krav på att skolans undervisning skall vara helt fri från konfessionella inslag och detta är en konsekvens av sekulariseringen på makronivå.
Boken Religionskunskap för gymnasiet A-kursen från 1997 är ingen större ljusglimt i
sammanhanget. Bibeltrogen tolkning nämns överhuvudtaget inte och när man kommer in på ämnet fundamentalism blir resultatet flera sakfel och en väldigt diffus diskussion kring begreppet inspiration. Detta är inte didaktiskt optimalt eller för den delen heller särskilt väl genomtänkt. Fundamentalism påstås vara att man anser Bibeln vara Guds ord. Det är att simplifiera något oerhört även om detta är en kursbok för gymnasieskolan. Det kan uppfattas som att fundamentalismen enbart består i denna uppfattning om Bibeln, och inget annat. Det sägs ingenting om fundamentalism som rörelse och vad som betecknar den, det sägs väldigt litet om annan syn på Bibeln såsom den liberalteologiskt symboliska och den historisk-kritiska bibelsynen eller skolan nämns inte alls. Även dessa inriktningar har en uppfattning om Bibelns förhållande till Guds ord. Inom dessa inriktningar menar man också att Bibeln är Guds ord, dock i annan bemärkelse än den uppfattning som betecknar
fundamentalisternas.150
150 Exegeter och forskare inom den historisk-kritiska skolan kan mycket väl tänka sig att Bibeln är inspirerad av
Gud, men att det finns saker som bibelförfattarna inte hade en aning om, exempelvis naturvetenskapliga företeelser som de därmed begick misstag i att beskriva. Därmed finns fel i Bibeln, enligt dessa exegeter, vilket
När Alm vidare talar om evolutionsläran kontra fundamentalismen blir det återigen diffust. Det är rätt att fundamentalisterna motsäger sig evolutionsläran, som påpekas, men sedan går Alm över till att påstå att fundamentalismen använder sig av 2 Pet 3:8 för att jämka
evolutionsläran med Bibeln. Vad Alm här gör är att ta ett bibelcitat som inte alls har med skapelsen att göra och infoga den i sin diskussion. Fundamentalismen erkänner en bokstavlig tolkning av skapelsens tidsrymd, dvs. 6 dagar i 24 timmars cykler, och inte en period av tusen eller flera tusen år som återspeglar en helt annan sak i Bibeln där Petrus talade om domens dag och polemiserade mot några som påstod att tiden dröjde och inget hände. Vanderlaans polemiska ord visar tydligt den fundamentalistiska inställningen mot evolutionsläran:
”But evolution is denied as unproved, a mere atheistic guess.”151
Så även Pieper:
”Evolutionismen är i sin helhet skriftvidrig och bidrar inte till någonting till lösningen om livets och världens uppkomst.”152
Alms genomgång av liberala och symboliska tolkningar av Bibeln blir en bättre pedagogisk insats. Däremot finns ingenting om bibelsyn eller kristen fundamentalism. Ring tar
överhuvudtaget inte upp någonting kring detta och lämnar egentligen en religionsdidaktisk genomgång av kristendomen med ett stort hål. De centrala judisk-kristna skrifterna som