Samtliga lärare har mer eller mindre fått inblick i LTG- metoden under sin utbildning och detta har påverkat dem på olika sätt. Lena och Bengt, som idag arbetar mycket med LTG- metoden, tydliggör upp- och nedgångarna i användandet av denna metod och menar att den var revolutionerande när den kom men att det sedan vände. Idag, menar ovanstående intervjupersoner att det är mer acceptabelt att använda LTG- metoden i undervisningen eftersom det finns en större öppenhet för olika arbetssätt. Lena uttrycker LTG- metodens betydelse under sin utbildning och visar med båda händerna som skygglappar för ögonen. ”Man fick inte prata om ljudmetoden… det var förlegat… och nu var det… det här… som
gäller… LTG var ju inte nytt på 85, utan den var ju 10 år gammal redan då” (Lena). Bengts utbildning däremot, innehöll lika mycket läsutveckling från både analytisk och syntetisk metod. Han fick sin utbildning precis när LTG kom och då var det delade meningar om den metoden bland hans lärare. Bengt valde dock att lyssna på läraren som förespråkade LTG- metoden. Den slutsats vi kan dra av hur Lena och Bengts utbildning påverkat dem är att Lena fick mer utbildning i LTG. Trots det arbetar Bengt enbart med LTG- metoden i sitt arbete med läs- och skrivutveckling. Lena är däremot mer öppen för andra metoder i sitt arbete med läs- och skrivutveckling. Vi tror att de delade meningarna om LTG- metoden bland Bengts lärare beror på att det tar ett tag innan en ny metod accepteras av lärarkåren i praktiken och att det medför liknande åsikter hos lärarutbildare. Margareta berättar liksom Bengt om hur synen på LTG- metoden var under hennes lärarutbildning: ”Jag hade en lärare som också tog en del om LTG. Man bråkade ju rätt mycket om vilken metod man skulle ha, en del förordade LTG och andra hatade det” (Margareta). Marie nämner bara LTG- metoden när det gäller hennes utbildning i läs- och skrivutveckling. Peter fick under sin lärarutbildning mycket utbildning i LTG- metoden. ”Det var det här med LTG framförallt, sen fick vi faktiskt inte så mycket mer, utan vi fick LTG- metoden, sen pratade vi lite om hur man ljudar” (Peter). Han pratade inte om upp- och nedgångarna med LTG- metoden, såsom Lena och Bengt gjorde och kanske beror det på att han inte varit yrkesverksam lika länge som de. Anna fick en genomgång av samtliga metoder i sin utbildning, dels LTG- metoden men också ljudning och andra metoder. Varken Anna eller Peter talar om upp och nedgångarna med LTG- metoden. Vi tror att de inte talar om dessa upp- och nedgångar eftersom de avslutade sin utbildning senare än Lena och Bengt och därmed inte har sett dessa.
Våra sex intervjupersoner menar att valet av metod inte är avgörande för elevernas läs- och skrivutveckling. Istället handlar det om att lyfta eleverna, vara entusiastisk, varierande, att utgå från elevernas förkunskaper och att tro på det som görs. Därför är det inte en fråga om att välja antingen en analytisk eller syntetisk metod eftersom det inte är metoden som är avgörande, den är endast ett redskap i strävan att nå målet. ”… du kan göra nästan vad du vill, men de lär sig läsa på egen hand…” (Peter). Det viktigaste menar Anna är att jag som lärare tror på metoden. ”Det viktigaste är inte vilken metod man använder. Dom säger att 90
procent av barn lär sig i alla fall” (Anna). Margareta betonar också vikten av att läraren måste tycka att det är kul och att man tror på det som görs. ”Det är därför man ibland måste ändra på saker och ting annars blir man själv uttråkad” (Margareta). I Skolverkets rapport (1994) såg vi likheter i svaren från lärarna de intervjuat med våra lärarsvar. Liksom våra sex intervjuade lärare var deras främsta mål också att skapa intresse, lust och glädje att läsa och skriva. Lärarna i Skolverkets rapport kombinerade olika metoder och föredrog inte heller endast en metod, vilket våra intervjuade lärare också betonat.
Marie, Lena, Peter och Bengt anser att eleverna lär sig utifrån en helhet med ordbilder, i ett sammanhang, i samspel med andra och att eleverna är delaktiga samt att lärandet baseras på en gemensam upplevelse. Detta vidareutvecklas i samtal, diktering, laboration, återberättande och efterarbete. Anna och Margareta däremot, har tidigare arbetat mer med LTG än vad de gör idag. Anna som idag arbetar i en klass med elever som har invandrarbakgrund menar att de inte har något eget språk att bygga vidare på vilket hon anser är meningen med LTG. Anna använder sig dock en del av LTG- metoden i skrivutvecklingen liksom hon i läsutvecklingen ibland använder dikteringar. Margareta tycker att det är svårt att entusiasmera eleverna och sig själv samt att komma på vad texterna ska handla om. Medan Bengt, Peter och Lena däremot menar att den fungerar bra för alla elever eftersom metoden utgår från elevernas förkunskaper och därför kan anpassas. Samtliga intervjupersoner utom Bengt föredrar en kombination av analytisk- syntetisk metodanvändning. Amsevik, Ogden & Rygvold (2001) tar till skillnad från Bengt upp vikten av att integrera olika metoder som till exempel ljudmetoden, ordbildsmetoden och LTG- metoden. Enligt dem finns det inte en god metod som passar alla elever. Bengt är dock inte helt emot att kombinera metoder, men upplever inte att någon elev haft svårigheter med den analytiska metoden. Han menar vidare att han är öppen att prova den syntetiska metoden med ljudning om det är någon elev som har behov av det. ”… om det inte går, då får man använda en annan metod…” (Bengt). Alla är eniga om att LTG- metodens användning bidrar till en meningsfull läs- och skrivutveckling för eleverna. Läsning i meningsfulla sammanhang förespråkas av Smith (2000). Varje enskild elev och dennes förkunskaper om det som ska läsas avgör vad som blir meningsfullt för eleven.