Med språkets form i fokus

Deltagarna är alla överens om att undervisning i det svenska språkets form är en betydande del i ämnet svenska som andraspråk och framför allt Rami och Jasmine har ett tydligt fokus på ämnets språkutvecklande sida. Att lära sig nya ord och hur de stavas ser Jasmine som centralt i undervisningen då hon återkommer till det flera gånger under vårt samtal. Rami framhåller en mycket positiv inställning till ämnet och han poängterar att detta har en särställning i skolan eftersom språket enligt honom är ett redskap för att tillgodogöra sig övrig undervisning. Hans tanke om ämnets betydelse går i linje med den inledande meningen i kursplanen för ämnet som lyder ”[s]pråk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära” (Läroplan för grundskolan… 2011:239) och som med tanke på dess placering kan ses som ett av de påståenden som ligger till grund för ett av ämnets främsta syften. Språkvetenskapen är, vid sidan av litteraturvetenskapen, ett av de två fundament som svenskämnet grundar sig på (Malmgren 2009:93) och vi kan i såväl kursplanerna som elevintervjuerna se att det läggs stor vikt på ämnets språkliga sida. Även Alex ser inlärning av ord och språk som en del av svenskämnet, även om han, som vi såg i föregående avsnitt, främst betonar andra aspekter av ämnet.

Jasmines och Ramis fokus på språkets form leder tankarna in på vad Malmgren (1996:87) benämner färdighetsämnet svenska då ämnet enligt denna konception främst är ett språkämne som ska vara av praktisk nytta. De olika momenten behandlas enligt Jasmines uppfattning separat då de ibland skriver uppsatser och löser korsord för att bli bättre på ord, håller tal för att träna på det och ibland läser för att bli bättre på att just läsa. I samtalet med henne går det inte att utläsa någon koppling mellan de olika momenten vilket vidare stöder tesen om att hon ser på ämnet svenska som andraspråk som ett färdighetsämne där isolerade delfärdigheter lärs in genom formaliserade och programmerade övningar. Detta framkommer inte minst då Jasmine berättar om att de inte arbetar med grammatik i sjuan utan bara i sexan. Det faktum att Rami berättar om att de ibland får göra tankekartor, ibland öva på hörförståelse och ibland ha gruppdiskussioner utan att koppla ihop de olika momenten, bekräftar vidare att det till stora delar är denna bild som även han har av ämnet. Dock poängterar Malmgren (2006)

att undervisning i färdighetsämnet svenska lämnar lite plats över för litteraturen vilket går emot Ramis uppfattning om den undervisning han deltar i. Snarare uppger han att de ägnar mycket tid åt läsning och att det är genom litteratur som de arbetar med ord- och grammatikförståelse. Detta indikerar att ämnet enligt hans uppfattning även innehåller erfarenhetspedagogiska drag, då det enligt denna konception betonas att litteraturen skapar förutsättningar för bland annat språkutveckling.

Elevernas berättelser om hur de får arbeta med språket i undervisningen ser lite olika ut och alla tre verkar ha svårigheter med att utveckla sina reflektioner kring detta. Rami säger sig som sagt arbeta mycket med det genom litteraturen och Alex poängterar att ”allt handlar om språket” och att de därför kan arbeta med vad som helst för att utveckla det. Jasmine däremot uppger att de i hennes klass arbetar med det bland annat genom att skriva uppsatser, något som de andra deltagarna inte nämner. Just skrivandet är det moment Jasmine lyfter även i samband med undervisningen på språkvalet, vilket tyder på att det främst är detta hon ägnar sig åt där. Det faktum att tillägnandet av ett skolrelaterat språkbruk på ett andraspråk enligt Magnusson (2013:637) är mer tidskrävande än på ett förstaspråk skulle kunna motivera att elever som Jasmine får ytterligare tid i skolan att arbeta med just skriften, då detta enligt Magnusson (ibid) är ett av de skolrelaterade register som blir ett redskap in i andra ämnen. Jasmine berättar också att hon under såväl ordinarie svenskundervisning som under språkvalet får producera texter i grupp, vilket går i linje med Magnussons (2013:657) och Gibbons (2002:77) idéer om att skrivande som en social aktivitet är en viktig grund för att utveckla det skolrelaterade språkbruket för inte minst andraspråkselever. Båda författarna lyfter också stöttning av lärare och samspelet med elever som en central del i skrivprocessen. Förutom att Jasmine ges möjlighet till stöttning genom samarbetet med klasskamrater får hon också mycket stöttning av svenskläraren i språkvalet, vilket hon menar att hon inte får i lika hög utsträckning under ordinarie svensklektioner.

6.2.1 Grammatiken i praktiken

När det kommer till explicit undervisning i språkets form ser det enligt eleverna olika ut i deras respektive klasser. Jasmine uppger att de inte har någon grammatikundervisning, varken på den ordinarie svenskan eller på språkvalet, utan att de avklarade det i sexan.

Emellertid berättar hon att hon ibland på lektionerna får jämföra ordföljden i sitt modersmål med den i svenska, vilket i allra högsta grad är att arbeta med grammatik i linje med det centrala innehåll som presenteras i kursplanen (Läroplan för

grundskolan… 2011:243), där jämförelse av meningsbyggnad i de svenska och elevens

modersmål står som en punkt. En rimlig förklaring till detta är att Jasmines bild av grammatikundervisning är en annan än den vi har och att det är en mer implicit undervisning som bedrivs, vilket enligt Abrahamsson (2009:15) är fördelaktigt främst för andraspråksinlärare då denna i högre grad leder till tillägnande av kunskap snarare än inlärning.

En mer implicit undervisning skulle också kunna ligga till grund för Alexs och Ramis gemensamma uppfattning om att det inte bedrivs någon grammatikundervisning på de ordinarie lektionerna i svenska som andraspråk. Trots att Rami är medveten om att han genom läsning lär sig grammatik uppger han att det enbart är på språkvalet som de undervisas i grammatik. Alex uppger däremot att det inte alls tar del av någon grammatikundervisning, utan att de gjorde det i sjuan. Detta skulle förvisso kunna tyda på att Alex inte minns att de har arbetat med grammatik den senaste tiden eller att Rami syftar på den grammatikundervisning som gavs i sjuan, som Alex nämner. Men det skulle också kunna tala för att de har olika uppfattningar om vad grammatikundervisning är och hur denna kan se ut. En tolkning är att undervisningen har en mer eller mindre tydlig erfarenhetspedagogisk inriktning, som ju Alexs berättelser också pekar på, vilken syftar till att utveckla kunskaper i språkets form på ett mer implicit plan än genom explicit grammatikundervisning med mekaniska övningar. En ytterligare tolkning är att Alex kan ha missförstått vår fråga då vi är medvetna om att vi vid några tillfällen inte var helt tydliga med att skilja på de olika undervisningsformer han får ta del av. När vi frågade Alex om de arbetar med grammatik på svenskan, kan han därför ha uppfattat det som att frågan enbart rörde ordinarie svenskundervisning och inte språkvalsundervisningen, vilket i så fall skulle kunna förklara Ramis och Alex skilda uppfattningar.

Oavsett hur undervisningen bedrivs är Ramis beskrivning av att grammatikundervisning enbart äger rum under språkvalet intressant att studera närmare. Givetvis skulle detta kunna bero på att det är olika lärare som bedriver ordinarie svenskundervisning och undervisning på språkvalet, men vi kan också hitta stöd i kursplanerna för att det främst är på de lektioner med enbart andraspråkselever som grammatikundervisningen har sin plats. Det finns en tydligt definierad skillnad i dessa

då elever med svenska som andraspråk ska arbeta med ”[m]eningsbyggnad på svenska i jämförelse med elevens modersmål samt hur orsakssamband kan formuleras genom olika typer av bisatser” samt ”[o]rdbildning, till exempel avledningar med suffix och prefix” (Läroplan för grundskolan… 2011:243f). Ingen av dessa punkter som rör språkets form återfinns i kursplanen för ämnet svenska. Dock finns det ju elever som läser svenska som andraspråk som inte tar del av undervisningen på språkvalet, varför skillnaden i kursplanerna inte kan ses som hela förklaringen.

Som Gisela Håkanssons (2000) forskning visar kan andraspråkselever tillgodogöra sig kunskaper om språkets struktur enbart genom att befinna sig i en språkligt stimulerande miljö och att explicit grammatikundervisning därför inte behöver vara nödvändigt. Dock kan resultatet i hennes studie ge en förklaring till det upplägg av grammatikundervisning som Rami berättar om. Eftersom eleverna enligt honom kan ”klara” den undervisning som bedrivs på språkvalet kan vi dra slutsatsen att de elever som går där ännu inte har gjort detta och därmed ligger på en lägre språklig nivå i jämförelse med övriga klasskamrater som ges möjlighet att läsa moderna språk istället. Det skulle då kunna ses som motiverat att öka inlärningshastigheten av språkets struktur på bekostnad av undervisning i ett främmande språk för att öka möjligheterna att till fullo kunna tillgodogöra sig övrig svenskundervisning. Med denna bakgrund skulle upplägget kunna förstås genom Håkanssons (2004) studie av undervisningens påverkan på den grammatiska utvecklingen då resultaten i denna visar att inlärningshastigheten påverkas av den formella språkundervisningen för andraspråkselever.

7 Diskussion