Maktkampen i ett beroende

Sista användaren, Svirr, beskriver sitt drogbruk på följande sätt:

Hur många av de lättaste sakerna som bara inte gick att genomföra.

hur det blev omöjligt att öppna breven som kom i brevlådan, hur jag roades av att se högen växa, samtidigt som jag visste att jag borde öppna posten. hur många möten missade jag inte, ringde med alla möjliga ursäkter, bilen trasig,

punktering, klockan trasig, osv..

Han fortsätter med att berätta hur beroende har påverkat honom:

att inse att jag tappat kontrollen, och var styrd av ett destruktivt beteende, var hur svårt som helst under tiden allt pågick, nu när jag blickar bakåt, kan jag

förundras över hur svårt det var, och hur stark det är med att ha ett beroende, inget fungerar tills slut. idag när småsakerna tar emot, är hindret att ta sig över till att göra sakerna inte så stort, men ändå kan det finnas ett känslomässigt motstånd, för en kort stund med i bilden, sen bara gör jag.

Svirr avslutar med tunga ord:

Känner igen skammen, och misslyckandet som ligger tungt i våra sinnen när vi än en gång har tagit den första. Att intellektuellt inse att det inte funkar när vi

knarkar, det är den lätta delen av det maktlösa vi befinner oss i, den andra delen som är känslomässig, den är tuffare, och mycket svårare att ta till sig, det är det känslomässiga som blir sjukt, och får vårt bästa tänkande att bli fel.”

6.4.1. Ordval/meningsbärande enheter

I första inlägget beskriver användaren en vardaglig rutin som omöjlig att genomföra under missbrukets gång. Rutinen definieras som lätt, och som exempel ges den rätt så banala aktiviteten att ”öppna posten”, som inte kräver någon särskild ansträngning. Även viktiga saker om att gå på möten undveks genom att hitta på saker som inte existerar för att kunna missbruka sin drog ifred. Användaren verkar främst ha problem med den externa strukturen som stör hans missbruk. Både posten och gå på möten har något med den yttre strukturen av omgivningen att göra, och som känns svåröverkomliga. Därför blir den meningsbärande enheten: ”alienation i samband med drogmissbruk”.

I andra inlägget fortsätter författaren med att beskriva det som att ”han har tappat kontrollen”, sitt ”styrda” destruktiva beteende och framför allt, ”hur starkt det är att ha ett beroende”. Här likställs missbruket för första gången med ett beroende, och ”ett känslomässigt motstånd”, ”ett hinder”. Missbruket blir alltså till något i individen bakom missbruket, som inte tidigare funnits där. Ett destruktivt beteende som är ”styrt” av drogen, eller någon form av en

30 emotionell blockad som förhindrar personen bakom missbruket från att leva en normal

vardag, sköta om sitt liv och sina sysslor, bara ”göra saker”. Drogbruket här får ett eget liv och tar egna beslut, skapar ett destruktivt beteende, som individen bakom egentligen inte står för och inte längre kan göra något åt. Den meningsbärande enheten blir: ”beroendets makt över missbrukaren”. Användaren styrker den tidigare meningsbärande enheten i nästa inlägg, med orden ”i det maktlösa vi befinner oss i”, alltså beroendet. Utöver maktlöshet tillkommer ord som skam, misslyckande, sjukt. Men framför allt maktlösheten och maktkampen mellan det intellektuella och det känslomässiga beskrivs, där tankarna vill väl, men emotionerna tar över, och maktlösheten inför drogen är ett faktum. Den meningsbärande enheten blir: ”maktkampen mot beroendet”. Inga liknelser eller metaforer används.

6.4.2 Textens egenskap

Textens generella egenskap är fördömande, den handlar direkt om ett beroende och

misslyckande och skam i samband med drogbruk. Negativa ord i förhållande tills beroendet och till sig själv används, drogbruket beskrivs som icke-fungerande i ett vanligt liv, och som en form av motstånd och hinder för personen att fortsätta leva sitt liv. Användaren skriver att han ”känner igen” skammen, vilket implicerar att flera andra har uttryckt skam och

misslyckade över sitt missbruk, samtidigt som användaren identifierar sig med andra missbrukare genom att använda ordet ”våra sinnen” och inte endast ”mitt”, vilket gör att textens egenskap blir inkluderande för andra missbrukare.

6.4.3 Kategori – maktkampen i ett beroende

De meningsbärande enheterna som var funna i texten är: alienation i ett drogmissbruk, drogens maktkamp mot brukaren och maktkampen mot drogen.

Dels har vi en substans som tar över en persons yttre relationer och förhindrar människan från att utföra sina plikter (vardagliga rutiner som att hämta posten och gå på möten), genom att utöva makt över brukaren via ett beroende, och dels har vi missbrukarens kamp tillbaka, både på ett intellektuellt och ett känslomässigt plan, mot drogen. Kampen känneteckens av att droganvändaren poängterar att han på ett intellektuellt plan förstår att ”det inte fungerar när vi knarkar”, men att det är den känslomässiga delen som är ”tuff” och ”mycket svårare att ta sig till”. Det är del ens kamp mot drogen som påkallar en och dels kamp mot sig själv, där det känslomässig tar över. Kategorin skulle kunna tänkas sig vara: ”maktkampen i ett beroende”, där det intellektuella kämpar emot det känslomässiga som drogen framkallar hos en

missbrukare.

Från den sista användarens berättelse märker vi att här positioneras missbruk som det kan förväntas att ett missbruk förklaras, som ett starkt beroende. Missbruk är i sig redan ett negativt laddat ord med en värdering om vad missbrukare ”är” för något och vilket liv dem lever. Att ett missbruk gör det omöjligt för en fungerande vardag (orkar inte ens hämta posten), missbruket alienerar en från att gå på möten, eller andra sociala aktiviteter, enligt användaren. Negativ laddade ord som: ”omöjligt, destruktivt beteende, svårt, beroende, tungt, inget fungerar, skammen och misslyckande” är vad användaren förknippar med missbruk, och framträdande blir den kampen som utövas mot beroendet. På ett intellektuellt plan så väljer använder just negativa ord i samband med missbruk, för att visa vart någonstans han

positionerar sig, och att han ”förstår” det dåliga med ett missbruk, men det maktlösa ligger i känslan som ruset ger, och känslan av ruset som kämpar mot det intellektuella. Som

31

lätta delen av det maktlösa vi befinner oss i, den andra delen som är känslomässig, den är tuffare, och mycket svårare att ta till sig, det är det känslomässiga som blir sjukt, och får vårt bästa tänkande att bli fel”. Missbruket positioneras som fienden, som har makt över ens känslor, och som missbrukaren kämpar för att återfå. Maktkampen syns även i uttalanden som ”barnet kräver uppmärksamhet och måste matas för att få kraft att skrika, rivas och slåss.

Barnet har blivit magert, utan kraft, men det lever fortfarande och jag kan höra dess ord där bakom allting annat.”, där det framgår tydligt att det krävs en ansträngning för att kämpa emot beroendet, barnet vill bland annat ”ta över” och att man ska ”möta dess argument och tankar och tala emot det” indikerar att det bara kan finnas en vinnare i denna situation, antigen missbruket eller missbrukaren.