4.2 Enkäter
4.2.3 Pedagogernas agerande när leken inte fungerar
Samtliga pedagoger svarade att de varje dag i förskolan möter situationer där något barn inte får vara med och leka dock uppgav de olika tillvägagångssätt att hantera sådana situationer. Flera pedagoger uppgav att det uppstår flest konflikter under den fria leken. Petra, Per, Daniel och Anette svarade snarlikt att när något barn inte får vara med och leka kan det handla om att det inte finns plats för fler barn i den aktuella leken och om några barn vill leka själv måste övriga respektera det. Dock hävdade de att de alltid frågar de lekande barnen om inte det finns plats eller en roll för ytterligare ett barn. Anette uppgav att hon brukar föreslå olika roller som det ”utsatta” barnet kan tänkas spela i leken och ibland ”nappar” barnen på det. I annat fall hjälper hon det utsatta barnet att hitta någon annan eller något annat att leka med. De barn som ofta står utanför leken brukar Petra och Gunilla hjälpa genom att hitta lekar som barnen i fråga kan passa in i. Petra deltar då själv i leken och kan då på ett aktivt sätt ”göra barnet viktigt för sina kompisar” (2013-06-24), skrev Petra. Cecilia uppgav att hon också först frågar varför hen inte får vara med och om de redan lekande barnen inte heller då bjuder in barnet ”startar” hon upp något intressant för det ensamma barnet. Förhoppningen är då enligt Cecilia att barnet inte ska känna sig utanför utan istället ha skapat en ny rolig lek. Anette svarade att om det ofta är samma barn som inte får vara med i leken hjälper hon till med kompisrelationerna. Kristin och Gunilla skrev att de alltid frågar det aktuella barnet vad de andra barnen har för anledning till att hen inte får vara med. Kristin menade att det ibland handlar om missförstånd och då ber hon barnet att gå tillbaka och fråga en gång till. Men oftast tar Kristin med sig det utsatta barnet och pratar med de andra barnen om hur de hade känt om det var dem som inte fått vara med och leka. Gunilla skrev att hon gör på liknande sätt som Kristin och menar att det är viktigt för barn att kunna ta det andra barnets perspektiv i sådana situationer för att kunna förstå hur det känns att vara den som står utanför leken. Gunilla uppgav att detta är omdiskuterat på hennes arbetsplats då många av hennes kolleger anser att man inte kan tvinga barn att leka med andra barn. Enligt Gunilla borde istället diskussionen handla om hur pedagoger kan stödja och vägleda barn som ofta ofrivilligt står utanför leken. Då brukar hon precis som Petra gå in i leken och föreslå mindre framstående roller för barnet.
47
När det handlar om att barn inte får vara med i lekar var det vanligt att pedagogerna i enkäten svarade att de hade förståelse om en grupp lekande barn inte ville ha med fler i sin lek. Detta tyder på att pedagogerna anser att barnen själva kan avgöra om det finns plats för fler barn i en lek eller inte. Löfdahl hävdar att detta visar på att barnen värnar om sin lek och att de genom att hävda att det redan finns tillräckligt med barn visar på stor social kompetens (2004:43). Dock svarade de flesta i enkäten att de ändå försöker uppmuntra de lekande barnen att släppa in fler vilket tyder på att pedagogerna tycker det är viktigt att barn får ingå i lekgemenskapen. Corsaro menar att de flesta inträdesförsöken barn gör misslyckas vilket tyder på att barnen är medvetna om lekens skörhet. Han uppger två tydliga mönster i leken där det ena är barns önskan att få delta i leken och det andra är önskan att skydda sin lek (1985:2). Löfdahl hävdar att genom att barnen etablerar många relationer i förskolan ökar chanserna för lyckade tillträden i lekarna vilket en del av pedagogerna i studien uppger att de arbetar aktivt med (2004:43). Anette skrev i enkäten att hon hjälper till med kompisrelationerna om det ofta är samma barn som blir utelämnat från lekarna vilket också pekar på vikten av att alla barn ska få bli inkluderat i någon form av kamratgrupp. Öhman betonar hur viktigt det är med kamratskap i förskolan då vänskap kan motverka rivalitet mellan barn samtidigt som förmågor som medkänsla och inlevelse både förutsätts och utvecklas i kamratskap (2003:141). Flera av pedagogerna som svarat på enkäten uppgav att de brukar föreslå mindre betydande roller för barn som inte blir insläppta i leken vilket barnen ibland accepterade. Det tyder på att pedagogerna är medvetna om statuspositioner i barns lekar som också Löfdahl skriver fram. Författaren menar att de barn som har låg social status i en särskild lek blir ofta tilldelad perifera roller som inte har betydande inflytande på lekens innehåll men som kan fungera som ett viktigt socialt lärande för den som får denna mindre roll. Att få en perifer roll kan innebära att kunna lära av de andra i leken för att så småningom kunna gestalta större och mer inflytelserika roller i framtida lekar (2004:141,142).
48
5 Diskussion
I detta kapitel diskuterar vi resultatet av studien samt knyter an till syfte och
frågeställning. Vi diskuterar också val av metod, resultat, slutsatser och ger förslag till framtida forskning.
5.1 Metoddiskussion
I vår studie använde vi oss av observationer och enkäter som metoder. Då vi skulle undersöka hur barn samspelar med varandra ansåg vi att observation var den lämpligaste metoden för det. Vi kunde därmed betrakta samspelet på nära håll och se hur det tog sig uttryck i verkliga situationer. Nu i efterhand kan vi dock se fördelar med att använda videofilm eller ljudupptagning för att kunna gå tillbaka och ge en mer exakt bild av händelseförloppen. Det var resurskrävande att observera med enbart penna och papper då vi upplevde det som svårt att hinna med att skriva samtidigt som vi lyssnade och tittade. Efter varje observation gick vi undan och skrev ut detaljer och repliker utifrån de stödord vi skrivit ner.
Enkäterna använde vi som ett komplement till observationerna för att utöka vår kunskap om barns samspel men också för att få reda på hur pedagogerna agerar vid konflikter. Fördelen med enkäter är att de sparar tid både när de genomförs och när de sammanställs och analyseras. Nackdelen är att det inte går att ställa följdfrågor som fungerar bättre vid en personlig intervju. I och med att pedagogerna kunde fylla i enkäten när de hade tid och lust kunde de tänka igenom sina svar vilket både kan vara positivt och negativt. Vid personlig intervju kan det upplevas som stressande för respondenten att svaret förväntas komma direkt vilket kan vara fördelen med en enkät. Då ges tid att tänka efter och fundera på tidigare erfarenheter och därefter formulera sitt svar. Ibland var en del svar dock fåordiga och då hade det varit bra att kunna ställa följdfrågor som kunde utvecklat svaret något. Eftersom enkäterna fungerade som ett komplement i studien och observationerna stod för en större del fungerade enkäterna som metod bra. Slutligen vill vi klargöra att denna studie inte är generaliserande utan
49
ska ses som ett nedslag i verkligheten. Hade vi gjort om studien vid ett annat tillfälle skulle vi möjligen fått andra resultat.
5.2 Resultatdiskussion
Syftet med uppsatsen var att vi skulle få större kunskap om hur barn samspelar i leken. Vi ville också undersöka vad det är som gör att det uppstår konflikter i barns lekar samt hur pedagogerna hanterar situationer där barn blir uteslutna ur lekar. Våra frågeställningar var:
Hur ser samspelet ut mellan barn i barnens lek på förskolan? Vad är det som gör att det uppstår konflikter i barns lekar? Vilka tankar har pedagogerna på vår valda förskola om samspel?
Observationerna visade att samspelet i lekarna var av både bejakande och avvisande karaktär. Samspel visade sig kunna pågå flera minuter utan att några ord uttalades och utgjordes av kroppsspråk såsom blickar, miner och gester. Ofta startade samspelet kring vissa barn som också ofta utsåg sig själva till ledare i lekarna. Det märktes genom att barnet som ansågs vara ledare i större utsträckning bestämde mer än övriga barn vad som skulle ske i lekarna och vilka roller de andra barnen skulle ha. Det fanns dock situationer där ingen klar ledare kunde urskiljas utan samspelet i lekarna var av ömsesidig och turtagande karaktär som i observationen ”Vi leker krig”. Pojkarna visade med små medel att de både kunde ge och ta och att det var viktigare att vara med i leken än att få bestämma och därför uppstod inga större konflikter.
Något som utmärkte flera av observationerna var barnens desperata försök att få tillträde till lekar samtidigt som de blev motarbetade av ett eller flera barn. I en del lekar blev vissa barn tilldelade mindre betydande, perifera roller vilket de accepterade då det var det enda sättet att få vara med. I andra situationer bad barn om dessa perifera roller men blev avvisade i sina försök att samspela med de lekande barnen vilket ledde till konflikter. I en del situationer löste barnen konflikterna själva och lekarna kunde utvecklas medan det i andra situationer ledde till fysiskt våld eller uteslutning av barn. Det visade sig att konflikterna inte nödvändigtvis var något negativt om barnen kunde
50
kompromissa och därmed ge med sig. Under observationerna såg vi situationer som skulle kunnat utvecklas till konflikter som t ex i Vi leker krig och Skattgrävarna. I båda observationerna fanns situationer där något barn fick ge med sig för den andres vilja i leken. Dessa kompromisser visade sig dock behövas för att lekarna skulle kunna fortlöpa och utvecklas.
Flera av pedagogerna tyckte att det var viktigt att lära barnen att samspela. De uppgav att de förknippade samspel med olika kompetenser såsom lyhördhet, gemenskap, respekt, kunna komma överens, ta ansvar, kommunicera, empati, samarbeta samt turtagande och att pedagogerna genom olika aktiviteter med barnen arbetade med dessa färdigheter. Några pedagoger ansåg att barnens fria lek bidrog till att utveckla dessa kompetenser vilket också blev synligt i en del observationer. Enkäterna visade att många av pedagogerna hjälpte barnen med samspelet när det handlade om barn som blev uteslutna ur lekar. Flera pedagoger uppgav dock att det var när barnen själva sökte upp dem och talade om att de inte fick vara med i någon lek som pedagogerna agerade. Ingen av observationerna visade på att barnen gick till pedagogerna och berättade att de blivit uteslutna ur leken (förvisso kan barn ha talat med en pedagog utan att observatören kunnat höra det) vilket är okänt varför. Under vår vistelse på förskolorna upplevde vi att barnen kom till pedagogerna först om de blivit slagna av något barn. Det kunde utifrån tyckas att barn lekte ”fint” med varandra vid den första anblicken men under våra observationer såg vi att samspelen innehöll medvetna strategier av barnen för att utesluta och använda maktpositioner.
Resultaten av Löfdahls studier visade att då pedagogerna inte var delaktiga i barnens lekar skapades strategier för exkludering i större utsträckning (2007:32). Det maktspel eller den maktutövning som försiggick i en del av observationerna var på många sätt utstuderade då de barn som stod för makten använde lekens struktur för att minimera och i vissa fall exkludera andra barns deltagande (Löfdahl, 2004:142). Möjligen innebar det att de barn som inte fick vara med alternativt gavs lite utrymme i leken själva drog sig ur. Observationerna visade också att många barn bröt mot lekreglerna. Knutsdotter Olofsson menar att barn i dagens samhälle har problem med turtagandet då ”De vill vara FÖRST; STÖRST och BÄST”. Samspelet blir därmed inte jämnt och leken blir inte bra (2003:26).
51
Det har även visat sig att barnen gärna lekt i en miljö där de är ostörda från pedagogerna genom att de exempelvis stängt dörren för att skärma av. Det gör att pedagoger kan se på leken på ett helt annat sätt än de barn som deltar i leken. Enligt Granberg är det viktigt att leken hålls under uppsikt av pedagoger för att tolka händelseförloppet och upptäcka eventuella negativa tongångar. Författaren hävdar att det är vanligt att ju äldre barnen är desto mindre deltar pedagogerna i lekarna. Det verkar finnas förutfattade meningar om att deras deltagande stör barnens lek genom att styra och påverka och därmed är negativt (2004:83). Löfdahl hävdar att pedagogernas icke-deltagande i barns lekar bottnar i synen på det kompetenta barnet som är självständigt och kan klara sig själv (2007:93). Samtliga observationer fortlöpte utan att någon av pedagogerna var delaktiga eller närvarande. Det kan bero på att de har uppfattningen om barn som kompetenta och självständiga vilket mycket i studien också visar. En annan förklaring till att de inte var närvarande eller delaktiga i barnens lekar kan ha varit vår närvaro. Eftersom pedagogerna visste att vårt syfte var att undersöka barns samspel kan det ha gjort att de höll sig undan för att inte störa. Vår närvaro kan också ha gjort att pedagogerna tänkt att vi fanns tillgängliga för att lösa eventuella konflikter mellan barnen.
5.3 Slutsatser
Studien har gett oss fördjupade kunskaper om hur barn samspelar i leken. Många samspelssituationer som sker i barns lekar fungerar bra om barn använder sig av lekreglerna. I samspel som fungerar sker leken på lika villkor för de deltagande barnen. Vi har genom undersökningen fått se barns medvetna strategier för att ta plats i en pågående lek, hålla samspelet bejakande så att leken kan fortsätta samt för att skaffa sig makt och exkludera andra barn. Även om lekarna tycks flyta på utan konstigheter har vi efter denna studie lärt oss att lyssna en extra gång vad som sägs och görs om barnen har gått undan för att leka ostört. Vår studie visade att det många gånger inte behövdes en pedagogs inblandning utan barnen hade lekreglerna klart för sig. I andra situationer skulle det behövas vägledning från en pedagog för att stödja barnen i samspelet med andra. Det har visat sig vara en svår avvägning om, när och hur man som pedagog ska ingripa i barnens lekar vid konflikter. Barnen behöver träna sig på det sociala samspelet
52
med andra barn och ibland fungerar det bäst utan att pedagoger styr. Vår studies resultat gör att vi i vår yrkesroll kommer vara mer uppmärksam på barns samspel och vi menar att det är otroligt viktigt att pedagoger är lyhörda på vad barn säger i leken och när de talar om leken. För att bli medveten hur barn samspelar i leken måste pedagoger vara närvarande eller delta i leken. Om barnen leker i rum med stängd dörr kan det vara svårt för pedagogerna att veta om leken fungerar. I våra observationer reagerade pedagogen först om barn själva kom till dem och bad om hjälp, eller om de uppmärksammat att barn slogs eller högljudda bråk.
5.4 Framtida forskning
Det hade varit intressant att göra en komparativ studie på två olika förskolor. Den ena förskolan skulle haft pedagoger som aktivt deltar i barnens lekar och den andra där pedagogerna inte är deltagande. Skulle barns samspel se annorlunda ut på de olika förskolorna?
53
Referenser
Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (1998). Att bli sig själv: Daniel Sterns teori i
förskolans vardag. 1. uppl. Stockholm: Liber
Corsaro William (1985) “We’re Friends, Right?”: Inside Kids’ Culture. Indiana University.Elektronisk resurs:
http://www.edu.helsinki.fi/lapsetkertovat/lapset/In_English/Corsaro.pdf
Folkman, Marie-Louise & Svedin, Eva (2008). Barn som inte leker: från ensamhet till
social lek i förskolan. 2. uppl. Stockholm: Liber
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning
[Elektronisk resurs]. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet Tillgänglig på Internet: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf
Frønes, Ivar (1995). Among peers: on the meaning of peers in the process of
sozialization. Diss. Oslo : Univ.
Granberg, Ann (2004). Småbarnslek: en livsnödvändighet. 1. uppl. Stockholm: Liber Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik: om kvalitativa
och kvantitativa metoder. 2., [rev. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket.
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Löfdahl, Annica (2004). Förskolebarns gemensamma lekar: mening och innehåll. Lund: Studentlitteratur
Löfdahl, Annica (2007). Kamratkulturer i förskolan: en lek på andras villkor. 1. uppl. Stockholm: Liber
Michélsen, Elin (2005). Samspel på småbarnsavdelningar. 1. uppl. Stockholm: Liber Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber
Olofsson, Birgitta (1987). Lek för livet: en litteraturgenomgång av forskning om
förskolebarns lek. Stockholm: HLS (Högsk. för lärarutbildning i Stockholm)
Pape, Kari (2001). Social kompetens i förskolan: att bygga broar mellan teori och
praktik. 1.uppl. Stockholm: Liber
Patel, Runa & Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. 4., [uppdaterade] uppl. Lund:
Studentlitteratur
Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande
54
Sheridan Sonja och Pramling Samuelsson Ingrid (2001) Children’s Conceptions of
Participation and Influence in Pre-school:a perspective on pedagogical quality.
University of Gothenburg, Sweden. Elektronisk resurs:
http://www.wwwords.co.uk/pdf/validate.asp?j=ciec&vol=2&issue=2&year=2001&artic le=Sheridan_CIEC_2_2
Statistik från SCB Publicerad: 2012-05-24 Nr 012:64
http://www.scb.se/Pages/Article____332786.aspx
Stern, Daniel N. (1991). Spädbarnets interpersonella värld: ur psykoanalytiskt och
utvecklingspsykologiskt perspektiv. Stockholm: Natur och kultur
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma
Trost, Jan (2012). Enkätboken. 4., uppdaterade och utök. uppl. Lund: Studentlitteratur Vygotskij, Lev Semenovic (2001). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos
Williams, Pia, Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid (2000). Barns
samlärande: en forskningsöversikt. Stockholm: Statens skolverk. Tillgänglig på
Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=778
Öhman, Margareta (2003). Empati genom lek och språk. 2., [aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber
55
Bilaga 1
Malmö högskola
Hej!
Vi vill med hjälp av denna enkät få en större förståelse för hur Ni
pedagoger tänker och arbetar kring barns samspel i förskolan.
Svaren behandlas konfidentiellt och vi garanterar sekretess.
Svaren kommer enbart hanteras av oss, handledare samt
examinator och efter färdigställandet av arbetet att förstöras.
Enkätfrågor
1. Hur länge har du arbetat som förskollärare/ barnskötare?
2. Vad tycker du är bäst med att arbeta med barn?
3. Finns det något du upplever som svårt i arbetet med barn? Om
ja, vad? I vilken situation?
56
5. Ser du någon skillnad på barnens lekar beroende på vem de
leker med? Om ja, på vilket sätt?
6. Vilka kompetenser anser du att barnen behöver för att kunna
upprätthålla ett fungerande samspel?
7. Finns det situationer då barnens samspel inte fungerar? Vad
tror du det beror på?
8. I vilka situationer upplever du att barnen behöver hjälp med att
lösa konflikter?
9. Om något barn inte får vara med i en lek och kommer till dig,
vad säger du då/ hur agerar du?
57