Lek som verktyg för lärande

Estetisk-filosofiska fakulteten

Martina Söderlund och Lina Vestin

Lek som verktyg för lärande

Pedagogers användande av och syn på lek i en

förskola i Kenya

Play as a tool for learning

Teachers' use and views of play in a pre-school in Kenya

Examensarbete 15 hp

Lärarprogrammet

Abstract

The aim of this essay was to examine how the pedagogues in Kenya used play in their education. We also wanted to examine what their view of using play in education was. The method we used was observations and interviews to get answers to our main questions. The observations were made of the pedagogues to take part in her different way of teaching. Then we did interviews with the pedagogues to find out their

thoughts and opinions about play in education.

Our results showed that the pedagogues used play in their education with a variety of different aesthetic ways of teaching. Some of these were interpretation, singing and movement, a variety of vocal pitches and also a processing of different concepts. The pedagogues agreed that play was important at preschool and because of that it was used continuously in teaching. They all agreed that play contributes to help the children’s development and play therefore was necessary for learning.

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur pedagoger i Kenya använder lek i sin undervisning samt deras syn på användandet av lek i undervisningen. Vi använde oss av observationer och intervjuer för att få svar på våra frågeställningar. Observationerna gjordes av en pedagogs arbetssätt för att ta del av hennes olika undervisningssätt. Därefter gjorde vi intervjuer med pedagoger för att ta reda på deras tankar och åsikter kring lek i undervisningen.

Vårt resultat visade att pedagogerna använde sig av lek i undervisningen med en variation av olika estetiska undervisningssätt. Bland annat gestaltning, sång och rörelse, variation av röstlägen samt bearbetning av olika begrepp under observationerna. Pedagogerna var överens om att leken är viktig i förskolan och därför användes den kontinuerligt i undervisningen. De var alla enade om att leken hjälper barnen att utvecklas, och att den är nödvändig för lärande.

Förord

Innehållsförteckning

2.2 Lek som pedagogiskt verktyg ... 5

2.3 Betydelsen av pedagogers syn på lek ... 8

2.4 Sammanfattning av litteraturgenomgången ... 10

3 Metod ... 11

3.1 Val och motivering av metod ... 11

3.2 Val av undersökningsgrupp ... 12 3.3 Genomförande ... 13 3.4 Redogörelse av analysmetoder ... 14 3.5 Studiens tillförlitlighet ... 15 3.6 Etiska överväganden ... 16 4 Resultat ... 18 4.1 Observationer ... 18 4.1.2 Gestaltning av saga ... 18 4.1.3 Sång och Rörelse ... 19

4.1.4 Leka med olika röstlägen ... 21

4.1.5 Förstå nya begrepp genom leken ... 22

4.1.6 Sammanfattning av observationerna ... 23

4.2 Intervjuer ... 23

4.2.3 Lek skapar aktivitet och motivation ... 25

4.2.4 Lek är en del av lärandet ... 26

4.2.5 Känslan av självständighet ... 28

4.2.6 Sammanfattning av intervjuer ... 29

4.3 Gemensam sammanfattning av resultatet ... 29

5 Diskussion ... 30

5.1 Resultatdiskussion ... 30

5.1.1 Pedagogens användande av leken ... 30

5.1.2 Pedagogernas syn på användandet av lek i undervisningen ... 32

5.2 Metoddiskussion ... 34

5.3 Slutsats ... 37

1 Inledning

Det här arbetet handlar om pedagogers syn på och användande av lek i undervisningen i en förskola i Kenya.

1.1 Bakgrund

Under första terminen på förskollärarutbildningen fick vi information om att det fanns möjlighet att skriva sitt examensarbete i ett annat land. Tre år senare tog vi chansen att göra detta. Vi åkte till Kenya och spenderade totalt tre veckor i en klass de kallade för middleclass, som tillsammans med topclass bildar pre-school, alltså två olika avdelningar i förskolan. I en artikel av Nganga (2009) skrivs det att förskolan i Kenya skall vara en plats där barnen skall tas hand om, men först och främst skall förskolan verka för att förbereda barnen inför grundskolan. Det är inte obligatoriskt att gå i förskolan, 35 % av barnen i Kenya har möjlighet att gå i förskolan. Möjligheterna är begränsade på grund av att regeringen tar ut en avgift och med ekonomiska skäl har många familjer inte råd med att ha sina barn i förskolan. Nganga beskriver sedan att undersökningar visar att pedagoger i Kenya, i brist på resurser och kunskap, ofta inte lyckas med att utveckla barnen socialt, personligt och emotionellt. Samtidigt som det i den kenyanska läroplanen står att:

Learning for pre school children is basically acquired through play activities. It is trough these play activities that children enhance various aspects of development which include: Physical, cognitive, language, social, moral, spiritual, emotional, cultural and aesthetic (Handbook for Early Childhood Development, 2008, s. 27).

dagen möts vi av denna text inne på rektorns kontor: ”Rules of pupils: Attending school without fail”. Intresset och nyfikenheten för hur pedagogerna använder och ser på barns lek växte med tanke på den hårda disciplinen de har på barnen. Som Johansson och Pramling Samuelsson skriver är det viktigt att barnen ges möjlighet att upprepande gånger få prova på att skapa sina egna erfarenheter där det inte finns något rätt eller fel och där misslyckanden skapar lärdom (Johansson och Pramling Samuelsson, 2007). De menar även att barn genom leken ges möjlighet att kombinera sina erfarenheter med något nytt och kreativt som kommer från dem själva, det handlar inte endast om ett återskapande av barnens tidigare erfarenheter.

Under vår utbildning har vi diskuterat mycket om lek och varför det är viktigt för barnet. Barnen lär sig genom att leka både själv och i samspel med andra. En annan viktig sak är pedagogens förhållningssätt till barnen, och hur pedagogen väljer att använda sig av lek i sin undervisning. Vi har därför valt att skriva om hur leken används i undervisningen i den kenyanska förskolan samt vilken syn pedagogerna har på barns lek. Det vi är intresserade av att undersöka är i vilken utsträckning barnen ges tillfälle att leka i förskolan.

1.2 Syfte

Syftet är att studera undervisningen i en (utvald) kenyansk förskola, med fokus på hur leken används i undervisningssyfte, och vad pedagogerna anser om att använda lek i undervisningen.

1.3 Frågeställningar

De frågeställningar som ska besvaras i uppsatsen är:

På vilka sätt använder pedagogerna leken i sin undervisning? Hur ser pedagogerna på lek som pedagogiskt verktyg i förskolan?

1.4 Disposition

2 Litteratur

I detta kapitel gör vi först en kort genomgång av hur man kan se på barns lek samt presenterar den definition av barns lek som vi utgår från i detta arbete. Därefter presenteras litteratur kring och forskning om lek som pedagogiskt verktyg samt om pedagogens betydelse för barns lek.

2.1 Barns lek

Jensen och Harvard (2009) menar att forskare är enade om att barn, ungdomar och vuxna under lång tid utforskat sin miljö på ett lekfullt sätt, trots detta är fenomenet lek svårt att definiera. Många har hävdat att leken är lika gammal som den mänskliga kulturen, medan andra hävdat att den är äldre än vår kultur. Ett stort antal vetenskapsmän har under åren ägnat sig åt att forska om lekens betydelse. Intresset har inte bara funnits hos pedagoger och psykologer utan hos historiker, formgivare, arkitekter och språkvetare. Dessa olika grupper har betraktat leken ur det egna perspektivet för att på så sätt skapa sig en förståelse om lekens betydelse. En metod man kan använda sig av för att försöka skapa en förståelse om vad fenomenet lek innebär, är att studera människans historia. Där en historisk återblick kan visa hur synen på lek sett ut genom tiderna. Värt att veta är då att vi endast får en inblick om hur leken sett ut i vissa delar av världen. Däremot kan man så länge som det funnits konstnärer och författare, genom deras bilder och texter, konstatera att barn har härmat de vuxnas beteende och därmed har det länge funnits tankar om barns lek.

Om någon tror att lek är bara lek så misstar hon sig. Lek är oordnad, vild och rörig ena ögonblicket, i det andra skapar den ordning och meningsfullhet (Jensen och Harvard, 2009, s. 89).

information som de inte är insatta i genom att relatera den nya upptäckta situationen till sina tidigare erfarenheter. Leken blir därför en del av barns lärande.

Knutsdotter Olofsson (2003) hävdar att leken sker i ett möte mellan två världar, den inre och den yttre. Barnens erfarenheter från den yttre världen blir en utgångspunkt som barnen omvandlar genom sin fantasi. Hon beskriver även att leka innebär att man kan förvandla verkligheten till något annat, allt går att förvandla. Hon påstår att handlingar, personer, saker och tid kan förvandlas och att det i leken är tankarna som bestämmer vad man förvandlar omvärlden till. Även Lindqvist (2002) menar att leken sker i ett möte mellan den inre och den yttre världen där barnens kroppsliga uttryck synliggörs. Barnen handlar impulsivt och planerar inte leken i förväg utan på en och samma gång leker, tänker och fantiserar barnen. Hon beskriver lek som barnens sätt att tänka. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) anser att lek är meningsskapande för barn eftersom hela barnens värld visar sig och i med det barnens egna erfarenheter.

Som Jensen och Harvard (2009) tidigare nämnt är fenomenet lek svårt att definiera. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) har ett perspektiv på barns lek, som vi i denna uppsats kommer att utgå ifrån. De menar att leken handlar om att barnen upptäcker den fysiska världen, för att barnen sedan successivt skall kunna leka rollekar. Barnen använder sig av olika material för att skapa och gestalta sina tidigare erfarenheter. Genom leken ges barnen tillfälle att öva turtagning och sitt samspel med andra barn, leken är även ett sätt för barnen att bearbeta och utveckla saker de redan vet. Leken påverkar även den emotionella utvecklingen eftersom barnen får möjlighet att upprepade gånger prova på att göra saker själva, tills de känner att de klarar av dem. Vilket i sin tur stärker barnen och ger dem en känsla av makt och möjlighet.

2.2 Lek som pedagogiskt verktyg

Tullgren (2004) har gjort en avhandling om barns lek, där hon genom observationer

och intervjuer fokuserar på pedagogens styrning av leken. På samma sätt hävdar Lillemyr (1990) att när man som pedagog skall använda lek som pedagogiskt hjälpmedel måste den vuxne ta leken på allvar. Pedagogens grundsyn är beroende för om den vuxne skall gå in i leken och samspela med barnen. Hur man som pedagog går in i leken kommer även att påverkas av pedagogens grundsyn på barn och lek. Det är viktigt att pedagogerna är medvetna om att leken är barnens egen värld och att pedagogerna måste acceptera detta. Vidare påstår Lillemyr (2002) att pedagogen behöver anpassa leken på samma sätt som annan undervisning i skolan, pedagogen måste vara medveten om att barnen har ett annat perspektiv på leken än vad hon själv har. Därför måste pedagogen anpassa leken så att målet gynnar båda deltagarna. Han förklarar att det är en utmaning för pedagogen att använda sig av barnens inre motivation som de visar i sin lek och ta del av den i undervisningen. I undervisningen blir det inte lek på samma sätt. Tillsammans kan lärande och lek komplettera varandra och bidra till att barnens kunskaper, färdigheter och kreativitet utvecklas. Även Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) anser att lek och lärande kompletterar varandra då de beskriver att barn måste lära sig att leka på samma sätt som de måste lära sig att lära. Barnens lärande av de två aspekterna sker på samma sätt, ingen av dem är mer naturlig än den andra. En sak som spelar in vid lek och lärande är barnens kultur och de värden de möter. Redan från födseln är barnen lekande och lärande människor med en strävan efter att uppfatta och kontrollera sin omvärld.

nya betydelser genom att barnen tänker och fantiserar om dessa i en lekande situation. På liknande sätt poängterar Lillemyr (2002) att barn måste få vara nyfikna och utforska sitt lärande genom leken. Därför kan det vara bra att använda leken som utgångspunkt i ett samspel med skapande aktiviteter. Det är viktigt att pedagogen har två målsättningar för undervisningen, lekens betydelse i sig och lärande genom lek. Han anser även att barn kan uppnå kunskap genom att deras engagemang och upplevelser får en bredare plats i lärandet. Att knyta an till fantasi och kreativitet och ge barnen en möjlighet till att bearbeta, experimentera och utforska bidrar till ett lekfullt sätt att utveckla lärandet. Därmed ger leken näring till lärandet, samtidigt kan det vara omvänt där lärandet ger näring till leken. Barnen kan genom lek undersöka vad de har stött på i det organiserade lärandet. Samtidigt påpekar Lillemyr (1990) att vuxna måste vara uppmärksamma på vilka olika funktioner leken medför till barnens utveckling och inlärning. Genom leken kan vuxna se hur barnen utvecklas och lär sig saker. Leken förstärker barnens erfarenheter och upplevelser och bygger upp deras förmåga att utvecklas och kunna ta in kunskap samt att göra barnen sociala. Samtidigt som leken framhäver utveckling och socialisation påverkar den även dessa processer. Lek handlar om att dessa processer har ett ömsesidigt samspel med varandra.

2.3 Betydelsen av pedagogers syn på lek

Pedagogens roll handlar om engagemang, att se, möta, stödja och utmana barnen. Man måste vara här-och-nu och vara intresserad av vad varje barn tänker, gör och säger (Lillemyr, 2002, s. 256).

Lillemyr (1990) menar att det är pedagogens syn på lek som är det viktiga i förskolan. Hur pedagogen värdesätter leken och använder den i fokus för barnens utveckling. Han menar att det finns tre olika grundsyner som påverkar synen på lek. Den första är en filosofisk grundsyn som grundar sig på vilken syn pedagogen har om samhället, människan och livet i allmänhet. Pedagogens åsikter inom dessa områden lägger grunden till hur man ser på lekens roll i verksamheten. Den filosofiska synen inleder den andra synen som är en sociologisk grundsyn, vilket innebär pedagogens förhållningssätt till barns sociala utveckling. Pedagogens uppgift är att stärka barnens självständighet som individ genom att tillsammans med barnen bearbeta normer, värderingar, livsmönster och färdigheter. Den tredje och sista grundsynen är den psykologiska, som baseras på den filosofiska- och sociologiska grundsynen. Den psykologiska synen fokuserar på pedagogens sätt att se på utveckling, inlärning och motivation. Genom att som pedagog bli medveten om de här tre grundsynerna ges en klar insyn om vilka åsikter och uppfattningar man har om sitt eget yrke. Samtidigt menar han att grundsynen utvecklas och förändras ständigt. Vidare beskriver Lillemyr (2002) att på samma sätt som grundsynen bygger på synen av lek utgör den en bas för lärandet. Det innebär vad man menar med lärandet, hur man utför lärandeprocesser och vad som är viktigt att lära sig.

relation till de innehåll som arbetet i barngruppen handlar om. Pedagogens medvetenhet tar sig uttryck i såväl den fysiska som psykiska miljön i barngruppen. Det kan röra sig om vad och hur man kommunicerar med barnen, hur miljön är anpassad för att inspirera barnen, eller hur man ger barnen tillfälle att samspela med varandra angående hur lek och lärande tar form i en barngrupp beskriver Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) att det grundas på resurser, miljön och pedagogens deltagande. Där pedagogens förmåga att fånga barnens intresse blir avgörande för hur barns lek och lärande tar form. Knutsdotter Olofsson (2003) förklarar att lek inte är någonting som uppstår av sig själv, utan att det är pedagogen som behöver uppmuntra och ge näring till leken. Barns språk tar form genom leken, därför behöver barnen en pedagog omkring sig som förstår lekens språk. Alltså krävs det pedagoger som kan sätta sig in i och delta i barns lek.

Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) påpekar att barn är nyfikna och vill skapa mening om sin omvärld genom de intentioner barnet har. Barn är redan från födseln intentionella och i mötet med den pedagogiska verksamheten, bör därför pedagogen möta barnet och ge möjlighet till ett lekfullt lärande. Barnets intention skall komma i det främsta rummet, då pedagogen skall ta tillvara på barnets vetgirighet och lust att leka och lära. Vidare beskriver Johansson och Pramling Samuelsson (2007) att de arbetssätt och innehåll som pedagogen väljer att introducera i en grupp sedan kommer att speglas i barns lek. Exempelvis väcker ett temaarbete intresse hos många barn och de fantiserar ofta vidare och leker lekar kring temat. Den lyhörda pedagogen måste därför vara uppmärksam på vad barnen intresserar sig för, för att sedan introducera nya utmaningar för barnen som gynnar deras lekfulla lärande. Barn utforskar sin omgivning, löser problem och behöver ges möjlighet att känna sig utmanade och erfara nya kunskaper. Detta genom att göra detta på ett lekfullt sätt, då pedagogens ansvar är att möta, se och involvera sig i barns lekfullhet.

(2009) beskriver att det är pedagogens uppgift att se till att barnen får stöd i sin lek, där det är de vuxna som är barnens förebild. Det är inte alla barn som lärt sig konsten att leka, och därför krävs det att pedagogerna i gruppen är medvetna om detta. Där pedagogerna får lära barnen om olika leksignaler, koder och regler som gäller i leken. Deras uppgift är även att ge barnen tillräckligt med tid till att leka samt att se till att leken inte blir störd. Samtidigt som pedagogen leker med barnen, får de inte störa leken genom att gå därifrån eftersom det kan leda till att leken tappar sin handling (Jensen och Harvard, 2009). En föreställning som många pedagoger och andra vuxna har, beskriver Johansson och Pramling Samuelsson (2007) är att lek inte får förstöras genom att de själva deltar i leken. Pedagogerna hävdar att leken riskerar att förstöras ifall de deltar, och därmed ser inte att man som pedagog kan stötta barnen i deras lek. Pedagogen skall varken göra intrång, ta över eller begränsa barns lek. En pedagogs utmaning är att kunna gå in i barnens lek med stor respekt och lyhördhet, för att sedan kunna vara med och vägleda och stötta barnen i leken

2.4 Sammanfattning av litteraturgenomgången

Litteraturen ovan diskuterar inledningsvis vad lek är och vilken betydelse leken har för barn. Barnen bearbetar tidigare erfarenheter genom att leka, och därmed är leken ett tillfälle då barnen lär sig saker. I leken försöker barnen tolka, fantisera och förstå sin omvärld. Vidare tar litteraturen upp att pedagogen måste stötta och ge barnen möjlighet att leka, samt att de måste acceptera barnens lekvärldar. Slutligen lyfter litteraturen fram betydelsen av pedagogens grundsyn och förhållningssätt till barns lek.

3 Metod

I detta kapitel beskriver vi vilka typer av undersökningar som vi valde att genomföra i Kenya. Varför vi valde att undersöka på just de här sätten, samt hur vi planerat och gått till väga i våra undersökningar. Vi beskriver också hur vi genomfört undersökningen och hur vi arbetat med vårt material. Slutligen redogör vi för undersökningens etiska hänsynstaganden och tillförlitlighet.

3.1 Val och motivering av metod

Vi valde att använda både ostrukturerade observationer och kvalitativa intervjuer. Varför vi valde att använda oss av två olika metoder för att vi är två personer som skriver uppsatsen och har därför inriktat oss på varsin metod. Martina valde observationer som metod och Lina valde intervjuer. Stukát (2005) anser att genom att använda fler än en metod kan man få ett annorlunda resultat än om man endast använder en typ av metod.

Vi valde att göra ostrukturerade observationer av pedagogens användande av lek för att kunna se helheten i klassrummet och inte bara observera utvalda situationer. Patel och Davidson (2011) beskriver ostrukturerade observationer som en metod som vanligtvis används i syfte att observera ett visst problemområde, för att kunna inhämta så mycket information som möjligt. Stukát (2005) förklarar ostrukturerade observationer som en metod där man observerar och skriver ner, med egna ord, vad man har sett. Vidare förklarar han strukturerade observationer som en metod där man utgår efter ett observationsschema. När man utgår från ett observationsschema bestämmer man olika kategorier för det man vill observera under en fastställd tidsperiod och under observationen görs markeringar i de förvalda kategorierna. Jag valde att göra observationer för att språket var en svårighet, då deras undervisning oftast var på swahili. Genom observationer kan man studera deras kroppsspråk för att få en uppfattning om vad som sker. Stukát (2005) beskriver observationer som en fördel eftersom man kan studera både verbala och ickeverbala beteenden. Fokuseringen av observationerna är på pedagogen, detta för att undersöka på vilka sätt hon använder leken i sin undervisning.

Vi valde också att göra kvalitativa intervjuer för att ta del av pedagogernas syn på användandet av lek i undervisningen. Patel och Davidson (2011) beskriver att en kvalitativ intervjustudie ger möjlighet till de intervjuade att svara med egna ord. Vidare beskriver de att när en kvalitativ undersökning skall utföras, är det viktigt att intervjuaren är påläst och förberedd. Exempelvis genom att utföra observationer innan intervjuerna, vilket vi gjorde. Lina valde att göra en halvstrukturerad intervjustudie för att det kändes som att de är en metod som passar henne bäst, då de skapar flexibilitet. Med det menas att det fanns formulerade frågor, men att det var frågor som inte hade fasta svarsalternativ och gav därför den intervjuade möjlighet till att svara fritt och med egna ord. Frågorna behövde inte heller komma i en exakt ordningsföljd, vilket vi tror bidrar till att intervjun blir flexibel.

3.2 Val av undersökningsgrupp

Innan vi åkte till Kenya fick vi skriva ett brev till en rektor över de skolor som finns i det område vi skulle besöka. Vi fick beskriva lite om oss själva och beskriva lite kort om vad vi skulle undersöka på vår resa. När vi kom till Kenya hade rektorn i sin tur skickat ut våra brev till de skolområden som hade förskoleverksamheter.

Första dagen fick vi möta rektorn för den skola som vi skulle göra våra undersökningar på. Rektorn tog med oss ut på skolgården, där samtliga lärare och elever befann sig. Då fick vi presentera oss för hela skolan och berätta vilka vi var och vad vi skulle göra där. Sedan tog rektorn med oss till den klass där vi skulle spendera tre veckors tid. Vi blev tillfrågade om vi ville vara i två olika klasser men tackade nej till det eftersom vi ville kunna diskutera och ha möjlighet att se samma saker. Stor del av undervisningen var på swahili, vilket var ännu en orsak till att vi ville vara i samma klass, för att vi skulle kunna hjälpa varandra med förståelsen. Ytterligare en orsak till att vi valde att vara i samma klass var att barnen i den andra klassen var äldre. Eftersom vi kommer att arbeta med yngre barn ville vi vara i en klass där barnen är yngre, och vi hamnade i en klass som bestod av 17 barn mellan 4-6 år varav 8 var pojkar och 9 var flickor.

med för många intervjuer samt att det tar upp mycket tid när man ska sammanställa dem. De pedagoger vi valde att göra våra intervjuer med arbetade i de två klasserna med de yngsta barnen på skolan. Två av dem följde vi i vår klass och de två andra arbetade i den andra klassen men de samarbetade väldigt mycket. En av intervjupersonerna var lärarstudent och var där på sin praktik, resterande var färdigutbildade pedagoger.

Carrie är 29 år och har arbetat på skolan sedan hon tog lärarexamen för fem år sedan. Hon arbetar i den yngre klassen där barnen är 4-6 år. Hon är även handledare för lärarstudenten Doreen. Doreen är 27 år och är inne på sitt sista år som lärarstudent och har under längre perioder varit på praktik i klassen. När förskolan har lov eller är lediga, är Doreen på universitetet. Irene är 32 år och har arbetat på skolan i sju år. Hon arbetar tillsammans med Path i den äldre klassen, där barnen är 6-7 år. Path är 26 år och har arbetat i skolan i två år.

3.3 Genomförande

Vi började med att endast besöka förskolan för att lära känna barnen och pedagogerna innan vi började med våra undersökningar. Vi ville skapa ett förtroende för pedagogerna och barnen i klassen så att de skulle känna sig trygga med att ha oss där och utföra undersökningarna.

intervjufrågor (Se bilaga 1) utifrån observationerna. Vi började med att läsa igenom alla anteckningar och diskuterade vilka som var de vanligaste sätten att använda lek i undervisningen. Efter att vi hade läst igenom och diskuterat fram de mest förekomna sätten gjorde vi frågor till intervjuerna. Vi valde att ha väldigt öppna frågor där den intervjuade personen gavs möjlighet att svara med sina egna tankar och åsikter.

Lina gjorde sedan enskilda intervjuer med var och en av pedagogerna för att få de enskilda pedagogernas egna svar och ville inte riskera att pedagogerna skulle påverka varandra i en gruppintervju. Stukát (2005) beskriver att en gruppintervju kan medföra att personer håller inne med viktig information som de kanske hade delat med sig av om de var själva med intervjuaren. Hon började med att fråga pedagogerna om de ville delta i en intervju, när hon hade fått svar av samtliga så fick de själva välja plats och tid. Hon informerade dem att intervjuerna skulle spelas in och att vi var de enda som skulle ha tillgång till inspelningarna och att dessa skulle raderas. Hon informerade dem om att deras namn skulle vara fingerade och att den information vi tagit del av endast kommer att visas i forskningssyfte. Pedagogerna fick själva välja tid och plats för att de skulle känna sig så trygga som möjligt. Tre av pedagogerna valde att genomföra intervjuerna på skolan, då barnen och de andra pedagogerna var ute på rast. En av pedagogerna valde att göra intervjun över en fika i staden. Lina valde att inte lämna ut frågorna i förväg men hade med sig dem skriftligt när intervjun väl hade börjat, då hade de möjligheten att kunna läsa frågorna efter att hon ställt dem muntligt. Orsaken till att hon hade med dem skriftligt var att språket var ett hinder och genom att de kunde läsa frågorna så blev förståelsen tydligare. Hon spelade in intervjuerna på mobiltelefonen men hade även anteckningsblock med sig. Intervjuerna varande mellan fem till femton minuter. Varför några utav intervjuerna blev så korta, tror Lina var för att hon upplevde pedagogerna som stressade i den miljön vi befann oss i.

3.4 Redogörelse av analysmetoder

var och en för sig för att kunna redovisa resultatet.

När vi hade gjort intervjufrågorna gick Martina än en gång igenom fältanteckningarna av observationerna som hon skrivit ner och valde ut det som var av nytta för att kunna besvara frågeställningarna. Vissa av fältanteckningarna fick sorteras bort då pedagogen hade pratat mycket på swahili och därmed var det svårt att förstå vad som sades. Observationerna skrevs in i datorn med egna ord i en löpande text. När Martina hade alla observationer som behövdes för arbetet läste hon igenom den löpande texten och valde ut underrubriker som beskrev innehållet i observationerna. Hon läste igenom alla observationer i fältanteckningarna en gång till för att se så att hon inte hade missat något. När hon var färdig med läsandet skrev hon in observationerna, i en löpande text, under den rubrik som stämde överens med innehållet i observationerna. I resultatet valde hon att citera pedagogen på svenska för att få texten mer sammanhängande, däremot valde hon att inte översätta de olika sångerna som hon nämner i texten eftersom hon ville hålla sig till originalsångerna. När hon skrivit in sina observationer i resultatdelen valde hon att skriva dem i nutid. Detta gjordes för att man som läsare skall kunna få känslan att man är med i klassrummet. När hon hade beskrivit alla observationer i resultatdelen gjordes en kort analys av samtliga observationer, när alla observationer och analyser var färdiga sammanställdes resultatet av undersökningen.

Efter att Lina utfört intervjuerna började hon sedan med att lyssna på dem samtidigt som hon skrev ner allt de sagt i en löpande text. När hon var färdig med det raderades samtliga ljudfilerna och hon läste noga igenom och översatte en intervju i taget till svenska. Efter att hon översatt allt till svenska, sammanfattades varje intervju. Hon valde ut de som var relevant till undersökningen och sållade bort information som inte har med undersökningen att göra. Hon började skriva om det som hon tyckte var av relevans i varje intervju, då hon även avslutade varje intervju med att göra en analys av vad personen gett oss för information.

3.5 Studiens tillförlitlighet

hade vi skapat tillit till varandra. När vi sedan utförde observationerna och intervjuerna kände vi att vi hade fått en god kontakt med klassen och eftersom vi observerade klassen under en period på tre veckor kunde vi se att de situationer vi observerade var återkommande under alla veckor. Vi hade skapat en god relation till pedagogerna och vi tror att det kan bidra till att man får trovärdiga svar. Men Stukát (2005) anser att man som intervjuare behöver tänka på att den intervjuade personen kanske inte ger helt ärliga svar. Personen kanske ger de svar som de tror att intervjuaren vill ha och att de vill undvika att förmedla sina brister.

Eftersom vi spelade in intervjuerna och skrev ner alla observationer så hade vi möjlighet att gå igenom materialet upprepade gånger för att försäkra oss om att inte gå miste om någonting. Patel och Davidson (2011) menar att lagrad information bidrar till att man kan lyssna på inspelningarna så många gånger det behövs för att vara säkra på att inte missuppfatta något.

3.6 Etiska överväganden

Vare sig vi hämtar information om individerna eller om individerna själva lämnar informationen, måste vi värna om de enskilda individernas integritet. Alla uppgifter som vi erhåller från och om individerna måste behandlas konfidentiellt. Det innebär dels att vi inte får lämna uppgifter till utomstående, dels att det inte får vara möjligt att identifiera en enskild individ när vi presenterar resultatet (Patel och Davidson, 2011, s. 63).

Vi började med att förklara syftet med vår undersökning för pedagogerna och att vi ville undersöka hur de använder lek i undervisningen. De pedagoger vi gjorde våra observationer och intervjuer med fick själva välja om de ville vara med och delta eller inte. Vi berättade för dem att deras namn skulle vara fingerade och att de när som helst i observationerna och intervjuerna kunde dra sig ur om de ville. Vi informerade även pedagogerna om att den information de gett oss endast kommer användas i vår studie och att vi efter transkriberingen kommer radera ljudfilerna med intervjuerna. Patel och Davidson (2011) beskriver att det är viktigt att informera de personer som skall ingå i undersökningen, att det är frivilligt att delta och vad syftet med undersökningen är. Det är även viktigt att informera dem om att uppgifterna som man får ta del av inte kommer att användas till något annat än just denna undersökning.

Eftersom rektorn visste vilka undersökningar vi skulle göra hade han under ett föräldramöte samtalat med föräldrarna om att vi skulle observera pedagogerna i klassen. Han påpekade att barnen eventuellt kunde bli delaktiga i observationerna, men att det var pedagogerna som vi skulle fokusera undersökningen på. Han meddelade dem att observationerna endast skulle behandlas i forskningssyfte samt att barnens namn skulle ändras i arbetet. Han fick då ett muntligt godkännande från samtliga föräldrar och vårdnadshavare.

4 Resultat

I detta kapitel presenterar vi vårt resultat utifrån våra observationer och intervjuer på ett sätt som besvarar våra frågeställningar. Vi kommer att göra en kort sammanfattning över våra två metoder, för att sedan avsluta med en gemensam sammanfattning av resultatet. Syftet med det här arbetet är att studera pedagoger i en utvald kenyansk förskola med fokus på hur leken används i undervisningssyfte samt vad pedagogerna anser om att använda lek i undervisningen. Vi kommer att utgå våra diskussioner från våra frågeställningar:

På vilka sätt använder pedagogerna leken i sin undervisning? Hur ser pedagogerna på lek som pedagogiskt verktyg i förskolan?

4.1 Observationer

Här presenteras resultatet av observationsstudien som besvarar frågeställningen om hur pedagogen använder sig av lek i undervisningen. De olika teman som kommer beskriva observationsstudien är hur pedagogen använder sig av gestaltning, sång och rörelse, variation av röstlägen samt bearbetning av begrepp.

4.1.2 Gestaltning av saga

Det första temat är gestaltning av saga, där läraren läser upp en saga som hon tillsammans med barnen gestaltar för att förtydliga berättelsen. Jag sitter längst fram i klassrummet på eftermiddagen och observerar läraren, klockan är tolv och barnen har precis ätit upp sin gröt. Hela klassen är samlad och sitter vid borden och vilar. Då börjar läraren Carrie läsa sagan om Snövit för barnen och förstärker sagans betydelse genom att använda sig av gestaltning och hon stärker även berättelsen med att visa på konkreta föremål, föremål som förekommer i sagan. För att kontrollera att barnen är uppmärksamma på sagan ställer hon frågor om saker hon precis har läst och hon tar fram utvalda barn och säger åt dem vad och hur de ska göra.

Esther och berättar att hon ska spela död. Carrie blåser på henne och Esther lägger ner huvudet på bordet. Barnen tittar på Esther och skrattar. Carrie fortsätter sagan och berättar att när Snövit dör får hon ligga i en kista som är gjord av glas. Carrie ber Abdul att hämta en glasflaska och pekar vart den står. Abdul hämtar den och ger den till Carrie som visar upp den för klassen och berättar att detta är glas och så förklarar hon att det är sådant som kistan är gjord av. Carrie fortsätter att läsa sagan och nu har dvärgarna upptäckt att snövit är död, hon säger att de blev mycket ledsna när de såg det. Hon frågar hur man är när man är ledsen och alla barnen låtsas gråter högt i kör. Carrie fortsätter att läsa berättelsen och kommer till “spegel spegel på väggen där” hon ställer sig upp och springer och hämtar en liten spegel ur sin väska. Hon håller upp den så att hela klassen ser och så tittar hon sig i spegeln samtidigt som hon härmar drottningen i berättelsen.

Genom gestaltningen av sagan får barnen en lekfull upplevelse av hur berättelsen utspelar sig. Carrie använder sig själv som ett lekredskap för att skapa stämning i sagostunden. Eftersom hon läser sagan med stor inlevelse, använder gester, mimik och att hon även tar in barnen som får gestalta sagan medför det en spännande upplevelse för dem. Genom att Carrie bjuder in barnen till samtal medan hon berättar sagan kan hon på ett lekfullt sätt kontrollera om barnen är engagerade i berättelsen. Samtidigt som hon är helt inne i berättelsen beskriver hon olika de olika föremålen som förekommer i sagan genom att visa på konkreta saker. Carrie är engagerad i gestaltningen och visar barnen hur de ska göra, hon är även mycket kreativ genom att hon tar fram saker som stärker gestaltningen.

4.1.3 Sång och Rörelse

med blicken fram mot läraren. Carrie sjunger olika sånger tillsammans med barnen och använder rörelser till. Hon börjar varje låt med att sjunga en kort del av låten som barnen sedan får upprepa. De olika sångerna innehåller mycket begrepp och Carrie visar tydligt vad begreppen innebär genom att göra rörelser till dem. Carrie använder sig även av sång och rörelse för att lära ut färger, alfabetet och siffror. Hon pekar på en tavla med olika färger och barnen sjunger färgsången och börjar med den färg som läraren pekar på. Vid alfabetsträning använder Carrie sig av rörelser och upprepning av alfabetet.

”Higher, higher, higher Jesus higher” sjunger Carrie och för armarna i en dansande rörelse uppåt, barnen upprepar och härmar hennes rörelser. Carrie fortsätter sången på samma sätt och tar upp fler begrepp som lägre, bredare och smalare. Barnen skrattar och gör likadant som läraren. Hon börjar nu sjunga “Comma police” och sätter högerhanden mot pannan och går med stapplande steg. Barnen skrattar och härmar, sedan får de härma olika saker som en gammal gubbe, en groda och ett tåg.

Carrie går bort till en bild med flera färger och pekar på de olika färgerna och barnen sjunger om den färg hon pekar på. ”Im colour red, I like to dance, dancing in the middle and then I run away”. Carrie går sedan igenom alfabetet genom att göra olika rörelser till bokstäverna, hon säger A och tar sig själv på huvudet, fortsätter med att säga B och tar sig på magen, C på knäna, D på huvudet igen och fortsätter i den ordningen alfabetet ut. Barnen upprepar hela tiden det Carrie gör.

om olika saker som hon gestaltar med stor inlevelse för barnen, exempelvis polis, då hon sätter handen mot pannan och går med bestämda stapplande steg. Vidare sjunger hon om ett tåg och skuttar fram samtidigt som hon tutar som ett tåg. Genom att Carrie visar hur de olika sakerna ser ut, rör sig och låter stärker hon barnens uppfattning om vad sakerna de sjunger om är för något. Hon omvandlar därmed nödvändig undervisning till en lekfull situation som hon själv är delaktig i.

4.1.4 Leka med olika röstlägen

Ytterligare ett tema är variation av röstlägen. Där man kan se att läraren använder sig av sin röst för att göra lärsituationen lekfull. Läraren varierar sitt röstläge och därmed blir barnen nyfikna på vilken röst hon skall använda nästa gång och lyssnar på vad läraren säger. Alla barnen står framme i klassrummet och tittar mot svarta tavlan, jag sitter vid en bänk längst fram i klassrummet. Klockan är nu halv nio och Carrie har precis haft morgonbön och sjungit sånger tillsammans med barnen. För att variera undervisningen använder Carrie sig av ett varierat röstläge när hon skall lära ut något till barnen, det kan handla om siffror, alfabetet, sånger eller olika begrepp. Hon använder här sig själv som ett redskap för att göra hennes undervisning lekfull för barnen.

Carrie går igenom ”a sound” på svarta tavlan. Hon säger a, ba, ca. och går igenom de olika ljuden med olika röstlägen genom att viska, skrika högt och prata i normal ton. Barnen står framför läraren på en lång rad, de tittar och lyssnar på Carrie. Barnen skrattar och härmar sedan ljuden och de olika röstlägena. Carrie går sedan igenom alfabetet genom att använda sin röst, för varje bokstav höjer hon sitt röstläge lite i taget tills hon tillsammans med barnen skriker ut bokstäverna. Carrie börjar sjunga en sång och barnen hänger snabbt på, Carrie tystnar och låter barnen sjunga själva. Barnen sjunger inte längre lika högt men Carrie stöttar dem och hjälper dem att sjunga. Då börjar hon variera sin röst och sjunger högt respektive lågt.

lyssnar noga och skrattar när Carrie står och skriker fram alfabetet. De härmar och får lyssna noga på vilken röst som kommer härnäst, skall de skrika eller viska. Genom att Carrie varierar sitt röstläge måste barnen koncentrera sig på vad hon säger och hur hon säger det. Det blir en spännande och rolig upplevelse för barnen som gör det enklare att komma ihåg den lärandesituationen.

4.1.5 Förstå nya begrepp genom leken

Det sista temat som vi belyser är bearbetning av begrepp, där läraren går igenom olika begrepp med barnen och gör begreppen konkreta för dem genom att tillexempel visa på konkreta saker eller diskutera runt begreppen för att beskriva hur saker och ting ser ut, låter eller rör sig. Klockan är nu nio och barnen står tillsammans med läraren längst fram i klassrummet. Jag sitter vid en bänk vid sidan av dem. De har tillsammans haft morgonbön och sjungit några olika sånger. Carrie går igenom olika begrepp med barnen, som exempelvis kläder, väder och olika djur. Genom bearbetningen av begreppen får barnen visa vad de har för kläder på sig och gestalta de olika djuren, hur de rör sig och hur de låter. Carrie använder sig själv som redskap och förstärker innebörden av begreppen med hjälp av gestaltning.

Carrie sjunga en låt om en farbror som är ute och ror i en båt. Carrie pekar på en båt på en teckning som hänger på väggen. Hon går sedan och hämtar pekpinnen som hon använder för att visa hur man ror.

Genom bearbetning av begrepp använder Carrie leken som stöd för att barnen skall kunna uppfatta betydelsen av de olika begreppen. Hon använder sig själv som redskap genom att gestalta innebörden av dem. Barnen får även gestalta vissa av begreppen, genom att exempelvis låta som ett djur eller visa hur djuret ser ut. Carrie diskuterar mycket med barnen och de får vara med och svara på hennes frågor och när de pratar om kläder får barnen visa vilka kläder de har på sig.

4.1.6 Sammanfattning av observationerna

Genom observationerna har det visat sig att pedagogen använder leken i undervisningen på ett antal olika sätt. De mest förekommande var gestaltning av berättelser, sånger och rörelser, variation av röstlägen och bearbetning av begrepp. Barnen visar tydligt att de uppskattar de olika leksituationerna genom att de skrattar och deltar i alla undervisningsmetoder. I bearbetningen av begrepp av olika slag får barnen en tydlig förståelse för vad saker och ting är, genom att pedagogen på ett lekfullt sätt visar betydelsen av begreppen både genom gestaltning och på konkreta föremål. Många av de olika metoderna går hand i hand. När pedagogen använder sig av sång och rörelse behandlar de även begrepp av olika slag, samtidigt som när de använder sig utav variation av röstlägen leker de med sånger och rörelser.

4.2 Intervjuer

Här presenteras resultaten av intervjustudien där frågeställningen om vad pedagogerna anser om lek i undervisningen besvaras. Det kommer exempelvis att handla om leken som motivation för lärande, lekens betydelse samt pedagogens användande av lek i undervisningen.

4.2.2 Ge barnen möjlighet till att leka

barnen var ute på rast. Carrie förklarar leken som viktig för alla människor, då leken är ett sätt för barnen att utforska sin omvärld. Lek i undervisningen, för Carrie, är att exempelvis att dramatisera olika roller.

Carrie säger att barn är lekfulla och tycker det är roligt att leka, genom att barn leker blir de mer positiva och vill utforska sin omvärld. När barn leker, visar de att barnen mår bra och är friska. Hon förklarar att barnen bearbetar en rad olika saker när de leker, först och främst bearbetar de vad de har lärt sig. Barnen handskas även med olika känslor och kan bearbeta stress. Exempelvis ifall ett barn har det jobbigt hemma, kan leken vara ett verktyg för barnet att bearbeta detta. Leken är viktig för alla människor och får barnen inte tillräckligt med möjlighet till att leka, kan det sluta med att barnen börjar bete sig konstigt eller helt tappar intresset för att leka. Hon menar att pedagoger, föräldrar och barnvakter måste låta barnen vara barn genom att de får leka. Leken i förskolan är otroligt viktig för barnen, då hon vet att barnen behöver få komma till förskolan och leka. Det är leken som motiverar barnen att gå till förskolan, för att det finns leksaker där såsom bildäck, kapsyler och klossar. Det negativa med lek i undervisningen är att de inte har tillräckligt med tillgång till leksaker. Om Carrie går ut ur klassrummet en stund, är oftast barnen osams och bråkar om de få leksakerna som finns.

också aktiviteter som används i den lekfulla undervisningen, vilket barnen tycker mycket om.

Personligen tycker Carrie att leken är viktig för barnen, som barn ville hon leka mycket men gavs inga större möjligheter till det. Hennes barnvakt var sträng och hon fick absolut inte bli smutsig när hon lekte. Därför leker hon mycket med barnen i klassen och även med sitt eget barn. Hon berättar att man skall låta barnen leka och göra vad de vill när de leker, hon säger om sin dotter: “When she comes home dirty, I really enjoy. Because I really know that she have enjoy her day and she played.”

Carrie tycker att de vuxna i barns omgivning måste låta barnen vara barn, genom att ge dem möjlighet till att få leka. Vare sig det är föräldrar, pedagoger eller andra i barns omgivning, måste de vuxna låta barnen leka. Hon säger att leken är ett sätt för barnen att bearbeta det som de tidigare lärt sig, samt att de via leken kan bearbeta olika känslor och stress. Leken är även en motivationskälla för barnen att gå till förskolan, då hon vill att undervisningen skall bestå av cirka 70 % lek. Hon tycker att barnen utvecklas socialt genom att ha lek i undervisningen. Ett lekfullt lärande är för Carrie att använda sig av sång och rörelse, drama, dans och sagoberättande.

4.2.3 Lek skapar aktivitet och motivation

Intervjun tog cirka sex minuter, då vi satt utomhus när barnen hade rast. Från början ville inte Irene medverka i intervjun, men ångrade sig efter ett par dagar. Irene tycker att barn lär sig genom att härma andra, vilket ofta sker när man sjunger rörelsesånger. Hon förklarar leken som motiverande för barnen, då de genom leken blir motiverade och skapar lust att lära.

undervisningen på det sättet blir flexibel. Det viktigaste med lek i undervisningen är att barnen blir motiverade och aktiva, det är saker som Irene nämner ett flertal gånger. För att få barnen motiverade och aktiva tycker Irene att sång, dans och rörelser bör användas i undervisningen. Exempelvis sjunger de en sång som handlar om ett träd, då de samtidigt får härma pedagogen och låtsas vara ett träd. Hon menar att barn lär sig genom att imitera andra människor.

Irene säger att det är genom leken som pedagogen ges tillfälle att aktivera och motivera barnen, då detta gör att barnens uppmärksamhet fångas upp och barnets lust för att lära ökar. Hon tycker även att leken öppnar barnens sinne och den skapar även flexibilitet i undervisningen. Ett lekfullt lärande är för Irene att använda sig av dans, sång och rörelse. Hon påpekar att man måste inleda dagen med det, annars kommer barnen inte att bli aktiverat och motiverad.

4.2.4 Lek är en del av lärandet

Intervjun ägde rum i ett väntrum utanför rektorns kontor och tog cirka sex minuter. Vi blev avbrutna i början av intervjun, då hennes mobiltelefon ringde och hon pratade en stund innan vi kunde fortsätta. Path menar att leken är en del av lärandet, samt att leken hela tiden måste finnas med i undervisningen. Hon tycker även att det är viktigt att pedagogen är med barnen i deras lek, på deras nivå.

Barn lär sig genom att leka, exempelvis genom att sjunga, dansa, dramatisera och berätta sagor och historier. Lek är bra för barn, lek är en gåva vi fått av gud. Det är genom leken som pedagoger formar barnen. Då man som pedagog måste ha tålamod och stötta barnen i deras lek, men framförallt ge dem en möjlighet till att leka. Hon förklarar att man som pedagog måste vara på barnens nivå när vi leker med barnen, hon sa:

with them. At least you be in their shoes, at least so they can see, when teacher Martina can be like us, so they feel good.

Hon menar också att användandet av lek i undervisningen är något som skall vara kontinuerligt. Finns leken med kontinuerligt skapar den tillfälle för barnen att lära sig saker. Leken hjälper barnen att integreras och samspela med varandra. Leken gör barnen fysiskt starka och uppbyggnaden av muskler ökar. Den bidrar också till språkutveckling, då barnen kommunicerar och pratar med varandra undertiden de leker. Hur mycket man som pedagog skall använda sig av lek i undervisningen beror på hur gamla barnen är. Hon menar att de yngsta barnen behöver leka mer och många av dem går till skolan för att få leka. Även de äldre barnen behöver få ett lekfullt lärande, eftersom lek är en del utav lärandet. De behöver cirka 30-40 minuter lek, medan de yngre barnen kan behöva leka en hel dag, menar Path.

Path säger vid flera tillfällen att lek är en del av lärandet, att det hela tiden måste finnas i förskolan. Därför kan man inte ställa sig framför klassen och undervisa såsom man gör med vuxna människor. Utan det måste alltid finnas lek i undervisningen för att barnen skall trivas och må bra. Exempelvis ifall barnen skall lära sig siffror och språk, görs det genom att sjunga och göra rörelser. Då leker barnen samtidigt som de lär sig saker. Det negativa med barns lek är att det inte finns tillräckligt med pedagoger på skolgården under rasten, då barnen ofta slår sig eller börjar bråka med varandra.

Undervisningen måste ske på ett lekfullt sätt för att barns skall kunna lära sig något.

4.2.5 Känslan av självständighet

Doreen önskade att göra intervjun över en fika på ett café, och den tog cirka fem minuter. Doreen tycker att leken utvecklar barnen inom en rad olika områden och att leken är ett tillfälle då barnen ges tillfälle att klara av saker själva. Hon tycker att dramatisering är en undervisningsmetod som gör saker lättare att förstå. Men sång och rörelse är även undervisningsmetoder som barnen lär sig saker genom.

Genom leken skapas möjlighet för barnen att klara av saker själva, där barnen är en aktiv deltagare och pedagogen skall vara observerande. Leken bidrar, enligt Doreen, till att barnen utvecklas intellektuellt, socialt, emotionellt och språkligt. Barnen utvecklas också fysiskt, då de genom att leka utvecklar koordinationsförmågan och grov- och finmotoriken. Ifall barnen inte förstår vad pedagogen säger verbalt, menar Doreen att de använder sig av dramatisering. Exempelvis om vilka regler som gäller på skolan. Då de istället dramatiserar vad som händer om man kommer försent till skolan. Sång och rörelse är en annan del, då barnen bland annat kan lära sig om olika kulturer eller kanske om hur arbetet i hemmet går till.

En annan aspekt som Doreen tar upp är att tiden kan ställa till bekymmer för barns lek. De äldre barnen som är 5-6 år behöver ges tid till att leka, men även tid till att lära sig läsa och skriva. För de äldre barnen blir lektiden alltså begränsad, vilket Doreen tycker är negativt. Barnen som är mellan 3-4 år behöver inte lära sig läsa och skriva ännu och därför ges de möjlighet att leka mycket mera.

4.2.6 Sammanfattning av intervjuer

Genom intervjuerna har det visat sig att pedagogerna tycker att leken är viktig för barns utveckling och lärande. Då barnen utvecklas inom en rad olika områden, exempelvis utvecklas barnen socialt då de under tiden de leker samspelar och kommunicerar med andra barn. Lek i undervisningen, är för de intervjuade, att använda sig av olika estetiska aktiviteter. Musik och dans är viktigt att ha med i undervisningen då det är en del av den afrikanska kulturen. Även dramatisering av sagor och vardagliga saker är en viktig del. Leken skapar välbefinnande hos barnen, leken är ett tillfälle för barnen att lära sig saker. Lek skall kontinuerligt finnas i undervisningen, då leken gör barnen aktiva och motiverade till att utforska sin omvärld. Samtliga barn skall ges möjlighet till att få leka, då förskolan ofta ses som en plats där barnen skall få leka. Barnens ålder är en faktor som bestämmer hur mycket tid barnen skall ges till att leka.

4.3 Gemensam sammanfattning av resultatet

5 Diskussion

I detta kapitel diskuterar vi vårt resultat och relaterar det till den litteratur vi valt att använda oss av. Vi kommer att diskutera våra undersökningar var och en för sig för att sedan tillsammans lyfta fram och diskutera de viktigaste slutsatserna samt ge förslag på fortsatt forskning.

Syftet med det här arbetet är att studera pedagoger i en utvald kenyansk förskola med fokus på hur leken används i undervisningssyfte samt vad pedagogerna anser om att använda lek i undervisningen. Vi kommer att utgå våra diskussioner från våra frågeställningar:

På vilka sätt använder pedagogerna leken i sin undervisning? Hur ser pedagogerna på lek som pedagogiskt verktyg i förskolan?

5.1 Resultatdiskussion

5.1.1 Pedagogens användande av leken

möjlighet att få prova olika sätt.

Johansson och Pramling Samuelsson (2007) skriver att barn ges genom leken möjlighet till att kombinera sina erfarenheter till något nytt och kreativt som kommer från dem själva, det handlar inte endast om ett återskapande av barnens tidigare erfarenheter. Vad vi menar med det är att barnen måste ges möjlighet att bearbeta och utveckla sina tidigare erfarenheter genom leken, men det handlar även om att de ska ges möjlighet att skapa nya erfarenheter. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) påpekar att barn som är engagerade i en meningsfull lek utvecklar sin kunskap. Det sker genom att barnen ges möjlighet att prova olika saker med hjälp av leken och därmed stöter de på olika situationer. Barnen kan via leken hantera situationer eller information som de inte är insatta i genom att relatera den nya upptäckta situationen till sina tidigare erfarenheter. Leken blir därför en del av barns lärande. Här tydliggör även de på att det är viktigt att barnen får chansen att prova på för att kunna skapa nya erfarenheter och upptäckter. Vi håller med om att leken är en del av lärandet, genom leken får barnen möjlighet att bearbeta sådan kunskap de inte hunnit ta till sig än som tillexempel siffror, alfabetet och färger. I observationerna kan man tydligt se att barnen genom leken får en tydlig förklaring av betydelsen för de olika begrepp som pedagogen tar upp. Vi tror att det blir extra tydligt för barnen när pedagogen tar till konkreta föremål eller använder sig av gestaltning för att förklara ett begrepp, det ger barnen en möjlighet att relatera begreppet till någonting som de sett med egna ögon, eller som de själva fått gestalta. Ett tydligt exempel på det är från utevistelsen, som vi beskriver i resultatet, där Carrie sjunger om ett tåg, och visar hur ett tåg låter och hur det rör sig. Barnen får då en uppfattning om vad ett tåg är för något.

hos barnen så att de också vill prova på de olika aktiviteterna. Vi anser att man kan jämföra det med Lillemyr (2002) som påstår att pedagogen behöver anpassa leken på samma sätt som annan undervisning i skolan, pedagogen måste vara medveten om att barnen har ett annat perspektiv på leken än vad hon själv har. Vi tycker att om pedagogerna visar barnen att de uppskattar leksituationerna så försöker de gå in i barnens sätt att tänka om leken. Pedagogerna försöker anpassa all undervisning till barnens nivå och då tycker vi att det är viktigt att pedagogerna själva försöker gå ner till barnens nivå i leken. Man kan i resultatet se att Carrie är delaktig och engagerad i de aktiviteter hon lär ut till barnen, som exempelvis variation av röstlägen. Carrie skapar en nyfikenhet hos barnen då hon varierar utlärningen med att skrika och viska, det blir en lekfull och spännande undervisningsmetod för barnen.

5.1.2 Pedagogernas syn på användandet av lek i undervisningen

Intervjustudien visade att pedagogerna var enade om att barn lär sig saker genom att leka och att leken därmed blir en del utav lärandet. Studien visar även att leken är bra för barn och att de utvecklas genom att leka. Irene och Carrie beskriver att lek skapar motivation för barnen att lära sig saker, detta förklarar Lillemyr (2002) som en utmaning för pedagogen. Då pedagogen måste vara uppmärksam på vilka intentioner och intresse barnen har för leken. Doreen förklarar att leken skapar möjlighet för barnen att känna att de klarar av saker själva. Detta beskriver Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) som stärkande för barnen och ger dem en känsla av makt. Path beskriver leken som en gåva som vi fått utav gud, där pedagogen måste vara på barnens nivå och stötta dem i deras lek. Jensen (2009) menar att det är den vuxne som är barnens förebild och måste därför stötta barnen i deras lek.

undervisningen. Då de menar att det måste finnas en pedagogisk medvetenhet för att barnen skall kunna ges möjlighet till att leka. Pedagogerna i intervjuerna har en bild av vad barn utvecklar och lär sig genom att leka, det tycker vi är en förklaring till att samtliga pedagoger har en egen grundsyn och medvetenhet av vad barns lek innebär för deras utveckling. De menar att leken är viktig för barns utveckling inom en rad olika områden, exempelvis språkligt, fysiskt, socialt, emotionellt, kulturellt och intellektuellt. Lillemyr (1990) beskrev de filosofiska-, sociologiska och psykologiska grundsynerna som tre olika grundsyner som påverkar pedagogens syn på lek. Vi pratade inte om grundsynen på barns lek i intervjuerna, men vi kan tydligt se att samtliga pedagoger i undersökningen visar att de alla har delar av dessa tre grundsyner. Den filosofiska grundsynen kan vi se då Carrie menar att leken är viktig för alla människor och att barn kan tappa intresset för att leka ifall de inte ges tillräckligt med tid till det. Denna filosofiska grundsyn förklarar Lillemyr (1990) som en allmän syn på livet och människan. Vidare beskriver han att den andra grundsynen handlar om pedagogens förhållningssätt till barns sociala utveckling, där vi kan se att pedagogerna menar att leken påverkar barnen socialt, exempelvis när de imiterar och samspelar med andra barn. Lillemyr (1990) beskriver att den tredje synen är den psykologiska grundsynen som handlar om pedagogens sätt att se på utveckling, inlärning och motivation. Irene menar att leken gör barnen motiverade och kan på så sätt lära sig saker genom att leka. Lillemyr (1990) menar att dessa tre grundsyner utger vilken helhetssyn man får på barns lek, vilket vi fullständigt håller med om. Då vi tycker att vilka tankar och åsikter man har om olika saker påverkar hur man beter sig, eller i detta fall hur vi hade valt att använda lek i undervisningen.

aktiviteter bidrar till. I intervjuerna berättar pedagogerna om deras användande av de estetiska aktiviteterna, då de menar att de är ett undervisningssätt som bör finnas kontinuerligt i förskolan.

Carrie förklarar att leken är en metod barnen tar till sig för att bearbeta tidigare erfarenheter och händelser. Detta skriver även Tullgren (2004) om, hon menar att barnen kan dramatisera sina erfarenheter och upplevelser och tolka dessa genom leken. Barnens erfarenheter får nya betydelser genom att barnen tänker och fantiserar om dessa i en lekande situation. Carrie beskriver att genom att barnen får dramatisera och spela olika karaktärer, lär sig barnet att sätta sig in i andra människors situationer. Löfdahl (2004) menar även hon att genom att barnen får dramatisera olika människor och dess personligheter, ges barnet möjlighet att fantisera, tolka och förstå sin omvärld. Men tanke på att leken ses som en bearbetning av tidigare erfarenheter, anser vi att leken är otroligt viktig för barnen. Därmed måste barnen ges tillräckligt med tid och möjlighet till att få leka, vilket även Jensen (2009) påpekar. Detta är något som intervjuerna också visat, men Path och Doreen tyckte att det ibland inte fanns tillräckligt med tid till barnen att få leka. Doreen beskriver att de äldre barnen i klassen inte ges lika mycket tid till att leka som de yngre barnen. Detta för att de måste lära sig läsa och skriva.

5.2 Metoddiskussion

Att göra undersökningen i ett främmande land där de hade andra förutsättningar än i Sverige, gjorde att vi fick väldigt mycket intryck att handskas med. Därför var det bra att vi väntade med att genomföra våra undersökningar de första dagarna, så att vi hann smälta alla nya intryck.

Eftersom klassen besöktes under två dagar innan observationerna startade fick vi en god kontakt med pedagogerna. Vi tror att det var ett bra val att enbart besöka förskolan för att få en inblick i hur de hade det och vi ville lära känna den pedagog som skulle observeras innan så att hon inte skulle känna sig pressad av vårt observerande. Som vi tidigare nämnt anser Stukát (2005) att de personer som blir observerade kan ställa om sig och ändra beteende när de vet om att de blir observerade. Detta var något som vi inte ville skulle hända, vi ville ju se hennes vardagliga beteenden. Och eftersom vi inte observerade pedagogen de två första dagarna så kunde vi ändå se att hon använde sig av samma undervisningssätt de resterande dagar vi observerade. Att vi var där under tre veckors tid och utförde observationerna tror vi bidrar till att vi är ännu mer säker på studiens tillförlitlighet. Hade pedagogen ställt om sig och utfört undervisningen på ett helt annat sätt än vanligt, för att visa det hon trodde att vi ville se, så tror vi att det hade blivit svårt att hålla det i tre veckors tid. Vi tror även att barnen skulle bli fundersamma om hon helt plötsligt inte gjorde som vanligt. Men vi märkte ingenting på barnen utan det syntes att de var vana vid den typen av undervisning och pedagogen verkade inte störas av att vi observerade henne.

Något som var svårt med undersökningen var språket, eftersom pedagogen pratade mycket på swahili med barnen under undervisningen. Det var därför svårt att förstå vad som sades, så vissa av observationerna fick vi bortse ifrån när vi valde ut dem i beskrivningen av resultatet, eftersom det var så mycket som vi inte förstod.

med papper och penna. Utan för att få det resultatet vi har, var vi tvungna att spela in intervjuerna. Då har vi kunnat pausa, gå tillbaka och lyssna om. På så sätt tycker vi att vi fått ut mycket av undersökningen.

En utav våra intervjuade hade först tackat nej till att delta i intervjun, men kom till oss efter några dagar och sa att hon ville delta ändå. Det kändes som att hon var väldigt nervös och ville att de skulle vara över så fort som möjligt. Vi blev påverkade av detta och kände oss lite stressade över hennes osäkerhet. Vilket vi tycker var tråkigt eftersom när vi tidigare pratat tillsammans om barns lek, hade hon bra saker att säga. En liknande sak hände med pedagogen som valde att bli intervjuad på ett café. Vi tror att vi hade fått ut mer utav den intervjun ifall den var utfört i skolan, eller på en plats med mindre människor. Vi hade även diskuterat med henne kring barns lek och vet att hon kunde ha utvecklat sig mera ifall vi var i en annan miljö. Visst var det vi som gav henne möjligheten att välja plats, men nu i efterhand kan vi säga att vi inte kommer utföra intervju på café igen. Då det för oss upplevdes stressande och obekvämt att ha en massa människor omkring sig.

5.3 Slutsats

Pedagogerna använder sig av lek genom olika estetiska uttrycksformer då de anser att barn utvecklas och lär sig genom att leka och därmed är leken en del av lärandet. Förskolan i Kenya är som Nganga (2009) beskrev, en plats där barnen skall förberedas för att börja skolan. Där barnen har lektioner och inte ges samma möjlighet till fri lek som på en förskola i Sverige. Ändå har pedagogerna en väldigt positiv syn på barns lek, de anser att leken hjälper barnen att utvecklas och lära sig saker. Därför används leken i stor utsträckning i undervisningen. Tullgren (2004) anser att leken som pedagogiskt verktyg gynnar barnens utveckling och lärande och därmed blir leken en viktig del för barns lärande. Det är något som vi har sett i vårt resultat, både i observationerna och i intervjuerna. Det vi såg i våra observationer var att pedagogerna hade ett lekfullt förhållningssätt till barnen och att de var kreativa i sitt arbete och bjöd in barnen till en lekfull undervisning. Det påpekade pedagogerna även i intervjuerna, då de menar att det är viktigt att leka för att utvecklas. Även Tullgrens (2004) observationer och intervjuer visar att när pedagogerna har ett lekfullt förhållningssätt till barnen och bjuder in dem till lek, skapar de lust och välbefinnande hos de lekande barnen.

Vi anser att vi har fått tydliga resultat på våra undersökningar. Då vi sett på vilka olika sätt pedagogerna använder leken och fått ta del av deras tankar och åsikter om lek i undervisningen. Att använda både observationer och intervjuer visade sig vara ett bra sätt att få ut de mesta av pedagogernas användande av lek i förskolan. Då vi har fått möjlighet att själva se hur de använder leken i undervisningen samt fått höra deras egna åsikter och tankar om barns lek.

5.4 förslag till fortsatt forskning

Litteraturförteckning

Handbook for Early Childhood Development (2008) Institute of education; Kenya.

Jensen, M & Harvard, Å. (2009) Leka för att lära- utveckling, kognition och kultur. Studentlitteratur; Lund.

Johansson, E & Pramling Samuelsson, I. (2007) “Att lära är nästan som att leka” - Lek och lärande i förskola och skola. Studentlitteratur; Lund.

Johansson, E & Pramling Samuelsson, I. (2003) Förskolan- barns första skola. Studentlitteratur; Lund.

Knutsdotter Olofsson, B. (2003) I lekens värld. Liber AB; Stockholm.

Lillemyr, O. (1990) Lek på allvar- teorier om lek under förskoleåren. Studentlitteratur; Lund.

Lillemyr, O. (2002) Lek - upplevelse - lärande - i förskola och skola. Liber AB; Stockholm.

Lindqvist, G. (2002) Lek i skolan. Studentlitteratur; Lund.

Löfdahl, A. (2004) Förskolebarns gemensamma lekar- mening och innehåll. Studentlitteratur; Lund.

Nganga, L. 2009 Early childhood education programs in Kenya: challenges and solutions, Early Years, 29 (3), 227-236

Patel, R & Davidson, B. (1991, 2011) Forskningsmetodikens grunder - att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Studentlitteratur; Lund.

Stukát, S. (2005) Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Studentlitteratur; Lund.

Tullgren, C (2004) Den välreglerade friheten - Att konstruera det lekande barnet. Lärarutbildningen; Malmö högskola.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet, Stockholm.