Eskilstorp 2:26Fastighet Eskilstorp 2:26, fornlämning Eskilstorp 20:1 m.

(1)

RAPPORT 2016:17

Arkeologisk förundersökning 2015

Eskilstorp 2:26

Fastighet Eskilstorp 2:26, fornlämning Eskilstorp 20:1 m.fl.

Eskilstorps socken, Vellinge kommun Skåne län

KRISTIAN BRINK OCH THERESE OHLSSON

Es kils to rp 2 :2 6

Hösten 2015 genomfördes en arkeologisk förundersökning strax öster om Eskils torps by, Vellinge kommun. Fyra områden undersöktes varav två innehåller rikligt med lämningar från framför allt vikingatid–tidigaste medeltid samt historisk tid. Stora delar av en vikingatida gårdsmiljö framkom. Tre långhuslämningar, grophus, gropar m.m. finns i området. Rikligt med keramik och djurben fanns i flera av de undersökta anläggningarna. I anslutning till en större långhuslämning genomfördes en metalldetektering av matjorden. Flera silverföremål, bl.a. mynt och ett litet drakhuvud, hittades. Lämningarna från historisk tid, främst diken och gropar, kan relateras till aktiviteter i utkanten av Eskilstorps bytomt.

Utöver detta påträffades en kantyxa i koppar vid metalldetekteringen. Den låg i en numera utdikad våtmark och kan dateras till senneolitikum period II, 1950–1700 f.Kr.

(2)

(3)

Eskilstorp 2:26

(4)

(5)

Arkeologisk förundersökning 2015

Eskilstorp 2:26

Fastighet Eskilstorp 2:26, fornlämning Eskilstorp 20:1 m.fl.

Eskilstorps socken, Vellinge kommun Skåne län

SYDSVENSK ARKEOLOGI AB RAPPORT 2016:17

(6)

Arkeologisk förundersökning 2015 Eskilstorp 2:26

Fastighet Eskilstorp 2:26, fornlämning Eskilstorp 20:1 m.fl.

Eskilstorps socken, Vellinge kommun Skåne län

Kristian Brink och Therese Ohlsson Sydsvensk Arkeologi AB Rapport 2016:17

Utgiven av: Sydsvensk Arkeologi AB Postadress: Box 134, 291 22 Kristianstad Tel: 044-13 58 00

Hemsida: www.sydsvenskarkeologi.se

Grafisk form och bildbehandling: Anders Gutehall

Omslag: Schakt 9 med hus 1. Foto från öster: Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi.

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, I2014/00893 Tryck: Holmbergs i Malmö AB

(7)

Innehåll

Sammanfattning 7 Inledning och bakgrund 9 Syfte och metod 11

SYFTE 11 METOD 11

Topografi och fornlämningsmiljö 13

TOPOGRAFI OCH NATURGEOGRAFI 13 FORNLÄMNINGSMILJÖ 13

Eskilstorp och de historiska källorna 13

Fornlämningar och tidigare undersökningar i området 16 Arkeologisk utredning steg 1 och steg 2 18

Undersökningsresultat 21

OMRÅDE 1 OCH 3 22 Schakt 1, 6, 7, 8 och 14 22

Schakt 1 22 Schakt 6 26 Schakt 7 29 Schakt 8 och 14 31

Metalldetekteringsområdet 32 Område 964 och 2083 32

Fynd nummer 1 – kopparyxan av Piletyp 34 Schakt 9 och 10 35

Schakt 9 35 Schakt 10 38

Schakt 2, 11, 12 och 13 39 Schakt 2, 12 och 13 39 Schakt 11 42 OMRÅDE 2 OCH 4 43

Schakt 3, 4 och 5 43

Tolkning och diskussion 45

FORNLÄMNINGENS UTBREDNING OCH INNEHÅLL 45

(8)

Utbredning 45

Dateringar, lämningstyper och karaktär 46 Fas 1, Tidigneolitikum (4000–3300 f.Kr.) 46 Fas 2, Senneolitikum period II (1950–1700 f.Kr.) 47 Fas 3, Folkvandringstid (400–550 e.Kr.) 47

Fas 4, Vikingatid–tidigaste medeltid (ca 800–1150 e.Kr.) 47 Fas 5, Nyare tid (1550 e.Kr.–) 48

Fynd och analyser 48

FORSKNINGSLÄGE SAMT ARKEOLOGISK OCH VETENSKAPLIG POTENTIAL 49 Forskningsläge 49

Fas 2, Senneolitikum period II (1950–1700 f.Kr.) 49 Fas 4, Vikingatid–tidigaste medeltid (ca 800–1150 e.Kr.) 50 Fas 5, Nyare tid (1550 e.Kr.–) 50

Potential 51

Fas 2, Senneolitikum period II (1950–1700 f.Kr.) 51 Fas 4, Vikingatid–tidigaste medeltid (ca 800–1150 e.Kr.) 51 Fas 5, Nyare tid (1550 e.Kr.–) 51

FÖRSLAG TILL FORTSATTA ÅTGÄRDER 52

Referenser 53

Administrativa uppgifter 57

Bilagor

Bilaga 1 Metalldetektering Bilaga 2 Analys av metallföremål Bilaga 3 Konservering och numismatik Bilaga 4 Arkeobotanik

Bilaga 5 Osteologi Bilaga 6 ¹⁴C-dateringar

Bilaga 7 Anläggnings- och fyndenhetslista Bilaga 8 Fyndlista

Bilaga 9 Det uppdragsarkeologiska systemet

(9)

Sammanfattning

Sydsvensk Arkeologi AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: 431-27514- 2014) utfört en arkeologisk förundersökning inom fastigheten Eskilstorp 2:26, Eskils- torps socken, Vellinge kommun. Rörsjöborg AB har ansökt om att få de arkeologiska förutsättningarna klarlagda för ett större planområde strax norr om Vellinge tätort.

Den nu aktuella arkeologiska förundersökningen har genomförts inom delar av plan- områdets Etapp 1A. I bilaga 9 beskrivs det uppdragsarkeologiska systemet och dess ärendegång i samband med exploatering.

Planområdet är lokaliserat i det sydvästskånska fullåkerslandskapet, strax norr om Vellinge tätort. Planområdet utgörs idag av åkermark. Inom det aktuella förunder- sökningsområdet ses ett höjdparti i den nordöstra delen. Den här delen ligger ca 23 m ö.h. Området sluttar västerut och söderut. Som lägst ligger förundersökningsom- rådet ca 18 m ö.h. Planområdet ligger i en fornlämningsrik trakt där ett flertal olika lämnings typer – boplatser, gravar m.m. – och förhistoriska perioder finns representerade, liksom lämningar från historisk tid.

Syftet med den arkeologiska förundersökningen är att fördjupa kunskapen om forn- lämningarna. Den har som mål att klargöra deras avgränsning, innehåll, bevarandegrad, datering och vetenskapliga potential. Förundersökningen ska vidare konstatera om de vid AU 2 påträffade silverföremålen är en del av en silverskatt eller om de kan kopplas till någon annan typ av kontext. Ambitionsnivån i detta ärende skall vara hög.

Den arkeologiska förundersökningen inleddes genom en metalldetektering inom det område där silverföremålen påträffades vid AU 2. Sökschakt, och utvidgningar av schakt från AU 2, togs upp med grävmaskin. Schakt och framkomna arkeologiska lämningar dokumenterades och mättes in med GNSS. Digitala inmätningar har lagrats i Intrasis 3.0. Ett urval arkeologiska anläggningar undersöktes med traditionella metoder i syfte att bedöma karaktär, bevarandegrad, datering och vetenskaplig potential. 14C-analys, metallanalys/numismatik, keramikanalys, arkeobotanisk analys och osteologisk analys har genomförts på material från undersökningen.

Förundersökningsområdet omfattade ca 39 800 m2 fördelat på fyra områden – Område 1–4. Totalt schaktades 4 604 m2 upp fördelat på 14 schakt. Område 2 och 4 innehöll sporadiskt med lämningar och bedöms ha låg informationspotential.

Inom Område 1 och 3 framkom lämningar från fem faser. Fas 1, tidigneolitikum, representeras endast av en 14C-datering gjord på skalkorn. Fas 2, senneolitikum, representeras av ett fynd av en kopparyxa. Fas 3, folkvandringstid, är vagt indikerat

(10)

genom ett metallfynd. Fyndet är dock inte daterat med säkerhet. Fas 4, vikingatid–

tidig medeltid, dominerar kraftigt. Omfattande lämningar efter en storgårdsmiljö har konstaterats. Västgaveln av ett stort långhus indikerar ett manifest bostadshus. I matjorden i anslutning till och över huset har flera silverföremål/mynt påträffats. Norr om det stora bostadshuset har ett område med grophus och mindre långhus identifierats.

Här påträffades relativt rikligt med keramik, djurben och makrofossil i anläggning- arna. Flinta, slagg och metallföremål var mer sparsamt förekommande. Fas 5, nyare tid, representeras av diken och gropar i utkanten av Eskilstorps medeltida bytomt.

Fynden är välbevarade och förutsättningarna för analys av fyndmaterial, inklusive arkeobotaniskt material, framstår generellt som goda eller mycket goda.

Den arkeologiska och vetenskapliga potentialen bedöms som mycket hög när det gäller lämningarna från fas 3, vikingatid–tidig medeltid. Här kan stora delar av en vikingatida storgårdsmiljö fångas i detalj. Potentialen gällande fas 2, senneolitikum, och fas 5, får ses som hög. Även om fas 2 endast representeras av ett fynd, en kopparyxa, är fyndet av så pass speciell karaktär att det måste lyftas fram som viktigt att försöka spåra dess sociala/ekonomiska sammanhang inför en eventuell fortsatt undersökning i området. För fas 5, nyare tid, finns potential att studera byns utkantsområde och markanvändning under ett skede där det generellt är byarnas mer centrala delar som stått i forskningsfokus. Potentialen för fas 1, tidigneolitikum, och fas 3, folkvandringstid, får bedömas som lägre eftersom faserna endast representeras av en enstaka 14C-datering respektive ett fynd med osäker datering. Det är i nuläget inte möjligt att avgöra om det finns mer omfattande lämningar från dessa båda faser inom området.

Ett område – SU-område 1 som bl.a. omfattar förundersökningens Område 1 och 3 – föreslås för vidare undersökning vid en eventuell exploatering. Inom området finns välbevarade under mark dolda fornlämningar. SU-område 1 är totalt 37 500 m2 stort.

Observera att området i detta skede även omfattar befintlig bebyggelse invid Södra Åkarps kyrkoväg samt en bit av en markväg förbi denna bebyggelse. Skall denna bebyggelse och markväg ligga kvar orörd minskar området i omfång till ca 33 300 m2.

Det arkeologiska bevarandeintresset och upplevelsevärdet för och av under åkermar- ken dolda fornlämningar inom planområdet bedöms som lågt.

(11)

Figur 2 Undersökningsområdets läge på vägkartan (röd punkt). Skala 1:60 000.

Inledning och bakgrund

Figur 1 Vellinge kommuns lokalisering i Skåne markerat med blått.

Sydsvensk Arkeologi AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: 431-27514- 2014) utfört en arkeologisk förundersökning inom fastigheten Eskilstorp 2:26, Eskils- torps socken, Vellinge kommun. Rörsjöborg AB har ansökt om att få de arkeologiska förutsättningarna klarlagda för ett större planområde strax norr om Vellinge tätort (figur 1, 2 och 3). Det aktuella planområdet omfattar ett ca 60 ha stort område. I

(12)

området planeras för bostäder och mindre verksamheter. Den nu aktuella arkeologiska förundersökningen har genomförts inom delar av planområdets Etapp 1A (figur 3).

Etapp 1A omfattar en yta på ca 13 ha i sydvästra delen av det stora planområdet. Den arkeologiska förundersökningen har föregåtts av en arkeologisk utredning steg 1, AU 1, och en arkeologisk utredning steg 2, AU 2 (Grehn 2014a och b). I bilaga 9 beskrivs det uppdragsarkeologiska systemet och dess ärendegång i samband med exploatering.

Metalldetekteringen genomfördes av Jonas Paulsson, Kula HB. Keramiken har be- dömts av Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi. Metallföremålen har bedömts av Bertil Helgesson, Sydsvensk Arkeologi (undantaget fynd nummer 1 som bedömts av Kris- tian Brink). Arkeobotanisk analys har gjorts av Stefan Gustafsson, Arkeologikonsult.

Osteologisk analys har genomförts av Erika Rosengren, Historiska museet vid Lunds universitet. 14C-analys har gjorts av Göran Possnert, Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet. Konserveringen har gjorts av Lovisa Dal, Historiska museet vid Lunds universitet. Numismatisk analys har gjorts av Gitte Ingvardson, Historiska museet vid Lunds universitet.

Resultat från undersökningen – både från fält- och rapportarbetesfasen – har pre- senterats på Sydsvensk Arkeologis hemsida.

Figur 3 Planområdet (skrafferat) med utbyggnadsområde Etapp 1A (röd- skrafferat) (från Grehn 2014b:6, figur 4). Skala 1:8 000.

(13)

Syfte och metod

SYFTE

Syftet med den arkeologiska förundersökningen är att fördjupa kunskapen om forn- lämningarna. Den har som mål att klargöra fornlämningarnas avgränsning, innehåll, bevarandegrad, datering och vetenskapliga potential. Förundersökningen ska vidare konstatera om de vid AU 2 påträffade silverföremålen är en del av en silverskatt eller om de kan kopplas till någon annan typ av kontext.

Ambitionsnivån i detta ärende skall vara hög och fokusera på de områden (Område 1–4) inom planområdet, Etapp 1A, som har kunnat lokaliseras som fornlämningsom- råden under AU 2. Den arkeologiska förundersökningens resultat ska analyseras och utvärderas för att klargöra om, var och varför det krävs fortsatta arkeologiska under- sökningar. Förundersökningen skall resultera i förslag till fortsatta åtgärder.

Det framtagna materialet skall utgöra ett planeringsunderlag för det fortsatta plan- arbetet och utgöra beslutsunderlag för Länsstyrelsens handläggning enligt 2 kapitlet lag (1988:950) kulturmiljölagen (KML). Det skall även fungera som besluts- och planeringsunderlag för uppdragsgivaren Rörsjöborg AB.

METOD

Den arkeologiska förundersökningen inleddes genom en metalldetektering inom det område där silverföremålen påträffades vid AU 2. En översiktlig metalldetektering gjordes även i delar av de mest anläggningsrika schakten inom Område 1.

Sökschakt, och utvidgningar av schakt från AU 2, togs upp med grävmaskin.

Schaktningen fick omfatta 10–15 % av den totala förundersökningsytan om ca 39 800 m2, alltså fick högst 3 980–5 970 m2 schaktas upp. Under fältarbetets gång kunde en del schakt återfyllas med grävmaskin. Efter avslutat fältarbete återställdes återstoden av schakten med schaktmaskin.

Inför fältarbetet gjordes en planering av större schakt omfattande ca 10% av ytan.

Schakten planerades i anslutning till misstänkta konstruktioner och/eller anläggnings- intensiva områden i syfte att få upp ytor med förväntat kvalitativa lämningar. Schakt- planeringen omfattade digitalisering av de tänkta schaktytorna vilka sedan kunde sättas ut med GNSS. Övriga schakt omfattade sökschakt om i regel dubbel skopbredd.

Dessa schakt placerades främst ut i syfte att avgränsa fornlämningsområdena. Deras placering gjordes utifrån behovsbedömningar under fältarbetets gång och baserades

(14)

på resultaten från de större schakten (ovan) samt på topografiska iakttagelser. Schakt- numreringen enligt figur 10 avspeglar den ordning i vilken schakten togs upp.

Schakt och framkomna arkeologiska lämningar dokumenterades och mättes in med GNSS. Tolkning av anläggningstyp (t.ex. stolphål, grop) gjordes direkt vid in- mätning genom kodval där så var möjligt. Digitala inmätningar har lagrats i Intrasis 3.0. Bearbetning och figurframställning har gjorts i ArcMap 10.2.2. I Intrasis 3.0 har även fältdagbok och anläggningsbeskrivningar lagrats samt fynd grundregistrerats.

Ett urval av digitala foton, främst informativa anläggningsbilder men även ett urval översiktsbilder, har valts ut för arkivering. Övriga foton betraktas som arbetsmaterial.

Ett urval arkeologiska anläggningar undersöktes för att bedöma karaktär, bevarande grad, datering och vetenskaplig potential. I vissa fall undersöktes de extensiv genom t.ex. djupmätning med jordsond samt ytfyndsinsamling. De anläggningar som grävdes ut handritades i skala 1:20. Vid undersökningstillfället var det torrt och bitvis mycket hårt i marken.

Jordprover samlades in från ett urval anläggningar i syfte att få fram dateringsunderlag för 14C-analys samt för att bedöma potentialen i det arkeobotaniska materialet. 14C-analys har använts för att om möjligt urskilja ett troligt tidsdjup på ett tydligare, mer exakt sätt än vad typologiska dateringar och stratigrafiska iakttagelser tillåter.

En analys av keramik planerades inför förundersökningen för att ge ytterligare dateringsunderlag, och som verktyg för att kunna funktionsbestämma och avgöra den vetenskapliga potentialen hos anläggningar där keramik påträffades. Denna analys genomfördes också, men efter samråd med Länsstyrelsen omfördelades tiden för keramikanalys delvis och användes för både keramik-, metall- och osteologisk analys. Det osteologiska materialet innehåller en hel del fiskben. Dessa har inte bedömts i detalj avseende art inom ramen för analysarbetet (bilaga 5).

Konservering av metall utfördes företrädesvis på föremål i ädelmetall (silver). Ett fåtal andra metallföremål konserverades också. De föremål som konserverats har getts fyndnummer (bilaga 8). Övriga har endast fyndenhetsnummer (bilaga 2) och förvaras på Sydsvensk Arkeologi. Utöver föremål från förundersökningen konserverades även de två silverföremålen från AU 2. Detta gjordes efter samråd med Länsstyrelsen.

(15)

Topografi och fornlämningsmiljö

TOPOGRAFI OCH NATURGEOGRAFI

Planområdet är lokaliserat i det sydvästskånska fullåkerslandskapet, strax norr om Vellinge tätort. Planområdet utgörs idag av åkermark. Området har en topografi som varierar mellan ca 18 och 30 m ö.h. Området kännetecknas av långsträckta höjd- partier med sluttningar och endast mindre delar kan betecknas som tidigare sänkor/

våtmarksområden. Enligt jordartskartan domineras planområdet av morän och mo- ränlera. Inom områdets västra del ska det enligt samma karta finnas ett område med isälvssediment som består av sand och grus. Västerut består landskapet av det flacka, kustnära slättlandskapet. Åt öster och åt nordost övergår landskapet i ett mer topografiskt varierat backlandskap. Kusten ligger ca 4 km västerut.

Inom förundersökningsområdet ses ett höjdparti i den nordöstra delen (figur 4).

Den här delen ligger ca 23 m ö.h. Området sluttar västerut och söderut. Som lägst ligger området ca 18 m ö.h. Åt söder övergår sluttningen i ett flackt område med små topografiska skillnader. Centralt invid förundersökningsområdets västra kant finns en numera utdikad våtmarkssänka.

FORNLÄMNINGSMILJÖ

Eskilstorp och de historiska källorna

Eskiltorp är en kyrkby och har ensam utgjort hela Eskilstorps socken, vilket åtminstone sedan 1570-talet utgjort annex till Gässie socken. Namnet Eskilstorp är ett -torpnamn, av vilka de äldre brukar hänföras till vikingatid och första hälften av medeltiden.

Innebörden av -torp är nybygge och utflyttargård. Förleden Eskil är en genitivform av mansnamnet Eskil (Pamp1983:55¸ Hallberg 2009:48f).

Den nuvarande kyrkans utseende är ett resultat av en omfattande renovering år 1873. Det enda av den medeltida kyrkan som bibehölls i någorlunda ursprungligt skick var den nedre delen av tornet. I kyrkan finns en dopfunt som dateras till 1100- talet (Anshelm 1947:549). Vid ett dräneringsarbete år 1927 påträffades en stenkista söder om strävpelaren i tornets nordvästra hörn. Stenkistan bestod av 0,05 m tjocka stenhällar och framkom på ca en alns djup. Stenkistan undersöktes av Folke Hansen 1928 (se FMIS Eskilstorp 5:1).

Eskilstorp, Æschilsthorpi, omnämns första gången 1120 (ca 1120 Necr. L:8). År 1133 kungör ärkebiskop Asker att kryptan i den större kyrkan i Lund invigts och att

(16)

han vid detta tillfälle skänkt ett antal gårdar till kyrkan. Dokumentet återkopplar till invigningen av kryptan som skall ha skett den 30 juni 1123. Vid detta tillfälle skänker ärkebiskopen gården Väsum (2 bol), gården Åby (6 1/2 bol), gården Hammar (1 ½ bol), gården Värpinge (1 bol) och en mölla, gården Frierup (1 bol), gården Hjortshög (4 bol), gården Herrestad som ligger i brödernas bol. Han upprättar även två prebenden till vilket ett av dem bl.a. tillhörde 1 bol i Eskilstorp. Alla ägor han räknar upp har han enligt utsago köpt av släkt och vänner samt erhållit via mageskifte. Utöver dessa sätt har det även skänkts/donerats från personer, vilket varit till gagn för dem, deras själar och deras närmaste (DD 1:2 nr 56).

I Lunds stifts Landebok (del 1) från 1570 finns redogörelser för ägor till präst- gården, klockaregården samt två olika gårdar som tillhörde sockenkyrkan. Det finns även omnämnt att några mindre jordlotter disponerades av kyrkliga institutioner. Det finns 15 tiondegivare registrerade. I byns Östre vång omtalas tillhörande prästgården bl.a. åkernamnen höge stienn (troligen samma åker som 1718 benämns Högasten) samt leergraffs kier, vilken sannolikt motsvaras av området Lergravsåker (Ljunggren & Ejder 1950: 416–420). De ägor som redovisas för sockenkyrkans båda gårdar är bl.a. åker paa höye steen och 2 åkrar som kallis Monstropp. Båda områdena kan identifieras från

Figur 4 Topografin i området. Höjd- kurvor med 0,5 m ekvidistans. Förun- dersökningsområden inlagda (se figur 9). Skala 1:3 000.

Figur 5 (ovan till höger) Områden med intressanta ägonamn i geometrisk karta från 1718 (från Persson 2014:7, figur 3).

Skala 1:10 000.

Figur 6 (nedan till höger) Del av by- tomtskarta från 1766 (från Persson 2014:9, figur 5). Skala 1:10 000.

(17)

(18)

ägonamn i 1718 års karta. I Lars Perssons (2014) genomgång av kartmaterialet förs en kortare diskussion kring Månstorp, vilket han menar kan indikera bebyggelse. Persson (2014:7f) menar att:

Det framstår som underligt om äldre bebyggelse med namnet Månstorp varit belägen så nära Eskiltorps bytomt. En alternativ tolkning är att namnet anspelar på huvudgår- den Månstorp som var belägen österut, men ungefär i denna riktning i förhållande till bytomten. Hypotetiskt skulle man även kunna tänka sig att någon gård i byn Eskilstorp buret namnet Månstorp, men denna hypotes framstår som mindre sannolik.

Det område som benämns Monstropp kan också anas på fosfatkartan över området mellan Eskilstorps och Södra Åkarps bytomter, vilket visas genom höga fosfathalter i anslutning i och intill Eskilstorps bytomt.

Fornlämningar och tidigare undersökningar i området

Planområdet ligger i ett fornlämningsrikt område där ett flertal olika lämningstyper och perioder finns representerade (figur 7 och tabell 1). Inte minst utmärker sig det stora antalet gravar. Området kring Eskilstorp har varit väl utnyttjat under förhisto- risk och historisk tid och ett flertal arkeologiska utgrävningar har också påvisat under mark bevarade fornlämningar. Samtliga arkeologiska undersökningar redovisas inte här utan endast de som utförts direkt intill planområdet och/eller har direkt relevans för de perioder som undersökts vid den aktuella förundersökningen.

Inom sydvästra delen av planområdet (den nu aktuella Etapp 1A) finns den öst- ligaste delen av Eskilstorp 20:1 lokaliserad. Denna utgörs av Eskilstorps bytomt.

Bytomten är enligt FMIS ca 650 x 370 m stor och utgörs av en kyrka, kyrkogård, gårdsområden, och åkrar m.m. Inom Eskilstorps gamla bytomt gjordes år 2002 en arkeologisk förundersökning med anledning av en utvidgning av kyrkogården. Då framkom diken, stolphål och gropar, samt fynd i form av kritpipa, keramik och fajans, främst från 1600- och 1700-talet (Mårald 2002).

I planområdets östra (ej inom Etapp 1A) del finns uppgifter om en borttagen hög, Eskilstorp 7:1. Högen ska ha förstörts på 1860-talet, då en kvarn ska ha uppförts på platsen. Kvarnen brann ned 1914 och på 1920-talet jämnades kullen ut där kvarnen och högen ska ha legat. Noterbart är dock att högen inte finns markerad på äldre kartor, något som indikerar att den kan ha tagits bort redan tidigare (om den funnits).

Vad gäller lämningar i närområdet så domineras de främst av gravar, gravhögar, dösar och boplatser från främst stenålder och bronsålder, men även järnålder finns representerat i form av boplatser och ett troligt gravfält (S. Åkarp 9:1). Både dösar (Sandén 1995) och högar följer ett höjdstråk som sträcker sig i nord–sydlig riktning, sydöst, öst och nordöst förbi exploateringsområdet (Eskilstorp 7:1, Hököpinge 4:1, 5:1, 6:1, 7:1, S. Åkarp 1:1, 2:1, 5:1, 6:1, 25:1, 39). Även flatmarksgravar och gravfält finns lokaliserade i närområdet (Vellinge 8:1, 87, Eskilstorp 4:1), syd och sydöst om planområdet.

Vidare finns registrerade boplatser och en färdväg i området, samt ett antal lösfynd som kan dateras från stenålder (exempelvis SHM inv.nr: 3036, 8102B och 13634), upp till historisk tid.

Söder och öster om planområdet finns undersökta boplatslämningar (Vellinge 17:1, 71:1, 86 och 87, S. Åkarp 40 och 41).

Söder om det aktuella planområdet genomfördes år 2012 en arkeologisk slutunder- sökning av Vellinge 71:1 och Vellinge 87 (Brink, Hammarstrand Dehman & Helges- son 2014). Inom Vellinge 71:1 undersöktes framför allt boplatslämningar från tidigneolitikum I. Lämningarna inom området bestod av hyddlämningar och gropar. Inom Vellinge 71:1 gjordes också en undersökning 1992 i samband med en exploatering. Då framkom bl.a. lämningar från tidigneolitikum i form av gropar och från senneolitikum i form av lämningar av två mesulahus (Biwall m.fl. 1997:271ff).

(19)

Fyra senneolitiska gravar undersöktes inom Vellinge 87. Tre av dem utgjorde jord- gravar med olika typer av stenkonstruktioner, och i två av dem kunde rester efter kistor i form av urholkade trädstammar dokumenteras. Gravgåvor i form av bl.a. en flintdolk, en spjutspets i flinta och ett skifferhänge hade lagts ned i gravarna. Gravarna låg på linje och har tolkats markera en stig som löpt längs kanten av höjdstråket i ungefärlig nord–sydlig riktning. En sådan stig kan därmed mycket väl ha haft sin fortsättning upp mot det aktuella planområdet.

Lämningar från yngre järnålder har undersökts inom Vellinge 87 invid Herres- torps by samt även inom Herrestorps by, Vellinge 46 (Brink, Hammarstrand Dehman

& Helgesson 2014:183 och där anförda referenser). Inom Vellinge 87 har gårdsläm- ningar undersökts. I matjorden påträffades fynd av fibulafragment med datering till yngre järnålder. Vikingatid eller sen vendeltid är representerat av ett gropsystem och ett fynd av en del av en våg. Inom Vellinge 46, Herrestorps bytomt, har svartgods från

Figur 7 Registrerade fornlämningar i området. Planområdet är skrafferat med rött, fornlämningar är markerade med blå ytor och trianglar (från Grehn 2014b:8, figur 5). Observera att det inom planområdet finns ett antal forn- lämningar registrerade efter AU 1 och AU 2, se avsnitt ”Arkeologisk utredning steg 1 och steg 2” med figur 8 och 9 nedan. Skala 1:16 000.

(20)

1000–1100-tal påträffats. Inom Vellinge bytomt, Vellinge 17:1, har bl.a. ett grophus och kulturlager från yngre järnålder/vikingatid undersökts. Det finns fynd i form av kammar, keramik, knivar och brynen från bytomtsområdet.

Direkt öster om exploateringsområdet gjordes en arkeologisk utredning 2010 (S.

Åkarp 40 och 41). Då framkom boplatslämningar som utgjordes av gropar, stolp- hål, härdar, rännor, två mindre stenpackningar, en brunn och äldre markhorisonter (Lager gren 2010). De två stenpackningarna låg nära krönet på en höjd. Stenpackning- arna låg knappt 5 meter från varandra och kan eventuellt utgöra gravar (jfr Vellinge 87 ovan). Tio av anläggningarna från utredningen innehöll förhistorisk keramik i ytan.

Arkeologisk utredning steg 1 och steg 2

Under våren 2014 genomfördes en arkeologisk utredning steg 1 (AU 1) inom det be- rörda planområdet. Resultatet från utredningen pekar på att det framför allt är förhis- toriska lämningar som kan förväntas, troligtvis i form av boplatslämningar men även gravar kan förekomma. I den sydvästra delen (inom Etapp 1A) förväntades bebyggel- selämningar från medeltid och senare och även från yngre järnålder då detta område tangerar utkanten till Eskilstorps gamla bytomt (Grehn 2014a). Detta indikerades också i den kulturgeografiska analys som genomfördes som en del i steg 1-utredningen (Persson 2014).

Tabell 1 Fornlämningar kring planområdet.

RAÄ-nummer Datering Beskrivning

Eskilstorp 20:1 MT/hist Bytomt inom, och väster om, UO.

Eskilstorp 5:1 MT/hist? Grav/stenkista väster om UO.

Eskilstorp 7:1 BÅ/JÅ Bortplöjd hög inom planområdet.

Södra Åkarp 40 SÅ/BÅ/JÅ Boplats med gropar, stolphål, härdar, rännor, två mindre stenpackningar, en brunn och äldre markhorisonter. Ej avgränsad. Direkt öster om UO.

Södra Åkarp 41 SÅ/BÅ/JÅ Boplats med gropar, stolphål, härdar, ett dike och äldre markhorisonter. Ej avgränsad. Direkt öster om UO.

Södra Åkarp 1:1 BÅ/JÅ Hög, sydöst om UO.

Södra Åkarp 9:1 SÅ/BÅ/JÅ Gravfält sydöst om UO.

Södra Åkarp 37 ? Härd, sydöst om UO.

Södra Åkarp 38 ? Härd, sydöst om UO.

Södra Åkarp 39 BÅ Hög, sydöst om UO.

Södra Åkarp 2:1 SÅ Stenkammargrav (Klockaredösen), sydöst om UO.

Södra Åkarp 2:1 SÅ/BÅ Hällristning, sydöst om UO.

Södra Åkarp 25:1 BÅ/JÅ Hög, sydöst om UO.

Södra Åkarp 5:1 BÅ Hög, sydöst om UO.

Södra Åkarp 6:1 SÅ Dös, sydöst om UO.

Vellinge 8:1 SÅ Flatmarksgrav, sydöst om UO.

Vellinge 17:1 SÅ, BÅ, JÅ, MT/hist Bytomt, stridsyxegrav(ar?), bebyggelse brons-/järnålder,

sydväst om UO.

Vellinge 71:1 TN/MN Boplats, söder om UO.

Vellinge 86 JÅ/hist Fägata/färdväg, söder om UO.

Vellinge 46 VT/MT Herrestorps bytomt, söder om UO.

Vellinge 87 JÅ/hist Grav-/boplatsområde, söder om UO.

Vellinge 44:1, 53:1, 57:1 SÅ Lösfyndsamlingar med flintyxor, -dolkar, -mejslar m.m, söder om UO.

Vellinge 56:1 SÅ Tunnackig flintyxa, söder om UO.

Vellinge 50:1 SÅ Tjocknackig flintyxa, sydväst om UO.

Hököpinge 5:1 BÅ Hög, norr om UO.

Hököpinge 7:1 BÅ Hög, nordost om UO.

(21)

Fyndförekomst, topografi, närheten till registrerade fornlämningar, kartanalys samt byråinventering under den arkeologiska utredningen steg 1 resulterade i bedöm- ningen att möjligheten att påträffa under mark bevarade fornlämningar är störst inom område A–E (figur 8). Dessutom tillkom en punktinsats inom en mindre yta (markerad med ”F” på figur 8). Dessa utpekade områden innebär dock inte med säkerhet att det inte finns dolda fornlämningar inom övriga delar av planområdet(Grehn 2014a).

I FMIS har dessa ytor fått följande fornlämningsnummer: Område A – Eskilstorp 21; Område B – Eskilstorp 22; Område C – Eskilstorp 24 och Område D – Eskilstorp 26. Punkt F har inte tilldelats något RAÄ-nummer. Observera att Område A, B, C och D inte har korrekt utbredning i FMIS. Det är utbredningen på figur 8 som gäller. Område E enligt figur 8 har i FMIS efter AU 2 kommit att ingå dels i bytomten Eskilstorp 20:1 och dels fått ett nytt nummer i söder, Eskilstorp 25 vilket motsvarar FU Område 2 (figur 9).

Sensommaren 2014 genomfördes en arkeologisk utredning steg 2 (AU 2) inom de delar av Etapp 1A som pekats ut under steg 1 (figur 3, 8 och 9) (Grehn 2014b). Under- sökningsområdet innehöll spridda lämningar av boplatskaraktär i form av stolphål, gropar, lager, rännor, diken, härdar m.m. En del av stolphålen kunde tolkas som eventuellt ingående i konstruktioner. Lämningarna framkom främst i undersökningsområ- dets norra halva, samt i sydligaste delen och längst i öster. Enstaka flintavslag samt en del djurben fanns i ytan av några av lämningarna. I övrigt påträffades 40 metallfynd i matjorden under metalldetekteringen. Av dessa fynd kan särkskilt nämnas en vikingatida ändplatta av silver med ornamentik, vilken med stor sannolikhet härrör från en halsring (knäppanordningen), samt ett sönderklippt, troligen vikingatida, silvermynt.

Dessa två fynd påträffades med bara någon meters mellanrum och gav en indikation om t.ex. en eventuellt (delvis) utplöjd silverskatt. Även en medeltida sölja kan nämnas

Figur 8 Område A–E samt punkt F, vilka lokaliserades som områden med troliga fornlämningar under den arkeologiska utredningen steg 1 (från Grehn 2014a:14, figur 7). Skala 1:8 000.

(22)

bland de påträffade metallfynden, samt en del metallhantverksindikerande fynd. I övrigt påträffades yngre mynt, tenar, bleck, knappar m.m., vilka är svåra att datera.

Totalt framkom 160 arkeologiska lämningar, vilka utgjordes av 39 gropar, 56 stolp- hål, 13 diken, 10 rännor, 2 härdar, samt 40 oklassificerade arkeologiska objekt. Fyra områden, Område 1–4, föreslogs för vidare undersökning i form av en arkeologisk förundersökning (figur 9).

Figur 9 Område 1–4 inom Etapp 1A vilka föreslogs för förundersökning efter den arkeologiska utredningen steg 2. Schakt från steg 2-utredningen är inlagda liksom metallfynd (gröna punkter) (från Grehn 2014b:15, figur 9). Skala 1:4 000.

(23)

Undersökningsresultat

Förundersökningsområdet omfattade ca 39 800 m2 fördelat på fyra områden – Område 1–4 (figur 10). Totalt schaktades 4 604 m2 upp fördelat på 14 schakt. Det innebär att ca 11,5% av förundersökningsytan schaktades upp.

Beskrivningen av schakt och lämningar följer i huvudsak fornlämningarnas utbredning. Område 1 och 3 beskrivs under gemensam rubrik eftersom lämningarna inom dessa områden omfattar ett arkeologiskt och topografiskt sammanhållet forn- lämningsområde. Schakt- och kontextbeskrivningar görs därefter utifrån en mer detal- jerad arkeologisk och topografisk indelning av detta fornlämningsområde.

Figur 10 FU-område 1–4 med samtliga schakt (1–14) och arkeologiska objekt. AU 2-schakten har också lagts in (grå).

(24)

Område 2 och 4 beskrivs tillsammans trots att de inte berör ett sammanhållet forn- lämningsområde. De innehöll få lämningar vilka beskrivs mer översiktligt.

Beskrivningarna av respektive schakt består inledningsvis av översiktliga schakt- beskrivningar där bl.a. anläggningstyper, ytiakttagelser och insamlade ytfynd från ej utgrävda anläggningar beskrivs. Respektive schakt visas i plan med anläggnings-id på omnämnda anläggningar. Efter det beskrivs enskilda undersökta konstruktions- lämningar och utgrävda anläggningar i mer detalj. Där det är motiverat presenteras detaljplan, sektionsritning eller foto.

Sektionsritningar har samlats på figur 16. Analysrapporter ses i bilaga 2–6. Anlägg- nings-/fyndenhets- och fyndlistor finns i bilaga 7 och 8.

OMRÅDE 1 OCH 3

Schakt 1, 6, 7, 8 och 14

Schakt 1, 6 och 7 togs upp eftersom AU 2-schakten här indikerade rikligt med läm- ningar i form av gropar och stolphål. De senare indikerade konstruktionslämningar.

Schakt 8 och 14 togs upp i avgränsande syfte och här grävdes inga anläggningar ut.

Schakten placerades på det höjdparti som dominerar området som helhet. Åt väster ges en tydlig utsikt mot nuvarande Eskilstorps by som ligger något lägre i terrängen.

Matjordstäcket i området var relativt normalt, ca 0,35–0,45 m tjockt. Undantaget utgörs av ytorna närmast markvägen som löper söderut i direkt anslutning till Område 3:s västra kant samt den västligaste delen av schakt 1. Här uppgick matjordstjockleken som mest till ca 0,70 m. I schakt 1 kan detta relateras till att det här finns ett topografiskt ”hak” ned mot lägre liggande partier åt väster. Underlaget bestod generellt av siltig moränlera dock med ställvis sandigare/grusigare/stenigare partier.

Schakt 1

Schakt 1 innehöll rikligt med anläggningar i form av bl.a. ett grophus, gropar och stolphål (figur 11). Grophuset samt två gropar grävdes ut och beskrivs nedan. Stolp- hålsområdet tyder på flera konstruktioner i området; huslämningar och/eller hägnader.

Stolphålsområdet finrensades inte och det gjordes inget försök att reda ut området vad gäller konstruktioner då arbetsinsatsen bedömdes för omfattande i förundersöknings- skedet. Fokus lades på stolphålsområden i de schakt där konstruktioner framträdde mer tydligt redan vid schaktningstillfället.

Figur 11 Schakt 1 med samtliga inmätta anläggningar. Omnämnda anläggningar är markerade med anläggningsnummer med undantag av detaljer i A5 (se figur 12). AU 2-schakt och anläggningar i grått.

(25)

Figur 12 A5, grophus. Observera att en del av de minsta pinnhålen schablon- inmättes med punkter. T1336 (brunt);

A800 (grått); A5215 ses som ett utstickande parti i sydväst; stolphålet A5432 ses direkt söder om T1336 inuti grophuset. Skala 1:40.

A5 (A800), grophus i schakt 1

Form A800 i plan: fyrkantig–svagt rektangulär med svagt rundade hörn.

A800 i sektion: sluttande sidor och en något ojämn botten.

Storlek 3,4 x 3,0 m i plan; 0,15 m djup.

Area ca 9 m².

Fyllning A800: Mörkgrå siltig sandig lera med inslag av småsten, eldpåverkad sten och träkol.

Övriga anläggningar Stolphål i botten av den nordöstra fjärdelen (A5432). Stolphål/pinnhål längs utsidan som utgör del av vägg/takbärare. Ingångsparti bestående av ett grått, diffust lager (A5215).

Metod Den nordöstra fjärdedelen samt norra delen av nordvästra fjärdedelen under söktes med skärslev och hacka. Fynden handplockades. Ytan kring grophuset finrensades. Fyllningen i det moderna diket avlägsnades innan utgrävning.

Jordprov togs i A800 samt i stolphålet A5432 (det senare har inte floterats).

Provinnehåll PM4198 i A800: obestämt korn, skalkorn, brödvete, fragmenterad säd, svin- målla, måra, pilört, åkerbinda, glim ospec, vicker, gräs.

Fynd Djurben: nöt, svin, obestämt däggdjur, fisk.

Keramik: 2 st/29 g. En bukskärva med matskorpa. En dekorerad mynnings- skärva. Mynningen är inåtböjd. Dekoren består av en horisontell rad med enkla, något kantiga intryck ca 15 mm under mynningskanten.

Järn: stort spik (ej tillvarataget pga. dåligt skick).

Brons: 1 st/1 g. Litet bronsbleck.

Datering Keramiken utgörs av Östersjökeramik, AII, och dateras till sen vikingatid–tidig medeltid (Brorsson 2002).

Råg från A800, PM 4198 ¹⁴C-daterades till vikingatid, 770–970 AD kal. 2σ.

Tolkning Grophus med trolig ingång från sydväst. En eventuell härd-/ugnsplats indikeras av inslag av skörbränd sten. Fynden låg spridda i fyllningen. Keramiken på-

träffades i T1336 men bedöms komma från grophuset. Bronsblecket på- träffades vid metalldetektering och låg i grophusets sydostligaste hörn. Den arkeobotaniska analysen indikerar att säd har processats i huset; det kan ha fungerat som (bl.a.) grovkök.

Anmärkning Grophuset skars av det moderna diket T1336.

(26)

A631, grop i schakt 1

Form I plan: oregelbundet oval.

I sektion: skålformad med en liten avsats i öster (figur 16).

Fyllning Humös silt med inslag av sten, sot och träkol. Mot botten var träkolsmängden större. Huvuddelen av stenarna var eldpåverkade.

Metod Den nordöstra fjärdelen grävdes ut med skärslev. Fynden handplockades, även en del fiskben. Ca 2 liter jord torrsållades (0,5 mm såll) i syfte att leta efter ytterligare fiskben. Ett jordprov togs.

Provinnehåll PM5516: skalkorn, obestämt korn, cf. brudbröd, ek, hassel.

Fynd Djurben: nöt, svin, får/get, obestämt däggdjur, fisk.

Ben/hornföremål: 1 st/3 g. Ett litet kamfragment bestående av en sida med taggar efter fyra avbrutna tänder (figur 13).

Keramik: 8 st/62 g. Buk- och mynningsskärvor. En liten skärva uppvisar dekor i form av en bred linje. Två kärl har urskilts utifrån mynningsskärvor.

Mynningsskärvorna är relativt små men har bedömts vara inåtböjda.

Järn: knivfragment – tånge/bit av blad (ej tillvarataget pga. dåligt skick).

Tolkning Anläggningen tolkas som en avfallsgrop. Dock påträffades tre pinnhål längs den norra kanten som kan ha utgjort del av en konstruktion kopplad till gropen. Möjligen har den haft en annan funktion innan den fyllts igen med avfall. Fynden låg spridda i fyllningen.

Anmärkning -

Form I plan: oregelbundet oval.

I sektion: oregelbunden med sluttande östsida och avsats i väster (figur 16).

Fyllning Brungrå, något siltig-lerig sand. Rikligt med eldpåverkad sten.

Metod Den norra halvan grävdes ut med skärslev och spade. Fynden handplockades, även en del fiskben. Ca 2 liter jord torrsållades (0,5 mm såll) i syfte att leta efter ytterligare fiskben. Ett jordprov togs.

Provinnehåll PM2209: skalkorn, fragmenterat korn, råg, gråärt, ek, björk, tall.

Fynd Djurben: nöt, häst, svin, får/get, obestämt däggdjur, fågel, fisk.

Benföremål: 1 st/7 g. Ett tvinningsben eller s.k. ”tinbl bein” (figur 14).

Keramik: 10 st/338 g. Botten-, buk- och mynningsskärvor. Bl.a. en komplett bottenplatta med svagt konkav undersida/konvex insida. Två bukskärvor med dekor i form av parallella horisontella breda linjer, matskorpa på insidorna.

En mynningsskärva med dekor i form av en horisontell list med parallella horisontella linjer under denna. Därunder horisontella vågband (figur 15).

Mynningsskärvan är inåtböjd.

Järn: litet spik samt två platta fragment, möjligen efter beslag (ej tillvarataget pga. dåligt skick).

Tolkning Anläggningen tolkas som en avfallsgrop (sekundärt). Det är oklart om/vilken funktion den kan ha haft primärt. Tvinningsbenet tyder på textilhantverk i området. Tvinningsben har använts vid påtning i syfte att framställa snoddar eller band (se Bolander 2013: 40 och där anförda referenser).

Fynden låg spridda i fyllningen.

Anmärkning -

(27)

Figur 13 Kamfragment från A631, LUHM 32527:2. Fragmentet är 35 mm högt. Foto: Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi.

Figur 14 Tvinningsben från A1276, LUHM 32527:3. Föremålet är 49 mm långt. Foto: Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi.

Figur 15 Dekorerad mynningsskärva från A1276, LUHM 32527:19. Skärvan är 48 mm hög. Foto: Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi.

(28)

Schakt 6

Schakt 6 innehöll rikligt med anläggningar i form av bl.a. två troliga grophus, gropar, rännor/diken samt stolphål (figur 17). Bland stolphålen kunde en treskeppig långhusläm- ning identifieras, hus 2 (figur 18). En grop, A2892, samt en ränna, A2903, grävdes ut.

De två troliga grophusen, A2787 och A5815, grävdes inte ut utan har klassificerats utifrån storlek och form. De har en area om ca 6,7 m2 respektive ca 7 m2. Djupet kon- trollerades med jordsond och uppgick till ca 15 cm i A5815. Rikligt med sten i A2787 gjorde att djupet inte kunde fastställas med säkerhet. A2787 har eldpåverkad sten samt sot/träkol inom den norra delen vilket tyder på en härdplats. Djurben samlades in från ytan av A2787. Bland dessa har nöt, häst, svin och får/get identifierats. Keramik samlades in från ytan av A5815 (från dess östra kant). Keramiken består av 3 skärvor med en vikt på 33 g. Keramiken utgörs av två dekorerade bukskärvor och en dekorerad mynnings-/bukskärva. Den senare har en tydligt inåtböjd profil med en avsats strax under mynningskanten. Därunder finns horisontella parallella breda linjer (figur 19). En av buksskärvorna har parallella, troligen horisontella breda linjer. Den andra bukskärvan har vågformade, sannolikt horisontella linjer. Keramiken utgörs av Östersjökeramik, AII, och dateras till sen vikingatid–tidig medeltid (Brorsson 2002). Samma datering

Figur 16 Sektioner. A1276 från norr;

A631 från norr/öster; A3783 från nordöst; A2328 från väster; A1612 från norr. Skala 1:20.

Figur 17 Schakt 6 med samtliga inmätta anläggningar. Omnämnda anläggningar är markerade med anläggningsnummer.

AU 2-schakt och anläggningar i grått.

1 m

A1612 A2328 A3783

A631 A1276

1 2

(29)

A2, Hus 2 i schakt 6

Typ Treskeppigt långhus (figur 18).

Orientering VSV–ÖNÖ

Yttre form -

Metod Identifierades vid schaktningen. Ytan mellan de båda östra bockparen har finrensats. Ytterligare stolphål har sökts åt öster. Samtliga stolphål grävdes ut till 50–100% med spade och fyllningarna genomsöktes med skärslev. Fynden handplockades. Samtliga stolphål undersöktes pga. att konstruktionslämningen bitvis var dåligt bevarad. Jordprover togs i de stolphål som bedömdes ha potential att innehålla förkolnat arkeobotaniskt material; övriga stolphål bedömdes vara för dåligt bevarade. Ett jordprov i varje bockpar togs med undantag av det andra bockparet från öster där båda stolphålen provtogs.

Takkonstruktion Åtta stolphål efter fyra bockpar. Stolphålen var generellt dåligt bevarade och mätte 0,20–0,36 m i diameter och hade djup på mellan 0,06 och 0,24 m.

I sektion var stolphålen skålformade. Fyllningarna bestod generellt av brun–

brungul humös eller svagt humös silt, i flera fall med inslag av sot/träkols- fragment.

Väggkonstruktion -

Ingång -

Längd Minst 13 m. Ej säkert avgränsat åt väster eller öster.

Bredd -

Bockbredd (m), fr. V 1,8–1,9–1,7–1,5 Spannlängd (m), fr. V 3,6–3,2–6,5

Golvyta -

Övriga anläggningar -

Provinnehåll PM5563 i A2664: skalkorn, cf. tistel, hassel.

PM5562 i A2778: tall.

PM5560 i A2739: lin, ek.

PM5561 i A2755: skalkorn.

PM5559 i A2865: vicker.

Fynd Djurben: får/get påträffades i A2739. Fiskben, troligen sill (ej bedömt av osteolog), påträffades vid arkeobotanisk analys av jordprovet från A2755 (se bilaga 4).

Slagg: 2 st/1 g. Påträffades i A2739. Mycket lätt slagg, dock ej närmare bedömd (se även bilaga 4).

Datering Skalkorn från A2755, PM5561 ¹⁴C-daterades till sen vikingatid–tidig medeltid, 970–1150 AD, kal. 2σ.

Tolkning Ett större rum kan urskiljas i husets östra del (förutsatt att avgränsningen är korrekt österut). Den arkeobotaniska analysen visar att huset fungerat som bostad med köksfunktion. En härd har sannolikt legat nära bockparet A2739/

A2755.

Anmärkning Ytan över husets västra del (de båda västra bockparen) var stenigt. Ett AU 2-schakt har delvis medfört sämre bevaringsförhållande i området för det västligaste bockparets norra stolphål.

Figur 18 A2, Hus 2. Skala 1:200.

kan ges keramik som samlades in från ytan på A2838. 3 skärvor med en vikt på 42 g samlades in. En mynningsskärva, inåtböjd, har dekor i form av horisontellt placerade vågformade linjer samt därunder horisontella parallella linjer.

(30)

Figur 19 Mynningsskärva från grophus A5815, LUHM 32527:11. Skärvan är 46 mm hög. Foto: Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi.

Form I plan: rund.

I sektion: svagt skålformad (figur 20).

Fyllning Grå kompakt siltig sand med enstaka stenar.

Metod Gropen grävdes ut med skärslev och fynden handplockades. Jordprov togs inte.

Fynd Djurben: nöt, svin, får/get, obestämt däggdjur.

Keramik: 1 st/6 g. Sekundärbränd bukskärva.

Tolkning Grop med okänd funktion.

Anmärkning -

A2903, dike/ränna i schakt 6

Form I plan: oregelbunden bredd.

I sektion: skålformad med en mindre avsats i söder (figur 20).

Storlek 8,2 m lång (ej avgränsad), 0,85 m bred; 0,12 m djup.

Fyllning Grå siltig sand.

Metod Ett mindre parti grävdes ut i syfte att se om det fanns stolp- eller störhål i botten av diket (figur 20). Den grävdes ut med skärslev. Jordprov togs inte.

Fynd -

Datering Oklar datering men tolkas preliminärt i tid höra samman med bebyggelse- lämningarna från sen vikingatid–tidig medeltid som karakteriserar ytan i övrigt.

Tolkning Dike eller väggränna. Stolp- eller störhål påträffades inte i den del som undersöktes.

Anmärkning Skall eventuellt förstås i samband med övriga diken i schaktet, A3008 och A2704 m.fl.

(31)

Schakt 7

Schakt 7 innehöll rikligt med framför allt stolphål (figur 21). Vid schaktningen uppfattades två parallella rader med bitvis dubbla stolprader ingå i en NV–SO långhuskon- struktion. Vid undersökning kunde det konstateras att någon tydlig sådan huskon- struktion inte kunde urskiljas. De få stolphål som undersöktes i dessa rader var mycket grunda. Sannolikt döljer sig någon form av konstruktion i detta stråk med stolphål men det kunde inte redas ut vid förundersökningen.

Figur 20 Gropen A2892 samt rännan A2903 (nederst) efter undersökning.

Från sydost. Foto: Therese Ohlsson, Sydsvensk Arkeologi.

Figur 21 Schakt 7 med samtliga inmätta anläggningar. Omnämnda anläggningar är markerade med anläggningsnummer.

(32)

Figur 22 A3, Hus 3. Skala 1:200.

A3, Hus 3 i schakt 7

Typ Treskeppigt långhus (figur 22).

Orientering V–Ö

Yttre form -

Metod Identifierades i samband med utgrävningsarbetet. Ytorna mellan och i för- längningarna av de identifierade stolphålen i den takbärande konstruktionen har finrensats. Samtliga stolphål efter den takbärande konstruktionen grävdes ut till 50–100% med spade eller skärslev och fyllningarna genomsöktes med skärslev. Ett väggstolphål grävdes ut till 50% med spade. Fynden handplockades.

Jordprover togs i samtliga stolphål efter den takbärande konstruktionen.

Takkonstruktion Fyra stolphål efter tre bockpar varav endast ett komplett (övriga utanför schaktet). Stolphålen var generellt välbevarade och mätte 0,40–0,50 m i diameter och hade djup på mellan 0,15 och 0,33 m. I sektion var stolphålen i huvudsak skålformade; ett stolphål hade mer raka sidor och en ojämn botten.

Fyllningarna bestod generellt av ljusbrun, svagt humös siltig lera med inslag av träkolsfragment.

Väggkonstruktion Vägglämningarna var generellt dåligt bevarade. Tolkningen på figur 22 får ses som preliminär då det finns ett större antal stolphål tillhörande annan/andra kontexter i området. Tre av stolphålen i den norra väggen framkom vid AU 2 men återfanns inte vid förundersökningen. Det undersökta väggstolphålet mätte 0,2 m i diameter och var 0,10 m djupt. Fyllningen bestod av ljusbrun, svagt humös siltig lera.

Ingång -

Längd Minst 14 m. Ej säkert avgränsat åt väster eller öster.

Bredd 6,7 m.

Bockbredd (m), fr. V X–2,0–X Spannlängd (m), fr. V 8,4–6,2

Golvyta -

Övriga anläggningar -

Provinnehåll PM5773 i A3172: -

PM5771 i A3515: recenta fröer av svinmålla, jordrök, pilört m.fl.

PM5772 i A3683: träkol.

PM5774 i A3634: tall, ek, hassel.

Fynd Djurben: svin, får/get, obestämt däggdjur påträffades i A3172.

Keramik: 1 st/36 g. Mynning/hals/buksskärva med dekor i form av snedställda intryck på skuldran samt horisontella, parallella linjer på buken (figur 23).

Mynningen är inåtböjd. Påträffades i A3515.

Datering Keramiken utgörs av Östersjökeramik, AII, och dateras till sen vikingatid–tidig medeltid (Brorsson 2002). Huset ¹⁴C-daterades inte pga. den något osäkra tolkningen av konstruktionen. Från A3634 finns träkol från hassel lämpligt för eventuell framtida datering.

Tolkning Tolkningen av huset får ses som preliminär. Rikligt med stolphål i schaktet gör i kombination med schaktets begränsning att tolkningen behöver bekräftas närmare vid en eventuell vidare undersökning. Den arkebotaniska analysen visar endast på träkol. Någon närmare tolkning av husets inre struktur kan inte göras i detta skede.

Anmärkning Flera stolphål i området som helhet är dåligt bevarade och kräver försiktig schaktning.

(33)

Undersökningen visade istället att det finns lämningar efter ett väst–östligt treskeppigt långhus i området, hus 3, som inte bör/kan vara samtida med den förmodade konstruktionslämningen ovan (figur 22). Delar av vägglinjer har konstaterats men de är dåligt bevarade. Det framgår inte minst av att de stolphål som framkom vid AU 2, och som tolkats tillhöra hus 3, inte återfanns vid förundersökningen. Flera stolphål grävdes ut inom området som helhet innan hus 3 kunde identifieras. Utöver huset grävdes en grop ut, A3783.

Schakt 8 och 14

Schakt 8 och 14 innehöll stolphål och gropar vilket tydligt indikerar att fornlämnings- området inte är avgränsat inom förundersökningsområdena (figur 10 och 24). A5484 utgörs av en stenfylld grop. Här påträffades en liten skärva förhistorisk keramik i ytan vid schaktningstillfället.

Figur 23 Mynningsskärva från A3515 i hus 3, LUHM 32527:12. Skärvan är 42 mm hög. Foto: Kristian Brink, Sydsvensk Arkeologi.

A3783, kokgrop i schakt 7

Form I plan: svagt oval.

I sektion: skålformad (figur 16).

Fyllning Gråbrun humös siltig lera med inslag av träkolsfragment. Rikligt med eld- påverkad sten vilka generellt var små (mindre än knytnävsstorlek).

Metod Norra halvan av anläggningen grävdes ut med skärslev och fynden handplockades. Jordprov togs inte.

Fynd Keramik: 1 st/4 g. Odefinierad kärldel.

Flinta: 2 st/8 g. Avslag.

Datering -

Tolkning Anläggningen tolkas som en kokgrop utifrån förekomsten av eldpåverkad sten. Fynden låg spridda i fyllningen.

Anmärkning En i plan liknande anläggning låg direkt åt sydväst.

(34)

Metalldetekteringsområdet

Område 964 och 2083

Metalldetekteringen genomfördes i syfte att avgöra om det fanns fler silverföremål än de två som påträffades vid AU 2 i området. Detekteringen var en del i arbetet med att avgöra i vilken kontext de två AU 2-silverföremålen kan ha ingått. Schaktningen i området, schakt 9, utgjorde en annan del i detta arbete (se nedan).

Metalldetekteringsområdet, Område 964, sattes ut med de två AU 2-föremålen som centrum (figur 25). Områdets storlek uppskattades som rimligt i förhållande till den tid för metalldetektering som fanns tillgänglig. Detekteringen genomfördes i två

Figur 24 Schakt 8 (vänster) och schakt 14 med samtliga inmätta anläggningar.

(35)

steg vilket beskrivs i bilaga 1. Fynden redovisas i bilaga 2. Fyndenhetsnummer FM 2100 och uppåt i bilaga 2 är de fynd som påträffades efter att halva matjordstäcket schaktades bort, Område 2083.

Förutom ett antal fynd som inte kan åldersbedömas, och fynd från nyare tid, framkom flera föremål som är kopplade till sen vikingatid–tidig medeltid (VT _TMT i figur 25). Dessa utgörs av fyndenhet FM 946, 947, 952, 955, 960, 2099 och 2115 i bilaga 2. Till dessa skall också fyndenhet FM 211 och 1412 från AU 2 läggas (Grehn 2014b).

Den numismatiska analysen visar att mynten – fyndenhet FM 952, 955, 960 och 1412 (AU 2) – kan tillföras 1000-talets andra hälft. Det passar även in på det lilla drak- huvudet, fyndenhet 947 och fågeln, fyndenhet 2099 (se bilaga 2 inklusive figurerna

Figur 25 Metalldetekteringsområdet 964 samt metalldetekteringsområdet 2083, det senare efter skiktschaktning där halva matjordstäcket schaktades bort (blå linjer). Detektering gjordes i viss mån även öster om detekterings- områdena, dock inte längre ut än vad fynden visar.

(36)

samt bilaga 3). Till detta kommer ett möjligt folkvandringstida fynd, fyndenhet 2211 i bilaga 2 (det sydostligaste fyndet inom Område 2083 i figur 25).

Den efterföljande schaktningen där halva matjordstäcket togs bort, Område 2083, utgick från koncentrationen av silverföremål. Efter detektering uppfattades silver- föremålen ligga i ett stråk i den mycket svaga sluttningen i området. Schakt 9 placerades något ”uppdraget” i förhållande till silverföremålens placering. Det gjordes med tanke på den erosion/plöjningseffekt som den svaga sluttningen bedömdes ha medfört.

Schaktningen visade att det legat ett stort hus här, hus 1. Huset beskrivs nedan under schakt 9. Silverföremålen skall sannolikt kopplas till husets invånare. Detekteringen av anläggningarna i schakt 9 gav inga ytterligare utslag. Exakt var/hur föremålen för- varats i eller i anslutning till huset kan därför inte avgöras.

Fynd nummer 1 – kopparyxan av Piletyp

Vid metalldetekteringen påträffades även en senneolitisk kopparyxa (figur 25 och 26).

Den låg i matjorden i den sydvästra delen av detekteringsområdet. Utifrån topografin och lämningarna i schakt 9 och 10 är det tydligt att den legat i kanten/en bit ut i den våtmarkssänka som legat här tidigare. När dikena i historisk tid grävts runt denna sänka (se schakt 9 och 10 samt schakt 2, 11, 12 och 13 nedan) har den sannolikt grävts upp och genom detta hamnat i matjorden. Ytterligare indikationer på föremål från

Figur 26 Metallyxan av Piletyp. LUHM 32527:1, innan konservering. Foto: Kris- tian Brink, Sydsvensk Arkeologi.

(37)

senneolitisk tid framkom inte vid detekteringen. Det kan dock inte uteslutas att fler finns på större djup.

Yxan är en s.k. kantyxa i koppar. Den är 115 mm lång och 48 mm bred över eggen.

Kanthöjden är som högst ca 2–2,5 mm (centralt på yxkroppen). Den är 11 mm tjock (exklusive kanterna). Nacken är rundad. Smalsidorna är lätt konvexa. Eggen är lätt konvex och uppvisar bruksskador. Dekor kan inte urskiljas men ytan är till stora delar hårt sliten. Dock är så pass mycket bevarat att dekor borde ha kunnat urskiljas om det funnits.

Yxan är av s.k. Piletyp enligt svensk terminologi (t.ex. Larsson 1986:45ff, Fig. 22a;

Karsten 1994:89). Typen är uppkallad efter föremål i det s.k. Pilefyndet från Tygelsjö socken omkring en halv mil nordväst om Eskilstorp (Oldeberg 1974:125, nr.832).

Helle Vandkildes omfattande genomgång av senneolitiska kopparföremål typin- delar och daterar bl.a. den här typen av yxor (Vandkilde 1996). Dateringen har gjorts genom en studie av depåfynd från Sydskandinavien och norra Tyskland. Kopparyxan från Eskilstorp hör enligt Vandkildes indelning hemma i ”Class A: Primitive Low- Flanged Axes” och därunder i ”Type A3. Parallelsided-curved Flanged Axe of Galle- mose Type” (Vandkilde 1996:66ff, 74ff). Class A hör hemma i den s.k. ”LNII Hoard Group”, dvs. senneolitikum II, 1950–1700 BC (Vandkilde 1996: 140, 147ff). Yxor av den här typen är tillverkade i Sydskandinavien och har använts både som bruksföremål och för att visas upp i sociala sammanhang (Vandkilde 1996:67, 74ff).

Schakt 9 och 10

Schakt 9 togs upp i syfte att om möjligt avgöra till vilken kontext silverföremålen från metalldetekteringen hörde (se ovan). Det smalare sökschaktet västerut i schakt 9 samt schakt 10 togs upp i syfte att försöka se om det fanns våtmarkslager och/eller brunnar i den tidigare våtmarkssänkan.

Matjordstäcket i schakten var relativt normalt, ca 0,35–0,45 m tjockt. Tjockare med jord fanns över dikestråken. Underlaget bestod generellt av siltig moränlera.

Schakt 9 placerades i sydvästsluttningen ned från det höjdparti där schakt 1 m.fl.

togs upp. Topografin låter ana en svag platå där schaktet lades. Hus 1 som framkom i schakt 9 har legat på denna platå, något neddraget ifrån övrig bebyggelse på höjden.

Åt väster, direkt väster om gaveln på hus 1, tar en tidigare våtmarkssänka vid, tydligt markerat genom det stråk med diken från historisk tid som löper längs kanten på den. Detta ses bl.a. i schakt 9 och i schakt 10 (se även schakt 2, 11, 12 och 13 nedan).

Dikena verkar kunna relateras till en yttre markering av det tidigare våtmarksområde som på kartor från 1700-talet är markerat som ängsmark (figur 5 och 36 i avsnitt Fornlämningens karaktär och utbredning).

Schakt 9

Schakt 9 innehöll främst stolphål kopplade till hus 1 (figur 27). Det fanns även ett antal gropar i området. A2328 (se beskrivning nedan) och A2339 var mycket lika i ytan och utifrån undersökningen av A2328 bedöms även A2339 som en förrådsgrop.

I övrigt fanns det ett antal gropar varav en undersöktes, A1306. Ett dike, A3852, tol- kades efter framschaktningen vara en del av lagret/dikesbältet från historisk tid kring den tidigare våtmarken men det kan inte uteslutas att diket skall relateras till någon form av gränsdragning i anslutning till hus 1. Ytan söder om hus 1 var i det närmaste tom på anläggningar.

I sökschaktet västerut framkom en grop eller möjligen en brunn, A3916, med djurben i ytan (häst har identifierats). Inga bevarade våtmarkslager fanns. Här mättes även ett kulturlager in, A3869, men det är möjligt att detta till stor del består av dikena från historisk tid. I sökschaktet västerut schaktades lagret ned i botten och ett par diken mätts in (figur 27). Tjockleken på lagret uppgick till ca två decimeter och det var relativt stenigt och innehöll enstaka djurben.