Det föll sig mest naturligt att välja intervjupersoner på våra respektive arbetsplatser då vi bestämde oss för vem vi ville skulle delta i vår undersökning. Våra arbetsplatser är två stora skolor med många kompetenta pedagoger med lång yrkesverksamhet att välja bland. Vi såg även fördelar med våra val med tanke på att intervjupersonerna kände igen en av oss och på så sätt kunde känna sig trygg i det. Ingen av oss arbetar nära någon av intervjupersonerna och såg därför inte så stor risk i att studien skulle bli påverkad av att vi arbetar på samma arbetsplats och känner till varandra. Vi funderade en del kring om hur vi skulle lägga upp intervjuerna. Ett tag var vi inne på att göra gruppintervjuer då vi såg fördelar med dessa med tanke på att intervjupersonernas åsikter kunde komma att ställas emot varandra eller att det skulle ske samtycke i många frågor. Vi tänkte att det med gruppintervjuer skulle kunna skapas mycket intressanta diskussioner intervjupersonerna emellan. Riskerna vi såg med gruppintervjuer fick oss ändå att välja enskilda intervjuer. Vi var rädda att intervjupersonerna skulle bli speglade av varandras uppfattningar och därför inte fullt ut våga stå för sina egna synpunkter. Det hade varit svårt att ge alla samma talutrymme. Vi tror nu i efterhand att vi valt rätt då vi ser de fördjupade reflektioner som uppkom under de enskilda intervjutillfällena som hade varit svårare att få fram genom gruppintervjuer.
Fyra av våra sex intervjupersoner frågade efter intervjufrågorna vid bokningen av intervjun då de gärna ville ha möjlighet att förbereda sig och reflektera över frågorna. Anledningen till att vi valde att lämna ut frågorna var intervjupersonernas motivering,
50
de ville gärna förbereda sig för att kunna tänka tillbaka på sina erfarenheter. Vi är medvetna om att detta kan påverka resultatet eftersom intervjupersonerna då kan förbereda sig genom att skaffa sig ny kunskap. Dock var vi tydliga till intevjupersnerna att vi endast ville ta del av deras tidigare kunskaper och erfarenheter. Vi upplever att intervjupersonerna var mycket engagerade och gav intressanta och berikande svar. Det verkade som att intervjupersonerna kände någon slags stolthet genom sitt deltagande då de såg sin medverkan som betydelsefull för studien. Detta tror vi beror på att vi påtalade vid ett flertal tillfällen vår tacksamhet över att få ta del av deras upplevelser kring deras erfarenheter.
Vi ser stora fördelar med att utföra och skriva vårt examensarbete tillsammans. Vi tror att det var bra att vid intervjuerna växla mellan vem som intervjuade eftersom det annars kan finnas en risk för att subjektiva meningar blir styrande. Vi är båda överens om att det är svårt att genomföra intervjuer på ett professionellt sätt. Båda har genomfört intervjuer innan dessa intervjutillfällen men vi har mycket kvar att lära. Kvale och Brinkmann (2009) beskriver intervjuandet som ett hantverk. Det var inte helt enkelt att hålla sig till ämnet samtidigt som vi ville fånga de intressanta aspekter som spontant uppkom genom samtalen. Efterhand blev kvalitén på intervjuerna bättre. Det var betydelsefullt med pilotintervjuerna som gav oss möjlighet till viss träning i intervjuteknik, inspelningsteknik och tidskontroll. Vi tyckte det var bra att efter individuell läsning av transkriptionerna tillsammans analysera det insamlade materielet. Fördelen med att använda diktafon var att vi båda fullt ut kunde koncentrera oss på intervjupersonen. Då vi bearbetade och analyserade det insamlade materielet kom vi fram till att vi hade fått tillräckliga svar som kan komma till nytta till studiens syfte och frågeställningar. Därför behövdes inga fler intervjuer bokas. En nackdel med våra intervjufrågor var kanske att de var för öppna. Under transkriberingen och analysen upptäckte vi att intervjupersonerna i många fall inte hade svarat på den frågan vi ställt. Detta kompenserades dock som tur var genom att vi hade ett flertal omfattande frågor som gav svar för studiens syfte och frågeställningar.
När det gäller studiens tillförlitlighet är vi medvetna om att denna kan komma att påverkas då vi valt att vara intervjuare på tre intervjuer var. Tillförlitligheten ökar om frågorna ställs på samma sätt till alla intervjupersoner, enligt Kvale (2009). Vi har dock vid samtliga intervjuer utgått från våra intervjufrågor. Följfrågorna har däremot
51
naturligtvis sett olika ut vid intervjuerna. Vi utgår från att intervjupersonerna svarat sanningsenligt under samtalen men vi är medvetna om att det ligger nära till hands att människor ger de svar som de vet är rätt men inte alltid tillämpar. Det hade varit värdefullt om intervjupersonerna hade gett sig tid till läsning av transkriptionerna då detta hade minskat risken för feltolkningar. Vi är medvetna om att intervjupersonernas svar kan tolkas av forskarna på olika sätt och därmed ha viss påverkan på reliabiliteten. När det gäller studiens validitet försökte vi under hela undersökningens gång ha syfte och frågeställning i åtanken. Vi vet att våra egna fördomar och förutfattade meningar inte får styra studiens resultat. Dock finns en medvetenhet hos oss att det är svårt att helt bortse från fördomarna. Nackdelar med en intervju kan vara att intervjupersonerna påverkas av intervjuarens sätt att ställa frågor, klädsel, bemötande och förhållningssätt. Om vi hade haft mer tid till studien hade vi även velat intervjua föräldrar och elever för att få en bredare bild kring elever med diagnosen ADHD i skolan. Nu var vi tvungna att begränsa oss och såg därför pedagogerna som goda informationskällor för studiens syfte.