Projektledaren menar att det är utgångspunkten som är det viktigaste i skapandet av en givande kulturpedagogik:
Det viktigaste såvitt jag kan se hittills är var man börjar. Vad är grundambitionen? Är det att vi ska gå på teater och that’s it liksom? Det kanske inte är så bra? Och det är likadant om grundambitionen är att man ska få tillfälle att pröva på en massa saker, det kanske inte heller är så bra. Däremot så tycker jag att det här med att unga människor ska få vrida och vända på kunskap och på sitt eget förhållningssätt till kunskap och sådär, det är liksom… På sitt sätt är det ju bärande i sig, men i ett genomförande så blir det bättre om man också kompletterar det med prova på och inspiration.
En kulturpedagog menar att arbetet inom Flame handlar mer om förhållningssätt än om någon speciell metod eller praktik:
Man kan vrida och vända på det lite. Byta perspektiv. Tänka utifrån ungdomarna lite till. Det behöver liksom inte vara cirkus och magi för att det ska bli bra. Det behöver inte vara action ens för att det ska bli bra. Det behöver bara vara lite annorlunda, det behöver bara finnas en slags tanke bakom min lektion som eleverna direkt känner.
En annan kulturpedagog menar att en fördel med att arbeta i ett projekt som Flame är att det kan fungera som länk mellan skolan och samhället utanför. ”Det kan säkert vara bra att man kommer ut och gör ett projekt utanför skolan och inte befinner sig i den struktur som man brukar lära ut i traditionellt.” Dessa båda kulturpedagoger arbetar tillsammans och de har tagit med eleverna från en av skolorna till den teater och den ateljé där de arbetar. Sam- tidigt framhåller kulturpedagogerna vikten av upplevelsen, eftersom de menar att den är en av de saker som de och Kulturskolan kan bidra med i det här projektet.
Att ta ner Flame-eleverna hit, till teatern, med allt vad det innebär med ljus- och ljudutrustning, ett stort lejonhuvud som hänger i foajén, lite mysbelysning och fikapaus och sådär. Det har varit en stor upplevelse som går in under huden på dem. Att få vara i den här lokalen och göra den till sin egen. [...]
Men också att komma till XX:s verkstad, till hans ateljé och få se hans påvra, lite sådär enkla miljö, där han skapar sina magiska saker av olika material. Allt det här har de känt och gjort och tittat på och upplevt. Både konstnären och skådespelaren och ljudteknikern. De har fått känna på de här sidorna i kultur på det här viset. Det tycker jag är häftigt. Det är vår styrka i det här. Att vi har möjlighet att dra dem från skolan och till någonting som är vårt, som vi bjuder in dem till. [...] Det finns många vägar att gå för att skapa gynnsamma möten och upplevelser hos dem. För det är viktigt att de också upplever!
Möjligheten att ta eleverna utanför skolans vanliga miljö, att erbjuda dem upplevelser och inblick i världar som de annars kanske inte skulle få vara del av framhålls alltså av kultur- pedagogerna som en av projektets starka sidor och ses av dem som en av Flames allra största tillgångar. Flame har den styrkan att man kan erbjuda en motvikt till skolans vardag, i form av upplevelser och glädje. Thavenius påpekar att estetiken ofta kan erbjuda just detta, men menar samtidigt att man måste intressera sig för innehållet och för utmaningen i att förena upplevelsen och intellektet. Det finns en risk att praktiken inte sätts i relation till teorin. Här utgör de ordinarie pedagogerna och skolorna där Flame arbetar en viktig roll, då de bidrar med ämneskunskap och utbildade lärare. I vår studie framgår inte huruvida de aktuella kursplanernas mål uppfyllts eller ej, men rimligen borde alla inblandade pedagoger vara insatta i kursplanerna för att ett bra resultat ska uppnås. En av de ordinarie peda- gogerna menar att ansvaret för den teoretiska den av kursen har legat på henne och att hon försökt få eleverna att se samband mellan faktadelen och deras framställningar. Om inte de ordinarie pedagogerna får en framträdande roll i projektet och tillsammans med kultur- pedagogerna ansvarar för kunskapsmålen finns det en risk att de teoretiska målen hamnar mellan stolarna. Upplevelsen i sig bör inte vara målet med undervisningen. En kultur- pedagog framhåller att det är viktigt att upplevelsen följs av reflektion: ”Jag tycker att det ska vara lite sådär speciellt när vi kommer. Att det händer något som de inte var beredda på. Det är okej, men sen måste man förklara det mer.”
På hemsidan kan vi läsa hur en elevgrupp reagerar på att få visa sin film i en galleria i närheten:
Nu är vi snart klara med redigeringen. Men det tar tid, vi har suttit här i en timme och bara redigerat ca 5 minuter. Vi har just fått reda på att vår film ska visas i västermalmsgallerian från den 21/11 till den 26/11. Läskigt!” (061107)73
Det är tydligt att eleverna tar den planerade utställningen på stort allvar. Marner/Örtegren menar att receptions- och presentationssidan borde få större utrymme i skolan, och här har ett projekt som Flame en styrka i att de kan anordna denna typ av aktiviteter utanför skolans väggar. Det finns en grad av autenticitet på S:t Göran i både Barn- och Fritids- programmets projekt och i det teaterprojekt som IV-klassen genomför. Detta bidrar till engagemang och ytterligare en dialogisk möjlighet då eleverna får tillfälle att låta
främmande människor möta deras produktioner.
Projektledaren betonar hur de olika formerna av estetik interagerar. En enkel prova-på- pedagogik kan vara nog så viktig i skapandet av en radikal estetik, menar han.
Det finns en, man kan kalla det för möjliggörandets pedagogik, som handlar om det här med radikal estetik. Men det finns ju också en stark tradition av prova-på-pedagogik. Att man får möjlighet att testa på nya tekniker och också nya sätt att uttrycka sig på. Det är klart att om du aldrig har spelat teater och spelar teater så ser du saker som du inte såg innan. Och det är likadant att använda sig av digitala uttrycksmedel och så vidare. Så en testa-på-pedagogik är också viktig! Det är likadant som med den mest traditionella kulturpedagogiken [...] typ gå och kolla på teater. Så är det ju mångt och mycket i
kulturverksamhet i skolan idag. [...] Det är klart, för att introducera ett arbetssätt för en elev så behöver de ju å ena sidan inspiration. Ingen av de här delarna lever för sig.