Observation D

I denna observation fanns pedagogen med i rummet och deltog aktivt i barnens samspel med avsikten att påverka barnens sociala initiativ och lärande. Hon fick instruktionerna att vara den styrande i samspelet och att hon skulle visa på de regler som spelet bygger på samt aktivt benämna de olika färgerna som finns med i spelet. I observationen deltog: Sara 3:8 år, Stina 2:9 år, Fredrik 2:2 år och pedagogen Ulla.

I denna observation skedde följande:

• Pedagogen försökte få med alla barnen i samspelet, och försökte också behålla deras intresse genom att uppmärksamma dem på varandras spelbrickor och färger.

• Pedagogen benämnde färgerna aktivt under hela observationen. • Pedagogen visade även barnen på turtagande.

• Flickorna hjälptes åt att benämna färgerna på varandras markeringsbrickor. • Fredrik plockade koncentrerat med sina markeringsbrickor. Han tog en

markeringsbricka och lade på sin spelbricka, även om denna inte stämde överens i färgerna.

41

• Fredrik plockade undan sina brickor och satte på locket på kartongen när han ansåg sig vara färdig.

• Flickorna vände rätt tärningen vid flera tillfällen för att få ”rätt” färg.

4.4.1 Analys av observation D

Pedagogen försökte aktivt få alla barnen att vara delaktiga under spelets gång. Hon försökte också få dem engagerade i varandras spelande genom att säga till exempel: ”Titta här Fredrik, vilken färg Stina fick.” Detta gjorde pedagogen för att göra barnen deltagande även när det inte var deras tur att slå tärningen.2 De barn som är passiva i leken/samspelet kan med

pedagogens hjälp lättare behålla sin koncentration och uppmärksamhet genom att bli lockade av pedagogen till större deltagande i det samspel som sker i gruppen (Knutsdotter Olofsson, 1987, s. 128-129).

Då Fredrik ansåg sig vara klar med spelet packade han ihop sina brickor och satte på locket på kartongen som de andra använde.6 Antingen kan man se detta som att han hade förståelsen för verksamhetens regler kring ”ordning och reda” och att man plockar undan efter sig när man har lekt färdigt. Men man kan också se det som Piaget beskriver som egocentriskt tänkande, att Fredrik enbart såg saker och ting ur sitt eget perspektiv och därför stängde kartongen trots att de andra barnen fortfarande spelade6 (Evenshaug & Hallen, 2001, s. 123).

Man kan i observationen på flera olika ställen se hur barnen anpassade spelets regler efter sina egna intressen och behov,8 bland annat genom att vända tärningen för att få ”rätt” färg, istället för att slå. Yngre barn kan enligt Piaget tillämpa regler så att de passar deras behov (Hwang & Nilsson, 2003, s. 173-174). I denna situation var de, som vi ser det, enbart intresserade av att fylla sin egen spelbricka och därmed ”vinna” spelet. Detta kan man också se som en del i det egocentriska tänkandet hos barnen, som Piaget också beskriver, där barnen utgår från sin egen plats i världen och ser sig själv som mittpunkt (Berg, 1992, s. 77).

4.4.1.1 Lärande

I denna observation ser vi att pedagogen konsekvent benämnde den färg som barnen fick på sin tärning och markeringsbricka, detta för att visa barnen på de olika färgerna.1 I de

situationer där barnen själva benämnde rätt färg på tärningen bekräftade pedagogen barnets kunskap genom att upprepa.4 Genom pedagogens upprepning av det barnet just sagt får barnet en återkoppling om att det hade rätt (Evenshaug & Hallen, 2001, s. 107).

42

I den situation där Stina gav tärningen till Fredrik, som slog en orange, hjälpte pedagogen honom att hitta en orange markeringsbricka. Pedagogen hjälpte honom också att lägga markeringsbrickan på spelbrickan, genom att peka och säga: ”Lägg den orange där på den orange.”3 Pedagogen visade honom genom detta hur spelets regler ser ut och visade även honom på rätt färg. Hon försökte få honom att se sammanhanget mellan tärningen och

markeringsbrickorna. Man kan här se att de befann sig i den proximala utvecklingszonen som Vygotskij talar om (Jerlang & Ringsted, 1999, s. 247). På detta sätt tror vi att Fredrik med tiden kommer att behärska spelets regler. Man kan dock i denna observation se att Fredrik har förstått sambandet mellan markeringsbrickorna och spelbrickan då han koncentrerat lade markeringsbrickor på sin spelbricka, även om de inte stämde överens i färg.

4.4.1.2 Sociala initiativ

Även i denna observation kan man se hur pedagogen visade barnen på det turtagande som behövs för att spelet ska fortgå utan konflikter (Knutsdotter Olofsson, 1981, s. 121).5 Detta gjorde hon genom att hela tiden påpeka vems tur det var att slå tärningen och till exempel genom att säga: ”Nu får du ge tärningen till Fredrik, det är Fredriks tur.”

I observationen kan man här se att barnen tog sociala initiativ genom att benämna varandras färger och på så vis hjälpte de varandra att hitta rätt markeringsbricka, som i det exempel där Stina slog tärningen och sa: ”Blå, den har jag redan. Jag slår igen.” Hon fick denna gång en grön. Sara sa då: ”Den har du inte.”7 Även här i denna observation kan man se exempel på den goda kommunikation som barn tränar i samspel och genom samarbete (Tullgren, 2003, s. 113). Den medverkande pedagogen Ulla menade att om den vuxna först, som i denna

observation, visar barnen hur de kan ta sociala initiativ, samarbeta och hjälpa varandra så kommer de själva att efter hand tillämpa detta. Ulla menade att när barnen här samtalade kring färgerna så lärde sig alla i gruppen någonting, bland annat de olika färgerna, att kommunicera och att hjälpa varandra.

4.4.1.3 Analys kring pedagogens påverkan

I observationen försökte pedagogen få alla barn att medverka aktivt i samspelet genom att prata med barnen om det som skedde under spelets gång. På detta sätt blev två av de tre barnen mer aktiva och kommunicerade mer. I Lpfö98 står följande: ”Förskolan skall ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande individer” (Lpfö, 1998, s. 6). Vi anser att pedagogen strävade efter att uppnå detta genom att konstant benämna

43

färgerna och upprepa och bekräfta barnens kommentarer och tankar och där igenom stärka deras självbild. Hon visade även på det turtagande som är viktigt för att spelet ska kunna fortgå utan konflikter och på så sätt blev det heller inga konflikter kring detta.

Enligt Bergeling (2001, s. 5) är det i samspel mellan barn och vuxen viktigt att det finns ömsesidighet, värme och tillit. Maktbalansen måste också vara rimlig i förhållande till barnets ålder. Det ska vara en relation där den vuxne möter barnet med lyhördhet och respekt samt delar dess stunder av triumf i vardagen. Den vuxne måste även kunna känna av och låta barnet vara med och bestämma inom rimliga gränser (Bergeling, 2001, s. 5). Vi kan i observation D (se bilaga 5) se att trots pedagogens aktiva styrning fanns det en balans i samspelet. Barnen uppmuntrades och utmanades till att tänka högt och visa sina känslor. Pedagogen visade engagemang kring det som skedde i samspelet genom att ställa frågor och visa sig intresserad av barnens svar.

44