Metod och teori – förtjänster och nackdelar

I respektive kapitel för metod och teori har jag lyft fram vissa förtjänster och nackdelar som återfunnits i de metoder och teorier jag använt mig av. I detta avsnitt vill jag summera mina egna upplevelser av vad som har varit bra och mindre bra.

6.3.1 Metoddiskussion

Forskningsmetoden som jag använt har utgått från en hypotetisk-deduktiv ansats. En inneboende kritik i denna metod är att den tenderar att ge forskaren

skygglappar med en konfirmeringsbias som följd. Ett sätt för att mildra detta och försöka ställa mig utanför min egen förförståelse har varit att använda mig av en empiristyrd tematisk analys och genom den utarbeta temaområden som på förhand inte var tilltänkta. Detta förfarande tycker jag har fallit väl ut. Nämnas bör också att kvalitativ forskningsmetod nästan uteslutande förespråkar en induktiv ansats då de båda gynnas av varandras öppenhet. Det är dessutom ovanligt med hypotesprövande inom kvalitativ metod, istället fokuserar man på att utveckla begrepp och teorier (Langemar, 2008). Trots det är min bestämda åsikt att

metodkombinationen jag valt att använda mig av har fallit väl ut. Detta då jag har kunnat växla mellan hypotesprövande och teoribildande på ett sätt som visat sig fruktbart i resultat-/analysdelen.

När det kommer till att ha omarbetat frågeställningarna till frågebatterier i intervjuguiderna anser jag att det funnits mer att önska. Även om jag hade för avsikt att använda mig av semistrukturerade intervjuer kan jag så här i efterhand se att frågeställningarna inte operationaliserades på ett sådant sätt att de ”talade” till mina respondenter. Med detta menar jag att jag inte översatte det akademiska vokabuläret i frågeställningarna till en lokal kontext i tillräckligt hög utsträckning. Användandet av ett akademiskt vokabulär i samtalsintervjuerna medförde säkert att svaren tenderade att bli tillrättalagda då den akademiska jargongen kan ha medfört att jag distanserade mig till mina respondenter. Det medförde dessutom till att spridningen på arten av följdfrågor tenderade att spreta mer än nödvändigt.

intervjuer jag gjorde samma dag. Detta då jag tenderade att dra i de trådar jag hade färskt i minnet. Å andra sidan har detta förfarande ändå fallit bra ut när det kom till att tematisera de transkriberade intervjuerna. Möjligtvis hade

temaområdena kunnat bli mer frekvent ”besökta” av mina respondenter om frågeställningarna operationaliserats och standardiserats mer samt spelats mer på respondenternas planhalva (för att använda sig av en sportmetafor).

En annan sak jag antagligen skulle gjort annorlunda om jag hade vetat det jag vet nu är att jag skulle jobbat mer med att förbereda mig dynamiskt. När vi ändå är igång med sportmetaforerna kan jag likna det vid att jag inte värmde upp tillräckligt tillsammans med respondenterna. Detta medförde att

intervjusituationen, och särskilt början på den, kunde kännas krystad. Å andra sidan var det ett etiskt övervägande att inte bli för personlig, detta för att inte äventyra respondenternas konfidentialitet.

Ytterligare en annan lärdom som gjordes är att jag framöver kommer försöka vara mer styrande i intervjuerna så att tiden disponeras på ett sådant sätt att

intervjuerna genomgående behandlar de spörsmål som de är avsedda att behandla. Något som jag upplevde många gånger var att respondenten såg intervjun som ett tillfälle att prata av sig om allt mellan himmel och jord.

När det kommer till generaliserbarheten har det för min del varit viktigast att slå fast vad som verkligen är möjligt. Med hänsyn till studiens art (med analysenheter i samma kontext) kan man tänka sig att generaliserbarheten endast kan tillkopplas det lokala planet. Jag tror dock att det teoretiska ramverket (se kapitel 3) har möjliggjort en mer extern och universell generaliserbarhet. Målet har inte varit att statistiskt kunna jämföra mellan olika organisationer utan istället kunna applicera resultatets förvärvade kunskap som ett förhållningssätt som möjliggör

perspektivförskjutningar.

Jag vill även passa på att säga några ord om val av plats för samtalsintervjuerna. Jag träffade samtliga (förutom sektionschefen som jag träffade på hennes kontor) respondenter i ett rum på våningen som utgjorde deras arbetsplats. Överlag var det lugn och ro och jag kände att respondenterna kunde fokusera på samtalet. Det fanns dock tillfällen där vi blev avbrutna då de trots allt fortfarande var i tjänst när intervjuerna pågick. Att förlägga intervjuerna utanför arbetstid och/eller utanför deras arbetsplats hade troligen inte varit något alternativ då

medverkandefrekvensen sannolikt inte hade varit lika hög.

När det kommer till Vetenskapsrådets fyra huvudkrav har det efter det att studien genomförts inte dykt upp några ytterligare etiska reflektioner. Med det sagt har jag från min förståelse vägt in de etiska aspekter som har varit relevanta i mitt fall. Något som framkom efter att samtalsintervjuerna var transkriberade var hur förvånansvärt lite man tar in under transkriberingen. All fokus ligger istället på att transkribera varje stavelse, skratt etc., rätt. Anledningen till varför detta har varit viktigt är att jag eftersträvat en så stadig grund som möjligt att stå på när jag tolkat det som sagts i intervjuerna. Att känna av sinnesstämningar, som kan har varit av vikt för tolkning, i ett material där sådana variabler utelämnats, en lång tid efter, hade närmast varit omöjligt.

Som jag tidigare nämnt har jag gjort åtskillnad mellan kvinnliga medarbetare, manliga medarbetare och kvinnlig sektionschef när jag har återgett citat från de transkriberade intervjuerna. Jag vill därför passa på att lyfta frågan om jag kunnat finna några mönster i hur män respektive kvinnor svarade samt om man kan uttyda någon skillnad. Vad jag har fått fram i intervjuerna har jag inte kunnat uttyda några särskilda eller, från varandra, avvikande mönster när jag har gått igenom den empiriska datan. Med det sagt är det nödvändigtvis inte så att sådana inte finns. Anledningen att jag inte hittat några kan helt enkelt att mitt syfte och mina frågeställningar inte tillät att lägga emfas för att hitta dem.

6.3.2 Teoridiskussion

I kapitlet om teoretiska ramar lyfte jag särskilt fram den nyinstitutionella teorin som organisationsteori samt kön som social konstruktion, som könsperspektiv. Om vi börjar med organisationsteorin anser jag att det nyinstitutionella

perspektivet har gett många matnyttiga infallsvinklar som sannolikt annars hade gått mig förbi. En aspekt av perspektivet som jag ändå kan se som en nackdel är den som ständigt betonar stabilitet. Även om resonemanget, enligt mig, har fler förtjänster än nackdelar kan jag ändå tycka att det inte tar hänsyn till divergerande hållningar inom en och samma organisation. Särskilt tydligt blev detta när jag tyckte mig se två skilda översättningar av ett organisationsrecept. Enligt min åsikt tenderar det nyinstitutionella perspektivet att förbise ett internt konfliktförhållande i en organisation.

Som förklaring, till att jag valde att kontextualisera den nyinstitutionella teorin i ett historiskt perspektiv, framfördes i teorikapitlet att den historiska

transformeringen av organisationsteorin sa något om den empiri jag rört mig. Jag vill därför nu säga några ord om detta. Som tidigare (kapitel 3) redogjorts har organisationsteorin gått från att betona rationella kausaliteter till att betona de oförutsägbara och irrationella logiker som inryms i organisationer. Med detta menar jag att organisationsteorin har gått från att handla om det man tror händer i organisation till att handla om det som faktiskt händer. Denna transformering, menar jag, har skett genom att man utvecklat redskap för att sätta ord på den subliminala varseblivningen (jfr gestaltkvalitet, von Ehrenfels, 1890). Jag menar vidare att mina respondenter inte hade dessa redskap varför det formella och synliga utgjorde deras verklighet. Särskilt tydlig blev detta när en manlig

medarbetare ansåg att han gick miste om inflytande trots att något reellt inflytande inte fanns att tillgå enligt min analys.

Sist men inte minst vill jag även säga några ord om det könsperspektiv som jag valt att utgå ifrån. Jag vet inte om det ska ses som en nackdel eller om det endast är en frustration från min sida när mitt könskonstruktivistiska förhållningssätt sätts i kontrast till de stereotypa könsroller som mina respondenter ger uttryck för. På ett plan har det ibland varit besvärligt att analytiskt ombeskriva dessa uttryck i konstruktivistiska termer.