Prinsessor 8:30-8:40

På förskolan Skalbaggen är klockan 8:30 och i ”dockis” har Sara 5 år samt Dana 5 år stängt dörren om sig. De håller på att ta på sig utklädningsskläder i form av två prinsessklänningar. Dana påstår att det båda bodde i ett slott och Sara besvarar detta med att de var de vackraste prinsessorna i hela världen. Dana tycker att de ska bo i olika slott medan Sara besvarar med att fråga: ”Eller så var vi systrar och bodde i olika rum på samma slott”. Detta bemöter Dana med ett glatt ja och flickorna fortsätter att klä på sig och när båda fått på sig sina leksakskronor på huvudet och gör ett påstående om att de ska ha pojkvänner i leken som var prinsar och berättar att hennes mamma också har en pojkvän. Dana säger då att hennes mamma är gift med hennes pappa. Sara bestämmer att de i leken skulle gifta sig med prinsarna men att en elak häxa hade fångat oss och låst in oss i ett torn. Sara ställer sig uppe på ett litet, lågt bord och Dana går också upp på bordet. De fnissar och omfamnar varandra. De tittar ner runt omkring sig och Sara börjar skrika och säger mellan skriken: ”Hjälp”. Dana börjar också skrika och ropa ut efter hjälp. Mellan skriken och ropen skrattar Sara och Dana. En pedagog tittar in genom glasfönstret i dörren, ler och försvinner utan att de två barnen uppfattar detta. Efter några sekunder säger Dana: ”Jag hade en magisk häst som kunde flyga upp hit och rädda mig”. Dana hoppar ner från bordet och Sara står kvar. Sara påstår att hon också hade en magisk häst vilket inte godtas av Dana som hävdar att det bara finns en magisk häst i hela världen. Sara besvarar detta med att hon då har en magisk drake som kunde flyga och spruta eld på Danas häst. Dana ställer sig upp samtidigt som hon säger med höjd röst: ”Ahhh, vad du är dum!”. Hon går mot bordet och puttar Sara som trillar ner. Sara ligger kvar på golvet och börjar gråta. Dana öppnar dörren och springer därifrån.

41

I samspelet mellan Sara och Dana finns en ständig dialog av överenskommelser om vad som ska ske i leken. Frønes menar att i lek förhandlas det ständigt hur leken ska fortskrida. Lek innehåller en komplex kommunikation som utspelar sig på flera sociala nivåer samtidigt (1995:202,203). I enlighet med Öhman så använder barnen i leken olika tempus för att signalera om de är i leken eller talar om den (2003:100). När de är i leken använder de preteritum och när de går ut ur leken och pratar om sina föräldrar använder de presens. Folkman och Svedin menar att det krävs att dialogen barn för med varandra har turtagning, initiativ, gensvar och överenskommelser för att det ska kunna vara en fungerande social lek (2008:119). Dialogerna som Sara och Danas för med varandra används i enlighet med Brodin och Hylander för att reglera och dirigera fantasileken. Genom att klä ut sig och kunna bli någon annan imiterar barnen på ett högre plan än den spontana härmningen och ofta riktat mot någon man beundrar (1998:101).

När Sara ställer sig på bordet gör Dana likadant. Sara börjar sedan skrika och Dana uppfattar direkt att skriket och ropet på hjälp är en del av leken. Dana härmar Sara och de båda brister ut i skratt. Brodin och Hylander hävdar att det finns en glädje av att härma någon annan och att inget är så smittande som skratt (1998:50). Sara och Dana använder sig av de tre grundförutsättningarna samförstånd, ömsesidighet och

turtagande som Knutsdotter Olofsson menar krävs för ett fungerande samspel

(1987:28). När de två barnen skriker, ropar och skrattar högljutt tittar pedagogen in. Detta ser vi som att pedagogen ska se om ljuden beror på lek eller är allvar.

Samspelet mellan barnen i leken förändras när Dana inte godkänner Saras påstående om att hon också har en magisk häst. Stämningen förändras drastiskt och Danas ansiktsuttryck visar att hon är arg precis som Michélsen beskriver genom att ”knipa ihop mun och kinder och rynka panna och ögonbryn så att ögonen smalnar” (2005:51). När Sara besvarar Danas avvisning med att hon då har ”en magisk drake, som kunde flyga och spruta eld på din häst” brister det för Dana. För att det ska kunna finnas ett fungerande samspel menar Folkman och Svedin att det krävs att barn vet att det inte alltid går att få sin vilja igenom samt att de kan tåla motgångar. Vid eventuella meningsskiljakter där barn har olika viljor behövs de lösas för att det inte ska uppstå konflikter som leder till att leken upphör (2008:62). Leken avslutas abrupt genom att

42

Dana puttar ner Sara från bordet varpå hon blir ledsen och Dana springer därifrån. Detta kan tolkas som att Danas ilska driver henne till att putta. När hon sedan inser att Sara blir ledsen och springer därifrån kan detta vara på grund av att får hon skamkänslor eller kanske är rädd för att få tillsägelse av en pedagog. Under observationen fanns inga pedagoger närvarande och leken skedde i avgränsat rum med stängd dörr. Pedagogen tittade vid ett tillfälle in genom fönstret utan att barnen märkte det. Pedagogens ansiktsuttryck kunde tolkas som att hon var nöjd över att barnen lekte bra.