5.2 Metoddiskussion
Att göra undersökningen i ett främmande land där de hade andra förutsättningar än i Sverige, gjorde att vi fick väldigt mycket intryck att handskas med. Därför var det bra att vi väntade med att genomföra våra undersökningar de första dagarna, så att vi hann smälta alla nya intryck.
Målet med vår undersökning var att studera på vilka olika sätt pedagogerna använde lek i undervisningen, där en metod var att använda ostrukturerade observationer. Vi tror inte att vi hade kunnat få ett bättre resultat om vi hade använt strukturerade observationer i form av förvalda kategorier. Snarare kan detta ha lett till mindre utformade resultat eftersom man endast observerar vad som händer i utvalda situationer. I fältanteckningen togs allt som hände med fokus på pedagogernas användande av lek och därmed kunde helheten av resultatet beskrivas.
Eftersom klassen besöktes under två dagar innan observationerna startade fick vi en god kontakt med pedagogerna. Vi tror att det var ett bra val att enbart besöka förskolan för att få en inblick i hur de hade det och vi ville lära känna den pedagog som skulle observeras innan så att hon inte skulle känna sig pressad av vårt observerande. Som vi tidigare nämnt anser Stukát (2005) att de personer som blir observerade kan ställa om sig och ändra beteende när de vet om att de blir observerade. Detta var något som vi inte ville skulle hända, vi ville ju se hennes vardagliga beteenden. Och eftersom vi inte observerade pedagogen de två första dagarna så kunde vi ändå se att hon använde sig av samma undervisningssätt de resterande dagar vi observerade. Att vi var där under tre veckors tid och utförde observationerna tror vi bidrar till att vi är ännu mer säker på studiens tillförlitlighet. Hade pedagogen ställt om sig och utfört undervisningen på ett helt annat sätt än vanligt, för att visa det hon trodde att vi ville se, så tror vi att det hade blivit svårt att hålla det i tre veckors tid. Vi tror även att barnen skulle bli fundersamma om hon helt plötsligt inte gjorde som vanligt. Men vi märkte ingenting på barnen utan det syntes att de var vana vid den typen av undervisning och pedagogen verkade inte störas av att vi observerade henne.
Något som var svårt med undersökningen var språket, eftersom pedagogen pratade mycket på swahili med barnen under undervisningen. Det var därför svårt att förstå vad som sades, så vissa av observationerna fick vi bortse ifrån när vi valde ut dem i beskrivningen av resultatet, eftersom det var så mycket som vi inte förstod.
Målet med vår undersökning var att genom kvalitativa intervjuer ta del av pedagogernas syn på användandet av lek i undervisningen. Vi tycker att intervjuer var ett bra val av metod och som passade oss väldigt bra. För då kunde vi få varje pedagogs egna åsikter och tankar kring barns lek, vilket vi inte hade kunnat få på samma sätt som exempelvis i en enkätundersökning. Vi var i klassen och lärde känna pedagogerna innan intervjuerna utfördes, vilket vi tror är en viktig faktor till att vår undersökning blev genomförd. Vi använde oss utav en mobiltelefon när vi spelade in intervjuerna, men hade även papper och penna till hands. Vi hade inte haft det resultatet vi har idag ifall vi inte spelat in intervjuerna. Eftersom intervjuerna utfördes på engelska, och vi hade därför inte kunnat uppfatta allt de sagt och fått ner det direkt
med papper och penna. Utan för att få det resultatet vi har, var vi tvungna att spela in intervjuerna. Då har vi kunnat pausa, gå tillbaka och lyssna om. På så sätt tycker vi att vi fått ut mycket av undersökningen.
En utav våra intervjuade hade först tackat nej till att delta i intervjun, men kom till oss efter några dagar och sa att hon ville delta ändå. Det kändes som att hon var väldigt nervös och ville att de skulle vara över så fort som möjligt. Vi blev påverkade av detta och kände oss lite stressade över hennes osäkerhet. Vilket vi tycker var tråkigt eftersom när vi tidigare pratat tillsammans om barns lek, hade hon bra saker att säga. En liknande sak hände med pedagogen som valde att bli intervjuad på ett café. Vi tror att vi hade fått ut mer utav den intervjun ifall den var utfört i skolan, eller på en plats med mindre människor. Vi hade även diskuterat med henne kring barns lek och vet att hon kunde ha utvecklat sig mera ifall vi var i en annan miljö. Visst var det vi som gav henne möjligheten att välja plats, men nu i efterhand kan vi säga att vi inte kommer utföra intervju på café igen. Då det för oss upplevdes stressande och obekvämt att ha en massa människor omkring sig.
Några utav intervjuerna blev väldigt korta och detta ser vi som negativt. Informationen som de korta intervjuerna gav oss var av relevans att ha med i vår undersökning. Men vi hade självklart velat få en mer djupare diskussion med intervjupersonerna, då vårt resultat hade kunnat bli större och bredare. Även om dessa intervjuer blev korta, gav dessa intervjuer oss bra och relevant information. Och i samband med att vi använde oss av två metoder, har vi fått svar på våra frågeställningar. En intervjustudie hade inte varit tillräckligt i detta fall, utan användningen av två metoder har för oss varit ett måste, med tanke på de korta intervjuerna. Vi kan se att våra olika metoder kompletterar varandra i och med att vi först utförde observationer för att se på vilket sätt pedagogerna använder leken i sin undervisning. När vi hade utfört observationerna hade vi det bekräftat och kunde med den hjälpen ta fram intervjufrågor som medförde att pedagogerna bekräftade sitt användande samt delade med sig av sina egna tankar kring användandet av lek i undervisningen. Det vi tycktes se i observationerna stämde överens med vad pedagogerna själva ansåg om sin undervisning. Vi fick alltså våra observationer bekräftade genom att intervjua pedagogerna.