Luthers tolkning med fokus på överträdelsen och trädet som ger kunskap om gott och ont

2:25-3:1 _{​”Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.}

Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ’Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?’ Kvinnan svarade: ’Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö’”

Luther tolkar denna vers så att människans vilja, intellekt och kunskap hittills har förblivit oförstörda och i samklang med Guds sinne. I det följande ställs människan inför en en frestelse. Luther vänder sig mot sofisterna som diskuterar vilken sorts frestelse det handlar om; är det avgudadyrkan, stolthet, likgiltighet eller var det så att de bara ville smaka av frukten? Enligt Luther handlar det om att ormen förleder människan att tro att Guds bud inte ges av omsorg om henne. Ormen angriper Guds vilja och människans tillit. Den lägger till och ändrar vad Gud sagt och Luther ser en parallell med vad som sker inom kyrkan. Han uppehåller sig mycket kring att tvivel är källan till synden och leder till avgudadyrkan. Synden är att inte lyssna till Guds Ord utan istället till någon annans ord, även sina egna. Han menar att Satan planterade både tvivel och rebelliskhet (Pelikan 1958:141-149). Han använder också ordet arrogans för att beskriva människornas beteende (Pelikan 1958:225).

Om kunskapens träd säger Luther att det blev destruktivt till skillnad från de andra träden som fortsatt var hälsosamma. Tanken var att det skulle vara som ett tempel varifrån Ordet skulle ha predikats. Budet hade getts åt Adam för att han skulle ha ett konkret direktiv om hur han skulle be till och tacka Gud samt överföra det till sina barn. Trädet skulle vara platsen för det och ett tecken på lydnad och tillbedjan. Istället blev det en plats för olydnad och ett fall. Luther menar också att trädet efter att det varit med om något så ont som människans fall, blev ett träd med kunskap även om det onda (Pelikan 1958:95, 153-154).

3:5 ”’Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.’”

Detta är enligt Luther ett sataniskt uttalande där djävulen sår ett frö av tvivel hos Eva. Synden börjar ofta med tvivel och ifrågasättande av Gud och Ordet. Det kan ofta också vara så att människan blandar ihop Guds vilja med sitt eget begär vilket gör det enkelt att hemfalla åt synden. Vidare menar Luther att Eva med sitt tvivel på Ordet redan har begått en synd, utan att äta av frukten. Detta är den huvudsakliga synden säger Luther; otro och avgudadyrkan (Pelikan 1958:155-160).

3:6 ”Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt.”

Eva hade kunskap om det goda, menar Luther, men nöjde sig inte med det utan önskade sig visdom bortom de gränser Gud satt. Hon ville också ha kunskap om det onda, som är Satans egen. Luther betonar att människans styrka är Ordet och tilliten till Ordet och det är det som Satan attackerar innan han talar om hur lockande frukten är. Det visar vad syndens rot är. Han menar också att ju längre bort från Ordet människan kommer, desto mer lärd och vis framstår hon för sig själv. Luther exemplifierar med den samtida symboliska nattvardssynen som försvarades av zwinglianer och som han menar fjärmat sig från vad Jesus sade och menade (Pelikan 1958:161-162).

3:7 ”Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.”

Luther skriver att synden känns bra, härlig när den är aktiv då människan lockas tro att hennes begär är Guds vilja. Hon är då fortfarande omedveten om synden och ögonen är så att säga stängda. Både ögon och hjärta har stängts av djävulen. Men nu när synden har begåtts så öppnar han ögonen på dem vilket Luther menar betyder att de förstår att de gjort fel. De har fått kunskap om synden och människans ursprungliga rättfärdighet har nu förlorats. Luther säger att konsekvenserna av synden blev att nakenheten som var

naturlig blev skamlig. Fortplantningsakten var inte heller skamlig men blir nu förstörd av begär och lust (Pelikan 1958:163-168).

3:8 ”De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud.”

Denna vers visar hur människans intellektuella förmåga gick förlorad i och med synden. Enligt Luther utvidgades den alltså inte. Han pekar på arvsyndens tre onda följder: skammen över att vara nakna, iklädandet i höftskynken och att de gömde sig. Dessa visar att den naturliga rättfärdigheten förlorats och ersatts av skam och rädsla. Det värsta av dessa är att de undvek Gud, för vad kan vara värre än att känna att man måste fly från Gud? Dessutom är det ju omöjligt att gömma sig för Gud vilket uppenbarar hur ovisa de blivit menar han (Pelikan 1958:169-172).

3:10 ”Han svarade: ’Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.’”

Luther konstaterar att Adam flyr. Han förnekar, säger inte att han gömmer sig för att han syndat utan för att han hört Gud och är naken. Det är typiskt för syndare att förneka och att ursäkta sin synd menar Luther. Adam skyller dessutom på att Gud skrämde honom (Pelikan 1958:174-175).

3:12 ”Mannen svarade: ’Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.’”

Adam fortsätter skylla ifrån sig, nu på kvinnan, vilket också är en synd. Först förneka, sedan skylla ifrån sig. Ytterligare en gång ger han Gud skulden, nu för att ha gett honom Eva (Pelikan 1958:177-178).

3:13 _{​”Då sade Herren Gud till kvinnan: ’Vad är det du har gjort?’ Hon svarade: ’Ormen} lurade mig, och jag åt.’”

Eva medger att hon ätit men skyller på att ormen lurade henne. Luther utvecklar och menar att hon även skyller på Gud, för att Gud satt ormen i Eden. Adam blev dock inte lurad av ormen men av Eva och sig själv. Av sig själv när han trodde att Guds straff skulle utebli då Eva ju inte dog när hon hade ätit (Pelikan 1958:179-182).

3:22-24 _{​”​Herren Gud sade: ​’​Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott} och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid. _​’ Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

Luther anser att Lyra och hans judiska källor har fel på punkten att det här skulle vara en ängel som uttalar sig till andra änglar. Luther tar det istället som ett bevis för treenigheten.

Kunskapens träd som från början var gott ser han nu också som dödens träd. Inte på grund av att frukten skulle vara giftig eller destruktiv utan för att trädet är behäftat med ett ord, ett förbud som om man bryter mot det leder till döden. Den olydnaden kallar han för en andlig död. På samma sätt skulle livets träd kunna återge livet, inte tack vare trädets art eller karaktär utan genom Ordet. Han ser i det en parallell till kopparormen som räddade livet på israeliterna i öknen när de tittade upp på den. Inte för att de tittade på den utan för att Gud hade sagt att de skulle göra det och lovat att de skulle bli räddade. Sammanfattningsvis ser han kunskapens träd som lagen och livets träd som evangelium, Kristus (Pelikan 1958:222-227, 234).

3.4.4 Sammanfattning

Nedan följer en sammanfattning av Luthers syn på överträdelsen och trädet.

Luther menar att överträdelsen var att bryta mot Guds bud. Han menar att synden var olydnad, arrogans och rebelliskhet och leder till döden. Det var ormen, djävulens redskap som förledde människan till det genom att plantera tvivel. Att lyssna till någon

annans ord än Guds, även sina egna ord, är avgudadyrkan och synd. Också att förneka sin synd och istället ursäkta och skylla ifrån sig på någon annan är en synd.

Trädet var från början gott och hälsosamt. Det skulle vara en plats där Ordet skulle predikas och Gud tillbes. Det var inte giftigt i sig men behäftat med ett förbud som innebar döden om man bröt mot det. Därför ser Luther trädet som Lagen. Men människan önskade också mer kunskap än det Gud satt gräns för. Efter syndafallet blev det så ett träd med kunskap även om det onda och som om man bröt mot budet ledde till att den ursprungliga intellektuella förmågan gick förlorad och till död.