Möjligt normkoncept

Det finns en flertal olika sätt att bestämma flöden i vattendrag. Metoderna skiljer sig något mellan olika länder och regioner beroende på skilda förutsättningar vad gäller flödestillgång, nationella regelverk etc. Gemensamt för de flesta är dock att de saknar koppling till ekologiska effekter i vattendraget. De senaste åren har fastställandet av ekologiska flödesnivåer emellertid rönt stort intresse internationellt och ett flertal länder arbetar med att finna en lösning på problemet. Med ett ekologiskt hållbart flöde avses i denna rapport det antal kubikmeter vatten per sekund som behövs för att uppnå god ekologisk status enligt ramdirektivet för vatten. God ekologisk status definieras i ramdirektivet som att ”värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer uppvisar små av mänsklig verksamhet framkallade störningar, men avviker endast i liten omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden”. Vilket flöde detta innebär exakt för respektive vattendrag måste utredas separat med hjälp av någon av de metoder och modeller som finns tillgängliga.

Vid fastställandet av ekologiska flöden krävs vanligtvis att man använder sig av en metod eller modell för att bearbeta insamlad data. De metoder och modeller som har en viss koppling till ekologiska effekter kräver dock ofta stora insatser, i form av såväl arbetstid som pengar. Exempelvis skulle det kosta ca 800 000 kr att med hjälp av modellering ta fram ett lämpligt flöde för ett enstaka vattendrag. Resultatet från detta vattendrag kan då heller inte appliceras på andra vattendrag utan gäller endast för

vattendraget i fråga. Ett sådant komplicerat och dyrt system riskerar att användas i mindre utsträckning och även kräva så stora kostnader att dessa kan komma att överstiga den uppnådda miljönyttan.

Ett alternativ till dessa avancerade metoder är att välja ett mer lätthanterligt och ekonomiskt rimligt tillvägagångssätt. För vissa mindre vattendrag i södra och mellersta Sverige, där jordbrukens bevattningsuttag utgör den främsta orsaken till det låga flödet, skulle en miljökvalitetsnorm som utgick från ett minimiflöde, t.ex. medellågvattenföring- en, eventuellt kunna uppnå de krav som ställs på miljökvalitetsnormer i miljöbalken.

Vid fastställandet av ekologiska flödesnivåer för ett vattendrag instämmer vi med många forskare om vikten av att så långt som möjligt försöka efterlikna den naturliga flödesregimen i ett vattendrag. Motivet är att de växt- och djurarter som koloniserat vattendraget sedan lång tid anpassat sig till dess specifika karaktär. Antropogena

förändringar av flödesregimen, t.ex. uttag av vatten för bevattning, industriproduktion och vattenkraft, ändrar dock det naturliga mönster av hydrologiska variationer som byggts upp under lång tid och ger upphov till förhållanden som den befintliga biotan kan ha svårt att anpassa sig till. Fastställande av den naturliga flödesregimen kräver emellertid

mätningar och observationer över flera år. På grund av de vetenskapliga krav som ställs på en miljökvalitetsnorm skulle en norm som utgick från ett flöde som i stort sett sammanföll med vattendragets naturliga flödesregim vara att föredra i de flesta fall. För ett vattendrag med ett tydligt påverkat flöde krävs dock att det finns historiska data för vattenföring från tiden innan påverkan att tillgå och ca tio år tillbaka i tiden. I de vattendrag där sådana data ej finns tillgängliga kan dessa tas fram via en hydrologisk modellering. Alternativt kan data från ett liknande men i stort sett opåverkat vattendrag i närheten användas (s.k. referensvattendrag).

För att i möjligaste mån undvika skador på vattendragets biota samt intilliggande ekosystem är det lämpligt att ett åtgärdsprogram redan i ett tidigt skede upprättas i förebyggande syfte. I detta bör det tydligt framgå vilka åtgärder som ska vidtas, vem som ansvarar för respektive åtgärd och vilken prioritering som gäller.

Det är även viktigt att åtgärdsprogrammet anger en säkerhetsmarginal så att åtgärderna träder i kraft vid en lämpligt vald nivå innan flödet nått ner till den aktuella normnivån. Det finns annars risk för att normen underskrids trots att alla tänkbara åtgärder vidtas.

4.4 Slutsatser

Utredningen har givit en entydig bild av att låga eller kraftigt förändrade flöden utgör ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden i och kring många av våra vattendrag. Svaren i den enkät som besvarats av länsstyrelserna pekar även tydligt på behovet av ett verktyg för att förbättra den nuvarande situationen. Miljökvalitetsnormer för flöden i utvalda vattendrag skulle kunna utgöra ett sådant verktyg. Miljökvalitetsnormer skulle även kunna bidra till att uppfylla miljömålet Levande sjöar och vattendrag samt

säkerställa en god ekologisk status för de mindre vattendrag som eventuellt inte kommer att omfattas av ramdirektivet för vatten.

Miljökvalitetsnormer är emellertid ett mycket kraftigt verktyg som ställer stora krav på vetenskapligt underbyggd kunskap beträffande vid vilken nivå man med säkerhet kan säga att påtaglig olägenhet råder. I dagsläget saknas en tillräckligt väl underbyggd kunskap om olika arters behov av flöden. Den litteraturstudie som genomförts visar även att det inte finns några tillvägagångssätt för att bestämma flödet med en tillräcklig koppling till de biologiska effekterna. Att införa miljökvalitetsnormer under dessa förutsättningar skulle därför kunna underminera förtroendet för verktyget. Eventuella rättsprocesser skulle även kunna försvåras genom att bevisföringen försvagas av det bristande kunskapsläget.

Det som ur miljöhänseende i dagsläget skulle vara den mest tillfredställande nivån för en miljökvalitetsnorm är att så gott det går efterlikna den naturliga flödesregimen. Problemet är att det är svårt att hitta små påverkade vattendrag i södra Sverige där det finns historiska data från en i stort sett opåverkad period eller hitta ett liknande opåverkat referensvattendrag. Dessutom torde en norm baserad på den naturliga flödesregimen i många fall ej vara genomförbar från ett samhällsekonomiskt perspektiv då det i många fall skulle innebära stora inskränkningar i de pågående verksamheterna utmed vattendra- get.

Kravet på vetenskapligt underbyggd kunskap kräver även omfattande inventeringar. Detta samt den kontroll som krävs enligt 5 kap miljöbalken gör att verktyget även blir mycket resurskrävande. Detta gäller i synnerhet ifall modelleringar i varje enskilt

vattendrag krävs för att få en koppling till effekten av normvärdet. Av svaren från enkäten framgår också att det i första hand är ett enkelt och resurssnålt verktyg som efterfrågas.

Även om problemet med låga flöden är stort, framförallt i södra Sveriges odlingsbyg- der så finns idag en del tecken som tyder på att förutsättningarna för att angripa problemet har ökat. Nya drivkrafter har tillkommit, t.ex. ramdirektivet för vatten och miljökvali- tetsmålet Levande sjöar och vattendrag, som skulle kunna leda till att frågan får högre prioritet och att åtgärder vidtas.

Slutsatsen är att det trots förbättrande förutsättningar ändå finnas behov av att vissa vattendrag i Götaland och Svealand får ett ökat skydd. Hur detta skydd ska se ut bör dock avgöras först efter att man sett vilka effekter ramdirektivet för vatten samt andra

styrmedel får. Den alternativa hantering som ligger närmast till hands att föreslå är att man inväntar de kunskapshöjande åtgärder inom området som pågår i samband med arbetet med ramdirektivet för vatten samt att man därefter gör en förnyad bedömning av hur man lämpligen går vidare. Detta arbete införlivas lämpligen med Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om genomförandet av direktiv 2000/60/EG, ramdirektivet för vatten. För många vattendrag i södra Sverige är problemet med för låga flöden dock mer eller mindre akuta. I avvaktan på att ramdirektivet för vattenska få verkan kan därför lokala åtgärder behöva vidtas i form av ökad tillsyn och informationskampanjer riktati första handmot icke tillståndspliktiga vattenuttag. Där det är uppenbart att vattendragets biologi hotas och det föreligger en risk för en avsevärd försämring av miljön bör berörd

tillsynsmyndighet överväga att utfärda förelägganden eller förbud för vattenuttag som saknar tillstånd (26 kap. 9 §). Stöd för detta finns miljöbalkens allmänna hänsynsregler. I 26 kap. 9 § 4 st finns också en möjlighet för tillsynsmyndigheten att utfärda föreläggan- den och förbud riktade till vattenuttag som har tillstånd om det brådskar och är nödvän- digt för att undvika att allvarlig skada för miljön uppkommer.

5. Bioindikatorer som