Möjligheter till handlingsutrymme

Pedagogerna som deltagit i gruppintervjun och observationerna visar en medvetenhet om vikten av att erbjuda barnen olika valmöjligheter, så att de på detta sätt kan få inflytande. Pedagogerna visar också under observationerna att de ofta tar ett steg tillbaka och detta skapar då handlingsutrymme åt barnen.

Dom kan bestämma över exempelvis maten. Jag jobbar med treåringar, sen vi började i februari här i dessa tillfälliga lokaler får dom ta sin mat själva. Och då får dom ju avgöra vad dom vill ta upp. Vill dom bara ta upp en sak exempelvis morötter så får dom det. Visst, jag kan säga: ”Du ska vara här hela dagen, ska du inte ta lite makaroner?” Säger dom ändå nej så får jag respektera att dom bara vill äta morötter. Kanske påminna om att äta liter mer till mellanmål. Det är också så att även om dom nu lagt upp fem köttbullar och tre potatisar så kanske dom ändå inte orkar äta det. Då får de ändå bestämma att nej jag orkar inte mer. Jag kan ändå försöka men jag får aldrig tvinga någon till att äta (Yvonne 210911).

34

Vi har buffé till alla måltider. Man bjuder på allt vi har, allting är framme. Barnen kan göra många egna val, allting är där, till exempel fil, vatten och mjölk (Dejan 210911).

Matsalen på tvåårsenheten består av ett stort rum med sex bord. Två bord är i barnhöjd. Vid lunch är maten framdukad på borden och barnen väljer själva vad de vill lägga upp på sin tallrik. Pedagogerna frågar barnen vad de vill dricka och erbjuder mjölk eller vatten. Barnen får bestämma på vilka platser i matsalen de vill sitta på under måltiderna. Detta är barnen vana vid och det visar sig under en observation:

Klockan är 11.10 och barnen springer in i matsalen för att sätta sig. Två pojkar håller varandra i handen när de kommer in. De springer fram till ett bord där de ser en tom stol. Pojke 1 sätter sig på stolen och pojkarna upptäcker då att pojke 2 blir utan stol. Pojke 2 tittar sig omkring och ser en pall på hjul i närheten. Han rullar fram den till bordet, men upptäcker en tom stol mittemot pojke 1. Han skyndar sig för att sätta sig på den lediga stolen (Observation 280911).

I exemplet ovan blir Pojke 2:s vana till eget initiativtagande synligt då han hämtar en pall på eget initiativ. Detta initiativ är ett tecken på inflytande som kan ske på grund av att pedagogerna ger, vad Westlund (2011) kallar, ett handlingsutrymme. Pedagogerna tar ett steg tillbaka och barnen är vana vid att fatta egna beslut och agera ut efter dem. Westlund (2011:67–68) menar att handlingsutrymme också handlar om att få göra saker i sin egen takt. Denna typ av handlingsutrymme blir synligt under en observation:

Matsalen är nästan tom. Endast Peter och en pojke är kvar. Peter torkar borden medan han småpratar med pojken som fortfarande äter sin apelsin.

Peter frågar honom: Var det så gott med apelsin idag? Pojken: Mm…

Peter: Hur många apelsiner har du ätit idag?

Pojken svarar att han har ätit 100 stycken och Peter säger att då måste han vara mätt. Peter: När du har ätit upp din apelsin får du gå till Binasa och sova.

(Observation 121011)

En viss styrning finns för barnen och deras val av platser vid matsituationen. Gunborg berättar att pedagogerna läser av de små barnen vid måltiderna då de inte kan uttrycka sig verbalt om vad de önskar att äta och dricka.

35

Barnen hos oss har inte heller [bestämda platser] de är lite så… Vi styr ju lite så, till exempel, vi har dom som man får hjälpa med att mata och sen finns dom som tar lite med en sked och lite med handen. Men vi har dom som inte äter själv alls och liksom… Det är ganska jobbigt att sitta med flera stycken som du behöver mata helt. Utan då försöker man ju dela upp de. Så jag inte sitter med fyra sådana… För då är de rätt så jobbigt (Gunborg 210911).

Jag har dom allra minsta så där kan man liksom inte… Dom har för det första inte språket […] De är likadant med maten. Förr så rörde man ihop allt i en enda smet, men att man lägger upp de så här [visar med händerna att hon delar upp maten] så att barnet kan se. Till mellanmål så kan man visa brödet, vad vill du ha: ”De här ljusa eller de här mörka” och se vad de sträcker sig efter. ”Vill du ha kalkon eller vill du ha ost?” Dom får chansen att välja (Gunborg 210911).

Amanda berättar vid fältstudie (140911) att:

Vissa barn blir oroliga och ibland ledsna vid maten. Det kan bero på att dom är trötta och sådana saker. Jag ser ingen mening med att dom ska tvingas sitta med vid bordet när dom inte vill det och inte heller kommer att äta. Dom stör ju även oss andra. Jag brukar fråga om dom vill sova eller exempelvis titta i en bok. Här i matsalen då förstås.

Ytterligare en observation visar att pedagogerna lyssnar på barnen och det leder till inflytande. Pedagogen Amanda är i observationen nedan lyhörd över flickans missnöje under måltiden. Då flicka inte har något talspråk lyssnar Amanda ”med hela sin kropp” för att tolka vad flickan vill.

Amanda sitter vid observation ett bord med två pojkar och två flickor. En av flickorna ställer sig upp på stolen och gråter. Amanda frågar henne: ”Vet du vad gumman, man kan inte stå på stolen. Vill du inte sitta här? Vill du sitta på den röde stolen istället?” Amanda pekar på en barnstol och flickan skakar på huvudet. Flickan pekar istället på en vagn som står lite längre bort. Amanda frågar henne: ”Vill du ha den? Ja, men sätt dig i den då.” (Observation280911)

Westlund (2011:77–78) menar att för att pedagogerna ska kunna ge de yngsta barnen möjlighet att påverka sin situation behöver de anstränga sig för att förstå de kroppsliga uttrycken. Johannesen och Sandvik (2009:94) håller med Westlund om att pedagoger behöver anstränga sig och menar att de som arbetar med de yngsta barnen måste ”lyssna med hela kroppen” då de yngsta barnen uttrycker sig med hela sin kropp.

36