Materialet

Inom Montessoripedagogiken ska allt material endast finnas i en upplaga och vara anpassat efter de sensitiva perioderna. Pedagogen Anna berättade att allt bara finns i en upplaga för att barnen ska lära sig visa hänsyn och att vänta på sin tur. Hon sa också att barnen vill ha

ordning och reda runtomkring sig så att de lätt hittar de material de vill arbeta med. Materialet på Montessoriförskolan vi undersökte var också placerat i en svårighetsgrad som var anpassad efter de sensitiva perioderna. Enligt Lena var det här viktigt att som pedagog uppmärksamma i vilken sensitiv period barnet befinner sig för att kunna tillfredställa barnets behov och för att det ska nå optimal utveckling. Alla tre pedagogerna tog under intervjuerna upp att materialet

väldigt färgglatt. Detta var förskolans kulturavdelning där barnen kunde lära sig mer om geografi. Lena berättade att allt material var färgkodat och dessa koder gäller allt

Montessorimaterial oavsett var i världen man befinner sig. Dessa koder följer sedan genom hela materialet från förskolan vidare upp i skolan. Man kan se på väggarna att de är målade i väldigt neutrala färger medan materialet är mer färgglatt. Pedagogerna berättade att de hade neutrala färger i rummet för att det ska ha en lugnande effekt. För mycket skrikiga färger skulle få en stressande effekt ansåg Mona. Materialet däremot ska vara färgglatt för att locka till sig barnen. Vackert material är roligare att arbeta med menade Lena.

Bild 4. Kulturavdelningen på Montessoriförskolan

Materialet ska som vi tidigare nämnt vara anpassat till barnens sensitiva perioder. En sensitiv period är en fas då barnet är extra mottaglig för ett visst intresseområde(Skjöld Wennerström & Bröderman Smeds, 1997:26-27). Miljön ska vara anpassad efter dessa sensitiva perioder så att barnet oavsett i vilken period det befinner sig i ska kunna bli tillfredställd eftersom dessa perioder är övergående. En sensitiv period är att barnet vill ha ordning runt omkring sig och att allt då ska finnas på sin plats om det inte används (Montessori, 1998:34). Då det bara finns ett material av varje sort får barnet vänta på sin tur. Detta ansåg Montessori vara viktigt för att barn ska kunna fungera socialt. Barnen lär sig då att respektera sina medmänniskor och deras arbete (Montessori, 1987:195). Författarna av de böcker som vi har läst är inte riktigt överens om vilka färger väggarna ska ha. Enligt Skjöld Wennerström och Bröderman Smeds

(1997:95) ska färgerna i rummet vara neutrala och ljusa för att så mycket som möjligt

för att inspirera och stimulera barnet på bästa sätt. Den förskola som vi undersökt hade valt att måla rummet i neutrala färger eftersom de tyckte att materialet i sig redan var färgglatt.

På Reggio Emilia tror man på att barnet ska använda sin kreativitet och fantasi mycket. Varje förskola ska ha minst en ateljé som är centralpunkten på förskolan och där ska då en

ateljérista tillhöra. Ateljéristan är speciellt utbildad för att kunna tillföra något utöver det pedagogerna kan. I ateljén ska barnen få använda sin kreativa förmåga och ateljéristans uppgift är bla att hjälpa dem göra detta. Hon ska även se till att barnen får ge uttryck för några av de hundra språken som de besitter (Wallin, 1996:19,20). På Reggio Emilia förskolan som vi gjorde vår studie på fanns det två ateljérum som alla kunde använda. En ateljé tillhörde de yngre barnens avdelningar och var något lägre än den som var till de större barnen. Den avdelningen vi var på använde den större ateljén. De tre avdelningarna hade vars en bestämd dag i veckan då de kunde använda den. De två resterande dagarna kunde man boka den. Här inne fanns ett staffli som täckte en hel vägg samt ett vattenbad som de använde till det vattentema som just rådde på hela förskolan. Malin var intresserad av att utbilda till en ateljérista då hon sa att det kreativa skapandet var något som intresserade henne väldigt mycket. Ateljén på förskolan kan knappast kallas för en centralpunkt då den låg i ett litet rum vid Piazzan. Då ateljén har en så viktigt roll i Reggio Emilia filosofin hade den avdelning vi observerade en liten hörna utanför sitt rum där de hade ett staffli som barnen kunde använda varje dag. Enligt pedagogerna var detta för att barnen ska kunna rita och måla när de har lust och inte bara när det är schemalagt.

Barnen ska också kunna använda sin kreativitet och fantasi inne på avdelningen. Avdelningen den Reggio Emilia inspirerade förskolan bestod som sagt av ett rum och detta var uppdelat i olika stationer. Malin sa att barnen lätt skulle kunna se vad man skulle göra på de olika stationerna i rummet och därför hade de sakerna i öppna backar eller på små hyllor för att barnen på så sätt enkelt skulle kunna se vad som fanns där. En av stationerna var utformad till en liten utklädningshörna, dock syns inte denna på bilden. Detta utrymme var mycket populärt bland barnen och här fanns alla möjliga olika kläder och skor som man kan tänka sig för att barnen på ett lätt och enkelt sätt skulle kunna byta skepnad och träda in i fantasins värld. I utklädningshörnan fanns det också speglar upphängda på väggarna så att barnen skulle kunna studera sig själva och sina kompisar och på så sätt tillsammans kunna glädjas åt sina nya skepnader. Utklädnadssaker som hattar, klänningar, skor, byxor och annan rekvisita är saker

Det handlar om en förvandling av det egna jaget och det är något som de arbetar mycket med på Reggio Emilia. Speglar är också något som används mycket i Reggio Emilia. Genom speglarna kan barn se olika skepnader från olika vinklar (Wallin, 1996:19). Det fanns även en bygghörna på avdelningen där barnen kunde bygga med lego, klossar eller kapplastavar. I en annan del av rummet hade de inrett en liten myshörna. Här fanns det en soffa som barnen kunde sitta och ta det lugnt i eller sitta och titta i en bok om de kände för det. Det fanns även ett stort runt bord där barnen kunde sitta och rita eller skriva och mitt i rummet fanns en stor öppen yta för dem som ville leka med något på golvet.