Metalldetekteringen genomfördes i syfte att avgöra om det fanns fler silverföremål än de två som påträffades vid AU 2 i området. Detekteringen var en del i arbetet med att avgöra i vilken kontext de två AU 2-silverföremålen kan ha ingått. Schaktningen i området, schakt 9, utgjorde en annan del i detta arbete (se nedan).
Metalldetekteringsområdet, Område 964, sattes ut med de två AU 2-föremålen som centrum (figur 25). Områdets storlek uppskattades som rimligt i förhållande till den tid för metalldetektering som fanns tillgänglig. Detekteringen genomfördes i två
Figur 24 Schakt 8 (vänster) och schakt 14 med samtliga inmätta anläggningar.
AU 2-schakt och anläggningar i grått.
steg vilket beskrivs i bilaga 1. Fynden redovisas i bilaga 2. Fyndenhetsnummer FM 2100 och uppåt i bilaga 2 är de fynd som påträffades efter att halva matjordstäcket schaktades bort, Område 2083.
Förutom ett antal fynd som inte kan åldersbedömas, och fynd från nyare tid, fram-kom flera föremål som är kopplade till sen vikingatid–tidig medeltid (VT _TMT i figur 25). Dessa utgörs av fyndenhet FM 946, 947, 952, 955, 960, 2099 och 2115 i bilaga 2. Till dessa skall också fyndenhet FM 211 och 1412 från AU 2 läggas (Grehn 2014b).
Den numismatiska analysen visar att mynten – fyndenhet FM 952, 955, 960 och 1412 (AU 2) – kan tillföras 1000-talets andra hälft. Det passar även in på det lilla drak-huvudet, fyndenhet 947 och fågeln, fyndenhet 2099 (se bilaga 2 inklusive figurerna
Figur 25 Metalldetekteringsområdet 964 samt metalldetekteringsområdet 2083, det senare efter skiktschaktning där halva matjordstäcket schaktades bort (blå linjer). Detektering gjordes i viss mån även öster om detekterings-områdena, dock inte längre ut än vad fynden visar.
samt bilaga 3). Till detta kommer ett möjligt folkvandringstida fynd, fyndenhet 2211 i bilaga 2 (det sydostligaste fyndet inom Område 2083 i figur 25).
Den efterföljande schaktningen där halva matjordstäcket togs bort, Område 2083, utgick från koncentrationen av silverföremål. Efter detektering uppfattades silver-föremålen ligga i ett stråk i den mycket svaga sluttningen i området. Schakt 9 place-rades något ”uppdraget” i förhållande till silverföremålens placering. Det gjordes med tanke på den erosion/plöjningseffekt som den svaga sluttningen bedömdes ha medfört.
Schaktningen visade att det legat ett stort hus här, hus 1. Huset beskrivs nedan under schakt 9. Silverföremålen skall sannolikt kopplas till husets invånare. Detekteringen av anläggningarna i schakt 9 gav inga ytterligare utslag. Exakt var/hur föremålen för-varats i eller i anslutning till huset kan därför inte avgöras.
Fynd nummer 1 – kopparyxan av Piletyp
Vid metalldetekteringen påträffades även en senneolitisk kopparyxa (figur 25 och 26).
Den låg i matjorden i den sydvästra delen av detekteringsområdet. Utifrån topografin och lämningarna i schakt 9 och 10 är det tydligt att den legat i kanten/en bit ut i den våtmarkssänka som legat här tidigare. När dikena i historisk tid grävts runt denna sänka (se schakt 9 och 10 samt schakt 2, 11, 12 och 13 nedan) har den sannolikt grävts upp och genom detta hamnat i matjorden. Ytterligare indikationer på föremål från
Figur 26 Metallyxan av Piletyp. LUHM 32527:1, innan konservering. Foto: Kris-tian Brink, Sydsvensk Arkeologi.
senneolitisk tid framkom inte vid detekteringen. Det kan dock inte uteslutas att fler finns på större djup.
Yxan är en s.k. kantyxa i koppar. Den är 115 mm lång och 48 mm bred över eggen.
Kanthöjden är som högst ca 2–2,5 mm (centralt på yxkroppen). Den är 11 mm tjock (exklusive kanterna). Nacken är rundad. Smalsidorna är lätt konvexa. Eggen är lätt konvex och uppvisar bruksskador. Dekor kan inte urskiljas men ytan är till stora delar hårt sliten. Dock är så pass mycket bevarat att dekor borde ha kunnat urskiljas om det funnits.
Yxan är av s.k. Piletyp enligt svensk terminologi (t.ex. Larsson 1986:45ff, Fig. 22a;
Karsten 1994:89). Typen är uppkallad efter föremål i det s.k. Pilefyndet från Tygelsjö socken omkring en halv mil nordväst om Eskilstorp (Oldeberg 1974:125, nr.832).
Helle Vandkildes omfattande genomgång av senneolitiska kopparföremål typin-delar och daterar bl.a. den här typen av yxor (Vandkilde 1996). Dateringen har gjorts genom en studie av depåfynd från Sydskandinavien och norra Tyskland. Kopparyxan från Eskilstorp hör enligt Vandkildes indelning hemma i ”Class A: Primitive Low-Flanged Axes” och därunder i ”Type A3. Parallelsided-curved Low-Flanged Axe of Galle-mose Type” (Vandkilde 1996:66ff, 74ff). Class A hör hemma i den s.k. ”LNII Hoard Group”, dvs. senneolitikum II, 1950–1700 BC (Vandkilde 1996: 140, 147ff). Yxor av den här typen är tillverkade i Sydskandinavien och har använts både som bruksföremål och för att visas upp i sociala sammanhang (Vandkilde 1996:67, 74ff).
Schakt 9 och 10
Schakt 9 togs upp i syfte att om möjligt avgöra till vilken kontext silverföremålen från metalldetekteringen hörde (se ovan). Det smalare sökschaktet västerut i schakt 9 samt schakt 10 togs upp i syfte att försöka se om det fanns våtmarkslager och/eller brunnar i den tidigare våtmarkssänkan.
Matjordstäcket i schakten var relativt normalt, ca 0,35–0,45 m tjockt. Tjockare med jord fanns över dikestråken. Underlaget bestod generellt av siltig moränlera.
Schakt 9 placerades i sydvästsluttningen ned från det höjdparti där schakt 1 m.fl.
togs upp. Topografin låter ana en svag platå där schaktet lades. Hus 1 som framkom i schakt 9 har legat på denna platå, något neddraget ifrån övrig bebyggelse på höjden.
Åt väster, direkt väster om gaveln på hus 1, tar en tidigare våtmarkssänka vid, tydligt markerat genom det stråk med diken från historisk tid som löper längs kanten på den. Detta ses bl.a. i schakt 9 och i schakt 10 (se även schakt 2, 11, 12 och 13 nedan).
Dikena verkar kunna relateras till en yttre markering av det tidigare våtmarksområde som på kartor från 1700-talet är markerat som ängsmark (figur 5 och 36 i avsnitt Fornlämningens karaktär och utbredning).
Schakt 9
Schakt 9 innehöll främst stolphål kopplade till hus 1 (figur 27). Det fanns även ett antal gropar i området. A2328 (se beskrivning nedan) och A2339 var mycket lika i ytan och utifrån undersökningen av A2328 bedöms även A2339 som en förrådsgrop.
I övrigt fanns det ett antal gropar varav en undersöktes, A1306. Ett dike, A3852, tol-kades efter framschaktningen vara en del av lagret/dikesbältet från historisk tid kring den tidigare våtmarken men det kan inte uteslutas att diket skall relateras till någon form av gränsdragning i anslutning till hus 1. Ytan söder om hus 1 var i det närmaste tom på anläggningar.
I sökschaktet västerut framkom en grop eller möjligen en brunn, A3916, med djur-ben i ytan (häst har identifierats). Inga bevarade våtmarkslager fanns. Här mättes även ett kulturlager in, A3869, men det är möjligt att detta till stor del består av dikena från historisk tid. I sökschaktet västerut schaktades lagret ned i botten och ett par diken mätts in (figur 27). Tjockleken på lagret uppgick till ca två decimeter och det var rela-tivt stenigt och innehöll enstaka djurben.
Figur 27 Schakt 9 med samtliga inmätta anläggningar. Omnämnda anläggningar är markerade med anläggningsnum-mer. I A2349 fanns A5688 i väster och A2361 i öster, se figur 28. AU 2-schakt och anläggningar i grått.
A2328, förvaringsgrop i schakt 9 Form I plan: svagt oval.
I sektion: säckformad med en svagt skålad/plan botten (figur 16).
Storlek 0,86 x 0,72 m i plan; 0,35 m djup.
Fyllning Brungrå sandig silt med inslag av enstaka småsten.
Metod Västra halvan undersöktes med spade och fyllningen genomsöktes på hackbord. Ett jordprov togs.
Provinnehåll PM5847: skalkorn, björk.
Fynd Flinta: 10 st/30 g. Avslag, varav ett bränt.
Datering Se Hus 1. En 14C-datering gjordes för att avgöra huruvida gropen tillhör hus 1 eller inte. 14C-dateringen gav ett resultat som lämnar frågan öppen då det daterade materialet inte säkert kan anses datera gropen.
Skalkorn från PM5847 14C-daterades till tidigneolitikum, 3720–3530 BC, kal. 2σ.
Tolkning Baserat på formen tolkas gropen ha fungerat som förvaringsgrop. Den tolkas ha tillhört hus 1.
Anmärkning Ytterligare en liknande grop ligger direkt norrut.
A1306, grop i schakt 9
Form I plan: avlång och svagt böjd.
I sektion: flack med övergång mot en svagt skålformad central del.
Storlek 4,05 x 1,10 m i plan; 0,25 m djup.
Fyllning 1: grå, kompakt siltig sand med enstaka småsten och träkolsfragment.
2: mörkgrå siltig sand med ett fåtal knytnävsstora stenar samt med inslag av sot och träkolsfragment.
Metod Den sydvästra fjärdedelen grävdes ut med skärslev. Ett jordprov togs.
Provinnehåll Provet har inte floterats.
Fynd
-Datering Oklar datering.
Tolkning Okänd funktion. Lager fanns i den västra delen men skiljet mellan de båda lagren var otydligt. Fyllningen tyder generellt på material från eldrelaterad verksamhet.
Anmärkning Flera i plan likartade anläggningar finns i schaktet.
A1, Hus 1 i schakt 9
Typ Treskeppigt långhus (figur 28).
Orientering VSV–ÖNÖ.
Yttre form
-Metod Identifierades vid schaktning. Finrensat efter takbärare samt i luckor i vägglinjer/gavel. Två stolphål efter den takbärande konstruktionen grävdes ut till 50% (A2349 m.fl.) respektive 100% (A2609) med spade eller skärslev och fyllningarna genomsöktes med skärslev. Jordprover togs i de utgrävda stolphålen.
Takkonstruktion Sex stolphål efter tre bockpar. Stolphålen var lika i plan (mörk fyllning med eldpåverkad sten) vilket skilde dem från övriga stolphål i närheten. Samtliga framstod som stenskodda. A2609 mätte 0,45 x 0,40 m i plan och var 0,40 m djup. Fyllningen bestod av mörkt gråbrun, humös, siltig lera med träkols- fragment och stenskoning i form av bl.a. eldpåverkad sten. A2349 utgjorde en nedgrävning i vilken två stolphål urskiljdes; A2361 och A5688. A2349 mätte 1,29 x 0,88 m i plan och var 0,21 m djup. A2361 mätte 0,45 x 0,36 m i plan och var 0,25 m djup. A5688 mätte 0,30 x 0,27 m i plan och var 0,22 m djup. Fyllningen i A2361 bestod av brun humös silt med ett fåtal stenar vilka tolkades ha utgjort skoning. Fyllningen i A5688 bestod av brun humös silt med inslag av linser av gul sand. Fyllningen i A2349 bestod av grå, något sotig silt.
I sektion hade de utgrävda stolphålen raka sidor med svagt skålformade bottnar.
Väggkonstruktion Vägglämningarna var välbevarade men kunde inte följas ut i en västgavel.
Ingång En ingång identifierades i den södra vägglinjen. Den är ca 1,8 m bred, har indragna stolphål på båda sidorna och är belägen direkt öster om det mittersta bockparet.
Längd
-Bredd 8,2 m.
Bockbredd (m), fr. V 2,9–3,1–2,9 Spannlängd (m), fr. V 5,0–5,0
Golvyta -
Övriga anläggningar Indragna stolphål utanför det östligaste bockparet har tolkats tillhöra huset (figur 28). Två gropar, lika i plan, kan ha tillhört huset. A2328 grävdes ut och tolkas som en förvaringsgrop. Gropen direkt norr om denna är sannolikt också en förvaringsgrop. Det är oklart om förvaringsgroparna legat inne i huset då gavelstolpål inte kunnat identifi ras.
Provinnehåll PM5671 i A2609: tall, ek, hassel.
PM5630 i A2361: gråärt, ek, ask.
Fynd
-Datering Gråärt från A2361, PM5630 14C-daterades till vikingatid, 860–1010 AD, kal. 2σ.
Tolkning Omstolpning/reparation i väster där A5688 tolkas som sekundärt till- kommen. Den arkeobotaniska analysen ger i detta skede inga ledtrådar till husets inre struktur/användning.
Anmärkning Diket, A3852, skall eventuellt ses som relaterat till hus 1. Ett modernt dike skar det mittersta bockparet.
Figur 28 A1, Hus 1. Skala 1:200.
Schakt 10
Schakt 10 dominerades av det stråk med diken som kan relateras till en yttre marke-ring av det tidigare våtmarksområde som på kartor från 1700-talet är markerat som ängsmark (figur 5, 29 och 36). Inom och kring detta dikesstråk framkom gropar/
brunnar/vattenhål av vilka två undersöktes (se nedan).
Figur 29 Schakt 10 med samtliga inmätta anläggningar. Omnämnda anläggningar är markerade med an-läggningsnummer. AU 2-schakt och anläggningar i grått.
A4435, vattenhål i schakt 10
Form I plan: oklar utbredning.
I sektion: svagt sluttande sidor med en i huvudsak plan botten, något grundare i den västra tredjedelen.
Storlek 5 m lång, oklar bredd; 0,8 m djup.
Fyllning 1: brun, humös, siltig lera, enstaka stenar.
2: mörkbrun, ställvis torvig, humös siltig lera, erosionslinser av underlag (siltig lera) samt grå siltig lera.
Metod Södra halvan av anläggningen grävdes ut skiktvis med grävmaskin. Ett jord- prov togs i lager 2 i syfte att spåra eventuell pollenförekomst. Provet har dock inte analyserats.
Fynd
-Datering Ej daterad.
Tolkning Gropen tycks ha stått öppen en längre tid vilket indikeras av ersoionslinser i lager 2, det undre lagret. Lager 1 utgjordes av ett övre igenfyllnadslager vilket tycks ha tillkommit under en relativt kort period. Anläggningen kan ha fungerat som vattenhål/brunn. Vatten trängde upp från underlaget vid undersökningstillfället.
Anmärkning