I den här studien framkommer att barns möjligheter till inflytande inom fritidshemmet som kontext är begränsade utifrån pedagogernas synvinkel. Barnen ges oftast möjlighet till inflytande genom att de får välja aktiviteter i fritidshemmets verksamhet. Att låta barn välja aktivitet är ett enkelt, konkret och i verksamheten genomförbart arbetssätt i ett försök att öka barns möjligheter till inflytande. Dock har alternativen av aktiviteter som barnen får välja mellan redan valts ut av de vuxna pedagogerna. Det är en faktor som visar på att vuxenmakten inom fritidshemmets verksamhet är framträdande och utifrån teorier om generationsordning ges företräde framför barnen. Vuxnas makt över barnen och deras åsiktsföreträde lyfts fram som en betydande faktor som begränsar barns möjligheter till inflytande inom fritidshemmet. En möjlighet som pedagogen Ellis lyfter för att vidareutveckla väljandet är att låta barnen ge förslag på vilka aktiviteter som kan bli alternativ. Ett sådant vidareutvecklande av arbetet med barns inflytande stöter i många fall på motstånd från andra pedagoger i arbetslaget. Samma motstånd berättar Kim att hen möter när hen vill möjliggöra barnens önskan att klättra i träd. Problematiskt är att barns möjligheter till inflytande inom institutioner som
fritidshemmet är helt kontextberoende och som en effekt av det begränsade.
För att barns ska ha möjlighet att utöva inflytande inom fritidshemmets kontext så krävs det vuxna som lyssnar och arbetar medvetet för att uppfylla denna rättighet. Det är även den vuxna makten som styr huruvida mer medvetna arbetssätt för att möjliggöra barns inflytande kommer till stånd inom arbetslaget eller inte. Vuxna som vill arbeta mer medvetet med barns rättigheter hålls tillbaka av andra vuxna som inte vill eller förstår varför det ska göras. En slutsats av det kan vara att kunskapen bland pedagogerna, gällande uppdraget, är för varierande inom fritidshemmets arbetslag och i vissa fall alltför låg. En annan slutsats kan vara att uppdraget från Skolverket inte är rimligt med de förutsättningar som fritidshemmen har i fråga om antal personal, personalens utbildning eller kunskap samt utifrån arbetslagens möjligheter till gemensam reflektion. Andra faktorer som pedagogerna lyfter är att alltfler barn som vistas i grupperna är i behov av särskilt stöd vilket även det ska tillgodoses av pedagogerna utan att extra resurser blir tillsatta.
Trots att barns möjligheter till inflytande av pedagogerna anses begränsade så arbetar de på flera sätt aktivt för att öka dem. Personalen på fritidshemmet arbetar aktivt med barns
möjlighet till inflytande genom att låta barnen välja aktiviteter. Än mer begränsande hade det varit om de vuxna bestämde allt på fritidshemmet. Att vuxna väljer aktiviteterna kan även ses som att de tar ett övergripande ansvar för att fritidshemmets verksamhet ska bli så bra som möjligt för majoriteten av barnen i gruppen. All vuxenmakt kan inte ses vara av ondo utan det kan bottna i en vilja att genom att gruppen som helhet mår bra så kan möjligheten för barns inflytande öka på sikt.
Pedagogerna lyfter att genom att ha flexibilitet i övergångar mellan aktiviteter så kan barnen välja tidpunkt för avslutandet. Det ökar barnens möjlighet till inflytande och ger barnen makten att bestämma när deras lek alternativt aktivitet ska sluta. Sam lyfter hur hen inte längre har stora samlingar eftersom många barn har svårt med stora sammanhang. Det är ett sätt att utifrån observationer av barnens behov låta dem få indirekt inflytande över
verksamheten på fritidshemmet. Love lyfter hur de utformar miljöerna på fritidshemmet som ett aktivt arbetssätt för att öka barns inflytande. Pedagogerna arbetar aktivt med att utforma miljöerna så att de överensstämmer med de intressen som deras aktuella barngrupper ger uttryck för. En försvårande omständighet är att lokalerna ofta delas med skolan som har ett annat behov i utformningen av miljön.
Ett annat exempel på hur pedagogerna kan arbeta aktivt med barns inflytande är att verkligen lyssna till det barnen säger inte det som en som vuxen tror de säger. Alltså att aktivt lägga föreställningar som en bär med sig om barn åt sidan för att lyssna, lyssna på riktigt. Trygghet lyfts som en förutsättning för att barn ska våga ha inflytande. Ett medvetet arbetssätt där pedagogerna arbetar för att alla barn ska känna sig trygga på fritidshemmet skapar förutsättningar för barns möjligheter till inflytande. Att våga tala och uttrycka sin mening om frågor inom fritidshemmet anses viktigt och som en av förutsättningarna för barns möjligheter till inflytande på fritidshemmet.
Informanterna lyfter på olika vis en medvetenhet om vuxnas makt över barns möjlighet till inflytande inom fritidshemmets kontext. Utifrån det pedagogerna berättar så lyfts det faktum att det finns inslag av childism i fritidshemmets verksamhet. Bristande kunskap av den allt större andelen outbildad personal inom arbetslagen är en faktor som begränsar barnens inflytande och som utsätter dem för dåliga former av vuxenmakt.
Ytterligare en slutsats som kan dras är att barns kamratkulturer får större utrymme inom fritidshemmets som kontext på grund av bristande vuxennärvaro i de stora barngrupperna. Om det hade varit ett medvetet arbetssätt att möjliggöra barnens kamratkulturer så hade det varit positivt men som ett resultat av ökad storlek på barngrupperna och få vuxna så måste det ses som en förutsättning som begränsar barns möjligheter till inflytande. Utifrån Qvortrups
(2002) syn på barn i dagens samhälle som institutionaliserade så måste fritidshemmet ses som en viktig barnkulturell plats där barns kulturer måste ges utrymme och förutsättningar.
Institutioner såsom fritidshemmet, och dess förutsättningar, är viktiga att studera som en del av barns uppväxtvillkor eftersom de tillbringar så stor del av sina vardagliga liv där.
Diskussion
Syftet med denna studie är att undersöka hur barns möjlighet till inflytande på fritidshemmet ser ut enligt de pedagoger som arbetar där. Studien genomförs genom intervjuer med fyra pedagoger som arbetar på olika fritidshem i eller utanför Stockholm. Studien grundar sig i en syn på fritidshemmet som barnkulturell plats, en arena för barnkultur och barns kultur. Utifrån den synvinkeln har det varit viktig att studera fritidshemmet utifrån ett barnkulturellt
perspektiv. Fritidshemmet, och skolan där de oftast ligger, är platser som barn spenderar stora delar av sin vardag i och ses som viktig att studera som en kontext med stor betydelse för barns uppväxtvillkor. Studien undersöker om de pedagoger som arbetar med barn på
fritidshemmet är medvetna om maktperspektivet som finns mellan vuxna och barn samt om och hur det påverkar barns möjligheter till inflytande. Studiens frågeställningar är: Hur ser barns möjlighet till inflytande ut inom fritidshemmet som kontext ifrån pedagogernas
synvinkel? På vilka sätt arbetar pedagogerna på fritidshemmet aktivt med barns möjlighet till inflytande? Är pedagogerna som arbetar med barn på fritidshemmet medvetna om vuxnas makt över barns möjlighet till inflytande? Vad ger det sig för uttryck?
Linnea Holmberg (2018) har i sin avhandling undersökt hur fritidshemmet konstrueras genom olika språkliga konstruktioner från Skolverket, mellan barn och fritidshemmets
personal samt skolinspektionen. Holmberg (2018, ss. 64, 80) menar att fritidshemmet är inne i ett pedagogiskt paradigm där det har krav på sig att anpassa sig till utbildningspolitiska
diskurser. Holmberg benämner fritidshemmet som ett utvecklingsprojekt som ska fostra framtida medborgare och detta medför en ständigt pågående balansgång i fritidshemmets verksamhet mellan barns lekkultur och vuxnas planering. Holmbergs resultat kan ses överensstämma med denna studies gällande att uppdraget inte överensstämmer med pedagogernas faktiska arbetssätt. Den vuxna makten är inom fritidshemmets verksamhet framträdande och utifrån generationsmaktsordning ges deras åsikter företräde framför barnens
rättigheter utifrån läroplanen. På så vis stödjer denna studie det Holmberg kommit fram till eftersom även den visar på olika diskurser som finns och är rådande inom fritidshemmet. Resultatet som Jonsson (2018) visar i sin studie att strukturella förutsättningar har stor påverkan, enligt pedagogerna, för hur arbetet att medvetet planera in socialt lärande
genomförs. Andra saker som påverkar menar Jonsson (2018, s. 67) är interaktionerna mellan barn, personal och ledning. Hon lyfter i sitt resultat att barn inom fritidshemmets verksamhet under stora delar av dagen utlämnas till interaktioner barn emellan. Resultatet i den här studien och resultatet som Jonsson (2018) visar upp gällande hur strukturella förutsättningar är överensstämmande. Barngruppers storlek, sammansättning, antal personal och deras barnsyn samt ledningens syn är betydande faktorer för arbetet med socialt lärande och barns inflytande inom fritidshemmets kontext. Medvetna arbetssätt inom fritidshemmets kontext av pedagogerna måste ses främjande och som en förutsättning för barns möjligheter till
inflytande.
Hurst (2017) har i sin etnografiska studie undersökt hur en kan få djupare insikter om hur de äldre barnen på fritidshemmet uppfattar och ser på verksamheten samt hur en kan
konstruera en verksamhet som blir meningsfull för de äldre barnen inom fritidshemmet. Barnen är aktiva medforskare i studien som görs utifrån ett barnrättsperspektiv (Hurst, 2017, s. 106). Slutsatser som Hurst (2017, s. 267) drar i studien är att de äldre barnen vill att
skillnaderna mellan äldre och yngre barn synliggörs i verksamheten. De äldre barnen behöver såtillvida separeras från de yngre barnen och ges möjligheter att omskapa lokalerna så att de anpassas för dem. Hurst slutsatser om att de äldre barnen behöver separeras ifrån de yngre barnen är inget som informanterna överhuvudtaget berör i intervjuerna. Det som gör Hurst studie intressant är att hans resultat gällande miljöernas och verksamhetens utformning även lyfts av informanterna i den här studien. Om barnen får mer inflytande över verksamhetens utformning gällande aktiviteter och miljöer så kommer det medföra ett aktivare arbetssätt för barns möjligheter till inflytande. Att lyfta Hurst (2017) studie måste anses av största vikt inom ramen för denna studie då hans metod med barn som medforskare skulle kunna inspirera pedagogers arbetssätt för att öka barns inflytande genom att säkerställa barns perspektiv på utformningen av fritidshemmets kontext gällande miljö och material.
Arenhill Beckman och Tullgren (2015, s. 55) undersöker i en studie vilken förståelse som barn inom fritidshemmets kontext har för begreppet inflytande. De menar att barns förståelse för demokratibegreppet är en förutsättning som måste studeras om man vill undersöka barns reella inflytande inom fritidshemmets kontext. Barns förståelse av begreppen tas upp av en av informanterna under intervjuerna. Hen reflekterar över huruvida barnen förstår vad begrepp
som delaktighet, inflytande och demokrati innebär. Kanske är vikten av att barn förstår begreppen något som måste lyftas upp och bli inkluderade i ett mer medvetet arbetssätt inom fritidshemmet med barns inflytande. Slutsatserna av Arenhill Beckman och Tullgrens
(Arenhill Beckman & Tullgren, 2015, ss. 67-69) studie är att barn behöver vägledning för att de ska utveckla en förståelse för olika demokratibegrepp. En annan slutsats är att när barn uppfattar sig ha inflytande så är det starkt sammankopplat med att de får välja eller inte trots att det kan vara ett väldigt begränsat inflytande de har i den situationen. De lyfter även att skrivningarna kring demokratibegreppen i Lgr 11 kan bli problematiska om barnen inte har förståelse för innebörden av dem (Arenhill Beckman & Tullgren, 2015, s. 69). Utifrån deras slutsatser och det som kommer fram i den här studien så blir det tydligt att pedagogernas kunskaper måste öka om hur de ska arbeta för att på bästa sätt få barn medvetna om vad inflytande betyder och när de har det. En ökad kunskapsnivå kan ses minska skillnaderna i fritidshemmens verksamhet och på så vis göra barns inflytande mindre kontextberoende. Elvstrand och Lagos studie (2019, s. 2157) tar utgångspunkt i att inflytande inom fritidshemmet möjliggörs i en ständigt pågående relationell process. Resultatet de kommer fram till formuleras utifrån tre olika sätt att ”göra delaktighet” på (Elvstrand & Lago, 2019, s. 2160). De tre olika kategorierna är: ”förhandling med vuxna”, ”genom initiativtagande” och ”välja aktiviteter”. Förhandlingar med vuxna lyfter de som ett informellt tillvägagångssätt som barnen använder sig av för att få ökat inflytande i fritidshemmets verksamhet (Elvstrand & Lago, 2019, s. 2161). Barnen utmanar de vuxna gränserna ofta genom att få fördelar för att de ”uppför sig väl” vilket även informanterna i den här studien lyfter som ett av vuxna vilkorat uppförande för att ges tillgång till andra miljöer inom fritidshemmet. Det är även situationer som visar på hur kontextberoende barns möjligheter till inflytande är och hur den vuxna makten att avgöra barnens möjligheter synliggörs. Den vuxna makten begränsar på så vis barnens möjligheter till inflytande.
Den andra kategorin, i Elvstrand och Lagos (2019) studie, ”genom initiativtgande” lyfter olika former av fritidsråd där barnens åsikter om förändringar eller ämnen som är intressanta ur deras perspektiv kan tas upp och iakttas. Även där blir den vuxna makten tydlig eftersom det alltid är beroende av de vuxna huruvida förändringar kan komma till stånd inom
frtitdshemmets verksamhet. I fritidsråden synliggörs det vuxna maktperspektivet (Elvstrand & Lago, 2019, s. 2162) återigen vilket även är ett tydligt resultat i den här studien. Den vuxna makten och hur den kan utgöra begränsningar för barns rättigheter är något som
Tredje kategorin som syftar till ”välja aktiviteter” (Elvstrand & Lago, 2019, s. 2163) överrensstämmer med resultatet för den här studien som drar slutsatsen att just låta barnen välja aktivitet är ett enkelt, konkret och möjligt arbetssätt som används av pedagoger inom fritidshemmets kontext. Elvstrand och Lago (2019, s. 2164) menar dock att väljandet av aktivitet kan ses som barns inflytande men när pedagogerna försöker påverka barnen i valet för att utmana dem till att prova nya saker så blir samma aktivitet istället en begränsning av barns möjligheter till inflytande.