Målrelaterade betyg?

Är det i själva verket så att vi är på väg ifrån de mål- och kriterierelaterade betygen? Så skulle kunna vara fallet i och med införandet av den nya betygsskalan. En intressant formulering i Ds 2008:13 på s.13 lyder ” inte ens en övergång till ett relativt betygssystem skulle behöva innebära ett byte av betygsskala”. Frågan borde rimligtvis ha diskuterats om en sådan formulering används i skrivelsen. Troligtvis är det då frågan om införandet av ECTS-skalan ( European Credit Transfer System) som diskuterats.

En spekulation här skulle kunna vara att regeringen även diskuterat införandet av en variant av ECTS-skalan inom grund- och gymnasieskola, därav formuleringen. Det är här intressant att nämna att beteckningarna på betygsstegen, A- F, i det nya betygsförslaget,

överensstämmer med betygsstegen i ECTS-skalan. Svårigheterna att översätta relativa betyg till målrelaterade är konstaterade av Dahlgren och Fejes och en rimlig fråga är då hur

regeringen tänkt förena dessa olika bedömningssystem.

Det är också klart uttalat, se prop. 2009/09:66, att syftet med den nya skalan är att det ska bli lättare att skilja eleverna åt på kunskapsmässiga grunder, ett uttalande som kan ses som ett stöd för ett normrelaterat tankesätt vad gäller bedömning. Problemet här är att begreppet kunskap används oproblematiskt. Det är inget entydigt begrepp och borde konkretiseras i regeringens skrivelser. Det verkar som att man från regeringens håll inte riktigt tror på det betygssystem vi har och att man därför försöker sig på förändringar med t.ex. den nya betygsskalan. Dock är det ju så att det rådande pedagogiska synsättet på kunskap, som ligger till grund för det nuvarande betygssystemet, inte ser på kunskap som något som kan urskiljas i nivåer och som därför kan ligga till grund för bedömning , medan man med den nya

betygsskalan menar att det finns kunskapsnivåer som följer på varandra och som kan definieras och betygsättas.

Regeringens återkommande användande av ordet kunskapsprogression är därför

problematiskt, vad betyder det ordet egentligen? Att det finns progression i varje individs lärande kan vi väl vara överens om och att man därmed också tillägnar sig fler och mer utvecklade kunskaper. Det innebär inte att de föreslagna betygsstegen svarar mot en bestämd kunskapsprogression som är enkel, rak och tydlig att följa och som man som lärare måste eller kan betygsätta. Uppdelningen i kunskapssteg blir i detta fall godtycklig.

8. Diskussion

Med utgångspunkt i de problem med likvärdighet i bedömningen som konstaterats kan vi konstatera att de nya kunskapskraven inte är tydligare än de betygskriterier vi nu har.

Om Skolverket inte gör kunskapskraven tydligare än så här kommer tolkningsproblematiken att fortsätta. Dessutom har betygssättningen blivit ännu svårare för läraren att utföra genom att införa mellanliggande betygssteg, B + D, där denne själv ska uttolka elevens måluppfyllelse utan stöd av nationella kriterier. Detta minskar sannolikheten för jämlikhet i bedömningen. Om tydligheten för lärare och elever ska öka vad gäller måluppfyllnad så måste betygskriterierna en gång för alla ses över, det nuvarande förslaget räcker inte. Syftet med fler betygssteg är att göra betygen mer ”rättvisa”, och då borde det finnas nationella kriterier för alla betygssteg. För att öka likvärdigheten i bedömningen krävs tydlighet i kriterierna, och tydligheten minskar när vissa kriterier är centralt fastslagna medan andra ska skapas lokalt. Jag måste här än en gång återkomma till ett utdrag ur prop.2008/2009:66 s. 15 ”Det är dessutom förenat med svårigheter att utarbeta tillräckligt definierade och nyanserade betygskriterier för de fem godkända betygsstegen.”

Jag ser det som ett underkännande av, inte bara betygsstegen, utan av hela det betygssystem vi har. Det står svart på vitt i en regeringsproposition att det är alltför svårt att utforma väldefinierade betygskriterier så att lärare och elever ska kunna använda sig av dem. Att förtydliga betygskriterierna, eller kunskapskrav som de nu ska kallas, var ett av huvudsyftena med de nya betygsstegen, så det strider mot tydlighetstanken att införa fler betygssteg som man inte kan utforma. Om det nu, som regeringen tycker, är svårt med välformulerade och tydliga betygskriterier, borde kanske ett helt nytt bedömningsystem införas. Istället utgår man ifrån ett som inte fungerar och bygger vidare på det på ett sätt som jag menar gör att det kommer att fungera ännu sämre. Problemen med Skolverkets förslag på kunskapkrav är att de dels inte lyckats förtydliga hur väl kunskaperna har förvärvats, dels inte hjälpt till med tolkningen av mellanstegen B- och D-betygen. Till Skolverkets försvar ska dock framhållas att de agerar efter de riktlinjer de har fått i uppdrag av regeringen om en ny skola. Tydligheten och likvärdigheten i bedömningen kan emellertid inte öka när läraren lämnas att själv uttolka elevens kunskaper efter denna uppfunna kunskapsprogressionsstege. Vi har också sett att Peter Bohman på skolverket sagt att tolkningsproblematiken aldrig kommer att försvinna med nuvarande betygssystem.

Det kan däremot tolkas positivt, av de som tycker att dagens skola är innehållslös, att man närmare försöker fastställa mål och innehåll i kurserna. Jag tycker själv att något av det bästa med de nya ämnesstrukturerna är att man tydligare fokuserar på ämnets syfte, varför ämnet är viktigt och vad eleverna ska utveckla för kunskaper när de läser det. Å andra sidan kan det tolkas som att skolan nu styrs i en riktning bakåt, där kunskap är ett oproblematiskt begrepp och som enkelt kan fastställas i mål.

Som jag tidigare skrivit så är det inte fler betygssteg som behövs för att minska otydligheten i mål och kriterier. En ny översyn på hela betygssystemet hade varit bättre menar jag. På vilka grunder ska betyg sättas, vilken kunskapssyn ska vi ha, och hur ska elevernas kunskaper kunna bedömas bäst? Detta är frågor vi hade behövt få svar på men den debatten finns inte. Istället fokuseras det i den politiska skoldebatten på från vilken årskurs eleverna ska få betyg och hur många steg det ska finnas i betygsskalan, saker som är helt oväsentliga för elevens läroprocess. En stor anledning till bristen på debatt om dessa frågor är kanske att den stora förändringen som skedde i mitten på 90-talet, med nytt betygssystem och ny kunskapssyn, var så radikal och omvälvande. Varken skolpolitiker eller skolorna ”orkar” med en ny stor

förändring av skolans verksamhet. Jag tycker att det är intressant att man tror att tydligheten (gällande elevernas kunskaper) ökar med fler betygssteg. Som vi har beskrivit ovan så ska ju de nya betygsstegen uttolkas både nationellt och av läraren. Med utgångspunkt i den kritik som framkommit av betygssystemet kan vi konstatera att det inte skulle öka tydligheten och likvärdigheten i bedömningen. De frågor som Selghed tar upp att den s.k. expertgruppen utryckte farhågor om, nämligen att läraren skulle komma att uppleva tveksamhet om ”vilken gränsen är för godkänt” och ”hur kan man garantera att skolorna inte har olika krav”(Selghed 2006:86) är med regeringens förslag inte besvarade eller lösta. Problematiken fortsätter vad gäller att lösa dessa frågor.