Pedagogers syn på
barns inflytande i fritidshemmet
- en barnkulturell studie
Sofia Rydén
Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Centrum för barnkulturforskning
Självständigt arbete 15 hp, Avancerad nivå Barnkultur
Magisterprogrammet i Barnkultur (60 hp) Vårterminen 2020
Handledare: Malena Janson Examinator: Margareta Aspán
English title: Educators’ views on children´s opportunity to influence in School-age educare – A children´s cultural study
Pedagogers syn på barns inflytande i fritidshemmet
- En barnkulturell studie
Sofia Rydén
Abstract
Syftet med studie är att undersöka hur barns inflytande i fritidshemmet ser ut enligt de pedagoger, lärare, förskollärare och barnskötare som arbetar där. Studien grundas i en syn på fritidshemmet som barnkulturell plats, en arena för barnkultur och barns kultur. Från den synvinkeln anses det viktig att studera fritidshemmet utifrån barnkulturellt perspektiv som en plats där barn spenderar stora delar av sin vardag i och som såtillvida kan anses ha påverkan på barns uppväxtvillkor. Studien har genomförts genom djupintervjuer med fyra pedagoger som arbetar på fritidshem. Teoretiska perspektiv är: barnkultur, intersubjektivitet,
barndomssociologi, generationsordning, childism och barns rätt att komma till tals.
Frågeställningar: Hur ser barns möjlighet till inflytande ut inom fritidshemmet ifrån
pedagogernas synvinkel? På vilka sätt arbetar pedagogerna på fritidshemmet aktivt med barns möjlighet till inflytande? Är pedagogerna som arbetar med barn på fritidshemmet medvetna om vuxnas makt över barns möjlighet till inflytande, och i så fall, vad ger det sig för uttryck?
Resultatet i studien visar att barns möjligheter till inflytande inom fritidshemmet är
kontextberoende och som en effekt begränsade utifrån informanternas synvinkel. För att barn ska ha möjlighet att utöva inflytande inom fritidshemmet så krävs vuxna som lyssnar och arbetar medvetet för att uppfylla den rättigheten. Slutsatsen är att kunskapen bland
pedagogerna, gällande uppdraget, är för varierande inom fritidshemmets arbetslag. En annan slutsats kan vara att uppdraget från Skolverket inte är rimligt med de förutsättningar som fritidshemmen har.
Nyckelord:
Barnkultur, barnkulturforskning. barns möjligheter till inflytande, fritidshemmet, fritidshemsforskning, barnkulturell plats, Lgr 11, barndomssociologi, intersubjektivitet, generationsordning och Konventionen om barnets rättigheter.
Innehållsförteckning
Förord ... 1
Inledning ... 2
Forskningsöversikt ... 4
Fritidshemmet utifrån personalens förutsättningar ... 4
Barn som informanter eller medforskare ... 6
Syfte och frågeställningar ... 9
Teoretiska perspektiv ... 10
Barnkultur, barns kultur och intersubjektivitet ... 10
Barndomssociologi – barn som beings och becomings ... 11
Generationsordning och childism ... 12
Barns rätt till inflytande och respekt ... 13
Metod... 16
Val av metod ... 16
Informanter ... 17
Genomförande, databearbetning och analysmetod ... 18
Forskningsetiska överväganden ... 19
Studiens kvalitet ... 20
Analys ... 21
Att ha valmöjligheter ... 21
Att bli lyssnad till ... 24
Den vuxna makten ... 27
och maktlösheten ... 30
Sammanfattande resultat ... 33
Diskussion ... 35
Avslutande reflektioner ... 38
Vidare forskning ... 39
Referenser ... 41
Bilagor ... 44
Bilaga I: Intervjufrågor ... 44
Förord
Barnkultur… vad innebär det?
Efter ett snabbt googlande på vad kursen med namn Barnkultur I och dess innehåll så tackade jag ja. Siktet för mig som redan utmattad förskollärare var egentligen utbildningen till
specialpedagog. Men det blir inte alltid som en tänkt sig.
Under första terminen av Barnkultur väcktes inom mig ett intresse bland mycket annat för hur den vuxna makten styr barns uppväxtvillkor. Samtidigt tillfrisknade jag långsamt från
utmattningen och insikten kom till mig att i förskolan ville jag aldrig mer arbeta. Jag tackade nej till Specialpedagogprogrammet inför hösten 2018 och bestämde mig för att läsa vidare inom Barnkultur och dessutom fortsätta på magisterutbildningen. Där är jag nu, just i sluttampen och inser att det var bland de bästa val jag gjort.
Jag hade aldrig klarat den här tidens studier utan stödet från min familj som stöttat mig, peppat mig och hjälpt mig i mitt beslut att fortsätta studierna i Barnkultur. Tack!
Jag hade aldrig heller fortsatt om jag inte under studierna mött fantastiska medstudenter som under vägen peppat, förklarat och blivit mina vänner. Åsa, Ida och Stefanie vad hade jag gjort utan er?
Tack till dig, Malena, min handledare, som uppmuntrat mig och aldrig gett upp hoppet trots att jag själv många gånger gjort det.
Tack även till alla ni andra på Centrum för barnkulturforskning, ni är fantastiska och jag tror inte det finns något ställe som är mer utmanande och fantastiskt att studera på.
Fia Rydén,
vid köksbordet i Skarpnäck
Inledning
Barn idag tillbringar stor del av sin uppväxt i institutioner som en del av ett barnkollektiv i förskola, skola och fritidshem (Lorentzon, 2012, s. 33; Halldén, 2009, s.14). Vilken påverkan har det och hur formar det deras barndomar? Under de senaste årens studier i Barnkultur har mitt intresse väckts för hur vuxnas makt påverkar barns förutsättningar till inflytande i deras vardag. Med vuxnas makt menas hur vuxna ständigt har tolkningsföreträde framför barn även om det gäller barns förutsättningar i deras vardag. Helt enkelt hur det påverkar barnets
mänskliga rättigheter. Ulf Janson (2013, s. 13) skriver att bli lyssnad till och att tala är två delar av ett kommunikativt sammanhang som är nödvändiga för att människor ska ha
möjlighet till inflytande. Men vad händer om barn omges av vuxna som av olika anledningar inte har möjligheten att verkligen lyssna till dem? Delaktighet, inflytande, barnets bästa, barnperspektiv och barns perspektiv är begrepp som har kommit att genomsyra kultur skapad för barn och unga (Helander, 2014, s. 188) och som återfinns i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr 11 (Skolverket, 2011, reviderad 2019, ss. 5, 7, 13).
I undervisningen ska eleverna också ges möjlighet att utveckla förtrogenhet med demokratiska principer, arbetssätt och processer genom att de får vara delaktiga, utöva inflytande och ta ansvar i verksamheten. (Skolverket, 2011, reviderad 2019, s. 22).
Det signalerar och tyder på en vilja att ta tillvara barns perspektiv och åsikter men begreppen kan ses vara mångtydiga, komplexa och så flitigt använda att de ibland kan betraktas som oprecisa (Halldén, 2009, s. 5; Helander, 2014, s. 188).
FN:s konvention om barnets rättigheter (Unicef, 1989), som i januari 2020 inkorporerats i Sveriges lag, betonar vikten av att barn har rätt att höras i frågor som gäller dem:
Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (Unicef, 1989, artikel 12).
Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer (Unicef, 1989, artikel 13).
I Lgr 11:s (rev 2019, s. 22-25) fjärde del som berör fritidshemmet, står det ”Undervisningen ska behandla följande centrala innehåll. /…/ Barnets rättigheter i enlighet med konventionen
om barnets rättigheter”. Men utifrån den maktobalans som råder mellan barn och vuxna i samhället och inom de institutioner där barn till vardags vistas uppstår en nyfikenhet kring frågan om dessa rättigheter tillgodoses eller inte. I Lgr 11 (rev 2019) står formulerat att så ska göras men hur ser det ut i praktiken inom fritidshemmet?
Marie Lundin Karphammar skriver i boken Implementering av barnkonventionen – med hjärta och hjärna (2019, s. 115) att artikel 12 gäller vuxna på samma sätt eller kanske mer än barn. Detta eftersom det är den vuxnes skyldighet att möjliggöra för barnet att utöva sin rätt att höras och rätten till inflytande. Förverkligandet av artiklarna i det vardagliga arbetet med barn handlar inte enligt Lundin Karphammar (2019, s. 115) om att förändra barnen för att de ska bli mer aktiva i utövandet av sina rättigheter. Istället handlar det om att vuxna ska bli medvetna om sina skyldigheter, öka sin empatiska förmåga och på allvar verkligen lyssna till det barn har att säga (Ibid.). Lundin Karphammars resonemang väcker en mängd frågor relaterade till barnets rättigheter och blir sannerligen aktuell i studier om fritidshemmet.
Kommer barn till tals såsom FN:s Konvention om barnets rättigheter menar att de har rätt till utifrån artikel 12 och artikel 13? Och i vilka sammanhang har barn möjlighet till inflytande?
Nick Lee (2001, s. 1) synliggör vuxnas makt och betonar att barns åsikter i samhället inte ansetts värdiga att lyssna till bland annat utifrån det faktum att de innehar en så låg ålder. Med utgångspunkt i synen på barndomar som socialt konstruerade och beroende av vilken tid och vilket samhälle de konstrueras inom (Halldén G. , 2007, s. 81f.), så kan den vuxna makten ha stor inverkan på barns förutsättningar i samhället. Gunilla Halldén (2007, s. 81) lyfter fram platsers analytiska betydelse för empiriska studier och hur platsbegreppet på ett framgångsrikt vis använts i analyser av barns uppväxt- och livsvillkor. En plats får sin speciella prägel genom att den ges symbolisk mening av en grupp människor (Halldén G. , 2007, s. 90).
Fritidshemmet kan ses som en sådan plats som skapas i mötet mellan de människor, barn och vuxna, som vistas där och därmed grundar den här studien i en syn på fritidshemmet som en barnkulturell plats. Det vill säga en arena för barnkultur och barns kultur som gör att den är viktig att studera inom den barnkulturella kontext som denna studien görs. Med de
funderingarna som utgångspunkt är jag intresserad av att inom ramen för uppsatsen undersöka hur de som arbetar med barnen inom fritidshemmet ser på barns möjlighet till inflytande.
Forskningsöversikt
Fritidshemmet är ett, i förhållande till skola och förskola, outforskat område (Närvänen &
Elvstrand, volume 3/2015, s. 62). Samtidigt kan det sägas att fritidshemmet som ett resultat av en förnyelse av utbildningen, grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem, och det allt tydligare pedagogiska uppdraget som förtydligas i Lgr 11 (Skolverket, 2011, reviderad 2019) står inför ett nytt paradigm. Det finns få, för att inte säga några alls, tidigare studier som sammanför barnkulturforskning med fritidshemsforskning och det gör denna studie relevant som en bredning av forskningsfältet. Nedan följer en kort sammanfattning av och utdrag ur de olika studier som på ett eller annat sätt är relevanta för denna studie och berör barn och barns inflytande inom fritidshemmets kontext. De olika studierna är indelade i två olika kategorier där den ena undersöker fritidshemmets kontext på olika sätt utifrån personalens
förutsättningar och där inga barn använts som informanter, medan den andra kategorien av studier genomfört etnografiska studier med barn som informanter.
Fritidshemmet utifrån personalens förutsättningar
Linnéa Holmbergs avhandling Konsten att producera lärande demokrater (Holmberg, 2018) undersöker hur individer, det vill säga barnen inom fritidshemmets kontext, ska formas till framtida medborgare. Fokuset i avhandlingen ligger på den politiska styrningen av
fritidshemmet och hur den kan förmå människor att på specifika sätt konstruera sig. Hon knyter samman de tre artiklarna i sin avhandling med avsikten att visa på hur fritidshemmet som diskurs blir till som en medborgarskapande kontext (Holmberg, 2018, s. 61). Analysen handlar sammanfattningsvis om ”konsten att producera lärande demokrater” (Holmberg, 2018, s. 61).
De tre olika artiklarna i avhandlingen undersöker hur olika aktörer legitimerar
fritidshemmets nuvarande utformning genom olika språkliga konstruktioner (Holmberg, 2018, s. 62). De olika konstruktionerna och ideologiska dilemman pendlar från, och emellan,
auktoritet och demokrati. Avhandlingen undersöker olika diskursiva praktiker: hur fritidshemspersonal tillsammans med barnen genom muntliga förhandlingar konstruerar demokrati, hur Skolinspektionen konstruerar mening genom ideologiska dilemman samt hur kvalitetsarbetet konstrueras av fritidspersonalens utsagor (Holmberg, 2018, s. 62).
Kärnan i analysen och slutsatserna utgörs av relationen mellan samhället och skolan.
Fritidshemmet och dess verksamhet är en institution inne i ett pedagogiskt paradigm med krav
att anpassas till uppfyllande av den rådande utbildningspolitiska diskursen (Holmberg, 2018, s. 64). Det vill säga diskursen som ställer krav på och efterfrågar önskvärt lärande (Holmberg, 2018, s. 64), detta trots att det inte är obligatoriskt att vara inskriven vid fritidshemmet.
Holmberg (2018, s. 65) drar slutsatsen att fritidshemmet som resultatorienterat
förbättringsprojekt och som målinriktad verksamhet ska konstruera tänkande barn. Barn som formas till framtida medborgare vilket innebär att de kan vara som de är, samtidigt som de ska utvecklas till den person samhället anser de borde vara (Holmberg, 2018, s. 65): en lärande demokrat. Konsekvenserna blir enligt Holmberg (2018, s. 80) att fritidshemmets praktik ständigt balanserar mellan barns spontana aktiviteter och av vuxna planerade aktiviteter i syfte att lära och utbilda barnen i enlighet med rådande styrdokument. Slutsatsen blir att
fritidshemmet är iscensatt i Sverige som en utbildningsinstitution med uppdrag att möjliggöra barns utveckling till lärande individer (Holmberg, 2018, s. 80).
Kristina Jonsson (2018) har genomfört studien, Socialt lärande – arbetet i fritidshemmet, vars utgångspunkt var att med fokus på socialt lärande belysa personalens syn på arbetet inom fritidshemmet som kontext (Jonsson, 2018, s. 66). Med socialt lärande menar Jonsson (2018, s. 20) de förmågor och kunskaper som sammankopplas med hur individer agerar inom en social kontext, i gruppen av barn och i relation till de vuxna på fritidshemmet. Studien har gjorts utifrån Urie Bronfenbrenners bioekologiska systemteori (Jonsson, 2018, s. 66f.).
Studien använder sig främst av teorin gällande mikrosystemet. ”Bronfenbrenner (1979) förklarar mikrosystemet som ett mönster av aktiviteter, roller, och interpersonella relationer med fysiska och materiella karakteristiska i en specifik kontext.” (Jonsson, 2018, s. 32).
Avsikten har varit att försöka synliggöra och förstå vad som formar fritidshemmets
verksamhet utifrån personalens syn på sitt arbete med barns sociala lärande (Jonsson, 2018, s.
66). Miljön eller fritidshemmet som kontext bidrar till förutsättningarna för barnens potentiella blivande i framtiden (Jonsson, 2018, s. 67).
Resultatet visar att strukturella förutsättningar enligt personalen har stor inverkan på deras möjligheter att planera in socialt lärande i fritidshemmets verksamhet (Jonsson, 2018, s.
67). Andra påverkansfaktorer för det sociala lärandet kan ses vara interaktionen barn-barn, barn-personal, personal-personal och personal-ledning. Relationen som personalen betonar som viktigast är den mellan barn-personal, där de ser den vuxne som en förebild barn kan lära mycket av (Jonsson, 2018, s. 67). Problematiska blir de stora barngrupperna då barnen inte hinner knyta an till en vuxen utan mer lämnas ut till relationer och relationsskapande barnen emellan (Jonsson, 2018, s. 67).
Barnens sociala lärande kan ses främjas genom medvetet arbetssätt av personalen och på så vis ökar barnens välbefinnande inom fritidshemmet (Jonsson, 2018, s. 68). Kollegiala samtal ledda av exempelvis rektor som pedagogisk ansvarig utgör gynnande faktorer för barnens sociala lärande (Jonsson, 2018, s. 68). Jonssons resultat i studien betonar vikten och betydelsen av en närvarande pedagogisk ledare för att öka förutsättningar för barns sociala lärande i fritidshemmets kontext (Jonsson, 2018, s. 68).
Barn som informanter eller medforskare
Madeleine Arenhill Beckman och Charlotte Tullgren (2015, s. 55) har i en studie undersökt vilken förståelse som barn som går på ett fritidshem har av begreppet inflytande.
Demokratibegreppet skrivs fram i Lgr 11 (Skolverket, 2011, reviderad 2019) och
grundläggande begrepp här är inflytande och delaktighet. Arenhill Beckman och Tullgren (2015, s. 56) menar att för att kunna se hur barns inflytande inom fritidshemmet som kontext ser ut vill de undersöka hur barns förståelse av demokratibegreppen ter sig och vidare hur förståelsen påverkar deras reella inflytande.
De genomförde sin studie genom en så kallad Learning study där lärandeobjektet bestod av barns inflytande (Arenhill Beckman, 2015, s. 57). Learning study som metod görs i nära samarbete mellan lärare och forskare (Arenhill Beckman & Tullgren, 2015, s. 57). Lärarna och forskarna planerar tillvägagångsättet tillsammans och forskarna ansvarar sedan för den vetenskapliga dokumentationen och analysen av studiens material. Målet för studien var att lyfta fram det innehåll som ligger inom fritidshemmets uppdrag gällande barns inflytande för att sedan med hjälp av resultatet möjliggöra en utveckling av arbetssätt för att nå läroplanens mål (Arenhill Beckman & Tullgren, 2015, s. 58). Inflytande i denna studie definieras som det som barnen ”säger eller gör beaktas och blir en del av det gemensamma” (Arenhill Beckman
& Tullgren, 2015, s. 61). Forskningen görs i två cykler av Learning studies, som är en kvalitativ studie och den utförs på ett fritidshem där barnen är i åldrarna 9-11 (Arenhill Beckman & Tullgren, 2015, s. 61).
Resultatet i studien visar att en kritisk aspekt för att barnen ska uppfatta sig som innehavare av reellt inflytande är huruvida de får välja eller inte (Arenhill Beckman &
Tullgren, 2015, s. 67). Även om barnens möjligheter att påverka är starkt begränsade är det själva väljandet barnen uppfattar som inflytande (Arenhill Beckman & Tullgren, 2015, s. 67).
Resultatet visar att barn behöver vägledning för att utveckla förståelse kring vad demokratiska processer innebär och när de är möjliga (Arenhill Beckman & Tullgren, 2015, s. 69).
Läroplanens skrivningar angående demokratiska processer och deras genomförande inom fritidshemmets kontext kan bli problematiska om barnen inte har förståelse för innebörden eller hur detta ska kunna utövas i praktiken (Arenhill Beckman & Tullgren, 2015, s. 69).
Ian Bruce Hurst har i sin avhandling vid University of Melbourne, ”Eat, play, go,
repeat”: Researching with older primary-age children to re-theories school age care, använt en kombination av kvalitativa metoder i form av etnografiska metoder och deltagande
observation för att undersöka och få en djupare insikt i hur barn uppfattar och ser på
verksamheten inom fritidshemmet (School Age Care) (Hurst, 2017, s. ii.). Samt hur man kan konstruera meningsfull verksamhet för äldre barn, 9-12, inom fritidshemmets kontext. Det är en åldersgrupp av barn som annars ofta tillsammans med sina föräldrar väljer att sluta gå på fritidshemmet (Hurst, 2017, s. 106). En anledning till bristande deltagande i den aktuella åldersgruppen kan vara att verksamheten inom fritidshemmet inte är anpassat till de äldre barnens behov.
I avhandlingen tar Hurst (2017, s. 106) avstamp i Michel Foucaults teorier om makt och Judith Butlers performativitetsteori. Han väljer att utifrån ett barnrättsperspektiv involvera barn som aktiva deltagare i forskningen genom att flytta deras deltagande från den
traditionella rollen som forskningsobjekt till aktiva subjekt i forskningen, barnen blev medforskare (Hurst, 2017, s. 111).
Hurst gör ett teoretiskt ställningstagande där han tillskriver barnen betydelsen av att vara experter på sitt eget liv istället för att vuxna ska ses som experter på barn (Hurst, 2017, s.
112). Det är utifrån det konstruktionistiska ställningstagandet som han väljer metoden för studien. Några slutsatser av studien är att äldre barn som deltar i fritidshemmet genomgår identitetsskapande processer, en process som för de äldre barnen gör leken och den fria tiden mindre glädjefull och mer likt ett arbete (Hurst, 2017, s. ii.).
Som ett resultat av Hurst studie så kan slutsatserna dras att de äldre barnen på fritidshemmet vill att skillnaderna emellan dem och de yngre barnen synliggörs och att material och aktiviteter anpassas efter deras mognad och intressen (Hurst, 2017, s. 267). De äldre barnen är inne i ett performativt identitetsskapande som särskiljer dem ifrån de yngre barnen och de vill som en konsekvens av det få egna utrymmen att samvara med varandra utan yngre barns inblandning (Ibid.). Hurst drar såtillvida slutsatsen att de äldre barnen kan behöva separeras ifrån yngre barn och ges möjlighet att skapa utrymmen mer anpassade för dem (Hurst, 2017, s. 273).
Helene Elvstrand och Lina Lagos studie, ”´You know that we are not able to go to McDonald´s´: processes of doing participation in Swedish leisure time centers”, fokuserar på
delaktighet inom fritidshemmets där det finns en tradition av att arbeta med barns delaktighet och där det även står inskrivet i läroplanen att så ska göras. Studien tar avstamp i den
konstruktionistiska synen på barn och barndomar där barn ses som aktiva medskapare och forskningen finner vikt av att studera barn i deras egen rätt (Elvstrand & Lago, 2019, s. 2157).
Barn ses som medskapare av samhället och av sina egna barndomar (Ibid.).
Studien lyfter fram att inflytande är en social process som görs i en interaktion mellan människor och i fritidshemmets kontext mellan barnen och de vuxna pedagogerna (Ibid.). En process som fokuserar på den sociala aktören såväl som på den sociala och institutionella kontexten som fritidshemmet utgör i förhållande till barns inflytande (Ibid.).
Studien tar utgångspunkt i att barns inflytande möjliggörs i en ständigt pågående
vardaglig relationell process snarare än genom formella strukturer (Elvstrand & Lago, 2019, s.
2158). Den har genomförts som en etnografisk studie genom deltagande observationer och informella samtal med deltagarna (Elvstrand & Lago, 2019, s. 2159).
Resultatet av studien formuleras utifrån tre olika kategorier av att ”göra delaktighet” för att möjliggöra barns inflytande inom fritidshemmet (Elvstrand & Lago, 2019, s. 2160). Den första kategorin formuleras så att barn får inflytande genom ”förhandling med vuxna” (Ibid).
Den förhandlingen blir till ett informellt tillvägagångsätt för barn att få inflytande i aktiviteter som i sig inte är designade av de vuxna för att möjliggöra inflytande. Det är snarare så att barnen genom att utmana vuxnas föreställningar om vad som är möjligt att göra inom fritidshemmet får vidgade ramar och på så vis inflytande över sitt eget görande (Ibid.). I förhandlingarna med de vuxna använder sig barnen av argument som vädjar till den vuxnas goda vilja, det visar sig att barnens framgång är kopplad till att barnen anses ”uppföra sig väl”
i fritidshemmets kontext (Elvstrand & Lago, 2019, s. 2161).
Den andra kategorin är att barnen får inflytande ”genom initiativtagande” (Ibid.). Inom fritidshemmens verksamhet är det vanligt med någon form av fritidsråd. Där barnen ges möjlighet att lyfta frågor som är intressanta ur deras perspektiv (Elvstrand & Lago, 2019, s.
2162). Utifrån barnens initiativtagande ges de möjlighet att genom formellt inflytande i en demokratisk process omförhandla regler eller förutsättningar inom fritidshemmet (Ibid.). Den andra kategorins resultat visar hur den vuxnas perspektiv, den vuxnas makt, bestämmer vilka initiativ som är möjliga för barnen att få igenom. På så vis synliggörs maktperspektivet mellan vuxen och barn inom fritidshemmets kontext (Ibid). Det planerade fritidshemsrådet kan ses som ett formellt arbetssätt att möjliggöra barns inflytande på.
Den tredje kategorin där barn ges möjlighet till inflytande är genom att få ”välja
aktiviteter” (Elvstrand & lago, 2019, s. 2163). Verksamheten på många fritidshem innefattar
moment där barn får välja vilken aktivitet de ska göra under eftermiddagarna. För att det valet ska kunna ses som barns inflytande måste barnen göras medvetna om att valet är just ett uttryck för inflytande (Ibid.). Barns val av aktiviteter blir inflytande först när de görs medvetna om att det är en del av en utvecklande utbildningspraktik. Det som blir
motsägelsefullt i relation till barns inflytande är att om barnen själva kan välja aktivitet kan det ses som inflytande, men om vuxna försöker uppmuntra barnen att prova nya aktiviteter kan det ses som en begränsning av barnens inflytande (Elvstrand & Lago, 2019, s. 2164).
Fritidshemmet blir på så vis en arena som både möjliggör och som begränsar barns möjligheter till inflytande.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur barns möjlighet till inflytande på fritidshemmet ser ut enligt de pedagoger, lärare, förskollärare och barnskötare som arbetar där. Den här studien grundas i en syn på fritidshemmet som barnkulturell plats, en arena för barnkultur och barns kultur. Utifrån den synvinkeln anses det viktig att studera fritidshemmet utifrån
barnkulturellt perspektiv som en plats där barn spenderar stora delar av sin vardag i och som såtillvida kan anses ha påverkan på barns uppväxtvillkor. Vidare ämnar denna studie att undersöka om de pedagoger som arbetar med barn på fritidshemmet är medvetna om maktperspektivet som finns mellan vuxna och barn samt om och på vilket sätt det påverkar barns möjligheter till inflytande.
Frågeställningar:
Hur ser barns möjlighet till inflytande ut inom fritidshemmet ifrån pedagogernas synvinkel?
På vilka sätt arbetar pedagogerna på fritidshemmet aktivt med barns möjlighet till inflytande?
Är pedagogerna som arbetar med barn på fritidshemmet medvetna om vuxnas makt över barns möjlighet till inflytande, och i så fall, vad ger det sig för uttryck?
Teoretiska perspektiv
Under det här avsnittet presenteras de olika teoretiska perspektiv som studien vilar på.
Barnkultur som är fältet den här studien genomförs inom förklaras och begrepp som olika former av barnkultur, barns kultur och intersubjektivitet redogörs för. Därefter kommer ett avsnitt om barndomssociologi vilken barnkultur kan ses sprungen ur och begrepp som being och becomings lyfts fram. Följande avsnitt lyfter generationsordning och childism för att sedan avslutas med ett avsnitt om barns rätt till inflytande och respekt vilket är det ämne den här studien handlar om.
Barnkultur, barns kultur och intersubjektivitet
Barnkultur benämns av Flemming Mouritsen utifrån tre olika kategorier (Mouritsen, 2002, s.
16). Kultur för barn, kultur med barn och kultur av barn, som även kan benämnas lekkultur och barns kultur (Mouritsen, 2002, s. 16). Mouritsen menar att det är viktigt att belysa förutsättningar som påverkar möjligheterna för barns kultur att komma till stånd (Mouritsen, 2002, s. 20). Detta eftersom det trots allt är de vuxna som skapar och villkorar barnens förutsättningar i samhället (Mouritsen, 2002, s. 20). Enligt Mouritsen ska förskolan ses som en speciellt viktig arena där barns kultur ges möjlighet att föras vidare från äldre till yngre barn (Mouritsen, 2002, s. 20), och den här uppsatsen hävdar att detsamma gäller
fritidshemmet.
Fritidshemmet kan utifrån Mouritsens syn på förskolan tolkas som främst en barnkulturell mötesplats (Mouritsen, 2002, s. 20). Ett av barns kulturella uttryck, leken, är en aktivitet som är helt beroende av barnens egna deltagande (Mouritsen, 2002, s. 24). Leken är ett viktigt inslag i fritidshemmet och i dess arbetssätt. Barnens eget kulturskapande existerar inte som en fast form eller produkt utan skapas i de mönster som uppstår genom språket, rörelser och kommunikation tillsammans med andra (Mouritsen, 2002, s. 24). Lek och samspel barn emellan uppstår i en kulturell kontext som formar barnen och som barnen är aktiva subjekt i formandet av (Mouritsen, 2002, s. 25), barnen kultiverar på så vis sig själva och sin
omgivning.
Johan Fornäs (2017, s. 187) menar att kultur handlar om en mångfacetterad process som inte tillkommer i ett vakuum, utan alltid blir till i en speciell kontext. Det är människor som konstruerar mening genom intersubjektivitet (Fornäs, 2017, s. 188). Enligt Fornäs kan meningsskapandet, intersubjektiviteten, visualiseras genom en ”kulturtriangel” där
meningsskapande tar plats inom relationen mellan kontexten, subjektet och texten (Fornäs, 2017, s. 188f.). I mötet mellan dessa tre produceras något nytt och meningsfullt. Inom
fritidshemmet kan denna intersubjektivitet ske genom mötet mellan barn, pedagoger, material och fritidshemmets miljöer såväl inne som ute.
Förskola, skola och fritidshem är platser där barn tillbringar mycket av sin tid under sina barndomar och det gör dem till viktiga barnkulturella platser vilka forskare kan undersöka barns förutsättningar i samhället och barns kultur inom (Halldén, 2007, s. 81). Med barnkulturell plats kan en både se fritidshemmets lokaler inomhus och skolgården utifrån deras funktion som rent fysiska platser, men fritidshemmet kan även ses som symbolisk plats där kontexten utgörs av mänskliga relationer, material och miljöer i ett samspel (Halldén, 2007, s. 82).
Barndomssociologi – barn som beings och becomings
I slutet av 1900-talet framkom det som kom att kallas det ”nya” barndomsparadigmet (James
& Prout, 1990/2015, s. 3). Barndomar ses inom detta paradigm som socialt konstruerade, med det menas att barndomen varierar mellan olika samhällen och under tid, ingen barndom är en exakt kopia av någon annans (James & Prout, 2015, ss. 3-7). En universell barndom existerar inte, det finns lika många barndomar som det finns barn.
Barndomar kan aldrig ses oberoende från andra intersektionella variabler såsom klass, kön, funktion och etnicitet och ska därför ej studeras utan att de andra beaktas (James &
Prout, 2015, ss. 3-7). Barn är aktiva agenter som ska ses som subjekt och som är aktiva i konstruerandet av sina egna liv. Ett viktigt ställningstagande blir då att studera och forska om barns sociala relationer och barns kultur, i deras egen rätt (James & Prout, 2015, s. 7).
Barndomar konstrueras både för barn men också av barnen själva i socialt samspel med människor omkring dem (James & Prout, 2015, s. 6).
Lee lyfter att det finns en tendens att se på barn och vuxna som fundamentalt olika slags människor (Lee, 2001, s. 5). Han belyser en syn på vuxna i samhället som beings medan barn beskrivs som becomings. Utifrån det belysta synsättet kan vuxna ses som fulländade, varande människor medan barn kan ses som på väg att bli människor, det vill säga blivande människor (Lee, 2001, s. 5ff.). Lee menar att en syn på människor som antingen beings eller becomings kan liknas med oppositioner som komplett och oberoende eller på samma vis som ofullständig och beroende (Ibid.). För att en bestående förändring i synen på barn och barndomar ska komma till stånd i samhället och bli rådande enligt Lee så måste såväl vuxna som barn ses i
en ständigt pågående process av både ett varande och ett blivande (Lee, 2001, s. 103f.).
Istället menar Lee (2001, s. 104) att människor, oavsett ålder, genom interaktion med sin omgivning är i ständig tillblivelse och varande på samma gång för att bli den de är.
Generationsordning och childism
Leena Alanen (2009, 2011, s. 162) poängterar vikten av att uppmärksamma generationsordning som en framträdande social struktur av samma vikt som andra
intersektionella variabler såsom kön, sexualitet, klass, etnicitet och funktion i studier av barn och barndomar. Genom att se generationsordning som en social struktur som påverkar barns sociala liv och sociala interaktioner på samma sätt som andra intersektionella kategorier, eller kanske ännu mer, så möjliggörs en mer giltig analys av de socialt komplexa fenomen som levda barndomar utgör (Alanen, 2009, 2011, s. 163).
Generation formas enligt Alanen (2009, 2011, s. 163f.) genom att medlemmar av en specifik åldersgrupp som exempelvis barn upplever liknande sociala och kulturella fenomen som anses specifika för dem själva och som utvecklas till en av utomstående observerbar gemensam syn på sociala och politiska händelser. Exempelvis har människor uppväxta som barn med samma TV- program, radio-program eller samhällshändelser såsom
Tjernobylolyckan gemensamma referensramar som saknas av människor som inte delar dem eller upplevt dem under en annan period av livet. Strukturer i sociala relationer mellan olika generationer är relationella strukturer som ofta kan vara dynamiska och mångfacetterade (Alanen, 2009, 2011, s. 166) och som kan få konsekvenser i sociala sammanhang som fritidshemmet där barn och vuxna vistas dagligdags.
De sociala strukturer som omger barndomar synliggörs oftast först när någon ”bryter”
mot dem, exempelvis när barn arbetar för att hjälpa till med försörjning av familjen istället för att gå till skolan (Alanen, 2009, 2011, s. 169). Barn ses som värdefulla sociala aktörer som uppmuntras att tillföra värde i sina egen kontext, såsom förskola, skola, fritidshem och familj, men på samma gång kan de ses hållas tillbaka om de försöker engagera sig i ett mer ”vuxet”
sammanhang som exempelvis nationell politik (Alanen, 2009, 2011, s. 169).
Barns möjligheter till agens, det vill säga deras möjlighet att bli till som aktiva medskapare av sin tillvaro, måste studeras utifrån det relationella nätverk som ger dem handlingsutrymmet att organisera sig, ha inflytande över och kontrollera skeenden som sker i deras vardagliga liv (Alanen, 2009, 2011, s. 170). Sådana makthierarkier kan eventuellt synliggöras när en studerar barns möjligheter eller brist på möjligheter till inflytande i
fritidshemmets kontext. Jens Qvortrup (2002, s. 49) menar att inom studier rörande barndomar så är det nödvändigt att relatera det till andra sociala grupper i samhället och logiskt är att studera det i ljuset av generationsordning.
Clary Krekula, Anna-Liisa Närvänen och Elisabet Näsman (2005, s. 84) betonar att trots att ålder inte tidigare diskuterats i relation till maktaspekter och maktutövning så är det av stor vikt att så görs. Detta eftersom ålder i vissa sammanhang kan ses som en orsak till
maktutövning i form av segregering och social differentiering (Krekula, Närvänen & Näsman 2005, s. 83f.).
Karen Murris (2013, s. 245) formulerar sig kring hur vuxnas förutfattade meningar och fördomar gentemot barn gör att de inte lyssnar på dem. Hon menar att de förutfattade
meningarna gör att vuxna hör det som de utifrån sina föreställningar om barn tror barnen ska säga, istället för att verkligen lyssna och höra det barnen menar.
Elisabeth Young-Bruehl menar att det är lätt att uppmärksamma handlingar som skadar barn, men som tydligt negligera barnsynen som ofta ligger till grund för handlingarna (Young-Bruehl, 2012, s. 18). Young-Bruehl (2012, s. 5) använder begreppet childism med vilket hon vill belysa hur fördomar kring barn ofta ryms inom föreställningar eller förutfattade meningar om vad barn är och hur de förväntas bete sig. Hon likställer childism med fördomar som finns gentemot andra grupper av människor såsom rasism, antisemitism och sexism (Ibid.). Barnrättsrörelserna runtom i världen fokuserar enligt Young-Bruehl (2012, s. 18) alltför mycket på när barnen redan farit illa istället för att arbeta förebyggande med attityder som diskriminerar barn. Samhället kommer aldrig kunna förebygga sådana handlingar om vi inte gör allt för att förstå fördomarna gentemot barn, childism, som ligger till grund för dem (Young-Bruehl, 2012, s. 19).
Barns rätt till inflytande och respekt
Fritidshemmet, en institution utanför hemmet, kan ses som en viktig arena där barns röster i enlighet med artikel 12 och 13 i Konventionen om barnets rättigheter (Unicef, FN:s
Konventionen om barnets rättigheter, 1989) kan ges möjlighet att höras. I Lgr11 (Skolverket, 2011, reviderad 2019) är det tydligt formulerat, under fritidshemmets syfte och innehåll, att barns rätt till inflytande är en central del av uppdraget:
Undervisningen i fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda eleverna en meningsfull fritid. Detta ska ske genom att undervisningen tar sin utgångspunkt i elevernas behov, intressen och erfarenheter, men också att eleverna kontinuerligt utmanas ytterligare genom att de inspireras till nya upptäckter (Skolverket, 2011, reviderad 2019, s. 22).
I undervisningen ska eleverna också ges möjlighet att utveckla förtrogenhet med demokratiska principer, arbetssätt och processer genom att de får vara delaktiga, utöva inflytande och ta ansvar i verksamheten. Därigenom ska eleverna ges förutsättningar att utveckla tilltro till sig själva samt sin förmåga att samarbeta och att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt (Skolverket, 2011, reviderad 2019, s. 22).
I och med att synen på barn förändras, från en syn på barn som passiva mottagare av vuxnas kunskap till en syn på barn som aktiva medskapare av sin egen kunskap (Lee, 2001, s. 77), så borde en konsekvens bli att barns inflytande ökar inom skolan och inom fritidshemmens verksamhet.
Qvortrup (2009, 2011, s. 28f.) menar att barn idag lever i institutionaliserade barndomar.
Vilket innebär att de idag lever större delen av sin vardag inom institutioner såsom förskola, skola och fritidshem (Qvortrup, 2002, s. 59f.). Det kan ses som en konsekvens av
samhälleliga strukturer som exempelvis industrialiseringen och den förändrade synen på kvinnor som arbetskraft. Såtillvida styrs barndomarna av krafter som inte egentligen har barns uppväxt eller barndomar i åtanke (Qvortrup, 2009, 2011, s. 29). Vidare skriver han att barn har lite inflytande över sociala förändringar i samhället utan barn får många gånger bara anpassa sig efter de rådande samhälleliga strukturerna (Qvortrup, 2002, s. 52). Genom att ifrågasätta skillnader mellan barn och vuxna leder det enligt Qvortrup (2002, s. 53) till ett ifrågasättande av vuxnas ”naturliga” makt över barn. Ett sådan sysnsätt på barn som aktiva medskapare av samhället och inte naturligt underordnade vuxna borde få konsekvenser av ökat inflytande för barn.
Enligt Sven Hartman (2004, s. 111) strävar barn ständigt med att begripliggöra sin egen värld och vardag samt att göra dem hanterbara. Barn konstruerar för dem meningsfulla bilder av sin vardag på fritidshemmet och ser på världen på ett sätt som vuxna lärt sig ignorera (Hartman, 2004, s. 110). Hartman menar vidare att barn har en förmåga att uttrycka tankar kring saker som för dem är viktiga (Ibid.).
Janusz Korczaks barnsyn (1929/2002, s. 49) utgår ifrån att barn är människor med samma rätt till respekt som vuxna. Han menar vidare att det som behövs i pedagogiska verksamheter för barn är respektfulla överenskommelser, en tro på barns erfarenheter och samarbete mellan vuxna och barn snarare än stränga regler och misstänksam kontroll (Korczak, 1929/2002, s.
53). I enlighet med Korczaks barnsyn kan det i en pedagogisk verksamhet som fritidshemmet uppstå ett mellan pedagoger och barn ömsesidigt samspel (Fischbein, 2004, s. 106). Ett samspel som kan ses som den vuxnes ansvar att få till. Utifrån Korczaks syn på barn så blir barnens åsikter viktiga att lyssna till i planerandet av fritidshemmets pedagogiska verksamhet och det borde leda till en ytterligare dimension i tron på barns aktörskap.
Ylva Lorentzon lyfter barnets utsatta position i förverkligandet av rättigheter i
pedagogiska praktiker såsom förskola, skola och fritidshem (Lorentzon, 2012, s. 36). De som arbetar inom den pedagogiska praktiken väljer, aktivt eller passivt, att lyfta barns åsikter och perspektiv eller brister helt enkelt i att göra densamma. Barnen står i beroendeposition gentemot den vuxne och barnets rättigheter blir som en konsekvens beroende av den vuxnes skyldigheter (Lorentzon, 2012, s. 41). I kommentarmaterialet till Lgr 11:s fjärde del rörande fritidshemmet så står följande: ”Eleverna ska ges möjlighet att utveckla förtrogenhet med demokratiska principer, arbetssätt och processer genom att de får vara delaktiga, utöva inflytande och ta ansvar i verksamheten” (Skolverket, 2016, s. 13) utifrån det att alla inom fritidshemmet har som ansvar att följa läroplanen så borde inte barns möjligheter att höras vara beroende av olika vuxna.
Anders Holmgren använder begreppet relationsetik (Holmgren, 2006, s. 16). Med det menar han att inom den pedagogiska relationen mellan barn och lärare finns en etisk relation.
Etiken i den relationen är ej applicerbar utifrån, utan den uppstår i bemötandet och i den mellanmänskliga kommunikationen. På samma vis kan en se att barns möjligheter till
inflytande skapas i relation till andra barn och vuxna, barn kan ses vara aktiva medskapare av sitt inflytande på samma gång som de är beroende av att någon lyssnar.
Margareta Aspán och Jutta Balldin (2017, s. 29) argumenterar för vikten av att estetiska uttryckssätt ges större plats i förskola och skola. De menar att genom estetiska uttryck så kan barn ges möjligheter att göra sina röster hörda på andra sätt än genom det talade språket och kan på så vis få möjlighet att få syn på nya perspektiv (Ibid.). Att ha inflytande över något behöver för barnen inte alltid betyda att det är sakfrågor som engagerar dem menar Aspán (2013, s. 57). Utifrån det kan en tänka att det inom fritidshemmet inte bara handlar om att barn kommer till tals och lyssnas på för att möjliggöra deras inflytande, det ligger även i den vuxnes ansvar att engagera barnen och skapa sammanhang som för dem är betydelsefulla att ha inflytande över.
Martin Woodhead lyfter i sina analyser fram två kontrasterande synsätt på barn som han menar finns i förhållande till FN:s konventionen om barnets rättigheter (Woodhead, 2005, s.
2). Det första synssättet som han lyfter poängterar barns ”normala” utveckling, barns ”behov”
och deras ”natur”. Det andra synsättet å sin sida poängterar barns aktörskap (Ibid.). Det inbegriper en syn på att barns utveckling sker genom social interaktion inom en specifik kontext, samtidigt som den betonar barns förmåga till kompetens (Woodhead, 2005, s. 2).
Woodhead beskriver att genom sitt arbetssätt respektera barn som kompetenta rättighetsbärare ställer större krav på den vuxne att välja material, utforma miljöer och möjliggöra social inlärning som gynnar barns vilja till inflytande och som på samma gång ger dem positiva erfarenheter att göra sina röster hörda (Woodhead, 2005, s. 15f.).
John Wall (2010, s. 113) lyfter det faktum att mänskliga rättigheter till en början
formulerades på så sätt att det uteslöt den tredjedel av världens befolkning som är barn. Han menar att om mänskliga rättigheter på allvar ska gälla alla människor så måste de lyftas, reflekteras över och arbetas med i förhållande till barn och barndomar. Wall förespråkar att barn ska på samma sätt som vuxna delta som aktörer i alla samhälleliga frågor och att de har rätt att uttrycka sina åsikter och ha inflytande i samhället även utanför deras vardagliga sammanhang som exempelvis familj, skola och fritidshem (Wall, 2010, s. 125).
Metod
Under det här avsnittet redogörs för val av metod i studien, hur genomförandet gått till samt vilka urval och avgränsningar som gjorts. Undersökningspersonerna kommer att beskrivas samt hur studien genomförts, vilka analys- och databearbetningsmetoder som använts och vilka etiska överväganden som gjorts inom studien. Avsnittet kommer även att problematisera metodvalet och eventuella aspekter som påverkar studiens kvalitet.
Val av metod
Metoden som valts för studiens genomförande är en kvalitativ metod. Kvalitativa metoder är ett övergripande samlingsbegrepp för alla metoder där intervjuer, observationer eller analys av texter som ej är möjliga att analysera utifrån kvantitativa metoder och verktyg görs (Ahrne, 2015, s. 9).
Ahrne och Svensson (2015, s. 10) lyfter fram att kvalitativa data, exempelvis det som sägs under en intervju, inte mäts utan istället ska det konstateras, reflekteras över i vilka sammanhang och på vilket sätt de förekommer. Det vill säga att genom ett kvalitativt
tillvägagångssätt genereras ett empiriskt material som är väl lämpat att analyseras genom kvalitativ analys (Ahrne, 2015, s. 11). De termer som används under intervjuerna liksom betydelsen de termerna har för den intervjuade personen, är intressant i analysen av det empiriska materialet (Ibid.).
I den här studien har djupintervjuer med pedagoger som arbetar inom fritidshemmet valts som metod. Till en början fanns en tanke att komplettera intervjuerna av pedagogerna som arbetar på fritidshemmet med deltagande observation av de grupper de arbetar i. Det visade sig att vara ett för stort och tidskrävande åtagande för skolorna att informera vårdnadshavarna och valdes på grund av det bort. Om intervjuerna kompletterats med deltagande observationer hade det kunnat ge mer kunskap om hur barnen agerar och gör inflytande i de aktuella
kontexterna. Om så gjorts hade materialet begränsats till intervjuer med personal på en skola och en fritidshemsgrupp. En av styrkorna med denna studie kan anses vara att informanterna arbetar på fyra olika skolor i fyra olika områden. Det medför en annan dimension än om informanterna arbetat tillsammans på samma skola och fritidshem. Valet av kvalitativa metoder för studien gjordes eftersom de anses väl lämpade att använda i studier av samhällets funktioner (Ahrne, 2015, s. 12) och där barns möjligheter till inflytande inom fritidshemmets kontext kan definieras som en sådan viktig samhällsaspekt.
Informanter
Inom ramen för studien har fyra personer djupintervjuats om hur de ser på barns möjligheter till inflytande i fritidshemmet. En kontext som de arbetar i eller arbetat inom under, många år.
Urvalet av personer har gjorts för att spegla den mångfald av olika yrkeskategorier som arbetar på fritidshem.
En av informanterna har ett års erfarenhet efter avslutad examen som grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem och har behörighet att undervisa i musik. Hen har erfarenhet av arbete på fritidshem som vikarie och resurs innan hen påbörjade sin utbildning. Hen
kommer fortsättningsvis refereras till som Kim.
Den andra informanten har lång erfarenhet av arbete på fritidshem som barnskötare innan hen utbildade sig till grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem, vilket ytterligare ämne hen undervisar i framkom inte under intervjun. Hen kommer fortsättningsvis refereras till som Love.
Den tredje informanten är en person med ca 25 års erfarenhet av arbete inom
fritidshemmet som barnskötare, denne person har även studerat enstaka kurser på högskola med inriktning mot fritidshem. Hen kommer fortsättningsvis refereras till som Sam.
Den fjärde och siste pedagogen har erfarenhet av arbete inom förskolan sen tidigare under flera år men arbetar nu sedan en termin tillbaka som förskollärare i skolan och på fritidshem.
Hen kommer fortsättningsvis att refereras till som Ellis.
Alla intervjupersonerna arbetar inom en stor stad i Sverige eller i någon närliggande kranskommun till den. En av deltagarna arbetar på en något mindre, privat skola med
tillhörande fritidshem, medan de andra tre arbetar på fritidshem sammanhörande med relativt sett stora kommunala skolor. Ålder och kön på de intervjuade är uppskattningsvis så att en är man i femtioårsåldern, en kvinna i fyrtioårsåldern, en kvinna i trettioårsåldern och en man i tjugoårsåldern men varken könstillhörighet eller ålder har säkerställts under
intervjusituationerna. Alla de intervjuade kommer fortsättningsvis att benämnas pedagoger, informanter eller refereras till med fiktiva namn.
Genomförande, databearbetning och analysmetod
Studien har genomförts genom att tre av informanterna intervjuats muntligt under ett fysiskt möte mellan informant och intervjuare, intervjufrågorna som använts finns i bilaga I.
Intervjuerna har spelats in och vissa anteckningar har gjorts under tiden för intervjun. I början av intervjun har begreppen inflytande och delaktighet definierats utifrån de teoretiska
utgångspunkterna för studien för att försäkra att informanten har förståelse för vad de olika begreppen innebär.
Efter intervjun har anteckningar skrivits ner gällande de första tankarna som väckts under intervjuerna. Inspelningarna av intervjuerna har lyssnats igenom en gång ganska omgående efter att de genomförts. Andra gången som inspelningarna av intervjuerna lyssnats på har de transkriberats till ett skriftligt analysmaterial.
Den fjärde intervjun genomfördes genom skriftliga intervjufrågor via mail. Samma frågor som vid de muntliga intervjuerna användes, se bilaga I. Den fjärde intervjuns
tillvägagångssätt skiljer sig från de andra beroende på att intervjun blev uppskjuten flera gånger som en följd av sjukdom hos informanten. Det förändrade tillvägagångssättet genomfördes efter förslag av informanten som själv ville delta i studien trots förhinder att fysiskt träffas för genomförande av muntlig intervju. Ett avvägande gjordes att detta tillvägagångssätt inte skulle påverka resultatet av studien.
Analysmaterialet från alla intervjuerna har lästs igenom flertalet gånger från början till slut. Därefter har understrykningar först gjorts i materialet med färgöverstrykningspenna. I den första bearbetningen av textmaterialet har understrykningar gjorts där informanterna nämner inflytande direkt eller där de beskriver tillvägagångssätt och barns aktörskap som kan tolkas som inflytande. Anteckningar har förts i marginalerna som kopplar det informanterna säger till teoretiska utgångspunkter för studien. Transkriberingen av intervjuerna har skrivits ut i fyra exemplar för att underlätta analysen och för att understrykningar med olika färger har kunnat göras.
Understrykningarna i det fjärde exemplaret har kategoriserats utifrån fyra kategorier som sedan blivit till underrubriker analysen i uppsatsen. Med kategorisering menas att materialet har kodats i olika underkategorier för att sedan struktureras på så vis att likheter och skillnader framträder i den stora mängden textmaterial (Fejes & Thornberg, 2019, s. 37). De olika
kategorierna som texten strukturerats utifrån är följande: att ges valmöjligheter, att bli lyssnad till, den vuxna makten och maktlösheten. Den fjärde analyskategorin syftar till den vuxna maktlösheten över förutsättningarna att utföra uppdraget fritidshemmet enligt informanterna har. Utifrån understrykningarna har ett urval av citat gjorts.
För att ge en så mångfacetterad bild av materialet som möjligt har citat valts ut från alla intervjuerna. Det är ett medvetet val att göra ett förhållandevis jämt urval av citat som möjligt från de fyra olika informanterna. Det valet har gjorts för att alla informanternas utsagor ges samma vikt inom studien.
Forskningsetiska överväganden
Att som vuxen forska kring barn, barndomar och barns förutsättningar i samhället kan ses som en del av generationsmakten som påverkar barns liv (Alanen, 2009, 2011, s. 170). När studier inom exempelvis det barnkulturella fältet ändå väljer att göra det så blir det av största vikt att säkra att barns subjekt som aktiva medskapare av sina liv skrivs fram genom hela studien. Det blir en del av ett etiskt förhållningssätt som hela tiden övervägs genom studiens process.
Barns aktörskap har i denna studien försökt att säkerställas genom formulering av syfte och frågeställningar, i intervjufrågorna samt i valet av teoretiska utgångspunkter.
Denna studie har för att säkra de forskningsetiska principerna som formulerats av Vetenskapsrådet (2019, s. 6) utgått från de fyra huvudprinciperna: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informanterna har informerats om vilken uppgift intervjuerna kommer ha i studien och villkoren för deras deltagande. De har
informerats om att det är frivilligt att delta och att de när som helst kan välja att lämna
studien. De har inför intervjuerna blivit informerade om att intervjuernas huvudfokus är deras, i egenskap av pedagoger, syn på barns möjligheter till inflytande inom fritidshemmets
kontext. Informanterna har gett sitt samtycke till att intervjuerna spelats in för att sedan transkriberas till textmaterialet som legat till grund för studien. Informanterna har inför studien informerats särskilt om att de har rätt att avbryta sin medverkan i studien om och närhelst de vill. Informanternas identiteter har skyddats genom att skolorna och de fritidshem de arbetar på inte förekommer med namn i någon del av materialet. Inte heller deras riktiga namn förekommer utan namnen är fingerade. Val av fingerade namn har gjorts utifrån en lista av namn som i Sverige anses passa människor av alla kön för att ytterligare värna om att informanternas identiteter inte röjs.
Studiens kvalitet
Eva Bolander och Anders Fejes (2019, s. 91f.) menar att i en intervju när informanten berättar om saker så är det ett val av informanten vad hen tar upp som under tiden även utesluter annat. Utifrån det synsättet så kan en säga att verkligheten är under tillblivelse genom språket den intervjuade använder (Bolander, 2019, s. 92). Vivien Burr (2015, s. 11) menar att det är när människor samtalar med varandra och formulerar sig som världen konstrueras och blir till.
Detta synsätt att verkligheten ”uppstår” i den intervjuades språk vid intervjun påverkar resultatet av studien eftersom resultatet måste ses som en produkt av just det tillfälle, den kontext och den interaktion som uppstår mellan forskaren och informanten under intervjun.
Bolinder och Fejes (2019, s. 93) menar att sättet som ord sägs på, betoningar och
ansiktsuttryck samt i vilket sammanhang det uttrycks skapar verkligheten på olika sätt. Det får konsekvenser för den analys som sedermera görs av materialet. Då detta är en begränsad intervjustudie så är syftet inte att finna några allmängiltiga eller generella svar utan snarare att lyfta ett utsnitt av verkligheten om hur barns inflytande ges möjlighet i den barnkulturella praktiken som fritidshemmet utgör. Denna tolkning av verkligheten utifrån informanternas utsagor präglas av forskarens teoretiska utgångspunkter och tidigare erfarenheter eftersom det är forskaren som skapar undersökningstemat och kategorierna för analysen (Bolander, 2019, s. 20). Relevant för den här studien blir en utgångspunkt i barn- och ungdomsvetenskapliga studier samt inom det akademiska tvärvetenskapliga fält som barnkulturforskning utgör.
Det har varit problematiskt att hitta informanter till studien. Ungefär 50 olika personal, rektorer och biträdande rektorer på skolor och fritidshem kontaktades inledande via mail i ett
försök att hitta informanter till studien. Ett svar erhölls. Sedan togs kontakt via telefon med ytterligare ett tiotal personer som arbetar på fritidshem och fem rektorer alternativt biträdande rektorer. Rektorerna svarade att arbetsbördan för personalen på fritidshemmen var så stor att de inte kunde godkänna att personalen tog tid på arbetstid att bli intervjuade. De informanter som sedan blivit intervjuade har tre av fyra genomfört intervjuerna på sin fritid och en på arbetstid.
Att arbetsbelastningen för personal som arbetar på fritidshem av rektorer anses vara så stor att de inte vill öka den ytterligare måste anses problematiskt för genomförande av studier och forskning inom fritidshemmets kontext. Tre av informanterna intervjuades på sin fritid och den fjärde svarade snabbt på mailet och betonade vikten av att medverka i studier vilket visar på att studiens informanter anser att barns inflytande är ett viktigt ämne, vilket
säkerligen påverkar studiens kvalitet.
Analys
Under det här avsnittet kommer analysen av textmaterialet från de fyra intervjuerna att redogöras för. Analysen görs utifrån de teoretiska perspektiven som redovisats för under rubriken med samma namn. Analysen redovisas under fyra olika rubriker: att ha
valmöjligheter, att bli lyssnad till, den vuxna makten och maktlösheten. Rubrikerna kommer utifrån den kategorisering som skett under bearbetningen av materialet.
Att ha valmöjligheter
Under intervjuerna kommer det upp att en relativt synbar och konkret del av barns inflytande anses av informanterna vara att barnen får välja aktiviteter inom fritidshemmets verksamhet.
Love beskriver hur barnen tillåts välja olika aktiviteter inom det övergripande temat som de just nu arbetar med, Världen.
Och då får barnen välja. Nu har vi till exempel Kenya, så inom det området får man välja nån form av skapande som har varit att fläta, eller pärla, eller se på film: ”Our Planet” (Love).
Det framkommer inte med tydlighet huruvida barnen haft inflytande över vilka aktiviteter som blir alternativen som barnen får välja emellan eller om det är av vuxna utvalda aktiviteter utifrån temat. Love lyfter dock att det är ett medvetet arbetssätt som personalen arbetat fram
där barnen ska ha inflytande men att det finns strukturer som vuxna utarbetat i syfte att det ska bli så bra som möjligt för så många barn som möjligt. Woodhead (2005, s. 2) menar att för att möjliggöra barns inflytande ställs det ökade krav på pedagogerna att utforma miljöer och erbjuda material för att på så vis öka barnens möjligheter till den sociala inlärning som inflytande kan ses vara en del av.
Frågan är om barnen själva vet vad ett delaktigt inflytande betyder och demokrati (Sam).
Lorentzon (2012, s. 36) menar att för att barns inflytande ska bli verklighet måste barnets perspektiv beaktas av den vuxna i interaktionen med barnet samt att vuxna arbetar så att barns åsikter tillåts höras. Hon lyfter även att förutsättningen för barns inflytande är ett samspel mellan vuxna och barn för att delaktighet ska komma till stånd (Lorentzon, 2012, s. 37) och det kan tolkas som en effekt av att generationsmaktsordningen i samhället som ofta gett vuxnas åsikter automatiskt företräde framför barns. Det som Sam lyfter är viktigt. Detta eftersom det inte räcker med ett medvetet arbetssätt för att öka barns inflytande. Arbetssättet måste även synliggöras för barnen så att de vet att de har inflytande och i vilka situationer.
Det måste ske i ett samspel mellan vuxna och barn precis som Lorentzon (Ibid.) lyfter.
Efter fredagsfysen öppnar vi dörrarna så att de som vill kan gå in. Det är inte alltid alla vill gå in. Vi har ganska många som är kvar kanske en halvtimme ute och spelar King eller fotboll (Kim).
Kim lyfter fram barnens möjligheter till inflytande genom valet att stanna kvar ute efter en avslutad aktivitet eller att på en gång avsluta det som de gör för att gå in. Det Kim lyfter visar på en respekt för barnens egna kulturskapande (Mouritsen, 2002, s. 16) där barnens
kompetens att själva bestämma över när det passar att avsluta sitt görande respekteras. Kim lyfter ett exempel på att förhandlingar i det relationella nätverk som finns inom fritidshemmet, mellan och bland vuxna och barn, blir till en förutsättning för barns inflytande. Kopplat till synen på barn som beings och becomings (Lee, 2001, s. 103) kan det tolkas som att
pedagogen i exemplet ovan visar på ett förhållningssätt som framhäver barns rätt att komma till tals genom att rutinerna på fritidshemmet tillåts vara flexibla. Det blir även till ett sätt att visa respekt för barnens görande och deras egna kulturskapande.
Sam reflekterar över att barnen har många aktiviteter att välja mellan men att dessa är ett urval som av de vuxna anses möjliga att genomföra. Han lyfter det faktum att barnen har:
en kulör av olika valmöjligheter (Sam).
Valet för barnen menar Sam kan ses som ett val utifrån det val som redan gjorts av
pedagogerna. De vuxna har makten att bestämma över vilka alternativ barn ska ha möjlighet att välja mellan. Den självklara vuxenmakten som fortfarande existerar inom fritidshemmet kan tolkas som att synen på barn som becomings fortfarande existerar.
Lorentzon (2012, s. 41) problematiserar att formuleringen av barnets rättigheter inte minskar eller befriar barnet från vuxnas tolkningsföreträde och den vuxna makten. Vuxna på fritidshemmet kan genom sitt arbetssätt bli till antingen som positiva förstärkare av barns möjligheter till inflytande eller som ”bromsklossar” som motverkar barns möjligheter till inflytande och stärker relationella strukturer och den vuxna makten.
Fritids tar vid efter mellanmål och då använder vi oss av EVA, egen vald aktivitet.
Pedagogen skriver upp olika val på tavlan, exempelvis klassrum, byggrum, rollek och utelek. Barnen väljer aktivitet (Ellis).
Barnen har möjlighet till inflytande på så vis att de får välja aktivitet – däremot är det pedagogerna som kommit fram till vad de kan välja mellan.
Fritidspedagogerna har arbetat fram ett gemensamt schema mellan de tre klasserna, eleverna kan alltså välja att till exempel arbeta i klassrum C:s ateljé, ha idrott i mindre grupp med klass B och så vidare. Eftersom klasserna samarbetar så får eleverna större valmöjligheter (Ellis).
Ellis berättar om ett aktivt arbetssätt på eftermiddagarna där barnen väljer aktivitet samtidigt lyfter hon att det som barnen väljer mellan är det som pedagogerna kommit fram till att de får välja mellan. Under intervjun lyfts det företräde som vuxnas åsikter har över aktiviteterna barn får välja. Enligt Alanen (2009, 2011, s. 166) kan sociala relationer över generationer ofta vara mångfacetterade. På samma gång kan det anses omöjligt att utifrån endast intervjuer av personal dra slutsatser om varför just vissa aktiviteter ges företräde framför andra.
Begränsandet av aktiviteter som barnen får välja mellan behöver inte alltid ses som en negativ konsekvens av den vuxna makten. Det kan också vara en konsekvens av vuxna som har gruppens bästa för ögonen och som vill möjliggöra inflytande samt ser vikten av aktiviteter som fungerar för hela gruppen. Enligt Alanens teori (2009, 2011) om genarationsordning måste ändå slutsatser dras att vuxnas åsikter ofta får tolkningsföreträde före barnens rätt till inflytande inom fritidshemmets verksamet.
Enligt Lorentzon (2012, s. 41) är inte vuxenstyrningen av barn i pedagogiska praktiker ett problem i sig. Problemet är snarare att det inte på ett medvetet sätt synliggöras och reflekteras över inom arbetsgrupperna på fritidshemmet. Ett medvetet arbetssätt med att öka barns möjligheter till inflytande kan ses vara att gemensamt inom personalgruppen reflektera över vuxenmakten inom fritidshemmet och hur den påverkar barnens vardag.
Arrenhill Beckman och Tullgren (2015, s. 67) lyfter fram det faktum att barn ofta kopplar samman inflytande inom fritidshemmet med just väljandet oavsett om deras reella inflytande är starkt begränsat i den specifika situationen. Att väljandet av aktivitet ses av barnen som en form av inflytande kan eventuellt vara en produkt av att det är ett enkelt, konkret och för den vuxne pedagogen ett relativt bekvämt sätt att i verksamheten infoga något som kan tolkas som barns inflytande. Återigen exempel på hur vuxnas åsikter framträder som viktigare än barns och att vuxenmakten är påtaglig inom fritidshemmets kontext.
Att bli lyssnad till
Aspán (2013, s. 59) menar att det ligger i pedagogens, den vuxnes, ansvar att skapa innehåll i diskussioner som engagerar barnen snarare än att ge talutrymme till olika barn. Men vad har ämnet för betydelse om stora delar av en barngrupp inte har förmågan att sitta stilla, kunna låta andra barn vara ifred eller överhuvudtaget vistas i så stora barngrupper som det finns inom fritidshemmet. Om pedagogerna istället har en syn på barn som både beings och becomings (Lee, 2001, s. 104), så skulle de kunna se det som att barnen i interaktion med omgivningen själva skulle kunna skapa intressanta diskussioner.
Man måste känna av vilken grupp man har tycker jag. Det är avhängt mycket av det. Har man fjorton stycken som inte orkar sitta i en ring då utsätter inte jag dom för det. Då måste man hitta strategier för att hitta rätt med hela gruppen så att alla får synas och höras (Sam).
Citatet ovan visar på hur barns vilja eller behov skapar inflytande genom att situationen anpassas efter den aktuella barngruppen. Sam lyfter att många barn inte klarar att vara i stora grupper och sitta still i ring under samlingarna och skippar därför den för många obligatoriska aktiviteten på fritidshem. Det kan lyftas som ett sätt att låta barnen komma till tals och bli lyssnade till. Det visar även att det som i detta fall inte alltid spelar någon roll om ämnet är engagerande för barnen i gruppen eftersom kontextens påverkan är stor.
Aspán (2013, s. 53) visar positiva exempel på vuxna inom skolan som inkluderar barn, låter dem komma till tals och dela erfarenheter med varandra i möten där barn inte blir tillrättavisade. Men också möten mellan vuxna och barn där vuxnas idéer om vad som ska göras är så strikta att de under vägen förlorar hälften av barnens uppmärksamhet (Ibid.). Att helt skippa stora samlingar som många barn inte klarar av kan ses som ett exempel på arbetssätt som möjliggör barns inflytande.
Burr (2015, s. 36) menar att hur vi uppträder olika och på så vis blir till som olika människor i olika sammanhang. Det beror enligt Burr (Ibid.) på att vi inom den sociala interaktionen med andra personer formas av det som händer just där och då. Med en utgångspunkt i synen på barn som subjekt, aktörer som blir till på olika sätt i sociala interaktioner inom fritidshemmets kontext, kan pedagoger skapa sammanhang där barn genom intersubjektivitet blir till som
”sina allra bästa jag”. Ett sådant medvetet arbetssätt skulle kunna främja barns möjligheter till inflytande.
Jag tycker absolut barns inflytande är jätteviktigt. Det är ju liksom så att jag tror att vi kan lära oss väldigt mycket av barn också. Vi vet ju inte alltid vad dom känner och det är jätteviktigt att lyssna på dom. Ta in och inte bara låtsas som att jag redan vet vad dom tänker säga (Kim)
Kim lyfter under intervjun vikten av att som vuxna verkligen lyssna till vad barnen säger, inte vad hen tror att barnen säger. Kims medvetna arbetssätt med att lyssna till vad barnen
verkligen säger är ett arbetssätt som ökar barns möjligheter att höras och ha inflytande. Det är även ett förhållningssätt som Murris (2013) lyfter att vuxna ofta inte har gentemot barn utan att de istället tar förgivet vad barn säger utifrån sina egna föreställningar istället för att på riktigt lyssna. I ett samtal krävs både en talare och en eller flera lyssnare som byter tankar och idéer (Aspán, 2013, s. 38), men för att dessa samtal ska ge någon utdelning så krävs det som Kim säger att man inte tar för givet vad den som talar egentligen säger. För att barnen ska komma till tals måste den vuxna bli medveten om hens överordnade position (Aspán, 2013, s.
39) och sluta hävda den.
Vi har en del smårum här/…/ när vi började här var det väldigt könsstereotypt i rummen. Och det exkluderade ju vissa barn. Vissa gick aldrig in i ett rum för det var bara byggmaterial och killar där. Då blev det liksom så att vi fick ändra i rummen det ska inte vara så. Det ska kännas att det är kreativt i ett rum och till för alla. Sen är det också det här med att märka tydligt så att dom som inte kan, kan se på bilder vad som finns (Love).
Att förändra miljön inne på fritidshemmet görs som ett försök att öka tillgängligheten för alla barn i de olika rummen. Love menar att det var med intentionen att göra miljön mer
tillgänglig för alla och på så vis ökar barns inflytande över vilka rum de kan och vill vara i.
Men att förändra miljön från ett ”könsstereotypt” rum till ett mer kreativt behöver inte automatisk medföra den önskade förändringen. Janson (2013, s. 17) skriver att tillhörighet är en förhandlingsfråga inom ett barnkollektiv som omförhandlas från tillfälle till tillfälle.
Rummet, rekvisitan, barnen och aktiviteterna bestämmer tillsammans villkoren för det som sker inom ramen för barnens kamratkulturella aktiviteter (Ibid.). Så för att rummet ska bli
