Under intervjuerna märks en stolthet över det jobb som görs i arbetslagen men också en stor maktlöshet inför förutsättningarna för att bedriva en verksamhet där alla barn kan bli sedda. Lisa Eklöv (2017, s. 83) menar att skolans roll som faktaförmedlare sedan länge är över och att den famlar för att hitta vad och vilka förmågor skolan ska ge barn i dagens samhälle. Hon menar att skolan, inklusive fritidshemmet, tränar på olika förmågor och kunskaper - men hur lyckas barnen växa och skapa mening i det sammanhanget? Eklöv menar att det är viktigt för barn att känna mening, att förstå sig själva men också omvärlden (Eklöv, 2017, s. 82f.).
När jag öppnar på morgonen då har mina chefer sagt till mig, ”Ni måste ha en verksamhet”, ”Okej säger jag då vilken slags verksamhet och hur ska den bedrivas? Förklara det för mig för jag är själv.”, jag kan ha 40 barn halv åtta, det kommer en annan person klockan sju men den är resurs till ett speciellt barn med extrema behov (Sam).
Fritidshemmet har under senare år fått ett förtydligat uppdrag i Lgr 11 men spelar det någon roll med ett tydligare, och kanske för många tyngre, uppdrag om pedagogen som i exemplet ovan i praktiken står ensam med 40 barn. Återigen blir barns möjligheter till inflytande beroende av vilka förutsättningar det finns på varje enskilt fritidshem. Att arbeta i
barngrupper med låg pedagogtäthet får anses vara en förutsättning som negativt påverkar barns möjligheter till inflytande. Speciellt eftersom barns inflytande är beroende av vuxnas skyldigheter att tillgodose barnets rättigheter (Lorentzon, 2012, s. 40f.).
Utifrån intersubjektivitetsbegreppet (Fornäs, 2017, s. 188f.) kan slutsatsen dras att det inte är i interaktion med den vuxna som barn, i situationen som Sam berättar om ovan, skapar mening. I en liknande situation får en istället se att det är i interaktionen mellan barnen, inom den kontext som fritidshemmet utgör, som mening skapas som en del av barns kamratkultur, det vill säga barns kultur (Mouritsen, 2002). Andra aspekter som påverkar är vilka barn som ingår i barngruppen. Gruppens sammansättning av barn måste ses som en förutsättning eller ett hinder för barns möjligheter till inflytande.
Janson (2013, s. 31) menar att kamratkultur som den inom fritidshemmet skapas av och bland barnen. När den utvecklas genom kollektiv lek ser de vuxna den ofta som artistisk, kreativ och god. Samtidigt så innehåller denna kamratkultur ofta inslag som kan verka
våldsamma, stötande och ibland rent av sexistiska (Janson, 2013, s. 31). Det kamratkulturella, som genom bristande vuxennärvaro på fritidshemmet får stort utrymme, har sina egna regler, uttrycksnormer och sociala rangordning vilket inte i alla fall behöver vara varken bra eller dåligt. Det blir snarare helt kontextberoende från grupp till grupp men också från varje enskilt barn huruvida barnen upplever fritidshemmets kamratkultur som positiv eller negativt. James, Jenks och Prout (1998, s. 42) problematiserar det faktum att barn kommer till utifrån olika lärandeidentiteter i skolan, exempelvis som lyckad eller misslyckad elev. Det faktum att barns tid på fritidshemmet ofta spenderas i skolans lokaler, ibland även i klassrummen, kan göra att deras lärandeidentitet följer med inom fritidshemmets kontext.
Det är personalbrist helt enkelt och det är lokal, alltså dåliga lokaler för ändamålet. Det är trångt, det är i klassrum det ska bedrivas. Har fröken godkänt det här, läraren på dagarna. Det är mycket sånt som fritids brottas med idag. De har inga egna lokaler och då är det väldigt begränsat vad man kan göra (Sam).
Utifrån intersubjektivitetsbegreppet (Fornäs, 2017) så spelar det faktum att fritidshemmets verksamhet bedrivs i samma lokaler som skolan roll för barnens förutsättningar i
fritidshemmets sociala kontext. Lokalernas utformning blir även det en förutsättning som har inverkan över hur fritidshemmets pedagoger utformar verksamheten. Det i sin tur har
påverkan på barns möjligheter till inflytande på olika sätt.
Eftersom det är så många outbildade [som arbetar på fritidshemmet] har jag försökt få till att vi ska gå Skolverkets kurs. De har webkurser där man jobbar med fritidshemmets uppdrag. Så den har vi fått till nu och det blev såhära, jag fick nej först, för hur ska man kunna få ihop 25 timmar till fritids? /…/ sen bad jag att få gå en kurs som Skolverket anordnar ”Att leda kollegialt lärande” så då var vi på den uppstarten, och jag fattade inte det innan och inte vår rektor heller att det ingick att jag skulle leda dom i den här webkursen [skratt]så då måste vi få till det. Så nu har vi en och en halvtimme där vi sitter och går igenom den. (Love)
Love lyfter att mängden outbildade inom fritidshemmet utgör en del av den sociala kontext som påverkar barns förutsättningar till inflytande. Det faktum att fritidshemmet av ledningen, i den aktuella skolan, inte anses så viktig att tid kan avsättas för planering och
vidareutbildning av personalen lyfts. Att fritidshemmet inte anses viktig nog att få tid till diskussioner och kollegiala samtal inom arbetslaget är problematiskt utifrån det som informanterna lyfter under intervjuerna om skilda åsikter och barnsyn i arbetslagen. Skolverkets kurs ”Att handleda kollegialt lärande” blir för Loves arbetslaget ett sätt att diskutera sitt förhållningssätt gällande hela fritidshemmets verksamhet och uppdrag. Då barns möjligheter till inflytande är en del av det uppdraget i Lgr 11 så kommer utvecklingsarbetet
antagningsvis gynna barnen inom det området. Jonsson (2018, s. 68) lyfter i sin avhandling vikten av kollegiala samtal förslagsvis ledda av en rektor det vill säga pedagogiskt ansvarig, som en gynnande faktor för barns sociala lärande. Studien (Jonsson, 2018) betonar vikten av närvaron av en pedagogisk ledare inom fritidshemmets kontext och Love menar att skolans ledning har löst det genom att just låta en i arbetslaget ta den rollen.
I undervisningen ska eleverna också ges möjlighet att utveckla förtrogenhet med demokratiska principer, arbetssätt och processer genom att de får vara delaktiga, utöva inflytande och ta ansvar i verksamheten. Därigenom ska eleverna ges förutsättningar att utveckla tilltro till sig själva samt sin förmåga att samarbeta och att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt (Skolverket, 2011, reviderad 2019, s. 22)
Det stora barnantalet, 28 stycken fem och sexåringar, för många barn i behov av stöd kombinerat med för få resurser samt brist i kommunikationen mellan pedagogerna. Vi hinner inte prata med varandra och då blir samarbetet och planeringen lidande vilket orsakar stress och en oförutsägbarhet. Denna kombination blir olycklig i en redan rörig klass (Ellis).
De börjar trappa sakta av i trean med fritidsplatser men som mest kanske vi har 30 barn samtidigt på fritids/…/ Det är några som inte har fritids nu i trean alls på grund av att de bor nära, de går hem själva. Men jag tycker att på ett sätt är det bra också då kan man verkligen ge kvalité på fritids känner jag man har mycket mera tid för alla barnen liksom (Kim).
I citatet ovan från Lgr11 står det vad barnen på fritidshemmet har rätt till i verksamheten. Genom att vara delaktiga, ha inflytande och ta ansvar ska barnen lära sig att lösa konflikter på konstruktiva sätt, få tilltro till sig själva och sin förmåga till samarbete. Samtidigt lyfter Ellis hur förutsättningarna med stora klasser, med flera barn som är i behov av särskilt stöd och för få vuxenresurser påverkar barns möjlighet till inflytande på ett negativt sätt. Det är även faktorer som påverkar hur pedagogerna på fritidshemmet kan uppfylla det som är deras uppdrag utifrån läroplanens skrivning. Att så många barn är i behov av särskilt stöd och där det stödet ofta ska ges av ordinarie personal skapar en stress och därmed bristande
kommunikation menar Ellis. Kim lyfter även att när fler barn går hem själva så minskar barngrupperna och då ökar kvalitén i fritidshemmets verksamhet. Att en pedagogisk
institution som fritidshemmet ska vara så resurssvaga att de ser det som bra när inte alla barn närvarar måste anses som problematiskt. En slutsats av detta kan vara att utformningen av uppdraget inte sammanfaller med de resurser som finns till förfogande och inte heller med hur barngrupperna är utformade utifrån mängden barn i behov av särskilt stöd. Fritidshemmet är ett outforskat område (Närvänen A L & Elvstrand, volume 3/2015, s. 62) och utifrån de glapp
som informanterna nämner mellan uppdrag och förutsättningar så måste det anses vara av största vikt att mer forskning görs.