Arvidssons bok omfattar B-kursen och det märks att han för ett mer avancerat resonemang kring tolkning av heliga texter. Ett kapitel heter ”Att läsa och tolka heliga skrifter” och detta är ett väl tilltaget kapitel i jämförelse med andra böcker. Vidare är kapitlet kopplat till flera fördjupningsuppgifter och övriga uppgifter, dvs. två nivåer på kunskapen som kan tillämpas på olika klasser och elever utifrån förhandskunskaper, vilket program de läser (teoretiskt högskoleförberedande eller praktiskt yrkesföreberedande) osv. Litteraturtips presenteras också för den som vill veta mera. När det gäller kristen fundamentalism presenteras den sakligt och informativt, vilket kan utgöra underlag för problematiserande diskussioner i exempelvis grupper. Arvidsson skriver att
”bibelbältet som sträcker sig från Virginia till Kalifornien blivit fäste för politiska och fundamentalistiska kristna rörelser på högerkanten…”, vidare ”Dessa rörelser bedriver en omfattande lobbyverksamhet i det politiska spelet för att påverka bland annat lagstiftningen. Enligt de kristna fundamentalisterna är USA en stat uppbyggd på Bibelns grund. Aktioner har bedrivits mot en friare abortlagstiftning, men också till exempel mot att undervisa om Darwins utvecklingslära i skolorna. 1980 beslutade 17 delstater att Bibelns skapelseberättelser
ska ha samma utrymme som Darwins teori.”116
Arvidsson fokuserar på fundamentalismens politiska påverkan i USA, men talar om detta på ett nyanserat och sakligt vis. Han benämner även fundamentalismen som ”rörelser”, dvs. talar om rörelsen i pluralis. På detta vis påpekar han rörelsens diversifiering, vilket är rätt. Dock är det vanligast att tala om rörelsen, dvs. i singularis, eftersom bibelsynen är en
gemensam hjärtefråga, även om det givetvis sedan finns olika åsikter om politisk förankring. Att de motsätter sig utvecklingsläran och friare abortlagstiftning ger goda möjligheter till samtal i klassen kring detta, texten erbjuder eleverna goda möjligheter till djupare diskussion och problematisering, och inte enbart faktaförmedling. Utifrån detta får eleverna också insyn i dessa gruppers resonemang i samhällsfrågor och kan reflektera kring etiken i detta, vilket
målen i kursplanerna föreskriver.117 Arvidsson ger god information kring fundamentalismen i en amerikansk kontext, men inget nämns om detta i en svensk eller europeisk sådan, vilket hade kunnat vara intressant.
Dikotomin skapelseberättelsen kontra utvecklingsläran framstår som central i sammanhanget och Arvidsson tar upp den även på s. 97 i sin bok i relation till rubriken ”Motsättningen tro och vetande”. Det som där presenteras är en kortare text som inte behöver diskuteras här då den i inte tillför något nytt i jämförelse med texterna som diskuterats ovan. Arvidsson presenterar alltså fundamentalismen på ett pedagogiskt sätt som även inbjuder till diskussioner som målen påbjuder. Men hur talar Arvidsson om olika bibelsyn kontra
fundamentalism? Arvidssons kapitel om tolkning av heliga texter är gediget och omfattande. Han presenterar på ett gott sätt skillnaderna mellan bokstavliga tolkningar och symboliska sådana. Allegorier presenteras också, vilket ger ett balanserat kapitel i samband med utläggningen över vad en tolkning innebär. När det gäller en bokstavlig tolkning kontra bildspråk får eleverna en utmärkt förklaring:
”Men man bör dock observera att även bildspråk innefattas i en bokstavlig tolkning, i betydelsen att allt är giltigt i den heliga skriften. Ibland talar man om en verbalinspiration vilket innebär att varje mening är inspirerad av Gud. Motsatsen till detta är liberal tolkning. I denna anpassar man innehållet till det samhälle och den situation som råder
och man är inte lika bunden till att allt skulle vara gudomliga ord.”118
Arvidsson ger ett gott och balanserat uttalande här, det är en klar korrelation mellan pedagogiskt uttryck och relevant innehåll. Ett sådan här text bidrar till att ge förståelse för skillnaderna mellan olika sätt att uppfatta och tolka en helig skrift, där den fundamentalistiska tolkningen ändå står i centrum och där man använder begreppet verbalinspiration, vilken sedan presentas koncist. Som motpol presenteras de liberala tolkningarna, som mycket riktigt berättas anpassas till samhällets värderingar, och att man inte är lika bunden till att allt är gudomligt inspirerat. Därmed slipper man ta ställning till svårare passager i Bibeln som går emot dagens samhällens värderingar, i likhet med Svenska kyrkans förfarande som ju är ett liberalteologiskt samfund.
117 Exempelvis kursplanen för Religionskunskap A 50 p RE1201 ”kunna reflektera över andra människors olika sätt
att tänka om liv, tro och etik” och ”kunna relatera religioners och andra livsåskådningars uttrycksformer, tro och idéer till problemsituationer i vardags och yrkesliv”. Kursplanen för Religionskunskap B 50 p RE1202 ”kunna klargöra och ge motiv för olika uppfattningar om tro, etik och livsåskådning samt förstå innebörden i sådana motiveringar” och ”kunna identifiera och beskriva viktiga och principiella frågor som har med tro, etik och livsåskådning att göra”. Se även Lilja, Religionspedagogik s. 46-47. För det etiska samtalets värde i diskussioner i religionskunskap se Olivestam, Religionsdidaktik s. 78-82 och Selander, Undervisa i religionskunskap s. 100-103.
I Dobbelaeres terminologi skulle man tala om en samhällelig sekularisering som får konsekvenser och i sin tur leder till en organisatorisk sekularisering, där Svenska kyrkan anpassar sig till det sekulariserade samhällets värderingar. I Bergers teori skulle detta utgöra en
plausibilitetkonflikt, där Bibelns svåra passager har tappat trovärdighet i ett sekulariserat
samhälle där man anser sig stå över sådana värderingar. Ett exempel i sammanhanget skulle kunna vara kvinnopräster, som merparten av protestantiska samfund tar avstånd ifrån, liksom de katolska och ortodoxa kyrkorna. Genom att Svenska kyrkan tillåter kvinnopräster, och därmed anpassar sig till den debatt som råder om kvinnors jämställdhet med män i alla frågor, har man anpassat sig till sekulära värderingar. Detta då kvinnopräster är en intern fråga för varje
individuellt samfund att ta ställning till enligt sin bekännelse, att samhället påverkar och ibland ingriper i samfundens interna affärer, även om syftet är gott, förblir ändå enligt dessa teorier ett sekulärt politiskt ingrepp i en religiös fråga.119
Arvidsson påtalar de heliga skrifternas betydelse inom religionerna, vilket jag tycker är utmärkt med tanke på diskussioner i klasserna om huruvida saker i skrifterna skall accepteras eller ignoreras.
”De heliga skrifterna är grunden för de troende och har generation efter generation förmedlat det religiösa läroinnehållet. I dem finns levnadsregler som den troende försöker tillämpa i livets olika situationer, enskilt såväl
som i samhället. Skrifterna är inte vanlig litteratur för den troende utan har särskild auktoritet och behandlas ofta med vördnad. De får inte kränkas. 120
I enlighet med ett av kursmålen i religionskunskap B skall eleverna kunna använda sig av religiösa texter och urkunder för att dokumentera grundtankar, uppfattningar och olika uttrycksformer inom de olika religionerna. För att kunna göra detta måste eleverna ha en uppfattning om olika tolkningar av just texterna som uppfattas som heliga av troende. I
Arvidssons utläggning framställs tydligt texternas betydelse för troende människor, eleverna får ett bra perspektiv på hur texterna i det dagliga livet kan tillämpas, och vad de omfattar.
Vidare mejslar Arvidsson fram en viktig sak, nämligen den att texternas auktoritet har haft betydelse från ”generation till generation”. Därmed blir det pedagogiskt tydligt vilken betydelse t ex Koranen, Bibeln och Vedaskrifterna har inom sin respektive religion, och den kontinuitet som finns mellan troende som brukar skrifterna idag, och de som levde förr. Det blir lättare för
119 Berger, The Sacred Canopy s. 140, Dobbelaere, Secularization s. 22. 120 Arvidsson, Relief – Att analysera och förstå religion s. 17.
eleverna att få perspektiv på en historisk förankring här, vilket underlättar för dem att enligt målen kunna argumentera och ta ställning i frågor om tro, etik och livsåskådning.”121
Ytterligare perspektiv och möjlighet till att lära sig att problematisera får eleverna genom Arvidssons bok:
”Att åberopa de heliga skrifterna som auktoritet innebär vissa svårigheter. Hur ska man förhålla sig till de förändringar inom vetenskapen och i samhället som ägt rum sedan de skrevs? Vad är viktigt och vad är mindre viktigt att rätta sig efter? Ska allt gälla som auktoritet eller ska vissa delar anses vara tidsbundna? Detta är några frågor som troende ställs inför. Men det finns också frågor angående hur texterna egentligen ska läsas och förstås. Troende läser och tolkar inte heller de heliga skrifterna på samma sätt, utan har olika uppfattningar om skrifternas
auktoritet.”122
Här introducerar Arvidsson ämnet om olika bibelsyn på ett bra sätt, eleverna får en inblick i det faktum att kristendomen inte är en ”formlös massa” där alla tycker och tänker exakt likadant. Istället ställs dem inför problemet med tolkningar och att olika inriktningar finns. Likaså med vilken auktoritet som skall tillskrivas skrifterna. Ovan har jag visat att Arvidsson på ett gott sätt har berört både liberala tolkningar och verbalinspirationen. Men när han närmar sig
beskrivningen av fundamentalistisk uppfattning i detalj blir det något sämre i uttryck:
”Ofta kallas bokstavstroende för fundamentalister. Ordet fundamentalism har idag en politisk innebörd eftersom fundamentalister förespråkar ett system där den kanoniska skriften och dess lagar också ska gälla som samhällets
lag.”123
För det första använder sig Arvidsson av begreppet ”bokstavstroende” och gör därmed samma sak som andra författare som vi har sett. Det blir så oerhört lätt för eleverna att få fel uppfattning då detta begrepp i sig har en så negativ konnotation. När mina elever använde sig av samma begrepp gjorde dem det i hånfulla och nedsättande ordalag om representanterna de hade haft besök av. Det stod mycket klart vilken uppfattning eleverna hade om begreppet, för dem representerade begreppet extremism, fanatism, ett blint studium av Bibelns texter och att allting förstods fullkomligt bokstavligt oavsett tid, plats och kontext. Även om Arvidsson i övrigt för exemplariska resonemang kan det bli en ”krock” i gymnasieelevers tankevärld när de ställs inför detta begrepp. Det blir väldigt lätt för dem att dra slutsatsen att det ändå rör sig om ett
fullkomligt blint bokstavsförfarande när fundamentalister läser Bibeln, vilket fallet inte är.
121 Skolverket, Kursplan för Religionskunskap B 50 p RE1202. 122 Arvidsson, Relief – Att analysera och förstå religion s. 17. 123 Arvidsson, Relief – Att analysera och förstå religion s. 21.
För det andra är Arvidsson ute på litet hal is när han menar att fundamentalister vill att Bibeln skall gälla som samhällets enda lag, och att rörelsen är politisk. De flesta inom den
fundamentalistiska rörelsen vill inte att Bibeln skall vara det sekulära samhällets lagbok, det kan möjligen röra sig om en liten minoritet som för ett sådant resonemang. Som vi har sett ovan är den fundamentalistiska rörelsen väldigt diversifierad, man kommer från olika samfund och inriktningar. Det rör sig således inte om en enhetlig rörelse som vill att Bibeln skall vara samhällets lagbok, vilket lätt kan bli slutsatsen för en elev som läser denna text här. I en amerikansk kontext kan sägas att dem stora fundamentalistiska samfunden som WELS och Missouri Synod inte överhuvudtaget har några sådana anspråk. Samma sak kan sägas i en svensk kontext, där t ex ELM-BV och LBK inte heller har några sådana tankar eller anspråk. Därmed blir det missvisande att uttrycka sig som Arvidsson gör här, att rörelsen skulle vara helt och hållet politisk är inte heller ett nyanserat sätt att tala om den. Många inom rörelsen är helt opolitiska, det finns visserligen dem som ingår i den så kallade kristna högern som politiserar religionen, men långt ifrån alla inom den politiska fraktionen är fundamentalister. Att det alltid har funnits en viss politisk implikation i rörelsen är självklart, men däremot är långt ifrån alla involverade i det politiska livet, vilket rörelsens diversifiering ger klarhet om.124
När Arvidsson talar om en symbolisk tolkning av heliga texter använder han återigen begreppet bokstavstroende i en kontext som i övrigt är pedagogiskt god:
”Att vara bokstavstroende innebär i de här fallen knappast att den troende verkligen tänker sig själen som en larv som kryper eller att en viss samarier vid en viss tidpunkt verkligen har tagit hand om den sårade. Det är själva budskapet i tolkningen som blir den sanning som den troende tar till sig utifrån den heliga skriften.”125
Arvidsson har tidigare exemplifierat med två berättelser, den hinduiska själavandringsläran i form av en larv som kryper från ett strå till ett annat, och berättelsen om den barmhärtige samariern i Lukasevangeliet.
Arvidsson talar på ett pedagogiskt sätt om hur symbolism kan uppfattas i heliga skrifter, och hur en symbolisk uppfattning kan struktureras inom kristendomen när det gäller kontexten som beskrivs. Men åter använder sig Arvidsson av det olämpliga begreppet bokstavstroende i
sammanhanget när han vill förklara en fundamentalistisk uppfattning om passagen ifråga. Som vi
124 Marsden, Fundamentalism and American Culture s. 231-232. 125 Arvidsson, Relief – Att analysera och förstå religion s. 22-23.
har beskrivit ovan är en symbolisk tolkning inom fundamentalismen också en självklarhet, annars skulle Bibeln förbli obegriplig för dem.126 Arvidsson har överlag ett gott angreppssätt i sin bok och har även goda förklaringar till fundamentalism och olika tolkningssätt gällande Bibeln. Tyvärr använder han sig av det negativa begreppet bokstavstroende, vilket kan förstärka en negativ uppfattning, även om förklaringarna i övrigt är goda. Det lämnas över till läraren att problematisera begreppet bokstavstro på ett mer konkret sätt.