Livsfrågorna behandlas i skönlitteraturen och eftersom litteraturen är en stor del av svenskämnet kommer en hel del av de livsfrågor som behandlas i svenskundervisningen från litteraturen. De tre lärarna i min undersökning gör alla den här kopplingen mellan livsfrågorna och litteraturen, se lärare A:s och lärare B:s svar på fråga 4 ”Hur ser du på svenskämnet – som ett färdighetsämne, ett litteraturhistoriskt bildningsämne eller ett livsfrågeämne?” och se lärare C:s kommentar till fråga 7 ”På vilka sätt gestaltar du
livsfrågor i din undervisning?”. Lärarens kommentar lyder: ”Man gestaltar inte livsfrågor – de emanerar ur stoffet, språkligt och begreppsligt.”.
Endast vid en av de fem lektioner som jag observerade ägnade sig eleverna åt
litteraturläsning, nämligen på lektion 3. Jag vill poängtera att jag inte inkluderar läsning av saklitteratur i litteraturläsning eftersom de teorier som jag här använder för
genomlysning av mitt material enbart rör skönlitteratur, se avsnitt ”3.3 Livsfrågorna och skönlitteraturen” s. 11f. Men inför flera lektioner hade eleverna läst skönlitteratur och de livsfrågor som fötts ur den här litteraturläsningen behandlades på lektionerna. Inför lektion 4 hade eleverna läst ett utdrag ur Danaë och Dylan av Stoika Hristova. Texten aktualiserade många olika livsfrågor som behandlades på lektionen, se
observation 16 och 18, däribland livsfrågan ”Vem är jag?”. Eleverna berörde den här frågan vid flera tillfällen och på olika sätt. Men vid ett tillfälle dröjde sig ett par elever kvar vid den så länge att något av den identitetsskapande process som Mollenhauer talar om blev synlig. Mollenhauer ser identiteten som en relation mellan det verkliga och det möjliga, alltså mellan vem jag är och vem jag skulle kunna vara. Relationen mellan det verkliga och det möjliga skapas genom fantasin som i sin tur främjas av fiktionen (Mollenhauer 1996, s. 140f). Den identitetsskapande processen skulle alltså stimuleras av fiktion som skönlitteratur och vid observation 18 tror jag mig alltså ha bevittnat just detta. Läraren hade bett eleverna att nämna några av de motiv som de hade funnit i texten. En elev med invandrarbakgrund räckte upp handen och sa: ”själv tycka synd om”. Läraren bad eleven utveckla sina tankar och han sa då att textens huvudkaraktär, en invandrartjej, tycker synd om sig själv. En flicka med helsvenskt ursprung svarade eleven att textens huvudkaraktär har anledning att tycka synd om sig själv: ”Hon har fått ta massor med skit från svenskar och sin egen släkt”. Eleven med invandrarbakgrund svarade henne: ”Vi är en miljon invandrare i Sverige och alla har vi fått ta skit. Men jag vill inte tycka synd om mig själv!”. Som jag ser det kan eleven med invandrarbakgrund spegla sig i textens huvudkaraktär på ett helt annat sätt än flickan med helsvenskt ursprung. I huvudkaraktären kan han se vem han är (sitt verkliga jag, för att använda Mollenhauers ord), nämligen en person som det finns anledning att tycka synd om, men genom huvudkaraktären kan han också se vem han skulle kunna vara (sitt möjliga jag) – en person som inte tycker synd om sig själv. Genom texten har eleven skapat en relation mellan sitt verkliga jag och sitt möjliga jag och befäst sin identitet som bland annat kan sägas vara: ”Jag är en person som inte tycker synd om mig själv”.
Inför lektion 1 hade eleverna läst utdrag ur Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren och Fadren av August Strindberg – det som ett led i ett arbete på temat barndom. Den livsfråga som emanerade ur de två texterna och som behandlades på lektionen var ”Hur vill jag vara som förälder?”. Läraren och eleverna bearbetade den här frågan genom att tala om de två texterna ur barnets perspektiv. De konstaterade att texten ur Bröderna
Lejonhjärta handlar om de två bröderna, deras relation och deras liv i trångboddhet och
sjukdom. Läraren och eleverna summerade också Fadren och sa bland annat att dramat handlar om att det är tufft att vara barn till en sträng far.
Därefter läste eleverna artikeln ”Hur Émile fostrade Aron att växa upp till en fri människa” av Cecilia Lindqvist. I texten reflekterar Lindqvist över hur hon har velat vara som förälder. Hon har velat ge Aron en fri uppväxt. När eleverna hade läst texten fick de, bland annat genom frågor, förhålla sig till Lindqvist tankar om barnuppfostran. Som jag ser det fick eleverna genom Lindqvists artikel byta perspektiv, från barnets till förälderns – eleverna hade ju stunden innan tolkat två texter ur barnets perspektiv. Det var inte den typen av perspektivskifte som Grönte beskriver i sin artikel, se avsnitt ”3.3 Livsfrågorna och skönlitteraturen” s. 11f. Grönte talar om ett perspektivskifte mellan de olika karaktärerna inom en och samma text. Det här perspektivskiftet, under lektion 1, skedde mellan olika texter och mellan olika typer av texter – mellan skönlitteratur och sakprosa. Men det var ett perspektivskifte och som sådant bidrog det till att eleverna närmade sig den konflikt som finns inneboende i frågan om barnuppfostran, nämligen konflikten mellan barnets och föräldrarnas intressen. När läraren sedan gav eleverna i uppgift att skriva en argumenterande text om den egna synen på barnuppfostran fick eleverna ytterligare ett tillfälle att inta de olika perspektiven.
Som jag ser det är många livsfrågor komplicerade. En livsfråga sätter inte sällan två eller flera värden i konflikt med varandra. Jag tänker mig att vi måste beakta alla olika värden i vårt arbete med en livsfråga för att det svar vi kommer fram till ska bli ett klokt svar. Ibland är det inte alldeles lätt att uppfatta de olika värden som en livsfråga
aktualiserar och kanske är det särskilt svårt tidigt i livet. Är det inte det som vi menar med uttrycket: ”I ungdomen ser vi livet i svart eller vitt men på ålderns höst får livet fler nyanser.”? Jag tror att vi kan hjälpa ungdomarna att uppfatta fler nyanser just genom perspektivskiften av det slag som Grönte beskriver och lärare A erbjuder. Härvid kan säkert temaarbetet, som lärare A initierat, vara fruktbart. I ett temaarbete belyses ju en och samma fråga från olika håll – genom skönlitteratur och sakprosa och via olika avsändare.