Metoddiskussion

I detta avsnitt diskuteras studiens tillvägagångssätt. Vidare diskuteras för- och nackdelar med metoden.

Arbetsfördelning

Arbetsfördelningen har delats lika under hela studiens process. Studiens författare har haft lika stort ansvar över studiens alla delar. Studien har skrivits gemensamt,

arbetssätt har fungerat bäst för författarna. Intervjuerna har valts att genomföras tillsammans då studiens ämne kan upplevas vara tungt och personligt. Genom att utföra intervjuer tillsammans har det funnits en möjlighet att stötta upp varandra om frågor kan ha upplevts vara svåra och om informanten i sin tur kan ha behövt stöttning. Det har därför funnits en trygghet i att utföra intervjuerna gemensamt. Vid transkribering har intervjuerna transkriberats var för sig för att underlätta tidsmässigt. Att göra studiens delar gemensamt har varit tidskrävande, men det har också varit en styrka då båda författarna fått en gemensam bild av studiens alla delar och ämnen.

Studiens styrkor och svagheter

Inför intervjuerna skickades ett informationsbrev ut till administrationen samt chef på en verksamhet, som har skickat vidare informationsbrevet till de anställda på arbetsplatsen (se bilaga 2). På så sätt har författarna kunnat få ett godkännande från verksamhetens ledning. Två urvalssätt har tillämpats vid kontaktandet av informanter, ett bekvämlighetsurval och ett snöbollsurval. Med urvalsmetoderna tillkommer dock begränsningar, med bekvämlighetsurval som urvalsmetod kan inte en representativ bild av resultatet garanteras. Syftet med studien har inte varit att dra generella slutsatser utan snarare att få en bild över hur studiens informanter upplever ett fenomen. Resultatet i sin tur kan dock ge en fingervisning på hur det kan se ut inom behandlande verksamheter och förhoppningsvis inspirera till fortsatt forskning inom ämnet.

Författarna är medvetna om att informanternas svar kan ha påverkats av det faktum att cheferna på verksamheten vetat om att intervjuerna har ägt rum samt vilka anställda som skulle intervjuas. Detta kan påverka informanternas svar genom att de kan ha gett en begränsad bild av situationen. Dock har detta tillvägagångssätt varit nödvändigt för att få tillgång till informanter. För att säkerställa att informanterna inte skulle sättas i en svår situation gentemot sin arbetsgivare har författarna valt att inte gå in för djupt på de delar som berör ledningens ansvar. För att informanterna ska garanteras konfidentialitet har

variablerna namn, ålder och kön valts att inte tas med. Detta för att de i sin tur kan ge indikationer på vem informanten är. En medvetenhet finns om att författarnas personliga egenskaper kan ha påverkat informanternas svar. En del av

informanterna har författarna haft en relation till innan studien, vilket kan ha kommit att påverka informanternas svar (Bryman, 2011). Studiens

frågeställningar berör ämnen som kan vara obearbetade för informanten och därför finns risken att svar kan ha utelämnats (Bryman, 2011). En medvetenhet finns kring att telefonintervjun kan ha påverkat intervjupersonens svar till skillnad från de intervjuer som genomfördes ansikte mot ansikte. Intervjuerna har följt samma ramar och författarna har varit noga med att frågorna har varit tydliga. Då intervjuerna har varit av semistrukturerad karaktär har förtydliganden kunnat göras.

Informanterna kan ha utelämnat svar under intervjuerna, vilket kan ha påverkat studiens resultat. Då intervjufrågorna har varit av personlig karaktär finns risken att en del av frågorna har uppfattats vara för privata, eller att de kan ha varit svåra att svara på. Det kan också vara så att en del av frågorna berör omedvetna

processer hos informanterna, och att de därför inte har kunnat ge ett helt “sanningsenligt” svar, även om de har velat. Trots detta faktum anses ändå att studiens syfte har kunnat besvaras. Författarna har upplevt en mättnad och därför varit nöjda med det material som framkommit vid intervjutillfällena.

Intervjuer kan genomföras på olika sätt och valet föll på att genomföra åtta individuella intervjuer. Det finns både för- och nackdelar med individuella intervjuer men det anses att fördelarna har övervägt nackdelarna. Individuella intervjuer valdes för att öka möjligheten till att få ärliga och mer djupgående svar. Hade fokus legat på att utföra gruppintervjuer hade förmodligen fler informanter kunnat intervjuas inom tidsramen. Dock gjordes ställningstagandet att ärliga och personliga svar prioriterades, vilket kanske lättare faller bort i gruppintervjuer då informanterna kan uppleva att det är svårare att återge personliga erfarenheter i grupp. En intervju har ägt rum via telefon på grund av tidsmässiga skäl. Det har varit positivt då informanten inte hade möjlighet att träffas fysiskt. Dock finns det risker att kroppsspråk missas i en telefonintervju, exempelvis om informanten reagerar med kroppen på vissa frågor, vilket kan vara intressant för studiens resultat.

Studiens intervjuguide varit av semistrukturerad karaktär och olika följdfrågor har ställts beroende på informanternas svar. Därför kan vissa delar ha berörts djupare än andra i vissa intervjuer, men det har funnits en strävan efter att intervjuerna skulle hålla samma logik. Då intervjuerna inte alltid har följt samma disposition, kan det ha blivit svårare att jämföra svaren mellan informanterna.

Intervjusvaren har kodats i efterhand, efter det att materialet har transkriberats. Detta kan innebära en risk för att informanternas svar kan ha tolkats utefter författarnas egen förförståelse. Detta har försökt att undvikas genom att intervjusvaren har lästs igenom flera gånger och att författarna medvetet har försökt förhålla sig till det som faktiskt sägs. Genom att ta ur textstycken, ord och begrepp ur sin kontext finns det bitar som kan missas, exempelvis vad som föranledde svaret eller om informanten har uttryckt sig på ett visst sätt i sitt kroppsspråk. Det finns med andra ord en risk för att delar som kan vara viktiga missas i kodningen och sedan analysen. Genom att författarna tillsammans har kodat materialet och diskuterat med varandra hur en har tänkt, anses risken för detta ha minskats.

Då studien har fokuserat på socionomer som arbetar klientnära och behandlande inom barn- och familj, kan studiens resultat inte appliceras på socionomer som yrkesgrupp i helhet. Studien kan därför inte garantera att samma resultat uppnås i andra verksamheter där socionomer är yrkesverksamma. Studiens syfte besvaras dock i förhållande till den studerade kontexten, vilket också har varit avsikten med studien. Författarna har kunnat identifiera brister i studiens frågeställningar. Att undersöka intervjupersonernas copingstrategier har varit svårt, då dessa kan vara omedvetna och svåra att identifiera för utomstående under endast en intervju. För att verkligen kunna se vilka strategier intervjupersonerna använder, medvetet och omedvetet, hade en etnografisk studie varit att föredra. Studiens andra

frågeställningar, om hur socionomer som arbetar klientnära och behandlande inom barn- och familj, upplever att de påverkas av arbetet med tunga ärenden anses besvarad. Likaså anses frågeställningen om intervjupersonernas kunskap om compassion fatigue, vara besvarad.

En begränsning med studien är att en del av studiens informanter arbetar på samma arbetsplats. Deras svar har därför varit relativt samstämmiga. Genom att intervjua socionomer från fler olika arbetsplatser hade eventuellt fler olika svar kunnat ges. Detta hade kunnat stärka studien ytterligare.

Det kan tänkas att studiens intervjuguide innehåller brister. Exempelvis hade fler frågor som berör ämnet coping kunnats ställas. Det har dock varit svårt att finna

utrymme till detta, då intervjupersonerna har haft begränsat med tid. För att få fler att ställa upp på intervju informerades eventuella informanter att intervjun skulle vara högst 45 minuter. Författarna hade i efterhand gärna önskat längre intervjuer, men upplevde att 45 minuter var en lagom tid för informanterna.

Huruvida begreppet compassion fatigue skulle vara med i studien eller inte har diskuterats mellan författare och handledare. I studiens initiala fas var tanken att studera erfarenheter av compassion fatigue hos intervjupersonerna. Riskerna kring detta diskuterades och författarna valde istället att undersöka kunskapsläget om compassion fatigue, då den första frågeställningen kunde uppfattas

integritetskränkande. Compassion fatigue hade varit intressant att studera djupare, men det kändes inte etiskt korrekt att tolka intervjupersonernas erfarenheter och att sedan ge en diagnos på detta.