En åtgärd som ofta lyfts fram är att öka antalet arbetade timmar. Förenklat talas om vikten av ekonomisk tillväxt för att klara vård och skola. Men en tillväxt genom ökad produktivitet hjälper bara marginellt till att minska finansieringsgapet, ef- tersom högre löner skulle ”spilla över” på de anställda i offentlig sektor – alltså ”tjänstedilemmat”. Mer arbete i näringslivet skulle däremot ge ett större underlag för skatter som kan bekosta en större offentlig sektor. Det kan ta formen av fler arbetstimmar per person eller ett längre arbetsliv, med tidigare inträde genom snabbare genomströmning i utbildningen och senare utträde genom höjd pensions- ålder. Samma gäller om fler invandrare kommer ut i förvärvsarbete. Tabell 3 är en hypotetisk beräkning av vilken omfattning näringslivet skulle behöva ha för att få samma förhållande mellan näringsliv och de offentliga tjänsterna som SKL plus1- alternativet. Två alternativ har beräknats som utgår från LU 2008 (här kallat ”LU/över”) respektive SKL/demografi (”SKLdemo/över”). Båda alternativen bör leda till i stort sett oförändrad skattenivå. Se även figur 10.
Tabell 3. Arbetstimmar (miljoner/år) 2030 inklusive alternativ med ökad vårdstandard (= 2700 Mtim i SKL plus1). Avrundade värden.
Arbetstimmar, Mtim/år
Modell Summa Näringsliv Offentlig sektor
2007 7000 5050 1950 1 2030 LU 2008 7500 5200 2300 SKL demo 7000 4700 2300 Ingelstam 6200 4100 2100 2 SKL plus1 7000 4300 2700 3 LU/över 8700 6000 2700 SKLdemo/över 8200 5500 2700
Dessa (”över”)alternativ innebär, jämfört med respektive basalternativ, ca 800 miljoner fler arbetstimmar i näringslivet och totalt ca 1200 miljoner fler timmar inklusive offentlig sektor. Det kan vara mycket problematiskt att mönstra så mycket mer arbete; upp till en trekvarts miljon personer (Ingelstams kalkyler räknar med drygt hälften av detta).
Figur 10. Högre vårdstandard genom skatter från en ökad arbetsvolym i näringslivet (utan höjda skattesatser).
”Överalternativen” innebär att produktionen av privata varor och tjänster skulle öka för att kunna betala välfärdstjänster (givet att skattesatsen inte får höjas). Mer vård och omsorg skulle betalas genom att producera – och beskatta – mer varor och tjänster i stället för genom höjd skattesats. Här är alltså ett väldigt tydligt och avgö- rande politiskt vägskäl i en viktig fråga – ESO-rapporten talar om ”välfärdspoliti- kens klimatfråga” (och inser kanske inte att detta kan vara bokstavligen rätt).
Miljöbelastning för modell 1 - 3
En omhuldad föreställning är att miljöproblemen kan lösas genom teknikutveck- ling. På så sätt skulle de inte stå i vägen för en fortsatt ekonomisk tillväxt; rappor- terna från LU 2008, SKL och McKinsey kan tolkas så.55 En variant av detta är den s.k. MiljöKuznetskurvan som innebär att miljön skulle bli bättre genom tillväxt.56 Scocco/Alfredsson (Scocco 2008) visar dock i en länderjämförelse med empiriska data att sambandet mellan BNP och koldioxidutsläpp är närmast linjärt, dvs. hypo- tesen håller inte.
Olsens modell beräknar utsläppen genom att multiplicera produktionsvolymen med en ”utsläppsintensitet” som ett uttryck för naturresursförbrukning och utsläpp per producerad volymenhet. Han antar ett värde 6 för varor, 2 för privata tjänster och 1 för offentliga tjänster och använder dessa värden för att jämföra miljöbelastningen av olika alternativ.
Samtidigt antar Olsen att utsläppsintensiteten minskar successivt. Teknisk utveckl- ing inriktas på renare produkter och processer som en följd av företagens
rationalisering, kundernas efterfrågan och skarpare lagstiftning. Olsen uppskattar denna kontinuerliga miljöeffektivisering till 2 % årligen. Dessutom minskar den genomsnittliga utsläppsintensiteten för privat sektor genom att de privata tjänsterna
55 En betydelsefull källa till denna uppfattning är Brundtlandrapporten (World Commission on Environ- ment and Development 1988).
56 Tanken är att med ökande rikedom har ett samhälle möjlighet att åtgärda allt fler av miljöproblemen. Detta kan visas korrekt för vissa typer av miljöproblem, men bl.a. Världsbanken har visat att det inte gäller generellt och definitivt inte för koldioxidutsläppen (World Bank 1992).
ökar på bekostnad av varuproduktion. McKinsey (2008) antar att växthusgasut- släppen per BNP-krona minskar med 2,3 % per år. Andra källor föreslår att man bör räkna med lägre värden, kanske 1 % per år.57
Utan energieffektivisering ökar miljöbelastningen med Olsens antaganden i samt- liga alternativ – se tabell 4. Med 2 % årlig effektivisering kommer totalbelastning- en att minska i de flesta fall. Alternativen ”LU/över” och ”SKLdemo/över” leder dock till ökad belastning. McKinseys alternativ med en avgift på CO2-utsläpp på 500 kr/ton skulle, om alla åtgärder som då är lönsamma genomförs, reducera ut- släppen med 23 %. I avsnitt 2.3 visas dock att många lönsamma åtgärder av olika skäl inte kommer till stånd.
Tabell 4. Miljöbelastning 2030 för modellerna 1 – 3, med antaganden enligt Olsen.
Arbetstimmar, Mtim/år Miljöbelastning 2030
Modell Summa Näringsliv Offentlig sektor Ökning brutto %
Fördel- ning närings- liv/off.sekt . Netto med effekti- visering 2 %/år, ökning % BNP- ökning % 2007 7000 5050 1950 1 2030 LU 2008 7500 5200 2300 +57 93/7 -5 64 SKL demo 6950 4700 2250 +34 92/8 -19 40 Ingelstam 6200 4100 2100 +19 89/11 2 SKL plus1alt 6950 4300 2700 +26 91/9 -24 37 3 LU/över 8700 6050 2700 +83 +10 91 SKLdemo/över 8200 5550 2700 +69 +2 79 McKinsey ref (-2) 74 McKinsey alt58 (-23) (60?)
57 Antagandet om miljöeffektiviseringen är viktigt och värt att överväga. Olsen talar om en ”spontan” miljöteknisk utveckling för att minska utsläppen och finner stöd för att den kan vara 2 % per år, men det kan betraktas som ett optimistiskt antagande. Erfarenheter från EU visar att energiintensiteten sjunker med 1,5 % per år och sedan 2000 bara med 1 % per år (Doing more with less. European Commission 2005). Globala data från Världsbanken visar att energiintensiteten per BNP minskat med ca 1 procentenhet per år sedan 1970-talet, medan CO2-intensiteten per energienhet varit konstant
(Berglund 2011).
58 ”McKinsey alt” med 500 kr/ton CO
2. Här anges att ”Den årliga kostnaden för dessa åtgärder blir cirka
0,2–0,3 procent av Sveriges förväntade BNP 2030”. Det kan tolkas som att tillväxten för hela perioden skulle bli totalt 60 %. Enligt andra utredningar behöver dock ingen uppbromsning uppstå (se avsnitt 2.3).
Dessa analyser visar alltså i bästa fall på en minskad miljöbelastning med cirka –25 %. Det är i samma storleksordning som aktuella politiska målsättningar, men långti- från de –70 % till år 2030 som en hållbar utveckling kräver (enligt avsnitt 2.4). Det är också viktigt att konstatera att med Olsens antaganden dominerar utsläppen från näringslivet, medan den offentliga sektorn står för en mycket liten andel, i storleksordningen 10 %. Naturvårdsverket (2008) anger att offentlig sektor står för 20 % av utsläppen i ett konsumtionsperspektiv.