Skickat av Kaj Rask den 26 april 2010.
Hej Sanna, Svar bifogas. Om du undrar över något får du återkomma. Mvh/ Kaj R
Frågor om ränteavdrag i företagssektorn
1. Vad blir skillnaden av att 24 kap 10 d § 2 st. IL görs generellt tillämpligt? Kommer bestämmelsen att gälla alla företag inom intressegemenskapen oavsett om företaget har rätt till avdrag för utdelning?
Svar: Ja. Bestämmelsen i 24:10 d § andra stycket är riktad mot investmentföretag. I
Sverige är det bara sådana företag (och några andra här inte aktuella associationer) som kan få avdrag för utdelning. Bestämmelsen bottnar i RÅ 2007 ref. 85 (Industrivärden). I författningskommentaren att ”de företag som omfattas av denna bestämmelse beskattas i Sverige för ränteinkomster, men beskattningen kan neutraliseras av att mottagen ränta vidareutdelas med avdragsrätt (jfr RÅ 2007 ref. 85). Liknande regler kan finnas i utlan- det.” (prop. 2008/09:65 s. 87). För att hindra ränteupplägg i koncerner med investment- företag som moder - där alltså ränteintäkter beskattas men kan mötas med avdrag för lämnad utdelning - ger bestämmelsen Skatteverket en möjlighet att visa att skulden som ligger till grund för ränteutgiften inte är affärsmässigt motiverad. Det är den bevismöj- ligheten som åsyftas i verkets promemoria. Tioprocents-regeln i 24:10 d 1 första stycket p.1 är mekaniskt verkande i sin nuvarande utformning. Förslaget i promemorian går ut på att om verket kan visa att affärsmässighet i skuldförhållandet saknas ska avdrag kun- na vägras även om räntan beskattats med 10 procent eller mer. Bestämmelsen ska alltså gälla generellt och oavsett rätt till avdrag för utdelning.
2. Varför är det inte viktigt att SKV har en uppfattning om i hur hög utsträckning en an- passning till ”tioprocentsregeln” sker innan ett förslag till generell tillämpning ges? I promemorian s. 28 skrivs det under avsnittet 4.2 Förbättring av de nya reglerna att det i dessa fall inte finns ett starkt skyddsbehov för företagen, eftersom lagstiftningen är så smalt avgränsad. Skulle en tydligare motivering kunna ges?
Svar: Anpassningarna till tioprocentregeln är inte omfattande till antal men det handlar
om stora belopp. Ett exempel: X AB förvärvade 2007 från ett annat koncernbolag akti- erna i ett koncerninternt holdingbolag med underliggande rörelsedrivande dotterbolag för 15 miljarder kr mot revers. Reversen lämnades som kapitaltillskott till ett koncern- bolag på Bermuda där ränteintäkterna på reversen inte beskattas. De införda avdragsbe- gränsningsreglerna hindrade X AB:s ränteavdrag till Bermuda-bolaget. Därför överläts reversen under 2009 från Bermuda-bolaget till ett koncernbolag på Cypern där räntein- täkten beskattas med 10 procent. Räntan blev då med automatik avdragsgill för X AB på grund av 24:10 d § första stycket p.1. Det är den sortens icke affärsmässiga anpass- ningar som verket anser bör träffas dvs. transaktionen är inte affärsmässigt motiverad utan görs bara för att skapa avdrag i Sverige. Det kan tilläggas att problemet med att ut- forma den här typen av regler är att de ska träffa vissa situationer (skatteupplägg) men
inte andra (affärsmässigt betingade transaktioner). Flera andra länder har mer generellt verkande avdragsförbud för räntor t.ex. tunnkapitaliseringsregler, avdragstak etc. Vi har velat försöka undvika det för att inte försvåra normal affärsverksamhet och för att inte komplicera systemet alltför mycket.
3. I promemorian på s. 29 skrivs att arbetet för SKV kommer bli mindre eftersom verket slipper att undersöka nivån på räntorna etc. Kan det inte tänkas att arbetet för SKV kommer att ligga kvar på samma nivå eller öka då verket måste visa att företagens transaktioner som ligger till grund för ränteutgifterna till övervägande del inte är af- färsmässigt motiverade? Att visa att affärsmässiga skäl inte föreligger måste vara ett tidskrävande arbete för SKV i vissa fall?
Svar: Ja det stämmer nog. Det krävs en del insatser att visa att transaktioner inte är af-
färsmässiga. Tanken är emellertid att företagen ska avhålla sig från den typ av transak- tioner som innebär att reversfordringar på svenska koncernbolag som uppkommit ge- nom koncerninterna bolagsköp transformeras till koncernbolag i skatteparadis. Det kan noteras att den typ av räntesnurror som lagstiftningen riktats mot har utnyttjats av ett re- lativt litet antal koncerner och att de som anpassat sig mot tioprocentsregeln är ännu fär- re. Men i de fall det förekommer handlar det som sagt om stora belopp.
4. SKV har även lämnat ett förslag på att en ny bestämmelse bör införas. Jag skulle be- höva ett klargörande av bestämmelsen innebörd. Innebär förslaget av den nya bestäm- melsen att ett beslut enligt 24 kap. 10 d § 2 st. IL ska kunna fattas till nackdel för den skatteskyldige inom de normala eftertaxeringsfristerna oavsett om oriktig uppgift läm- nats?
Svar: Ja. För att Skatteverket ska kunna besluta om eftertaxering krävs oriktig uppgift
(4 kap. 15-22 §§ taxeringslagen). Lagen (1995:575) mot skatteflykt får dock tillämpas utan oriktighetsrekvisit inom de tidsfrister som gäller för eftertaxering. Avdragsbe- gränsningsreglerna är skatteflyktsregler. Det är därför inte orimligt med samma förfa- randeregler som gäller för tillämpning av skatteflyktslagen. Det kan ta tid att utreda alla omständigheter i de upplägg som görs eftersom bolag i skatteparadis brukar vara in- blandade med åtföljande sekretesshinder etc. Utredningarna kan alltså ta tid. Verkets förslag innebär att beslut ska kunna fattas till nackdel för den skattskyldige inom de normala eftertaxeringsfristerna oavsett vilka uppgifter som lämnats men först efter laga- kraftvunnen domstolsprövning.
5. Att företag, trots att de uppnår en nivå av beskattning av 10 % och inte lämnat in oriktig uppgift, kan vägras avdrag för ränta måste anses skapa en rättsosäkerhet för före- tagen. Hur ställer sig SKV i frågan om företagens rättosäkerhet i dessa fall?
Svar: Frågan om tillämpning ska prövas av förvaltningsrätt och inte av Skatteverket
som första instans. Därmed borde tillräckliga rättssäkerhetsgarantier föreligga.