Antalet tal och debattinlägg, som gjordes med anledning av terrorattackerna den 11 september och den efterföljande amerikanska militära insatsen i Afghanistan, är mycket stort. I föreliggande avhandling har en begränsning varit nödvändig att göra. Mina kriterier för inklusion av tal har satts upp utifrån de två för avhandlingen grundläggande teorierna (se kapitel 2), enligt följande modell i tre steg: 1. De ska ha förmedlats massmedialt, 2. av inflytelserika aktörer, 3. i jämförbara retoriska situationer.
Säkerhetiseringsteorin utgår från att hotbilder alltid kommuniceras med syfte att få fäste i allmänhetens medvetande; en hotbild är med andra ord inte säkerhetiserad förrän den också har ett brett stöd i folkopinionen. Då jag inte undersökt hotbildernas faktiska säkerhetisering, utan bara de språkligt förmedlade försöken till säkerhetisering, har jag nöjt mig med att materialet ska kunna ha nått en stor och bred publik i hemlandet. (Därmed inte sagt att det är den enda publik respektive talare kan ha haft i åtanke vid mottagaranalysen.) Den viktigaste kanalen för debatt och tal idag är media:
TV, radio, tidningar och Internet. Det första urvalskriteriet har därför varit att talen ska ha förmedlats via någon eller några av dessa kanaler. 36
Säkerhetiseringsteorin visar också på vilka aktörer i ett etablissemang, som har problemformuleringsprivilegium angående hotbilder (jfr Eriksson 2004). Teorin talar om inflytelserika aktörer som en förutsättning för att hotbilder ska kunna nå säkerhetspolitiskt genomslag. Ett problem är dock att bedöma vilka personer som är inflytelserika och vilka kriterier som gäller för den gruppen. När det gäller att ringa in de aktörer, vars tal lämpar sig för analys, ger säkerhetiseringsteorin ingen användbar ledning. Ramarna är alltför vida. Säkerhetiseringen pågår ständigt, både offentligt och i slutna rum. I en jämförande studie av den produktiva retoriken hos aktörer med olika bakgrund är det intressant att lyfta fram de aktörer som talar offentligt och därför kan betraktas som inflytelserika. Som kriterium på inflytelserika aktörer har jag valt ut personer, som fått mycket utrymme i media. Detta är förenligt med säkerhetiseringsteorin, som väger in medias roll som distributör av åsikter. Kriteriet räcker dock inte som selektionsgrund. För att ytterligare kunna begränsa antalet retoriskt intressanta aktörer har jag
36 Givetvis har medias rapportering och exponering av en händelse betydelse för hur händelsen uppfattas av såväl säkerhetspolitiska aktörer som den allmänna opinionen. Medias roll i säkerhetiseringen av internationell terrorism efter terrorattackerna den 11 september har dock inte fått plats inom ramen för föreliggande avhandling. Ett stort antal media- och kommunikationsvetenskapliga studier har dock gjorts i ämnet med olika perspektiv, exempelvis Nordström (2002), Nord & Strömbäck (2002) och Nohrstedt & Ottosen, red. (2004).
72
fokuserat på beslutsfattare. Beslutsfattare uttalar sig som representanter för en större eller mindre grupp människor och har därmed större tyngd än personer, som uttrycker sig utan att ha ett sådant ansvar. En undersökning av enskilda personers mening saknar naturligtvis inte intresse men ligger utanför ramen för denna avhandling. Ytterligare en begränsning har gjorts i avhandlingen, nämligen till de två ländernas politiska ledare eftersom dessa kan sägas representera den officiella säkerhetspolitiska hållningen i respektive land.
Det sista kriteriet för urvalet är att talen ska ha kommit till och framförts i jämförbara retoriska situationer. På så vis kan analysen visa hur aktörerna förhåller sig till samma problem. Med detta kriterium avgränsas materialet även tidsmässigt med hjälp av säkerhetiseringsteorin: kategorin externa dramatiska händelser. Terrorattackerna den 11 september 2001 var en dramatisk händelse som satte igång en livlig debatt om global, gräns-överskridande terrorism och hur man bäst borde tackla detta hot. Den 7 oktober 2001 gick USA in i Afghanistan. Detta kan ses som en ny, men till terrorattackerna nära relaterad, dramatisk händelse, som kunde ge upphov till nya retoriska responser. Den 5 december samma år undertecknades ett avtal om en afghansk interrimregering, en händelse som kan sägas utgöra startpunkten för en ny fas i ”kriget mot terrorismen”. Kriget i Afghanistan var inte över, men talibanerna var inte längre vid makten och hotbilden förändrades återigen.
Mot bakgrund av ovanstående överväganden har jag valt att analysera tal av Rysslands statschef, president Vladimir Putin, och Sveriges regeringschef, statsminister Göran Persson. Av varje talare har tre tal valts ut för analys: två vardera efter terrorattackerna den 11 september och ett vardera efter det att USA:s militära operation i Afghanistan inleddes den 7 oktober, men inte senare än 5 december.
Göran Persson
1. Tal vid minnesstund i riksdagens andrakammarsal, den 12 september 2001, Stockholm.
2. Regeringsförklaringen, den 18 september 2001, Stockholm.
3. Inledningstal i partiledardebatt i riksdagen, den 17 oktober 2001, Stockholm.
Vladimir Putin (titlarna avser talen i översättning) 1. Kondoleanstal till USA, den 11 september 2001, Moskva.
•
73
2. Uttalande av Ryska federationens president V. V. Putin, den 24 september 2001, Moskva.
3. Ryska federationens presidents framträdande vid sammanträde med medlemmar av Ryska federationens regering, den 8 oktober 2001, Moskva.
Samtliga tal handlar om hotbilder kopplade till händelserna i New York och Washington den 11 september 2001 och/eller det efterföljande kriget i Afghanistan och har alltså samma ämne, eller snarare samma ursprung.
Dessutom relateras talen till olika faser av krisförloppet. Vidare innehåller samtliga tal tydliga deklarationer av aktörernas respektive ståndpunkter i ämnet, även om de hålls i olika slags sammanhang. För båda länderna finns ett slags kondoleanstal representerat. Dessa kan sägas hållas utanför den gängse politiska arenan utan att för den sakens skull förlora i politisk vikt.
För båda länderna finns också tal där aktörerna tydligt presenterar planerade åtgärder inför respektive parlament. Dessa tal ingår inte i någon debatt. Slutligen är de två talen som hålls efter USA:s militära intervention i Afghanistan av något olika art. Perssons tal hölls i samband med en partiledardebatt, medan Putins tal hölls inför medlemmarna i den Ryska Federationens regering. Jag har ändå bedömt att de är tillräckligt jämförbara eftersom de båda är förberedda tal där respektive aktör deklarerar sina ståndpunkter och argumenterar för vidare åtgärder. Persson gör fler inlägg i den debatt där hans inledningsanförande ingår, men dessa har inte analyserats eftersom de är präglade av den speciella dialogiska situation som debatten innebär (jfr Weiner 2006). Materialets sammansättning kan ge vissa möjligheter att kartlägga faktorer (utöver den allmänna kultur-kontexten) som kan påverka den retoriska konstruktionen av säker-hetiseringsbilder. Med andra ord får den retoriska situationen stor betydelse i sammanhanget. Aktörerna vänder sig i viss mån till olika mottagare i de olika talen. Beroende på vad aktörerna vill uppnå kräver de skilda situationerna olika slags närmanden till ämnet och kanske också olika stilnivåer.
Även om materialet är begränsat i omfång har jag funnit det möjligt att dra vissa slutsatser av mer allmän natur. Ett skäl till det ligger i de valda uttalandenas dignitet. De gjordes i en situation av maximal lystring. De dramatiska händelserna och hotbilderna, som utgjorde grunden för den produktiva retoriken, gjorde att de retoriska medlen för att konstruera säkerhetiseringsförsök framträdde mycket tydligt. Det var uppenbarligen av största vikt för de aktuella aktörerna att konstruera och lyfta fram trovärdiga hotbilder i de aktuella situationerna. Även om kvaliteten i de valda exemplen
74
måste anses hög, är likväl reservationen angående materialets begränsning viktig. Min förhoppning är att analyserna ska kunna upprepas i förnyade studier.