Under mina observationer behandlade eleverna många olika livsfrågor. Jag såg eleverna arbeta med frågorna ”Hur vill jag vara som förälder?”, ”Vad innebär det att vara
kvinna?”, ”Vem är jag?” och många fler frågor. Eftersom jag bara har observerat fem lektioner kan jag inte dra några slutsatser om vilken livsfråga som behandlas mest i svenskundervisningen, i alla fall inte på basis av mitt observationsmaterial. Däremot kan intervjuerna och enkäterna ge mig viss ledning. På fråga 12 ”Vad säger din erfarenhet – vilka livsfrågor är elevernas?” svarade både lärare A och B omedelbart ”kärlek”. Så här föll orden med lärare A:
M: Vad säger din erfarenhet, vilka livsfrågor tror du är elevernas? Finns det några speciella ämnen som engagerar eleverna som du har?
Lärare A: Ja, alltså kärlek är ju oerhört starkt men det är det ju. Alltså kärlek är väl starkt för alla människor och just i den åldern när man börjar …
Och så här föll orden med lärare B:
M: Vad säger din erfarenhet, vilka livsfrågor har du känt är elevernas?
Lärare B: Det är väl framförallt sådana som har med kärlek att göra och det är ungdomsproblem till viss del.
M: Som? Vad kan det vara för något?
Lärare B: Ja, det är ju mobbning som är det stora där.
Både lärare A och lärare B gjorde alltså en omedelbar koppling mellan elevernas livsfrågor och kärlek. Lärare A påbörjade en mening som han avbröt men bakom de få
ord som han uttalade kan vi väl ana en idé om att kärleken är intressant i
gymnasieåldern då de flesta av oss har sin första romantiska relation. Under intervjuerna med de här två lärarna framkom det också att de har gjort kärlek till ämne för
undervisningen flera gånger. De har skapat temaarbeten om just kärlek.
I enkäten framgår det att kärlek är en stor livsfråga för ungdomarna. På fråga 1 ”Hur viktiga är följande livsfrågor för dig?” svarade totalt 53 av 60 elever, det vill säga 88 %, att livsfrågan ”Kärlek och sexualitet” är ”viktig” eller ”mycket viktig”. Men på fråga 2 ”Hur mycket tycker du att man bör behandla följande frågor i skolan?” svarade 30 av 60, alltså 50 %, att de anser att frågan ”kontakter med motsatta könet” bör behandlas ”så som i dag”. Den andra frågan är inte riktigt synonym med den första. Kärlek och
sexualitet måste ju inte nödvändigtvis inbegripa kontakter med motsatta könet, men jag menar att de två frågorna är tillräckligt lika varandra för att vi ska kunna jämföra svaren på dem. Ungdomarna tycker alltså att kärlek är en viktig livsfråga men de vill inte ha mer av den i undervisningen. Det kan finnas flera förklaringar till att det är på det sättet. En förklaring kan vara att ungdomarna hellre behandlar den här frågan utanför skolan men en minst lika trolig förklaring är att kärlek är en livsfråga som får ganska stort utrymme i skolan i dag. Därför vill ungdomarna hellre att undervisningen ska handla om frågor som inte har en lika självklar plats i skolan.
Den livsfråga som flest ungdomar ville ha mer av i skolan är ”Trygghet”. Hela 44 elever (73 %) svarade att de anser att ”Trygghet” bör behandlas ”mer” eller ”mycket mer”. ”Vad ska jag bli?” är den fråga som kom på andra plats. 42 elever (70 %) valde alternativen ”mer” eller ”mycket mer” för den här frågan. Just livsfrågan ”Vad ska jag bli?” engagerar eleverna. På fråga 4 ”Vilken livsfråga funderar du mest på nuförtiden?” svarade hela 28 elever (47 %) ”Vad ska jag bli?”, och då ska man beakta att frågan var öppen vilket innebär att eleverna formulerade svaret själva. Livsfrågan ”Vad ska jag bli?” är den fråga som eleverna tycker är viktigast. På fråga 1 ”Hur viktiga är följande livsfrågor för dig?” svarade 53 elever (89 %) att frågan ”Vad ska jag bli?” är ”viktig” eller ”mycket viktig”. Den slutsats som jag drar av de här resultaten är att
undervisningen behandlar livsfrågan ”Vad ska jag bli?” för lite och/eller för dåligt. Särskilt mot bakgrund av den skrivning i läroplanen som jag citerar i avsnittet ”4.3 Elevens självkännedom och framtidsplaner” s. 17:
Skolan skall sträva mot att varje elev utvecklar sin självkännedom och sin förmåga till individuell studieplanering, medvetet kan ta ställning till fortsatt studie- och yrkesinriktning på grundval av samlade erfarenheter och kunskaper samt aktuell information. (s. 59).
Kärlek är alltså en livsfråga som tycks ha en ganska given plats i
svenskundervisningen medan frågan ”Vad ska jag bli?” inte verkar vara lika stor på svensktimmarna. Varför är det då på det här sättet? Det finns säkert flera förklaringar till det men en viktig förklaring tror jag är att svenskläraren gärna tänker i termer av teman. Inför ett temaarbete tittar läraren i läromedlen och finner många goda uppslag på temat kärlek, men färre – om än några alls – på temat studie- och yrkesliv. De två lärare som svarade att ungdomarnas största livsfråga är kärlek tänker på livsfrågor i termer av teman, se lärare A:s svar på fråga 4 och lärare B:s svar på fråga 3. Lärare C däremot tycks inte se på livsfrågor på det här viset och han säger att elevernas största livsfråga är ”Vem är jag?” som ju kan sägas vara en syster till frågan ”Vad ska jag bli?”. En annan förklaring kan vara att den undervisning som behandlar frågan ”Vad ska jag bli?” effektivt är renodlat konstruktivistisk, det vill säga den tar sin utgångspunkt i den enskilde elevens intresse, snarare än i den stora elevgruppens gemensamma intresse. En sådan undervisning kan verka mycket krävande för läraren, kanske för krävande för att läraren, som ofta redan innan är hårt pressad, ska våga sig på en sådan undervisning.