5.1 Resultatdiskussion
5.1.1 Pedagogens användande av leken
Resultatet av observationsstudien visar att pedagogen Carrie använder lek i undervisningen på ett varierat sätt. De vanligaste metoderna hon använde sig av var gestaltning, sång och rörelse, variation av röstläge samt bearbetning av begrepp på olika sätt. Löfdahl (2004) skriver att genom olika skapande aktiviteter och estetiska uttrycksformer får barnen ta del av den kultur de lever i. Exempelvis kan det handla om att pedagogen väljer ut en text som de i barngruppen kommer att bearbeta i form av gestaltning. Där pedagogen, och även barnen, får gestalta olika former av känslor och rollfigurer. Barnet kliver då in i en lekvärld där han eller hon får lära känna olika människor och deras personligheter. Lekvärldar ger barnet möjlighet att fantisera, tolka och försöka förstå sin omvärld. Även Tullgren (2004) påpekar att leken är en estetisk uttrycksform. Hon menar att barnen kan dramatisera sina erfarenheter och upplevelser och tolka dessa genom leken. Det är något vi kan relatera till observationerna, pedagogen använde sig av ett flertal estetiska uttrycksformer och gav barnen chansen att bearbeta sina erfarenheter genom sång, dans eller gestaltning. Att man som pedagog är flexibel i sin undervisning tycker vi borde vara en självklarhet, vi tror inte att någon lär sig av att bara göra samma sak hela tiden, utan man måste få
möjlighet att få prova olika sätt.
Johansson och Pramling Samuelsson (2007) skriver att barn ges genom leken möjlighet till att kombinera sina erfarenheter till något nytt och kreativt som kommer från dem själva, det handlar inte endast om ett återskapande av barnens tidigare erfarenheter. Vad vi menar med det är att barnen måste ges möjlighet att bearbeta och utveckla sina tidigare erfarenheter genom leken, men det handlar även om att de ska ges möjlighet att skapa nya erfarenheter. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) påpekar att barn som är engagerade i en meningsfull lek utvecklar sin kunskap. Det sker genom att barnen ges möjlighet att prova olika saker med hjälp av leken och därmed stöter de på olika situationer. Barnen kan via leken hantera situationer eller information som de inte är insatta i genom att relatera den nya upptäckta situationen till sina tidigare erfarenheter. Leken blir därför en del av barns lärande. Här tydliggör även de på att det är viktigt att barnen får chansen att prova på för att kunna skapa nya erfarenheter och upptäckter. Vi håller med om att leken är en del av lärandet, genom leken får barnen möjlighet att bearbeta sådan kunskap de inte hunnit ta till sig än som tillexempel siffror, alfabetet och färger. I observationerna kan man tydligt se att barnen genom leken får en tydlig förklaring av betydelsen för de olika begrepp som pedagogen tar upp. Vi tror att det blir extra tydligt för barnen när pedagogen tar till konkreta föremål eller använder sig av gestaltning för att förklara ett begrepp, det ger barnen en möjlighet att relatera begreppet till någonting som de sett med egna ögon, eller som de själva fått gestalta. Ett tydligt exempel på det är från utevistelsen, som vi beskriver i resultatet, där Carrie sjunger om ett tåg, och visar hur ett tåg låter och hur det rör sig. Barnen får då en uppfattning om vad ett tåg är för något.
Carrie använder sig själv som ett lekredskap inom alla metoder, då hon med stor inlevelse visar intresse för det hon gör. Vi tycker att det syns tydligt att hon är engagerad i det hon gör när hon använder rörelser, mimik och bjuder in barnen till lek tillsammans med henne. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) beskriver att hur lek och lärande tar form i en barngrupp grundas på resurser, miljön, pedagogens deltagande och förmåga att fånga barnens intresse. Vi anser att det är viktigt att man som pedagog visar barnen att man tycker att de lekar och lärandesituationerna som behandlas är roliga och att man själv uppskattar dem som pedagog. För om pedagogen visar att det är kul skapar det spänning och nyfikenhet
hos barnen så att de också vill prova på de olika aktiviteterna. Vi anser att man kan jämföra det med Lillemyr (2002) som påstår att pedagogen behöver anpassa leken på samma sätt som annan undervisning i skolan, pedagogen måste vara medveten om att barnen har ett annat perspektiv på leken än vad hon själv har. Vi tycker att om pedagogerna visar barnen att de uppskattar leksituationerna så försöker de gå in i barnens sätt att tänka om leken. Pedagogerna försöker anpassa all undervisning till barnens nivå och då tycker vi att det är viktigt att pedagogerna själva försöker gå ner till barnens nivå i leken. Man kan i resultatet se att Carrie är delaktig och engagerad i de aktiviteter hon lär ut till barnen, som exempelvis variation av röstlägen. Carrie skapar en nyfikenhet hos barnen då hon varierar utlärningen med att skrika och viska, det blir en lekfull och spännande undervisningsmetod för barnen.
5.1.2 Pedagogernas syn på användandet av lek i undervisningen
Intervjustudien visade att pedagogerna var enade om att barn lär sig saker genom att leka och att leken därmed blir en del utav lärandet. Studien visar även att leken är bra för barn och att de utvecklas genom att leka. Irene och Carrie beskriver att lek skapar motivation för barnen att lära sig saker, detta förklarar Lillemyr (2002) som en utmaning för pedagogen. Då pedagogen måste vara uppmärksam på vilka intentioner och intresse barnen har för leken. Doreen förklarar att leken skapar möjlighet för barnen att känna att de klarar av saker själva. Detta beskriver Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) som stärkande för barnen och ger dem en känsla av makt. Path beskriver leken som en gåva som vi fått utav gud, där pedagogen måste vara på barnens nivå och stötta dem i deras lek. Jensen (2009) menar att det är den vuxne som är barnens förebild och måste därför stötta barnen i deras lek.
Lillemyr (1990, 2002) beskriver att den pedagogiska grundsyn och medvetenhet pedagogen har om användandet av lek i undervisningen, speglar hur just användandet av lek ser ut undervisningen. Detta är enligt oss, en förklaring som vi tycker stämmer överens med resultatet av mina intervjuer. Då våra intervjuer säger att pedagogerna är medvetna och tycker att leken på ett flertal olika sätt är en viktig del av barns lärande. Det visar de genom att förklara vikten av användandet av lek i undervisningen. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) menar även de att en pedagogisk medvetenhet om lekens betydelse speglar hur användandet av lek tar kraft i
undervisningen. Då de menar att det måste finnas en pedagogisk medvetenhet för att barnen skall kunna ges möjlighet till att leka. Pedagogerna i intervjuerna har en bild av vad barn utvecklar och lär sig genom att leka, det tycker vi är en förklaring till att samtliga pedagoger har en egen grundsyn och medvetenhet av vad barns lek innebär för deras utveckling. De menar att leken är viktig för barns utveckling inom en rad olika områden, exempelvis språkligt, fysiskt, socialt, emotionellt, kulturellt och intellektuellt. Lillemyr (1990) beskrev de filosofiska-, sociologiska och psykologiska grundsynerna som tre olika grundsyner som påverkar pedagogens syn på lek. Vi pratade inte om grundsynen på barns lek i intervjuerna, men vi kan tydligt se att samtliga pedagoger i undersökningen visar att de alla har delar av dessa tre grundsyner. Den filosofiska grundsynen kan vi se då Carrie menar att leken är viktig för alla människor och att barn kan tappa intresset för att leka ifall de inte ges tillräckligt med tid till det. Denna filosofiska grundsyn förklarar Lillemyr (1990) som en allmän syn på livet och människan. Vidare beskriver han att den andra grundsynen handlar om pedagogens förhållningssätt till barns sociala utveckling, där vi kan se att pedagogerna menar att leken påverkar barnen socialt, exempelvis när de imiterar och samspelar med andra barn. Lillemyr (1990) beskriver att den tredje synen är den psykologiska grundsynen som handlar om pedagogens sätt att se på utveckling, inlärning och motivation. Irene menar att leken gör barnen motiverade och kan på så sätt lära sig saker genom att leka. Lillemyr (1990) menar att dessa tre grundsyner utger vilken helhetssyn man får på barns lek, vilket vi fullständigt håller med om. Då vi tycker att vilka tankar och åsikter man har om olika saker påverkar hur man beter sig, eller i detta fall hur vi hade valt att använda lek i undervisningen.
Samtliga pedagoger säger att leken är viktigt att ha med i undervisningen och att de handlar om att undervisa med lek som verktyg genom estetiska uttrycksformer såsom musik, dans, drama och sagoberättande. Detta anses vara, för pedagogerna, ett lekfullt lärande. Path och Irene säger att man som pedagog inte kan undervisa barnen som man gör med vuxna, utan att skoldagen alltid skall börja med lek. Löfdahl (2004), Lillemyr (2002) och Tullgren (2004) menar alla att leken är en skapande och estetisk uttrycksform. Vi tycker att användandet av dessa estetiska aktiviteter gynnar barnens utveckling på många plan och framförallt är detta aktiviteter som de flesta barnen tycker är roliga. Tidigare erfarenheter har lärt oss att barns lust att leka och lära ökar när undervisningen sker på ett roligt och spännande sätt, vilket vi tycker att estetiska
aktiviteter bidrar till. I intervjuerna berättar pedagogerna om deras användande av de estetiska aktiviteterna, då de menar att de är ett undervisningssätt som bör finnas kontinuerligt i förskolan.
Carrie förklarar att leken är en metod barnen tar till sig för att bearbeta tidigare erfarenheter och händelser. Detta skriver även Tullgren (2004) om, hon menar att barnen kan dramatisera sina erfarenheter och upplevelser och tolka dessa genom leken. Barnens erfarenheter får nya betydelser genom att barnen tänker och fantiserar om dessa i en lekande situation. Carrie beskriver att genom att barnen får dramatisera och spela olika karaktärer, lär sig barnet att sätta sig in i andra människors situationer. Löfdahl (2004) menar även hon att genom att barnen får dramatisera olika människor och dess personligheter, ges barnet möjlighet att fantisera, tolka och förstå sin omvärld. Men tanke på att leken ses som en bearbetning av tidigare erfarenheter, anser vi att leken är otroligt viktig för barnen. Därmed måste barnen ges tillräckligt med tid och möjlighet till att få leka, vilket även Jensen (2009) påpekar. Detta är något som intervjuerna också visat, men Path och Doreen tyckte att det ibland inte fanns tillräckligt med tid till barnen att få leka. Doreen beskriver att de äldre barnen i klassen inte ges lika mycket tid till att leka som de yngre barnen. Detta för att de måste lära sig läsa och skriva.