Arbetet med kultur och estetik i skolan kan som vi har sett motiveras på olika sätt. ”Ska kulturen vara som parfym som man sprayar över allting eller ska vi lämna avtryck i golvet?” säger en av kulturpedagogerna. Flera av de intervjuade framhåller kulturens motiverande och inspirerande effekt på eleverna. Studierektorn på den ena skolan säger såhär om Flame: ”Det här ska ju vara ett sätt kanske att få dem att inse hur kul det är att vara i skolan. Det här var kul, jag går imorgon också!” Skolledaren på den andra skolan menar att Flame ”…har en metod som lockar eleverna att engagera sig.” De båda ser kulturen som ett sätt att nå fram till eleverna och få dem att öppna sig för skolans övriga utbud. Även de ordinarie pedagogerna betonar estetikens motiverande potential. På frågan om vad som är det viktigaste målet med Flame nämns bland annat: ”Att eleverna ska ha roligt i skolan” och ”Att eleverna får vara kreativa och skapande”. Även projektledaren lyfter fram engagemang som en viktig del av målet med arbetet: ”Alltihopa kommer ju ner till under- visningssituationen egentligen, alltså om det har fungerat bra. Om eleverna tycker att det är roligt. Om eleverna engagerar sig i det som vi håller på med här. Om de gör det, då
fungerar det bra.” Den modesta estetiken motiveras ofta genom att det estetiska anses ha ett värde i sig. En av kulturpedagogerna ifrågasätter kulturen och estetikens värde i sig: ”Det finns så många tankar kring att använda kultur. Många verkar tro att det är bra i sig bara. Att om man använder kultur, då blir det bra hur man än gör. Men det är inte alls säkert. Det beror på hur man gör det. Man kan använda jättetraditionell undervisning och det blir jättebra i alla fall.” Han betonar alltså vikten av reflektion kring val av metod och pedagogiskt upplägg. Samma kulturpedagog upplever att arbetet med estetik och kultur i skolan alltför ofta sammankopplas med lek och låga krav och att den erbjuds elever som skolan har gett upp hoppet om.
Jag menar, en del kan ju inte ens skriva och räkna fast de går på gymnasiet. Då känns det det ju som att... ska vi verkligen hålla på och bygga grejer? Ska de inte lära sig riktiga, basala grejer först? Är det verkligen så att man ska ge upp? ”Nej, men det klarar de inte så de får göra något annat istället.” Det är lite låga krav tycker jag [...] det är viktigt att eleverna lär sig det som de ska lära sig. Ja, snarare det än att de bara har kul. För det tycker jag att man kan ha på fritiden. I skolan ska man lära sig grejer.
Även en av de andra kulturpedagogerna har tagit fasta på vikten av att man hittar en balans mellan det lekfulla och det kravbetonade ”Det är en genomgående tanke att det ska vara en utmaning för dem, för var och en som individ och som grupp.”
En del i en sådan utmaning kan bestå av att man i skolan och undervisningen inte väjer för svåra och komplexa frågor. En av kulturpedagogerna poängterar just detta: ”Sen pratade vi om när det inte är bra. När äventyras den goda familjen? Det är inte för att prata om problem bara, utan för att det är mer intressant än att prata om gulli-gull. När det handlar om en livskris, då har vi svårare med lösningar [...] det är liksom inget problem att ha mysigt.” Samtidigt har kulturpedagogerna upplevt att elever känt att dessa ämnen varit för privata ”Tro på framtiden, vad är det för dig? Nej åh, sa en kille då, det är för nära, det är för privat.” För att få kunskap om världen omkring oss menar Thavenius att vi måste förhålla oss till svåra saker och inte sträva efter en motsägelsefri kunskap. Han menar att estetiken här spelar en viktig roll då den kan hjälpa oss att möta och förstå svåra frågor. En av kulturpedagogerna ser också denna styrka i estetiken och kulturen: ”Man kan använda teater eller film för att komma närmre ett ämne än vad man kanske skulle göra om det var så att man bara läste i en bok.” Estetiken är till sin form elevorienterad, menar Marner och Örtegren. De framhåller vidare att estetiken har flera av de egenskaper som kan bidra till ett flerstämmigt klassrum.
På hemsidan kan vi läsa att ”Flame ska ge eleverna nya redskap för att uttrycka sig med kultur. Genom att använda kultur som ett verktyg för inlärning, tar Flame med de med- verkande på en resa genom kunskap och individuell utveckling”.78 Här betonas kulturen
och estetikens instrumentella värde. En av kulturpedagogerna ifrågasätter om kulturens plats i skolan kan motiveras på detta sätt: ”Egentligen är jag nog lite skeptisk till det här att man ska använda kultur som medel för att lära sig. Jag tycker inte att det är något fel på traditionell undervisning.” Samtidigt menar han att skolan kanske måste anpassa sina metoder och kommunikationsformer för att nå alla individer: ”Vissa ungdomar kanske har svårt att läsa i en bok och man kanske ändå måste anpassa sig till dem och försöka använda en annan metod för att prova om det skulle fungera.” Han efterlyser också mer tid för reflektion kring hur arbetet i undervisningssituationen bör gestalta sig, ”mycket mer diskussion så att man kan fundera på hur man ska göra, vad som är bra och hur man ska lägga upp det.” Han tycks alltså mena att diskussion och reflektion kring vad man vill säga kan ha avgörande betydelse för undervisningens upplägg.
En av studierektorerna funderar kring elevernas deltagande i kulturella sammanhang:
”Man får liksom handgripligen sätta in dem i kultursammanhang. De konsumerar inte kultur på det sättet om de inte tvingas in i det här. Så då ska vi visa på det positiva, att det kan stärka dem som människor genom att de får ta del av kultur i undervisningen.” Studie- rektorn talar här om kulturen i snäv betydelse. Det verkar som att hennes syn på kultur främst innefattar finkultur, och sett ur detta perspektiv är eleverna inte konsumenter av kultur i någon större utsträckning. Flames avsikt är dock att ansluta sig till ett vidgat kulturbegrepp:
Vi börjar vårt arbete med att vidga begreppet kultur. Som verksamhet i skolan innebär kultur vanligtvis teaterbesök, konserter och prova på-moment i form av egna teateruppsättningar, musik, foto och bild. För att engagera eleverna tar vi avstamp i deras syn på världen och anpassar kulturen till eleverna, inte eleverna till kulturen.79
Ambitionen med projektet har handlat om att försöka möta eleverna på deras egna villkor. ”Det finns mycket att hämta i att möta ungdomar på ungdomars villkor. Att på allvar säga att vi är genuint intresserade av och nyfikna på vad ni tänker om det här och hur ni väljer att säga det som ni tycker är intressant.” Detta kan ses som ett steg mot att närma sig en radikal estetik, då en sådan tar för givet att eleverna har någonting viktigt att säga om världen. Flame vill att eleverna ska få möjlighet att uttrycka sig via medier som de själva väljer. På så sätt hoppas man nå stora mål som handlar om ökad förståelse för andra människor, sig själva och sin egen roll i samhället: ”Inom Flame får de medverkande arbeta med bekanta uttryckssätt och prova på helt nya. För eleverna betyder detta ett synlig- görande av deras egen kultur, nya verktyg att uttrycka sig med och en större förståelse för andra kulturer och uttryckssätt.”80 Anspråken är höga och stor tilltro fästs vid metod. Att
sätta eleverna och deras kultur i centrum kan förstås som ett försök från Flames sida att öva eleverna i att förhålla sig till marknadsestetiken.
79 http://www.kulturskolan.stockholm.se/default.asp?id=3942 061204 80 http://www.kulturskolan.stockholm.se/default.asp?id=3943 061204