Mamma pappa barn och katt? 10:00-10:15

Klockan är 10:00 och på Skalbaggen har samlingen precis avslutats. Maria 5 år, Sofia 5 år, Vanja 5 år och Adam 5 år springer mot ”dockis”. När de kommit in i rummet bestämmer Maria att hon i leken ska vara mamma, Sofia ett barn och Adam en pappa. Vanja frågar om hon kan få vara lillasyster vilket Maria bestämt inte tillåter genom att klargöra att det inte fanns någon lillasyster i denna familj. Hon föreslår att Vanja kan få vara en hund eller en katt. Vanja tittar ner i golvet och säger försiktigt att hon vill vara en katt. Maria säger sedan att hon ska göra mat och att Adam ska åka och jobba samt att Sofia ska till förskolan. Adam säger att han ska lämna Sofia på vägen till jobbet och tar henne i handen och lämnar rummet. Vanja sätter sig på knä och börjar jama. Maria ler och stryker handen på Vanjas huvud och Vanja tittar upp och ler. Hon återvänder sedan till leksaksköket och lägger upp plastmat på plasttallrikar. Hon ställer fram tre tallrikar med mat på bordet, tre glas, tre gafflar och tre knivar. Nu kommer Adam och Sofia tillbaka och Maria utropar att det är dags för mat. Vanja kryper bort mot bordet samtidigt som de andra sätter sig på stolarna kring bordet. Maria tittar på Vanja och förklarar att Vanja inte ska få någon mat för att hon är katt och äter bara kattmat. Vanja sitter på knä sidan om barnen som leker att de äter, hon tittar på Maria och frågar: ”Jag kunde få kattmat på golvet?”. Barnen svarar inte henne. Vanja tittar sig omkring och sedan ner i golvet. Adam berättar att hans storebror är allergisk mot katter och Sofia frågar var allergisk är. Han berättar att allergi gör att man blir sjuk av katter och då tycker Maria att de i leken ska leka att Sofia är allergisk. Vanja tittar upp med ett leende och utbrister: ”Då kan jag vara lillasyster istället!”. Maria påtalar igen att det inte finns någon lillasyster och Vanjas leende försvinner och hon sjunker ihop. Adam säger att de fått ge bort sin katt och Maria menar att de också får göra det och påstår att alla i leken var allergiska. Vanja ställer sig plötsligt upp och försvinner ut ur rummet.

37

Genom hela samspelssituationen så styr Maria leken. Hon bestämmer att de ska leka ”mamma, pappa, barn” vilket Frønes menar är en lek där vissa aspekter av familjerollen såsom kommunikation och den sociala strukturen visas upp (1995:203). Detta visas tydligt då hon är den som utnämner vilka roller Sofia, Adam och Vanja ska ha. Folkman och Svedin hävdar att barn som ständigt låter sig styras av andras viljor, alltid ger med sig eller sällan kommer med egna initiativ. Författarna menar att detta inte främjar barns utveckling av social kompetens (2008:62). När Vanja frågar om hon får vara lillasyster säger Maria bestämt nej och ger Vanja endast de två alternativen hund eller katt. Genom att ge Vanja en lägre position i leken kan vi med Löfdahl hävda att barnet, d.v.s. Vanja, är fysiskt med i leken men är ändå socialt utesluten då ingen i leken behöver bry sig om barnet (2007:48). Maria utövar makt då hon sätter upp reglerna men också en chans för Vanja att avgöra om hon vill spela med på Marias bestämmelser. Löfdahl hävdar att det finns en tydlig hierarki när barn förhandlar om olika roller i lek. Den perifiera roll som vi anser att Vanja fick menar Löfdahl är roller som inte är så framträdande och har lite inflytande på lekens innehåll. Författaren påpekar att det krävs att det finns perifera roller för att högstatusbarn ska kunna upprätthålla sina positioner (2004:142,143). När Vanja sätter sig ner på knä och börjar jama och Maria stryker henne över huvudet lyser Vanja upp och ler. Det är också endast i denna sekvens som någon av barnet visar något intresse för Vanja och hennes roll i leken. Dock förändras detta snabbt då Vanja inte får äta låtsasmaten tillsammans med Maria, Sofia och Adam. Observationen visar att Maria tillåter Sofias och Adams närvaro mer än Vanjas. Under flera gånger upplever vi genom Vanjas ansiktsuttryck samt kroppspråk att hon vill göra sig så liten som möjligt och inte vara till besvär. När hon väl pratar så är det med en försiktig, viskande och med en ursäktande ton. I samspelsituationen undviker hon medvetet flera gånger ögonkontakt och tittar ner i golvet samt sjunker ihop. Michélsen menar att människor tar hjälp av sina känslouttryck i samspelssituationer för att förmedla känslor, viljor och åsikter. Så som Vanja sjönk ihop och tittade ner i golvet menar författaren är ett tydligt uttryck för skam. Denna känsla uppstår genom att barn exempelvis får en tillsägelse eller blir avbrutna när de förmedlar sitt intresse, glädje eller entusiasm (2005:51). Den enda gången Maria låter någon av de andra tillföra något till leken är när Adam berättar att hans storebror är allergisk. Maria bestämmer att Sofia ska vara allergisk mot katter och Vanja försöker än en gång förändra sin roll och vara lillasyster, men detta godkänns inte. Vi tolkar det som att Maria använder förändringen av leken för att stöta

38

ut Vanja ytterligare. Löfdahl hävdar att barn använder handlingen i leken för att utesluta andra barn. Detta sker genom tydliga markeringar av att det exempelvis inte finns några roller tillgängliga (2004:143). Under hela leken upplevs det som att Maria vill stöta ut Vanja och det är svårt att veta varför. Michélsen menar att det förekommer aversioner mot vissa barn där det inte finns till synes någon uppenbar konflikt om utrymme eller leksaker. Det kan vara helt oprovocerat eller finnas bakomliggande orsaker (2005:101,102).

När Vanja får höra att de ska lämna bort katten för att Sofia är allergisk försvinner Vanja ut ur rummet utan att säga ett ord. Michélsen hävdar att när barns samvaro inte längre är bejakande eller bekräftande försvinner intresset samt lusten till att delta, vilket i sin tur gör att samspelet upphör (2005:74). Leken pågick i ett rum med stängd dörr och ingen pedagog var närvarande.