6. Diskussion och kritisk reflektion
6.1 Metod
Vi fick genom vår metod syn på de situationer som vi ville studera. Genom
videoobservationerna kunde vi följa barnens samspel på nära håll och vi kunde i efterhand gå tillbaka i materialet om vi kände att något var oklart.
I intervjun med pedagogen fick vi fram de tankar hon hade kring sin påverkan på barns samspel, sociala initiativ och lärande. Pedagogen kunde se ytterligare saker i barnens samspel eftersom hon känner till barnens bakgrund. Dessa saker upptäckte inte vi då vi inte har samma djupa kunskap om barnens bakgrund. Efter intervjun delgav vi pedagogen våra tankar kring hur vi såg på samspelet utifrån vår utbildning och våra erfarenheter.
Då vi i vår metod har använt oss av arrangerade situationer så blev det inte någon helt naturlig situation vare sig för barnen eller för pedagogen. Detta gör att vi måste beakta att resultatet av det material vi fått in bara gäller för just dessa arrangerade situationer och denna
undersökning.
6.2 Genomförande
I vårt genomförande av undersökningen fanns det många saker som vi såhär i efterhand känner att vi kunnat göra annorlunda. Till exempel kände vi att vi i observationerna var ett störande moment för barngruppen och att vår närvaro gjorde hela situationen lite konstlad. För att undvika detta hade det varit bättre om kameran varit dold och vi hade kunnat övervaka samspelet från ett annat rum. Eftersom vi under observation A inte ville lämna barnen
ensamma i rummet utan vuxen tillsyn, kände vi att vi inte kunde lösa det på annat sätt än att själva vara med i rummet.
Vi var sedan tidigare bekanta med förskolan och urvalsgruppen, vilket kan ha både för- och nackdelar. Då barnen i urvalsgruppen träffat oss tidigare kände de en trygghet i vår närhet,
47
vilket gjorde att de inte var blyga inför oss då vi var med i rummet vid observationstillfället, detta var en klar fördel. Samtidigt var det också en nackdel, eftersom barnen då vände sig till oss under vissa observationer där de sökte hjälp vid olika konflikter. Barnen är vana vid att de vuxna oftast är deltagande och att de ger respons på barnens signaler, vilket vi inte gjorde i någon större utsträckning i dessa observationer. Detta såg vi tydligt, framför allt då vi gjorde observation A och var de enda vuxna närvarande i rummet. Barnen vände sig till oss för att få hjälp vid konflikter och problem som emellanåt uppstod i samspelet. Det vi gjorde vid dessa tillfällen var att enbart be barnen att försöka lösa konflikterna och problemen på egen hand, vilket vi som blivande pedagoger upplevde som förtroendemissbruk och som att vi svek barnen. Genom att inte ge dem den hjälp och det stöd de borde ha fått av oss, kändes det som att vi lämnade barnen ”i sticket”.
Barnen är vana vid att pedagogerna finns närvarande vid deras aktiviteter, både som aktiva och som passiva. På grund av detta trodde vi inte att barnen i observation B skulle bli så hämmade, som de faktiskt blev, av att pedagogen satt med vid bordet men var passiv, att pedagogen var närvarande utan att vara speciellt aktiv
6.3 Urvalsgruppen
Vi känner så här i efterhand att urvalsgruppen inte var tillräckligt stor. Möjligen kunde vi gjort undersökningen i två olika barngrupper och med olika pedagoger för att sedan jämföra resultaten. Men då examensarbetet är under en 15 hp kurs hade denna undersökning blivit alltför omfattande att genomföra.
Under arbetet med att samla in vårt empiriska material stötte vi på en del problem. För att kunna göra våra videoobservationer krävdes föräldrarnas samtycke. Därför skickade vi ut brev till föräldrarna, där vi förklarade vårt syfte med arbetet och vad vi skulle undersöka. Vi fick endast in åtta godkännanden. Några föräldrar tackade nej, andra svarade inte på brevet. Någon anledning till varför vissa tackade nej eller valde att inte svara på brevet, vet vi inte. Vi känner inte heller att vi har någon rätt att ifrågasätta föräldrarnas beslut. Det är viktigt att respektera varje individ och dennes känslor och deltagandet ska ske frivilligt
48
vi redan från början hade en väldigt begränsad urvalsgrupp. När sedan barn på avdelningen uteblev, på grund av sjukdom, hade vi inte möjlighet att ha en konstant grupp genom alla observationer, vilket från början var vår tanke. Vissa barn har heller inte velat medverka i samtliga observationer, vilket var en förutsättning för att kunna ha dem med i dessa.
Då urvalsgruppen inte var konstant genom hela undersökningen, funderade vi på hur detta kunde påverka barnens samspel i de olika observationerna. Vi tyckte oss se att olika barn tog olika roller beroende på hur gruppen var sammansatt. Vi såg att vissa barn vågade ta större plats i gruppen, då något barn som tidigare tagit på sig ledarrollen, inte medverkade i observationen. Vi tror även att vårt resultat kan ha påverkats av att barnen i de olika observationerna kommit olika långt i sin sociala och kommunikativa utveckling, samt att ålder och personlighet till viss del också spelat in. Eftersom det i varje barngrupp finns lika många personligheter som det finns barn, anser vi att vår undersökning med den aktuella urvalsgruppen inte är generell för hur det ser ut i barngrupper på andra förskolor. Trots detta tror vi att det säkert kan finnas likheter mellan vår urvalsgrupp och andra barngrupper.
Vi har även funderat kring vårt val av material. Då många av de, till observationerna, tänkta barnen var sjuka fick vi komplettera urvalsgruppen med yngre barn som inte var tillräckligt bekanta med spelet vi använde oss av i observationerna. Trots att de yngre barnen inte var förtroliga med spelet och dess regler, tror vi ändå att de fick ut något av situationen. De fick social träning i samspelet med de andra barnen även om de inte kunde använda själva
materialet på rätt sätt. Det optimala hade dock varit om vi hade använt oss av ett material som passade alla åldrar.
6.4 Empiriskt material
Trots de ovan nämnda problem som uppstått på vägen känner vi ändå att vi fått fram ett empiriskt material som varit fullt möjligt att analysera. Vi har trots det begränsade materialet kunnat dra vissa slutsatser, viktigt är att vara medveten om att dessa slutsatser enbart gäller för just denna undersökning och inte är tillförlitliga i andra sammanhang. Vi känner att vi genom vår undersökning har fått in material som gör det möjligt för oss att diskutera våra
49
problemformuleringar/frågeställningar kring om/hur pedagogers närvaro/frånvaro och grad av deltagande påverkar socialt initiativ och lärande i förskolebarns samspel.
På våra intervjufrågor till pedagogen fick vi inte de utförliga svar vi hade hoppats på. Trots detta fick vi ta del av många av de tankar pedagogen sade sig ha kring sin påverkan på barns samspel och vi har använt oss av dessa tankar som komplettering till våra egna analyser. Vi fick även insyn i hur pedagogen uppfattar sin vardag på förskolan, med tidsbrist och allt för många ”måsten”.
50
7. Slutord
Under undersökningens gång har nya funderingar dykt upp, vi hade till exempel tidigare uppfattningen att så gott som all pedagogisk närvaro i barngruppen var positiv, men förstår nu vikten av att barnen får tid till att själva öva och experimentera sig fram till olika lösningar i samspelet. Vi har också sett att pedagogers närvaro kan vara hämmande och att man som pedagog måste vara medveten om detta när man är närvarande i barngruppen.
Vi har också genom detta examensarbete fått en djupare förståelse kring vikten av att man som pedagog har ett förhållningssätt, till barngruppen och till enskilda individer, som ger det stöd och den uppmuntran som barnen behöver i samspelet. Vi har även börjat fundera mer aktivt på hur vi själva förhåller oss till och bemöter barnen ute i verksamheterna. Genom våra observationer har vi också sett hur en aktivt deltagande pedagog, kan få barnen att bli mer engagerade och i större utsträckning använda sina sociala och kommunikativa förmågor.
Vi tycker det har varit spännande och lärorikt att genom detta examensarbete fått tillfälle att undersöka vilken påverkan pedagogens förhållningssätt och grad av deltagande kan ha på samspelet i en barngrupp. Vi har nu fått en tydligare bild av hur vi själva ska agera i vårt arbete som pedagoger i förskolan för att på bästa sätt hjälpa och underlätta för barnen i deras lärande och sociala utveckling.
51
Referenser
Litteratur
Berg, Lars-Erik (1992). Den lekande människan. Lund: Studentlitteratur. Bergeling, Ann-Sofie (2001). Du och jag, Fröken! Linköping: Institutionen för beteendevetenskap, Linköpings universitet.
Bergem, Trygve (2000). Läraren i etikens motljus. Lund: Studentlitteratur. Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001) Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Jerlang Espen, (1999). Beteendepsykologisk teori, i Jerlang, Espens. (red.) Utvecklingspsykologiska teorier. Stockholm: Liber.
Jerlang, Espen, (1999). Jean Piagets teori om intelligensen, i Espen Jerlangs, (red.) Utvecklingspsykologiska teorier. Stockholm: Liber.
Jerlang Espen & Ringsted, Susanne, (1999). Den kulturhistoriska skolan: Vygotskij, Leontjev, Elkonin , i Jerlang, Espens. (red.) Utvecklingspsykologiska teorier. Stockholm: Liber. Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1987). Lek för livet. Stockholm: HLS förlag.
Lillemyr, Ole Fredrik, (1990). Lek på allvar – teorier om lek under förskoleåldern. Lund: Studentlitteratur.
Lillemyr, Ole Fredrik, (1999). Lek- upplevelse- lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.
Maltén, Arne, (2003). Att undervisa – en mångfasetterad utmaning. Lund: Studentlitteratur. Månsson, Annika, (2000). Möten som formar. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola. Patel, Runa & Davidson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder - Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Sträng, Monika & Persson, Siv (2003). Små barns stigar i omvärlden. Lund: Studentlitteratur. Tullgren, Charlotte (2004). Den välreglerade friheten. Att konstruera det lekande barnet.
Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Utbildningsdepartementet (1998) Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket/Fritzes.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
52
Bilaga 1
Hej Föräldrar!
Vi är två förskollärarstudenter som just nu läser vår sista termin på Lärarutbildningen i Malmö. Under denna termin skriver vi på vår c-uppsats, som senare efter godkännande kommer att ge oss vår förskollärarbehörighet. Denna uppsats ska vara undersökande och forskande. Det vi kommer att titta på är barns samspel i grupp, och om/hur detta samspel förändras beroende på om det finns en vuxen närvarande i leken eller inte. Uppsatsen som helhet kommer att arkiveras på Lärarutbildningen och vara offentlig.Viktigt att påpeka är att vi inte kommer att nämna något barn vid namn i uppsatsen, och vi kommer inte heller beskriva vilken förskola eller kommun det rör sig om!
Till undersökningen behöver vi 4-5 lekande barn att observera på förskolan. För att lättas få syn på vad som sker i leken skulle vi vilja använda videokamera i vår observation.
Observationsmaterialet kommer endast att ses av oss två studenter (som underlag för vår undersökning)!
Men för att detta ska kunna genomföras behöver vi Ert tillstånd.
Har ni några frågor eller funderingar får ni gärna kontakta oss.
Med Vänliga Hälsningar
Caroline Pärsson Tel: XXXXXXXX & Maria Jönsson Tel: XXXXXXXX
Mitt barn: __________________________får vara med i undersökningen. Mitt barn: __________________________ får INTE vara med i undersökningen.
53
Bilaga 2
Observation A
I denna observation samspelar barnen: Stina 2:9 år, Kalle 3:1 år, Lisa 3:2 år och Fredrik 2:2 år, ensamma i rummet utan pedagog närvarande.
Vi placerade de fyra barnen vid ett bord och gav dem Ballongspelet utan att ge dem några instruktioner alls. Barnen börjar med att plocka upp alla delar i spelet.
Barnen tar vars en spelbricka. Stina som sitter närmast spelet samlar på sig alla markeringsbrickor.1
Lisa som sitter längst ifrån spelet säger: - Jag fick ingen!
Stina sitter med alla markeringsbrickor och Kalle säger: - Man får inte ha allihopa! 2 Stina lägger tillbaks markeringsbrickorna och säger: - De ska ligga här i (lägger dem i kartongen).
Alla barnen börjar samla på sig markeringsbrickor igen. Kalle tar alla utom tre stycken som flickorna delar på, han stoppar dessa i fickan och har dem där under hela observationen.3 Under tiden har Fredrik suttit och tittat på utan att delta, först nu tar han tärningen ur kartongen.4
Stina säger: - Jag fick ingen, han har alla (pekar på Kalle). Jag vill också ha. Kalle säger: - Nähä, det får du inte!
Lisa tar upp bruksanvisningen och tittar på bilderna och säger till Stina: – Denna har du (pekar på en spelbricka i bruksanvisningen).7
Stina säger: -Nä, jag har den gröna.
Fredrik tappar tärningen och klättrar ner på golvet. Lisa säger till Stina: - Du får inte ta mina.
Kalle säger: - Jag har allihopa!
Fredrik klättrar upp på stolen igen. Kalle tar kartongen och alla markeringsbrickor och klättrar ner under bordet. Fredrik tappar sin spelbricka och tar istället bruksanvisningen från Lisa. Lisa tar tillbaks den. Fredrik tröttnar och klättrar ner på golvet till Kalle.
Fredrik sätter sig ner på golvet hos Kalle, Kalle skriker: - Nääää!5 Stina säger: - Han får också vara där.
Kalle säger: - Nähä!
Stina säger: - Jo för han är snäll. Fredrik går ut ur rummet.
54 Kalle ger kartongen till Stina
Lisa pekar på kaniner i bruksanvisningen och säger: - Kaninerna är där.7 Stina säger: - Jag har sett!
Kalle sätter sig vid bordet igen och tar kartongen igen. Lisa och Stina tittar i bruksanvisningen tillsammans.
Stina börjar plocka undan spelet. Kalle plocka upp det ur kartongen igen och klättrar omkring på stolarna. Flickorna hjälps åt att plocka undan spelet igen. Kalle gör upprepade ”pruttljud” med munnen och tittar på flickorna för att se hur de reagerar, vilket de inte gör.
Lisa tar upp en pappersbit ur fickan och Stina säger: - Har din mamma köpt den? Lisa säger: - Ja, till mig
Stina säger: - Är det din? Lisa säger: - Ja!
Stina ser att de har glömt att lägga ner en bricka i kartongen, säger: - Vi får ha den också i där. Lisa säger: - Ja.
Lisa säger åt Kalle: - Lägg i dem här (pekar på markeringsbrickorna han har lagt ifrån sig på bordet).6, 8
Kalle säger: -Nähä! Lisa säger: - Joho!
Kalle säger: - Nähä, för jag ska ta hem dem! Stina säger: – Jag ska säga till fröken!
Kalle lämnar bordet och säger: - Jag har dem i min ficka.
55
Bilaga 3
Observation B
I observationen sitter pedagogen med barnen vid bordet, hon förhåller sig deltagande men förhåller sig passiv, det vill säga hon håller sig så neutral som möjligt och pratar enbart med barnen på deras initiativ. När hon väl blir tilltalad ger hon endast korta svar. De barn som samspelar i denna situation är: Sara 3:8 år, Lisa 3:2 år, Sofia 3:8 år samt pedagogen Ulla.
Vi placerade de tre barnen och pedagogen vid ett bord, vi gav dem sedan ballongspelet utan att ge dem några instruktioner.
Barnen började direkt plocka upp spelet ur kartongen och tog vars en spelbricka.1
Sofia tar markeringsbrickor ut kartongen och lägger på sin spelbricka utan att slå någon tärning.
Sara börjar använda tärningen direkt och när hon slagit tärningen ger hon den till Lisa som sitter till vänster om henne.2 Sofia tar tärningen när Lisa lagt den ifrån sig och slår sedan, hon tar en ballong och lägger på sin spelbricka.
Sara tar tärningen och slår, innan hon hunnit bli färdig säger Lisa: - Det är jag tur!3 Hon tar sedan tärningen och slår med denna flera gånger.
När Sofia tar den ifrån Lisa säger hon: - Nä, det är jag tur! Sofia ger tillbaks tärningen.
När Lisa anser att hon är färdig med tärningen så ger hon den till Sofia igen, Sofia vet inte om hon ska ta den eller låta den ligga på bordet. Sofia slår till slut, också hon slår flera gånger. Till slut säger hon: - Ja en gul har jag!
Sara väntar tills hon ser att Sofia lagt på den gula markeringsbrickan på spelbrickan, sedan tar hon tärningen.
Sofia tömmer sin spelbricka som nu blivit fylld i kartongen. Sara frågar: - Ska du göra det igen?
Sofia svarar: - Ja, jag ska ha denna istället. Sofia tar en annan spelbricka.
Barnen ser att det ligger fler markeringsbrickor under den spelbricka som Sofia lyft på, alla barnen börjar ta markeringsbrickor utan att slå tärningen.4 Sofia och Sara lägger dem på sina spelbrickor medan Lisa samlar dem i handen.
56
När markeringsbrickorna är slut i kartongen säger Sofia till pedagogen: - Nu har jag inga fler och Lisa har jättemånga.
Pedagogen säger: - Jaha…. Barnen tittar på pedagogen.
Sofia frågar Lisa: - Kan jag få en? Lisa svarar: - Nä!
Sofia tittar på pedagogen och säger till Lisa: - Du, du ser väl att jag inte har några där!5 Sofia får en markeringsbricka av Lisa.
Sofia frågar: - Får jag en till där, en blå? Lisa ger henne en blå.
Sofia tömmer sin bricka i kartongen.6
Sara fortsätter slå med tärningen utan att ta några markeringsbrickor.
Sara säger efter att ha slagit med tärningen: - Jag behöver en sån (pekar på en gul ballong på sin spelbricka).
Lisa ger henne en gul markeringsbricka av dem hon har haft i handen under spelets gång. Lisa & Sara fortsätter spela, Sara slår tärningen och Lisa ger henne de brickor hon behöver utifrån vad tärningen visar.
57
Bilaga 4
Observation C
Denna observation är en fortsättning på observation B, men pedagogen gå här in och förhåller sig aktiv och deltagande på barnens initiativ. Pedagogen får här ge variationer på aktiviteten och ge förslag på olika lösningar vid problem och konflikter. I denna observation deltar pedagogen i ballongspelet med en egen spelbricka. I observationen deltar följande barn: Sara 3:8 år, Lisa 3:2 år, Sofia 3:8 år och pedagogen Ulla.
Pedagogen frågar: - Får jag vara med och spela? Sara nickar och ger henne en spelbricka.
Lisa säger: - Jag vill kunden, där ska vara kunden som jag gör.1
Pedagogen frågar:- Kunden, ska där vara en kund när man spelar spel? Lisa nickar.
Pedagogen frågar: - Är det inte på mammas jobb som där finns kunder i affären, kan det vara när man spelar spel också?
Lisa nickar.
Pedagogen säger: – Kan vi inte lägga alla brickorna på bordet istället? Du får lägga dina också Lisa, allihopa!
Lisa lägger undan markeringsbrickor vid sidan.
Pedagogen tillrättavisar: - Nä, Lisa ska inte spara, lägg ut allihopa! Sara hjälper Lisa att lägga rätt alla brickorna.
Pedagogen frågar: - Vem slår med tärningen? Sara ger tärningen till Lisa och säger: - Lisa börjar. Lisa slår med tärningen.
Sara säger: - Du fick en gul.2, 6
Pedagogen säger: - Ja, då kan du ta en gul.
Sara som står på tur tar tärningen men tappar den på golvet hon tar upp den från golvet och säger: - Den blev det.
Pedagogen frågar: - Vilken är det då?
Sara säger: - Den som du har (pekar på pedagogens spelbricka). Sara tar en blå markeringsbricka och lägger på sin spelbricka. Pedagogen slår med tärningen och säger: - Jag fick också en blå! Sara säger: - Japp!
58
Pedagogen ger tärningen till Sofia som först nu vill vara med i spelet igen.3 Sofia tar bort händerna från munnen, ler och slår med tärningen
Sofia säger: - Jag fick också en blå.
Sofia tar en blå markeringsbricka och lägger på sin spelbricka. Hon ger sedan tillbaks tärningen till pedagogen trots att det är Lisa som står på tur.
Pedagogen säger: - Nä, det är Lisas tur.
Sofia ger tärningen till Lisa som slår tärningen och tittar på sin bricka och säger: - Nä. Lisa slår tärningen igen, tittar på brickan och säger: - Ja, den har jag!
Lisa lägger en orange markeringsbricka på sin spelbricka.
Sara säger till pedagogen: - Du har en (pekar på en orange ballong på pedagogens spelbricka), och jag har en (pekar på sin egen spelbricka).
Lisa säger: - Färdig.
Lisa visar att hela hennes spelbricka är fylld.
Sara tar tärningen och slår, Sara känner inte igen färgen på tärningen. 5Hon tittar på pedagogen efter hjälp.
Pedagogen säger: - Orange. Sara säger efter: - Orange. Hon tar en markeringsbricka.
Pedagogen slår tärningen, tar en markeringsbricka och ger sedan tärningen till Sofia. Sofia slår tärningen och säger jag fick en sån.
Pedagogen frågar: - Vilken färg är det? Sofia svarar: - Vit
Hon lägger en vit markeringsbricka ovanpå en annan vit markeringsbricka på sin spelbricka.