"...den känslan hängde med jättemånga år"

Examensarbete i Socialt arbete Malmö Universitet

15 hp Hälsa och samhälle

“...DEN KÄNSLAN HÄNGDE MED

JÄTTEMÅNGA ÅR”

EN KVALITATIV STUDIE OM HUR

SOCIONOMER UPPLEVER ATT DE

PÅVERKAS AV SITT ARBETE MED TUNGA

ÄRENDEN

LISA HANSSON

NINA KARIC

”…DEN KÄNSLAN HÄNGDE MED

JÄTTEMÅNGA ÅR”

EN KVALITATIV STUDIE OM HUR

SOCIONOMER UPPLEVER ATT DE

PÅVERKAS AV SITT ARBETE MED TUNGA

ÄRENDEN

LISA HANSSON

NINA KARIC

Hansson, L & Karic, N ”… den känslan hängde med jättemånga år”. En kvalitativ studie om hur socionomer upplever att de påverkas av sitt arbete med tunga ärenden. Examensarbete i Socialt Arbete 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2019.

Arbetet som socionom innebär att gång på gång exponeras för andra människor starka känslor och kan i förlängningen leda till att den yrkesverksamma blir känslomässigt dränerad. Denna studie syftar till att undersöka hur socionomer, verksamma klientnära och behandlande, inom barn och familj, upplever att de påverkas av att arbeta med tunga ärenden. Studien är en kvalitativ studie, där empiriinsamlingen bygger på ett snöbollsurval och ett bekvämlighetsurval samt åtta stycken intervjuer.

Studien visar att arbetet påverkar informanterna på så vis att de, på fritiden, drar sig undan social kontakt och minskar tiden till egna intressen, som ger

konsekvenser för sociala relationer. Arbetets påverkan yttrar sig också som fysiska åkommor i form av huvudvärk, trötthet och spänningssmärtor. För att hantera arbetets påverkan använder sig studiens informanter av en del medvetna, samt omedvetna copingstrategier.

Studien visar även att socialt stöd är en viktig komponent för att hantera ett arbete som kan innebära en psykisk påfrestning. Rädslan över att få ett dåligt bemötande från kollegor samt från chefer leder många gånger till att den yrkesverksamma behåller sina känslor inom sig. Studien har också undersökt huruvida

informanterna har kunskap om begreppet compassion fatigue. Resultatet av detta visar att informanterna inte känner till begreppet, men väl kan identifiera sig i beskrivningen. Resultatet visar också att det finns en önskan om utbildning om compassion fatigue på arbetsplatsen.

Nyckelord:

”…AND THAT FEELING

FOLLOWED ME FOR MANY

YEARS”

A QUALITATIVE STUDY AMONG SOCIAL

WORKERS AND THE EFFECTS THAT

PERCEIVED HEAVY CASES HAS ON THEM

LISA HANSSON

NINA KARIC

Hansson, L & Karic N. “…that feeling followed me for many years “. A

qualitative study among social workers and the effects that perceived heavy cases has on them. Degree project in Social work 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2019.

The work as a social worker means continuously being exposed to other people's strong feelings, which in the long run can lead to the professional being

emotionally drained. This study aims to examine how social workers who work within treatment and close to their clients, experience that they are affected by working with heavy cases. The study is a qualitative study, and the empirical basis is based on a snowball selection, convenience sampling and interviews with eight social workers.

Our findings seem to suggest that the work affecting the informants in such a way that they, in their free time, withdraw from social contact and reduce time from their own interests, which have consequences in their social life. The impact of their work is also expressed as physical disorders such as headache, tiredness and tension pain. To handle the impact of their work, the study's informants use both conscious and unconscious coping strategies.

Furthermore, our findings seem to suggest that social support has proved to be an important component for managing a work that can be a mental strain. The fear of getting a negative response from colleagues as well as from managers often leads to the fact that the professionals keep their feelings within themselves. The study has also examined whether the informants have knowledge of the concept of compassion fatigue. The result shows that the informants do not know the concept, but they can relate to the symptoms being described of compassion fatigue. The result of the study also shows that there is a desire for education about compassion fatigue in the workplace.

Keywords:

TACK TILL

Vi vill tacka våra intervjupersoner som har möjliggjort vår studie genom att delta i vår datainsamling. Vi är tacksamma för det stora intresse och de ärliga svar vi har fått.

Vi vill även tacka vår handledare Michael, som har stöttat oss under studiens gång.

“[...] när jag får reflektioner på att det är tungt, då

känner jag mig också lyft i det, då är inte jag konstig!

[...]”

Innehållsförteckning

2.1 Vikarierande traumatisering och self-care ... 11

2.2 Compassion fatigue ... 11 2.3 Coping ... 13 2.4 Handledning ... 14 3. TEORI ... 14 3.1 Coping ... 15 Strategier ... 15 3.2 Krav-kontroll-stöd-modellen ... 17 4. METOD ... 17

4.1 Förförståelse och hermeneutik ... 17

4.2 Insamling av data ... 18 4.3 Urval ... 19 4.4 Presentation av informanter ... 20 4.5 Tillförlitlighet ... 20 Trovärdighet ... 21 Överförbarhet ... 21 Pålitlighet ... 21 4.6 Transkribering ... 21 4.7 Bearbetning av data ... 21 4.8 Deduktivt angreppssätt ... 22 4.9 Etiska reflektioner ... 22 Informationskravet ... 22 Samtyckeskravet ... 22 Konfidentialitetskravet ... 22 Nyttjandekravet ... 23 4.10 Litteratursökning ... 23

5. RESULTAT OCH ANALYS ... 23

5.1 Tema: Påverkan ... 23 Fysisk påverkan ... 24 Emotionell påverkan ... 25 Copingstrategier ... 27 5.2 Tema: Stöd ... 30 Kollegialt stöd ... 30 Organisatoriskt stöd ... 31

5.3 Tema: Compassion fatigue ... 34

Kunskap om compassion fatigue ... 34

Önskan om utbildning om compassion fatigue ... 36

6. DISKUSSION ... 37

6.1 Metoddiskussion ... 37

Arbetsfördelning ... 37

Studiens styrkor och svagheter ... 38

6.2 Resultatdiskussion ... 40 7. AVSLUTANDE REFLEKTION ... 42 REFERENSER ... 44 BILAGA 1 ... 46 BILAGA 2 ... 48 BILAGA 3 ... 49

1.INLEDNING

“Krumpled Kleenex now is found in the pockets of the health care professional, not only in the hands of those we care for” (Showalter, 2010 s. 239). Arbetet som

socionom innebär ofta att möta människor som befinner sig i utsatta situationer och att härbärgera andra människors känslor. Under utbildningens gång är detta något vi har funderat mycket kring, hur är det att möta människor som befinner sig i utsatta situationer och finnas där och lyssna utan att själv gå under? Per Isdal (2017) menar att vi lever i en samhällskultur där psykiska problem gärna tystas ner och där vårdarens egna problem osynliggörs genom att det inte pratas om dem (Isdal, 2017). Hur en ständig exponering för andra människors trauman och svåra livsberättelser påverkar socialarbetaren pratas det inte heller om under

utbildningen (Isdal, 2017, Harr & Moore, 2011), något som vi själva har upplevt och anser vara problematiskt.

Sjukskrivningar bland anställda inom socialtjänsten på grund av utbrändhet är vanligt och uppmärksammat. Akademikerförbundet SSR skriver i artikeln “Stress

knäcker socionomer, sjukskrivningarna fördubblas” att antalet

långtidssjukskrivna hos anställda inom kommun och landsting sedan år 2009 har fördubblats och år 2014 sjukskrevs, inom kommun och landsting, över 10 000 yrkesverksamma inom människobehandlande yrken (Blomberg, 2015). Internationell forskning visar att det förekommer tillstånd som beskriver hur yrkesverksamma inom människobehandlande yrken påverkas av sitt arbete i mötet med människors lidande. Sherry Showalter (2010) skriver i sin forskning om compassion fatigue, att compassion fatigue ett tillstånd hos yrkesverksamma, som är ett resultat av att exponeras för andra människors starka känslor och där den yrkesverksamma i förlängningen blir känslomässigt dränerad (Showalter, 2010). Att regelbundet i sin yrkesroll möta människor i kris ökar den professionellas känslomässiga belastning (Gerge, 2011). Isdal (2017) refererar till Mathieu (2012) som beskriver att en hög andel professionella i människobehandlande yrken lider av compassion fatigue eller/samt uppvisar höga nivåer av traumasymtom, som kännetecknas av bland annat höga stressnivåer och återupplevelser av traumatiska händelser (Isdal, 2017).

Den övervägande delen av den befintliga internationella forskningen om trauma är utförd på dem som upplevt primärt trauma, och inte på de personer som påverkas av att arbeta med, eller höra om andras trauman, trots att även det på sikt kan leda till sjukdom (Figley, 1995). Att socionomer riskerar att drabbas av psykisk ohälsa och i värsta fall compassion fatigue på grund av sitt yrkesval är ett hot mot det sociala arbetets yrkesutövande, menar vi. Att en socionom känner minskad empati för sina klienter och känner sig känslomässigt dränerad påverkar dennes arbete negativt (Isdal, 2017). Att yrkesmiljön är sådan att den yrkesverksamma löper stor risk att utsättas för detta är anmärkningsvärt. Att öka kunskapen om hur den yrkesverksamma påverkas av sitt arbete är därför viktigt för att kunna förstå eventuella konsekvenser som compassion fatigue

Hur den professionella påverkas, är något som enligt forskningen tar liten plats i hjälpande yrken, samtidigt som sjukskrivningar hos anställda inom det sociala arbetets fält ökar allt mer och synliggörs. Detta faktum kan tolkas som att det absolut finns ett behov av att prata om hur det tunga arbetet kommer att påverka

den professionella när hen väl är ute i yrkeslivet. Att vårdarens egna problem inte får ta lika stor plats kan vara en anledning till att detta inte diskuteras under utbildningen. Vår ambition med studien, och studiens relevans för det sociala arbetet, är att öka kunskapen om hur det sociala arbetet med tunga ärenden faktiskt påverkar den yrkesverksamma socialarbetaren, då detta tycks verkas glömmas bort och inte pratas om under utbildningen, samt att detta hamnat i skymundan i forskningen. Vi vill med denna studie öka kunskapsläget om arbetets påverkan, då vi anser att det är relevant för socionomer i yrkeslivet.

1.1 Syfte

Studien syftar till att försöka förstå hur socionomer som arbetar klientnära och behandlande inom barn och familj, upplever att de påverkas av att arbeta med tunga ärenden. Vidare har vi valt att fördjupa våra kunskaper i hur de hanterar de eventuella påfrestningarna.

1.2 Frågeställningar

• Hur upplever socionomer som arbetar klientnära och behandlande inom barn och familj att de påverkas av att arbeta med tunga ärenden?

• Vilka copingstrategier har den enskilde?

• Vilken kunskap om compassion fatigue finns hos socionomer som arbetar klientnära och behandlande inom barn och familj?

1.3 Avgränsningar

Studien är avgränsad till att undersöka socionomer som arbetar klientnära och behandlande med tunga ärenden. Med klientnära och behandlade menar vi socionomer som regelbundet möter sina klienter och har nära kontakt med dessa. Med tunga ärenden menas, i uppsatsen, ärenden där socialarbetaren känner sig påverkad av vad hen får berättat för sig och där socialarbetaren upplever en

emotionell involvering. Tunga ärenden kan även vara där socialarbetaren upplever en otillräcklighet och en maktlöshet inför ärendet.

I internationell forskning förekommer flera begrepp med liknande innebörd till compassion fatigue såsom posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), sekundär traumatisk stress (STSD), utbrändhet samt vikarierande trauma och det finns en viss osäkerhet över hur begreppen skiljer sig åt. Forskning har visat att begreppen har tydliga kopplingar till varandra och detta kommer att beskrivas närmare under kapitlet tidigare forskning. Figley (1995) definierar begreppen compassion fatigue och sekundär traumatisering som synonyma med varandra, men där skillnaden är att för att drabbas avcompassion fatiguebehöver inte den yrkesprofessionella ha exponerats för berättelsen av en svår händelse utan tillståndet kan uppstå i många hjälpande yrken. Studien är avgränsad till att utgå ifrån begreppet compassion fatigue, dels för att inte skapa förvirring hos läsaren samt då Figley (1995) beskriver att begreppet compassion fatigue kan upplevas som mindre laddat än begreppet sekundär traumatisering (Figley, 1995). Författarna av denna studie studerar på socionomprogrammet och därför kommer studiens innehåll att fokusera på compassion fatigue inom socialt arbete.

En avgränsning gällande studiens informanter har gjorts. En medvetenhet kring att informanternas upplevelser troligtvis kan påverkas av yrkeserfarenhet, kön, ålder och etnicitet finns, men i studien har ett medvetet val gjorts att inte analysera dessa faktorer, dels då detta inte anses vara relevant för studiens frågeställningar och dels för att studiens omfattning är för grund för att kunna ge en värdefull analys. Genom att välja bort dessa variabler stärks också konfidentialiteten ytterligare.

2. TIDIGARE FORSKNING

Det har forskats brett om hur yrkesverksamma inom människobehandlande, vårdande yrken kan påverkas negativt i mötet med klienter och i följande avsnitt kommer de olika begrepp som finns presenterade i forskningen, vilka beskriver just hur professionella kan påverkas, att presenteras. Då forskningen på ämnet är begränsat i Sverige kommer avsnittet i huvudsak att utgå från internationell forskning. I studiens metodkapitel, avsnitt 4.10, redogörs hur litteratursökningen har genomförts.

Vid redovisning av tidigare forskning kommer det begrepp som används i den specifika artikeln att användas. Kapitlet ger också en redogörelse för forskning om coping hos socialarbetare. Coping innebär strategier som individer använder sig av för att hantera påfrestande situationer. Dessa strategier kan vara att undvika, skapa distans till situationen eller att söka alternativa lösningar för att minska en upplevd stress (Lazarus & Folkman, 1984). Begreppet coping beskrivs mer utförligt i studiens teorikapitel.

Enligt tidigare forskning används begreppen sekundär traumatisering, compassion fatigue och vikarierande traumatisering synonymt med varandra (Star, 2013). Andra forskare menar att begreppen och dess symptom är lika, men skiljer sig åt genom tidsperspektiv och ursprung. Sekundär traumatisering kan komma plötsligt och drabbar de som specifikt arbetar med trauma och compassion fatigue är en uttröttning av empatin och kan uppstå i många hjälpande yrken (Figley, 1995). Figley (1995) menar dock i sin forskning att även om begreppen har olika ursprung går sekundär traumatisering och compassion fatigue under

samlingsbegreppet compassion fatigue. Den senare innebörden av begreppet är det som kommer att användas i studien. Star (2013) menar att en tydligare åtskillnad och förklaring av begreppen behövs i framtida forskning för att få ytterligare förståelse om fenomenets konsekvenser (Star, 2013). I uppsatsens analysdel kommer endast begreppet compassion fatigue att användas som ett samlingsbegrepp på de olika begrepp och symtom som kommer att beskrivas i detta kapitel.

Medkänslan har ett pris, skriver Charles Figley, psykoterapeut, i sin bok

Compassion Fatigue: Coping with secondary traumatic stress disorder in those who treat the traumatized (1995). I boken skriver Figley (1995) om fenomenet

sekundär traumatisering, som är ett begrepp som används för att beskriva den risk som professionella utsätts för genom att arbeta med människor i svåra situationer. Figley (1995) kom först att kalla hur hjälparen påverkas av sitt traumaarbete, för en form av utbrändhet, senare sekundär traumatisering, men övergick senare till samlingsbegreppet compassion fatigue för att beskriva dessa fenomen (Figley, 1995). Yrkesverksamma som i sitt yrke arbetar med personer som berättar om sitt

lidande, riskerar att ta sig an liknande känslor, då de är känslomässigt involverade i sina klienter (Figley, 1995).

Yrkesprofessionella får i sitt arbete kontakt med människor i svåra situationer, som kan vara traumatiserade och de yrkesprofessionella får genom mötet med dessa människor kontakt med traumats effekter. I kontakten med traumats effekter kan yrkesprofessionella få en idé om vad klienten upplever och känner. Detta fenomen benämner Figley (1995) som secondary traumatic stress, som på svenska översätts till sekundär traumatisering, vilket senare går under samlingsbegreppet compassion fatigue. Figley skiljer på primära respektive sekundära traumatiska symtom. Primära symtom innebär att direkt ha varit utsatt för ett trauma och sekundära symtom innebär att individen kommer i kontakt med traumat indirekt (Figley, 1995). Sekundär traumatisering drabbar endast de som specifikt arbetar med trauman, då Figley menar att sekundärt traumatiska stressreaktioner uppstår i mötet med människan och traumat (Figley, 1995).

Figley (2002) belyser också i sin vidare forskning om compassion fatigue, “Compassion Fatigue: Psychotherapists’ Chronic Lack of Self Care” hur viktigt det är att komma ihåg att hjälparen inte är mer än människa, och också behöver hjälp i vissa stunder, vilket kan vara svårt i rollen som hjälpare då omgivningen, och en själv, har förväntningar på hjälparen som expert (Figley, 2002).

2.1 Vikarierande traumatisering och self-care

Karen Saakvitne, psykoterapeut och specialist i trauma, använder sig av begreppet vicarious traumatization, vikarierande traumatisering, som innebär en förändring i hjälparens inre som följd av hjälparens medkänsla till sin klient. Vikarierande traumatisering uppstår i mötet med traumatiserade klienter där hjälparen tar på sig klientens lidande och det kan beskrivas som att den professionella blir vikarie för klientens trauma (Saakvitne, 2002).

Saakvitne (2002) belyser att det är viktigt för hjälparen att ta hand om sitt eget välbefinnande och regelbundet ställa frågan till sig själv “Hur mår jag?”. Det är av stor betydelse att göra sådant som gör en gott för att minska den negativa effekt som arbetet kan ha på den professionella (Saakvitne, 2002). Saakvitne (2002) beskriver tre olika kategorier som anses särskilt viktiga och dessa är; skydd, self-care och transformation. Skydd uppnås genom att som professionell vara

medveten om olika tecken och symtom på vikarierande traumatisering, balans mellan arbete och fritid samt att hålla kvar viktiga kontakter som kan stötta en i arbetet. För att kunna möta den påfrestning som arbetet kan innebära menar Saakvitne (2002) att self-care och att vara hälsosam är viktigt. Strategier som tas upp är att delta i aktiviteter som ger glädje, då arbetet med trauma innebär ett arbete med tunga känslor som sorg och lidande och det är viktigt att finna en balans mellan dessa två. Avslutningsvis tas transformation upp som innebär att finna mening i sitt arbete och förstå varför en valt att arbeta med detta. Det finns både godhet och ondska i världen och det är betydande att uppmärksamma och tala om när livsperspektiv förändras för att kunna urskilja tendenser av

vikarierande trauma (Saakvitne, 2002). 2.2 Compassion fatigue

Stamm (2010) har forskat mycket om sekundär traumatisering och menar att det finns en viss förvirring om begreppen compassion fatigue och sekundär

ena delen berör utmattning, depression, frustration, symtom som är vanliga för utbrändhet och den andra delen sekundär traumatisering innefattar känslan av att arbeta med trauman och hur den yrkesverksamma kan påverkas av att arbeta med klienter som lider av trauma (Stamm, 2010).

Sherry Showalter (2010), som är utbildad psykoterapeut, har studerat

konsekvenserna hos yrkesprofessionella inom människovårdande yrken som drabbas av compassion fatigue. Showalter (2010) skriver att

människobehandlande organisationer i USA tenderar att gå mot en mer affärs-liknande modell där högre ledning saknar erfarenhet av att arbeta med

traumatiserade klienter och att de nya arbetsmetoderna drabbar de professionella som arbetar nära klienter (Showalter, 2010). Att som socialarbetare i mötet med klienten upprepade gånger exponeras för klientens egna upplevda trauman kan leda till konsekvenser som gör att socialarbetaren blir trött, deprimerad, får svårt att sova och kan bli mer tillbakadragen från familj och vänner (Showalter, 2010). Figley (2002) menar att compassion fatigue leder till att vårdarens förmåga och intresse av att bära klientens lidande minskar (Figley, 2002). De personer som drabbas av compassion fatigue svarar med att bli fysiskt och mentalt utmattade på energi samtidigt som de fortsätter att ge omsorg till sina klienter. Showalter (2010) skriver att tecken på compassion fatigue kan vara när det upplevs svårt för socialarbetaren att ge omsorg snarare än att det är något naturligt. Det är då viktigt att vara uppmärksam på dessa förändringar hos socialarbetaren samt att vara uppmärksam på kollegors mående. Energin kan beskrivas som ett konto med plus och minus som måste balanseras av lika mycket in- och utgifter. Showalter (2010) menar på att det är viktigt att prioritera sitt eget välmående och ta hand om sig själv för att förhindra att drabbas av compassion fatigue (Showalter, 2010). Katharina Star, filosofie doktor vid Kent State University, har studerat om kön, ålder, utbildningsnivå, arbetslivserfarenhet samt livsförändringar har betydelse för självskattning gällande compassion fatigue, utbrändhet, compassion satisfaction (att känna att arbetet är meningsfullt) och self-care.I studien används compassion fatigue och sekundär traumatisering synonymt. I studien deltog 253 stycken samtalsrådgivare samt studenter. I studien framkom att faktorn

livsförändringar har en påverkan både på utbrändhet och på compassion fatigue. Studien visar också att utbrändhet och compassion fatigue har ett samband. Hennes studie visar att kvinnor riskerar att drabbas av compassion fatigue i högre utsträckning än män samt att kvinnor drabbas hårdare. Star (2013) skriver även att yngre personer uppvisar i högre utsträckning symtom på compassion fatigue. Även den yrkesverksammas erfarenheter av egna trauman kan påverka risken att drabbas. Star (2013) skriver i sin studie att compassion fatigue och utbrändhet kan uppfattas som stigmatiserande och kan därför upplevas svårt för anställda att prata om.

Star menar på likt Showalter (2010) att self-care, som att ta hand om sig själv och att ägna sig åt givande aktiviteter utanför arbetet, är viktigt för att motverka att drabbas av compassion fatigue eller utbrändhet. Då compassion fatigue inte är förutbestämt av diagnoskriterier är det svårare för yrkesverksamma att veta att det är compassion fatigue en drabbats av. Detta menar Star (2013) kan innebära att det finns ett mörkertal av yrkesverksamma drabbade av compassion fatigue, som inte har rapporterats. Likaså den förvirring av ett flertal benämningar på

fenomenet kan försvåra förståelsen av det. Star (2013) skriver att symtom på compassion fatigue kan vara sömnsvårigheter, känslighet för oväntade ljud samt ett nervöst beteende. Hon skriver även att symtomen kan bestå av fysiska åkommor såsom huvudvärk och muskelsmärta (Star, 2013). Compassion fatigue

som inte tas om hand kan i förlängningen leda till utbrändhet (Star, 2013). Mathieu (2007) menar att compassion fatigue också kan leda till depression, ångest och självmordstankar (Mathieu, 2007). Forskning har visat att genom att arbeta deltid med klienter och göra något annat resten av tiden, kan vara effektivt för att minska risken för att drabbas av compassion fatigue (Mathieu, 2007). Utbildning inom ämnet har visats sig vara en skyddsfaktor för att minska compassion fatigue och sekundär traumatisering på arbetsplatsen (Star, 2013). 2.3 Coping

Kalliath och Kalliath (2013) har tagit del av en studie genomförd i Australien om “work family conflict: coping strategies adopted by social workers”. Studien syftade till att undersöka hur socialarbetare hanterar arbetsliv samt privatliv till följd av att befinna sig i en arbetsmiljö med stressfyllda situationer. Kalliath och Kalliath (2013) har analyserat en del av en mängd enkäter, som bestod av öppna frågor. Studien visar att den upplevda tidspressen på arbetet får respondenterna att känna sig både fysiskt och emotionellt utmattade vilket kom att påverka deras privatliv på så vis att det inte fanns någon ork kvar vid arbetsdagens slut. På frågan om hur de gör för att hantera dessa utmaningar framkom särskilt resultat på sju copingstrategier och dessa var bland annat; sociala copingstrategier,

tidsplanering, sätta upp realistiska förväntningar, tidshantering, arbetsflexibilitet och fritidssysselsättning (Kalliath & Kalliath, 2013).

Stöd från familj, vänner samt kollegor ses som en strategi för att hantera stressfulla situationer och är identifierad som en viktig problemfokuserad-copingstrategi. Stöd från partner var särskilt viktig för att hantera stress från arbete och familj. Att kommunicera angående tiden kan vara en copingstrategi för att hantera stressfyllda situationer genom kommunikation med kollegor samt chef om planering. Studien visade att sätta upp realistiska mål var en copingstrategi som socialarbetare använde sig av. Även tidshantering var en copingstrategi som socialarbetare använde sig av genom att till exempel börja med de tyngsta uppgifterna då energinivån hos socialarbetaren var som högst (Kalliath & Kalliath, 2013).

Flexibilitet på arbetet har i studien visat sig vara positivt för stresshantering hos den anställda. Det kan innebära att planera och strukturera upp arbetet efter önskemål för att kunna lägga värdefull tid på det som betyder mycket för den enskilde. Betydelsen av att utveckla en fritidssysselsättning var något som deltagarna i studien påpekade var en viktig copingstrategi. Det kunde vara bland annat att sporta, träffa vänner, gå på promenader och äta hälsosamt. Self-care får anses vara av betydelse för yrkesverksamma inom människovårdande yrken som löper risk att drabbas av stress och compassion fatigue. Att sporta, träffa vänner, ta en promenad och att äta hälsosamt, som kan te sig vara något naturligt, har visat sig vara effektiva copingstrategier (Kalliath & Kalliath, 2013).

Likaså menar Star (2013) att strategier för att behålla välmående och att undvika compassion fatigue är att ägna tid åt mindfulness, få god sömn, ägna sig åt givande aktiviteter och att ägna sig åt en sak i taget. Strategier som istället kan ge upphov till negativa effekter och bör undvikas särskilt om en har drabbats av compassion fatigue är självmedicinering, ignorera egna behov och att ha orealistiska förväntningar (Star, 2013).

2.4 Handledning

Handledning är idag en viktig del i det sociala arbetet. En rapport skriven av Staffan Höjer, Elisabeth Beijer och Therese Wissö (2007) handlar om extern handledning för socialarbetare inom handikappomsorg samt individ- och

familjeomsorg. Studien har gjorts för att undersöka hur handledning påverkar, och påverkas av, de organisationer där den finns. Handledning kan ske individuellt eller i grupp, där grupphandledning är den som dominerar inom det sociala arbetet i Sverige. Argumenten för grupphandledning är kostnadsvinst och möjligheten att lära av varandra, samt att grupprocessen möjliggör medvetenhet och samtal kring överföringar, motöverföringar och parallellprocesser, det vill säga processer som innebär hur klientens känslor påverkar arbetsgruppen och tvärtom. Handledningen spelar en viktig roll för hur professionella i sitt arbete hanterar relationer. De ämnen som vanligtvis tas upp under handledningen är metoder, arbetssätt, förhållningssätt samt de yrkesverksammas känslor inför sina klienter. Det är ovanligt att litteratur samt forskningsartiklar tas upp på handledningen (Höjer m.fl., 2007).

Studien visar att bra handledning beskrivs av personal då handledningen

kännetecknas av ett klimat i gruppen, där alla har chans att få yttra sig och att de som ingår i handledningsgruppen bemöter varandra med engagemang. Dålig handledning däremot kännetecknas av att handledaren inte klarar av att föra gruppen vidare eller att det inte finns något engagemang i gruppen (Höjer m.fl., 2007). Både chefer och personal visar en samstämmighet i att handledning är värdefullt. Värdefullt på så sätt att handledning kan motverka stress, bidra till förståelse mellan yrkesverksamma och klienter, få kunskap om professionella metoder samt att det kan bidra till att den yrkesverksamma får en ökad kunskap om sig själv (Höjer m.fl., 2007).

Enligt studien har handledning enligt arbetsledare en positiv effekt på socialarbetare då de får en ökad förståelse för klienten som bidrar till bättre behandling. Socialarbetarna får även verktyg för ett mer professionellt arbete och att handledning bidrar till en ökad förståelse över hur socialarbetarna påverkas av sina klienter (Höjer m.fl., 2007).

Mathieu (2007) menar att för att motverka compassion fatigue är det viktigt med ett bra klimat mellan kollegor, regelbundna pauser på arbetet, och drop in, där personal kan få diskutera hur arbetet påverkar både privat och i arbetet. Även om handledning är viktigt i arbetet, menar Mathieu att även livsfaktorer, individens historia, copingstilar och personliga egenskaper har betydelse för hur påverkar den enskilde (Mathieu, 2007).

3. TEORI

En teori som anses vara relevant i studiens sammanhang är teorin om Coping. Teorin om coping syftar till att förstå hur individer använder sig av olika strategier, medvetet eller omedvetet, för att kunna hantera olika stressfyllda situationer. Copingteorin har valts utifrån att den kommer att ge en förståelse för hur intervjupersonerna använder sig av strategier för att hantera de situationer som uppstår, vilket är betydelsefull för att förstå studiens resultat. I avsnittet kommer också krav-kontroll-stöd-modellen kort att presenteras. Denna teori används för

att förstå de aspekter som står utanför individen och som relaterar till organisationens ramar.

3.1 Coping

Folkman och Lazarus (1984) definierar begreppet coping som en process där individen försöker att hantera en påfrestande situation genom att reglera sina problem genom att förändra sina känslor eller beteende. Copingstrategier är alltid ett svar eller en reaktion på stressfulla situationer och de kan skilja sig åt beroende på sammanhang och situation. För att hantera stressfulla situationer talar Lazarus och Folkman (1984) om att det finns olika typer av copingstrategier vilka kommer att beskrivas nedan.

Strategier

Problemfokuserad coping (se tabell 1) innebär att definiera problemet och att aktivt försöka lösa eller förändra den påfrestande situationen genom att väga alternativ mot varandra och sedan agera utifrån denna övervägning.

Problemfokuserad coping innebär en strategi som syftar till att göra något åt den situation som orsakar stress. Lazarus och Folkman (1984) hänvisar till Kahn (1964) som menar på att det finns två typer av problemfokuserad coping, en inriktad på omgivning och den andra mot det inre. Copingstrategin som fokuserar på omgivningen syftar till att personen aktivt försöker ändra något som finns i omgivningen medan den senare nämnda, den inre problemfokuserade

copingstrategin, syftar till att personen försöker ändra något inom sig själv,

exempelvis att bli bättre på något för att minska den upplevda stressen (Lazarus & Folkman, 1984). Exempel på problembaserade copingstrategier kan vara att söka alternativa lösningar, sänka sin ambitionsnivå eller överväga olika alternativ (Eisele, 2008).

Tabell 1. Direkt från (Eisele, 2008 s. 109)

Copingstrategier Problembaserade

Kognitiva Överväga olika alternativ

Jämföra med tidigare erfarenheter

Aktionsinriktade Skaffa mer information

Göra något positivt åt situationen Affektiva och passiva Undvika och förhala

Emotionsfokuserad coping (se tabell 2) beskrivs främst uppkomma när en situation upplevs inte går att påverka eller förändra och därför använder den enskilde copingstrategier för att minska de fysiska och mentala effekterna av stressen. Denna copingstrategi är emotionsfokuserad och beskrivs som ett sätt att hantera känslor som uppkommer i stressfyllda situationer. Dessa kan vara

undvikande, förminskande, att distansera sig från det som framkallar negativa känslor eller att den enskilde försöker se positivt på situationen (Lazarus & Folkman, 1984). Strategier för att minska den mentala och fysiska stressen kan även vara att meditera eller utöva fysisk aktivitet (Folkman & Lazarus, 1984). En form av emotionsbaserad copingstrategi kan även vara att bruka alkohol (Eisele, 2008).

Tabell 2. Direkt från (Eisele, 2008 s.110) Copingstrategier Emotionsbaserade

Kognitiva Positivt tänkande

Dagdrömmar

Skapa distans till situationen

Aktionsinriktade Göra något positivt utanför problemområdet

Affektiva och passiva Reducera anspänning genom mat, dryck eller droger Behålla känslorna för sig själv

De problemfokuserade - och den emotionsfokuserade copingstrategierna kan både hjälpa och stjälpa varandra och individer använder ofta båda i en kombination (Lazarus & Folkman, 1984). Hur copingstrategier används är beroende av den enskilde individen resurser och personlighetsegenskaper (Lazarus & Folkman, 1984). Dessa kan vara god hälsa, förmåga till problemlösning och sociala färdigheter. Andra resurser som kan finnas tillgängliga genom individens omgivning är till exempel socialt stöd och materiella tillgångar (Lazarus & Folkman, 1984).

Socialt stöd ses som något värdefullt för hälsan och är av betydelse för individens hantering av svåra situationer. Finns stöd att tillgå är möjligheten att hantera svårigheter lättare utan att det ger negativa konsekvenser för hälsan. Dock går det att diskutera om socialt stöd kan mätas i antalet vänner eller om ett stödjande klimat är det som är av betydelse. Det sociala stödet som copingstrategi, är

beroende av den subjektiva upplevelsen hos individen, alltså hur det sociala stödet upplevs. Socialt stöd kan vara emotionellt, värderande, instrumentellt eller

informativt. Exempel på socialt stöd är pålitliga vänner, tillgång till information från andra eller materiellt stöd (Eisele, 2008). Socialt stöd kan finnas både på arbetsplatsen och på fritiden. Att ha goda relationer till arbetskamrater, möjlighet att interagera under raster samt träffa arbetskamrater efter arbetstid har en

betydelse för individens känsla av socialt stöd. Socialt stöd hjälper till att reducera den upplevda stressen och har goda konsekvenser på individens arbetssituation. Avsaknaden av socialt stöd har en negativ effekt på individens hälsa exempelvis om individen upplever att det inte finns socialt stöd på arbetsplatsen eller i vänskapskretsen (Eisele, 2008).

Tabell 3. Direkt från (Eisele, 2008 s.111)

Copingstrategier Sociala

Kognitiva Be om råd

Be om vägledning

Aktionsinriktade Tala med kunnig person

Tala med närstående Affektiva och passiva Skylla på andra

3.2 Krav-kontroll-stöd-modellen

Krav-kontroll-stöd-modellen utformades av Karasek & Theorell (1990) som beskriver hur stress i arbetslivet kan påverka psykiskt och fysiskt välbefinnande hos den enskilde. Modellen beskriver att det måste tas hänsyn till faktorer som finns på arbetet för att förstå stressen. För att studera negativ stress räcker det inte att studera enstaka faktorer utan flera organisatoriska faktorer måste tas in i sammanhanget för att förstå hur negativ stress kan uppkomma (Karasek & Theorell, 1990). Faktorer som påverkar är den enskildes möjlighet till att kunna påverka arbetets utformning, att kunna ta egna initiativ i sitt arbete samt möjlighet till socialt stöd. Negativ stress uppstår således om kraven är höga och upplevelsen av att kunna påverka situationen är låg samt att tillgång till socialt stöd är

bristfällig. Om arbetet präglas av höga krav på den professionella, men där den professionella upplever att hen har möjligheter att påverka sitt arbete samt har tillgång till socialt stöd, kallas detta för aktiva arbeten. Aktiva arbeten i sin tur kan skapa engagemang och tillfredsställelse hos den anställde. Forskning i både USA och Sverige har visat att de som har aktiva arbeten ofta har en mer aktiv fritid, trots höga krav på arbetet (Karasek & Theorell, 1990).

Spända arbeten karaktäriseras i sin tur av en hög arbetsbelastning med en liten möjlighet för den professionella att påverka sitt arbete. I längden kan de spända arbetena riskera att ge den anställde en lägre arbetsmotivation (Karasek & Theorell, 1990). Karasek och Theorell (1990) menar även att en viktig faktor för välbefinnande är individens relationer till chef och kollegor. Karasek och Theorell menar också att socialt stöd på arbetsplatsen kan främja den professionellas aktiva copingstrategier. De menar att det finns olika typer av socialt stöd på en

arbetsplats så som emotionellt stöd som kan förhindra eller dämpa psykiska påfrestningar hos den anställde. Det är viktigt att det finns en tillit mellan chefer och anställda samt anställda emellan. Den andra formen av socialt stöd menar Karasek och Theorell är när det finns möjlighet för den anställda att få hjälp med eller få avlastning med sina arbetsuppgifter (Karasek & Theorell, 1990).

4. METOD

I detta avsnitt beskrivs hur studien har genomförts och vilka metodologiska val som har gjorts. I uppsatsens diskussionsdel kommer metodvalen att diskuteras. En kvalitativ metod skiljer sig från en kvantitativ metod då fokus ligger på ord, snarare än genom siffror och statistik, som är utmärkande för ett kvantitativt angreppssätt (Bryman, 2011). Valet av angreppssätt bestämdes av syftet att försöka få en ökad förståelse kring hur socionomer påverkas av sitt arbete med tunga fall. Att använda en kvalitativ metod har möjliggjort för en djupare

förståelse i ämnet på så sätt att ett mindre antal personer omfattas som har kunnat ge mer ingående beskrivningar. Denna studie bygger på intervjupersonernas egna ord och berättelser.

4.1 Förförståelse och hermeneutik

författarna, under våren 2018, var ute på praktik och hade under utbildningen fått, enligt författarnas mening, för lite kunskap om hur det sociala arbetet påverkar den professionella. I dagsläget arbetar båda på familjeinstitution och har genom arbetet kommit i kontakt med ärenden som har varit särskilt tunga. Denna erfarenhet kan vara både positiv och negativ, då det dels kan underlätta i

intervjuerna då det finns en förförståelse kring ämnet, men förförståelsen kan i en negativ aspekt ha påverkat utformandet av intervjuguiden då författarna bär med sig förutfattade meningar. Detta har under studiens genomförande funnits med i författarnas åtanke och det har funnits en medvetenhet om att en förförståelse i ämnet kan ha haft en viss påverkan på utformandet av intervjuguiden och att det har funnits en risk för att resultatet kan ha tolkats på ett mer objektivt sätt. Författarna har dock i största möjliga mån försökt att hålla sig objektiva till den information som har framkommit i studien och regelbundet reflekterat över egna föreställningar under studiens process.

Det empiriska material som framkommer i texten har tolkats utifrån ett

hermeneutiskt synsätt (Bryman, 2011). Detta innebär att intervjuerna har tolkats utifrån den kontext som informanterna befinner sig i. Författarna av studien är själva socionomer och bekanta med de arbetsmiljöer och situationer

informanterna befinner sig i. Det har funnits en förförståelse för att informantens svar kommer från den kontext hen befinner sig i och intervjusvaren har därför tolkats utifrån detta.

4.2 Insamling av data

Som insamlingsmetod har författarna använt sig av kvalitativa intervjuer av semistrukturerad karaktär. Semistrukturerade intervjuer innebär att intervjuerna har utgått från förutbestämda teman och med en förutbestämd intervjuguide med frågor författarna ville ha svar på (se bilaga 1). I och med valet av

semistrukturerade intervjuer har informanterna haft möjlighet att prata mer fritt kring frågorna. Möjligheten har funnits att kunna följa upp informanternas svar och motfrågor har kunnat ställas (Bryman, 2011). På så sätt har författarna kunnat få en bättre inblick i intervjupersonernas upplevelser genom möjligheten att följa upp samtidigt som intervjun har följt en struktur och gett svar på det som

författarna har funnit relevanta i förhållande till syftet med studien. Vid de tillfällen något har varit otydligt vid intervjun har det funnits en möjlighet att förklara oklarheter Vid utformningen av intervjuguiden har författarna använt sig av tidigare forskning inom ämnet för att få inspiration till relevanta frågor. Intervjuguidens frågor har varit kopplade till studiens frågeställning. Detta resulterade i 28stycken frågor där olika antal följdfrågor har ställts till intervjupersonerna beroende på deras svar.

Författarna upplevde efter den första intervjun att det saknades frågor i intervjuguiden. Frågorna under den första intervjun upplevdes inte tillräckligt öppna för att kunna ge nyanserade svar. Frågor var utformade på så sätt att intervjupersonen gav korta svar. Därför fick frågorna formuleras om så att mer öppna svar kunde ges. Författarna fick inte tillräckligt omfattande svar angående copingstrategier och därför lades fler frågor till om den yrkesverksammas

hantering av arbetet, både privat och professionellt. Intervjuguiden kompletterades med frågor gällande organisatoriska förutsättningar, men även frågor om

intervjupersonens känslor och upplevelser. Kompletterande frågor lades därför till och användes inför de kommande intervjuerna.

På grund av tidsmässiga skäl har en intervju genomförts via telefon. Övriga intervjuer har genomförts ansikte mot ansikte utefter intervjupersonens önskemål. Intervjuerna har ägt rum på intervjupersonernas arbetsplats samt i hemmiljö. Samtliga intervjuer har spelats in med hjälp av mobil efter intervjupersonernas godkännande.

4.3 Urval

Intervjupersonerna i denna studie har valts utifrån att de har utbildning som socionom samt utifrån kravet att de arbetar nära klienter, det vill säga att de träffar sina klienter och har regelbundna samtal och en tätare kontakt. Verksamheter där denna regelbundna kontakt med klienter inte har förekommit, har uteslutits, som exempelvis delar inom Socialtjänstens myndighetsutövning där kontakten med klienten inte är lika tät. Anledningen till denna avgränsning är för att socionomer är en yrkesgrupp vars sjukskrivningar ökar för varje år samt för att vi studerar på socionomprogrammet och det var därför av relevans att studera socionomer som yrkesgrupp (Blomberg, 2015). Kravet på att intervjupersonerna ska arbeta inom behandling valde vi då vi utgick från att ett klientnära arbete har en större känslomässig påverkan på den professionella och således skulle den subjektiva upplevelsen vi är ute efter, vara lättare att fånga.

Två urvalsmetoder har använts för att få tillgång till informanter. Fyra av studiens informanter är utvalda genom ett bekvämlighetsurval och fyra informanter är utvalda genom ett snöbollsurval. De fyra informanterna som har valts ut från ett bekvämlighetsurval har funnits nära till hands för studiens forskare (Bryman, 2011). Informanterna har kontaktats direkt då de har ansetts vara lämpliga för att kunna svara på studiens forskningsfrågor vilket innebär att det inte är

slumpmässigt utvalda (Bryman, 2011). Informanterna har fått informationsbrevet skickat till sig direkt via mail. Med anledning av att ett bekvämlighetsurval har använts har det på så vis varit svårt att kunna få den spridning på

intervjupersonernas bakgrund som författarna hade önskat.

För att hitta fler intervjupersoner har chefer på arbetsplatser som är av relevans för studien blivit kontaktade via mail. I de mail som har skickats ut har studiens syfte beskrivits samt ett bifogat informationsbrev där studien mer ingående har

beskrivits. I mailet har det funnits en förfrågan om att maila förfrågan vidare till anställda på arbetsplatsen, om chefen gav sitt godkännande. Att författarna först har mailat förfrågan till chef på arbetsplatsen innebär att det urval som har använts är ett snöbollsurval, där en person har kontaktats som sedan har spridit

informationen om studien vidare till verksamhetens anställda (Bryman, 2011). Genom att först kontakta chefer på en arbetsplats för att få ett tillåtande menar Bryman (2011) innebär att använda sig av så kallade grindvakter (Bryman, 2011). Att använda sig av grindvakter innebär en viss risk då det är chefen och inte vi undersökningsledare som väljer ut vem som är lämplig att svara på

undersökningen. Detta har författarna varit medvetna om under studiens process, men risken att det har påverkat studiens resultat har ansetts vara låg.

Informanterna har informerats om att de kommer att få fingerade namn och information har framgått kring att informantens arbetsplats inte kommer att namnges.

Författarna har även fått kontaktuppgifter från ett par personer som känner

utbildade socionomer, men som tyvärr inte passade in på studiens kriterier. De har varit intresserade av att medverka i studien, men medverkan har avböjts på grund

av att de personer som anmält sitt intresse inte har arbetat klientnära och detta har varit kravet för intervjupersonerna i studien. Det är positivt att intresset för att delta i studien har varit högt och det har också gett en möjlighet att ha

intervjupersoner som reserver om det skulle vara så att inbokade intervjuer inte kunnat genomföras.

4.4 Presentation av informanter

Studiens informanter är alla socionomer i cirka 20-65 årsåldern. De är både män och kvinnor med olika långa yrkeserfarenheter. Informanterna har fått fingerade namn som kommer att användas genomgående i kapitlet. Nedan följer en kort presentation av informanterna. Informanternas intervjusvar presenteras i resultat-och analyskapitlet.

Informant Yrkeserfarenhet

Informant 1, Michell Har arbetat inom behandling cirka ett år.

Informant 2, Kim Har arbetat inom olika behandlande verksamheter i cirka 20 år, bland annat psykiatrisk verksamhet.

Informant 3, Milo Har arbetat med behandling cirka sex månader.

Informant 4, Alex Har arbetat med myndighetsutövning i 20 år och behandlande i cirka tre år. Alex har samtal med klienter flera gånger om dagen.

Informant 5, Farah Har arbetat med behandling i cirka 15 år.

Informant 6, Monir Har arbetat med behandling och myndighetsutövning cirka fyra år. Monir har dagliga samtal med sina klienter.

Informant 7, Eli Har arbetat med behandling i cirka två års tid.

Informant 8, Robin Har arbetat med myndighetsutövning och behandling i cirka sex år.

4.5 Tillförlitlighet

Då denna studie är en kvalitativ studie, syftar uppsatsen inte till att uppnå generaliserbarhet. Syftet är således att studera ett fenomen i en specifik kontext, att studera intervjupersonernas upplevelser. Dock har tre kriterier använts för att öka studiens tillförlitlighet (Bryman, 2011).

Trovärdighet

För att den studerade miljön ska återspegla den sociala verkligheten på ett korrekt sätt, har en respondentvalidering använts. Det transkriberade materialet har skickats till informanterna via e-mail. Detta har gjorts för att informanterna ska kunna läsa igenom vad som sagts, kunna bekräfta att de uppfattats rätt samt för att ge godkännande att materialet får användas i uppsatsen (Bryman, 2011).

Intervjupersonerna har, efter att de tagit del av transkriberingen, godkänt den och därför har inga ändringar behövts att göras.

Överförbarhet

Studiens författare har valt att inte ge en djupare beskrivning av den studerande miljön för att öka konfidentialiteten. Majoriteten av intervjuerna är utförda på informanternas arbetsplatser och det insamlade materialet består av åtta intervjuer där informanterna befinner sig i en liknande kontext vad gäller arbetsplats. Då kvalitativ forskning fokuserar på djup och inte på bredd kan författarna inte garantera ett resultat som kan överföras i andra kontexter, men studien är utformad på så sätt att den kan utföras likadant på andra arbetsplatser och sammanhang inom klientnära socialt arbete (Bryman, 2011).

Pålitlighet

Pålitlighet innebär under studiens process att det har funnits ett granskande öga under processens gång. Det har funnits kontinuerlig handledning och studiens tillvägagångssätt har försökt fångats så exakt som möjligt i studiens metodkapitel. Detta har gjorts för att läsaren ska få en tydlig bild över hur studien är genomförd (Bryman, 2011).

4.6 Transkribering

Datamaterialet för studien består av åtta stycken intervjuer som har spelats in under intervjutillfället. Valet att spela in intervjuerna gjordes för att höja

kvaliteten samt för att inte glömma bort vad informanten har sagt. Transkribering av intervjuerna har utförts direkt efter det att intervjuerna har genomförts. Det transkriberade materialet har sedan använts som underlag för bearbetning av materialet, där materialet har tematiserats och kodats. Informanterna har blivit informerade om när inspelningen har startat och avslutats. Efter genomförd intervju har författarna gemensamt pratat om det som framkom under samtalet och om något särskilt intressant har uppmärksammats. Vid intervjutillfällena har författarna valt att inte anteckna något. Intervjusvaren har endast funnits på ljudinspelningarna. Detta för att inte att risken att bli distraherad ska förekomma eller att viktigt kroppsspråk eller signaler ska missas (Bryman, 2011).

Transkriberingen har fungerat som ett hjälpmedel för reflektion av samtalet. 4.7 Bearbetning av data

Det empiriska materialet har bearbetats genom kodning, för att kunna bryta ner ett stort material till mindre delar (Kvale, 1997). Efter det att intervjuerna har

transkriberats har de skrivits ut. Texten har därefter lästs igenom ett flertal gånger för att skapa en tydlig bild över det som framkommit i intervjun. De intervjusvar som ansetts vara särskilt intressanta för studien har markerats och vid andra läsningen har nyckelbegrepp som framkommit ringats in, som sedan har kopplats till studiens frågeställningar (Bryman, 2011). Denna process har utgjort själva

kodningen av materialet. Koderna har sedan granskats och analyserats efter frågor som; vilka begrepp har informanterna använt? Och hur relaterar dessa till studiens teorier om coping och krav-kontroll-stöd-modellen? Materialet utifrån kodningen har i sin tur fått bilda teman, vilka har blivit rubriker i studiens analyskapitel. Analysens teman har kopplats till studiens syfte och frågeställningar för att skapa en tydlighet i texten för läsaren.

4.8 Deduktivt angreppssätt

Studiens datainsamling har tolkats utifrån ett deduktivt angreppssätt. Utifrån bearbetningen av materialet gick det att urskilja teman som framkom i

informanternas svar. I analysen har de teman som uppkommit kopplats ihop med teorin om coping samt krav-kontroll-stöd-modellen. Resultatets teman har inte varit förutbestämda teman i intervjuguiden utan framkommit vid analys av material, resultatet har således tolkats deduktivt (Patel & Davidsson, 2003). 4.9 Etiska reflektioner

Inför studien har författarna varit noga med att fundera på vad studien kommer att tillföra för kunskap i relation till möjliga konsekvenser för forskningsdeltagama. Då författarna av studien inte är färdigutbildade socionomer har det gjorts ett val att inte ställa för djupgående och personliga frågor under intervjuerna. Avsikten har inte varit att sätta intervjupersonerna i en sits som kan komma att kräva vidare behandling. Vid kontaktandet av informanter har författarna utgått ifrån

Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) om informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.

Informationskravet

I informationsbrevet har det funnits information om studien och dess syfte, kontaktuppgifter till författarna av studien samt till handledaren. Det har också framgått i brevet att vissa frågor kan komma att väcka obehag samt att deltagandet både är frivilligt och konfidentiellt, se bilaga 2.

I studien kommer fingerade namn att användas (Vetenskapsrådet, 2002).

Samtyckeskravet

Inför varje intervju har informanten lämnat samtycke genom ett skriftligt

medgivande, se bilaga 3. Informanten har fått information om att medgivandet till medverkan kan tas tillbaka när som helst under studiens gång (Vetenskapsrådet, 2002).

Konfidentialitetskravet

Informanterna har via informationsbrev informerats att det kommer att ges största möjliga konfidentialitet. För att inte resultatet ska kunna härledas till den specifika arbetsplatsen används fingerade namn. Information om arbetsplatserna kommer inte att lämnas ut till utomstående (Vetenskapsrådet, 2002). Vid intervjuerna har kravet på skydd av informanterna uppnåtts genom att informanternas svar, i högsta möjliga mån, har redovisats i studien så att de inte går att härleda till en specifik person. Informanternas konfidentialitet har prioriterats samtidigt som studiens handledare har haft insyn i studien. Dock har informanterna förblivit konfidentiella (Vetenskapsrådet, 2017).

Nyttjandekravet

Information från informanterna har endast använts till studien. Informationen har således inte använts till icke vetenskapliga syften. Allt transkriberat material har efter studien förstörts. Informanterna har fått information om att studien kommer att publiceras på Malmö Universitets hemsida (Vetenskapsrådet, 2002).

4.10 Litteratursökning

I litteraturinsamlingen har vetenskapliga artiklar via databaserna Eric via Proquest, Google Scholar, samt litteratur som finns tillgängligt på Malmö

Universitetsbibliotek och Malmö Stadsbibliotek använts. De sökord som använts vid den digitala litteraturinsamlingen är “compassion fatigue”, “secondary trauma”, “coping strategies”, “empatitrötthet”, “social support”.

För att få fram relevant material har ett antal inkluderande och exkluderande kriterier använts.

Inkluderande kriterier har varit:

• För att sökträffarna ska uppnå en vetenskaplig relevans har det valts att de ska vara granskade, “peer reviewed”.

• Alla artiklar som kommit upp i sökträffen och som har ansetts ha relevans för studien, har använts, oavsett årtal. Studiens äldre artiklar är skrivna av framstående och ofta citerade forskare inom ämnet och har därför varit relevanta.

Exkluderande kriterier har varit:

• Artiklar som handlar om compassion fatigue inom andra yrken än socialt arbete har valts bort.

5. RESULTAT OCH ANALYS

I detta avsnitt redogörs för de resultat som har framkommit i intervjuerna. Utifrån intervjusvaren har tre stycken teman kunnat urskiljas, vilka kommer att delas upp i mindre underteman. Kapitlets teman kommer nedan att redovisas med hjälp av citat. Studiens informanter beskrivs kort i metodkapitlet.

5.1 Tema: Påverkan

Studien syftar till att undersöka hur socionomer, som arbetar klientnära och behandlande, inom barn och familj, upplever att de påverkas av att arbeta med tunga ärenden. I detta avsnitt samlas de faktorer som intervjupersonerna beskriver hur de upplever att arbetet har påverkat dem. I intervjuerna återkom vissa ord frekvent såsom huvudvärk, trötthet, empatitrötthet, spänningssmärtor, men det framkom likaså en emotionell påverkan och en upplevelse av att det kan vara svårt att släppa arbetet på fritiden. Temat påverkan delas in i tre mindre avsnitt, underteman, dessa är emotionell påverkan, fysisk påverkan och copingstrategier. I det sista undertemat, copingstrategier, beskrivs vad intervjupersonerna berättar att de gör för att må bra och vad det gör för att hantera sitt arbete.

Intervjupersonerna beskriver under intervjuerna att privatlivet påverkas i olika grad till följd av arbetet. Återkommande beskrivningar har varit en social isolering på fritiden, en orkeslöshet samt en trötthet.

“Framförallt orkar jag inte med sociala kontakter lika mycket. När jag

kommer hem så vill jag oftast bara ha det tyst och orkar inte ta kontakt och det är en av nackdelarna… det har jag varit medveten om ganska länge, att när man arbetar med socialt utsatta människor och träffar så mycket människor som jag gör så blir man lite socialt isolerad som privatperson och det är en av de största nackdelarna” - Alex

Att träffa vänner är enligt Kalliath och Kalliath (2013) en viktig copingstrategi för en positiv stresshantering (Kalliath & Kalliath, 2013). När en i sitt arbete ständigt träffar människor kan det egna sociala livet hamna i skymundan. Enligt författarna av denna studie kan det tänkas att en del av detta kompenseras om en har en god relation till sina kollegor och får ett socialt stöd därifrån. Showalter (2010) menar att dra sig undan vänner eller nära personer kan vara en konsekvens av att arbeta med människor som bär på trauma (Showalter, 2010). Förmodligen är det dock viktigt att söka stöd utanför arbetet i form av stöd från vänner, för att komma bort lite från den kontext, här arbetet, som skapar stress hos den enskilde. Robin berättar att hen gärna träffar vänner som har andra yrken “[...] jag har stort behov

av att träffa människor som inte är socionomer och som bara pratar om någonting helt annat, inte människor, beteende, tankar och känslor för man grottar gärna ner sig i det för det kommer nästan automatiskt [...]”. Fysisk påverkan

Studiens informanter har inte bara beskrivit den emotionella påverkan de kan uppleva, utan även hur arbetet påverkar dem fysiskt. Informanterna berättar att de har återkommande fysiska smärtor, som de tror är relaterade till arbetet och att smärtorna särskilt kommer då de arbetar med tyngre ärenden.

En informant beskrev hur hen på sitt gamla arbete, ständigt hade nacksmärtor, något som hen själv trodde var en reaktion på arbetet.

“Alltså på arbetet var det ju ständigt så att man hade nackproblem, man hade ont, man spände sig…” - Kim

Alex beskriver liknande fysiska åkommor som hen får till följd av arbetet. Hen uttrycker att hen får huvudvärk och har svårt att tänka bort händelser, vilket resulterar i sömnsvårigheter.

“[...] det kan vara så att jag märker att jag får huvudvärk, att jag blir stressad och jag blir också väldigt trött. Det kan jag märka om det är ett väldigt tungt samtal och jag känner väldigt stor hopplöshet För är det ändå hoppfullt då kan man ju bli glad, man kan känna att det är skillnad, jag kan bli stärkt i att det jag gör det är rätt. Men just då man kanske får bära någon annan då kan det ju bli att… jag känner mig framförallt... ja jag kan känna mig lite

deprimerad helt enkelt… jag kan vakna på natten och tänka på det, jag kan tänka till bara plötsligt utan anledning. T.ex. om jag går ut och fikar eller går på stan eller jag gör något eller jag ser film eller så ser jag ju mina klienter ibland på andra platser” - Alex

Robin berättar också om att det finns en medvetenhet om den fysiska påverkan som arbetet kan medföra. Robin nämner fysiska åkommor som huvudvärk, att

vara trött och att inte kunna sova ordentligt. Symtom på att arbetet påverkar en känslomässigt kan enligt forskning yttra sig som just huvudvärk, muskelsmärta och sömnsvårigheter (Star, 2013). Intervjusvaren visar att informanterna upplever att de påverkas av sitt arbete genom att de får dessa symtom. Det tycks i

intervjusvaren framkomma att de fysiska åkommorna hänger ihop med mer tunga perioder på arbetet och att symtomen inte är konstanta tillstånd, vilket isåfall hade kunnat tyda på compassion fatigue (Star, 2013). När dessa symtom framkommer hos den enskilde är det viktigt att uppmärksamma och försöka identifiera var smärtan kommer ifrån då det kan vara smärtor till följd av arbetet och inte nödvändigtvis ett vanligt sjukdomstillstånd. Saakvitne (2002) beskriver till exempel att det är viktigt för hjälparen att ta hand om sitt eget mående och fråga sig själv hur en faktiskt mår. Att vara medveten om tecken och symtom när arbetet påverkar den enskilde fysiskt lär förmodligen ha en preventiv effekt och kan i sin tur leda till att arbetet blir lättare att hantera (Saakvitne, 2002). Genom att uppmärksamma situationen möjliggörs en användning av copingstrategier för att förhindra en eventuell ohälsa.

“[...] att man ändå försöker skratta ihop och göra någonting på helgen som är roligt eller någonting som ger en kraft… just nu har jag läst ut en roman… läsa, dansa, gå ut och äta, titta på tv [...]” - Alex

Detta visar på att Alex har använt fler aktionsinriktade emotionsbaserade copingstrategier. Att göra någonting positivt utanför problemområdet är således betydande för att främja en god hälsa då arbetet är tungt och påverkar den enskilde. Då copingstrategier också är knutna till vilka resurser den enskilde har kan mindre resurskrävande kognitiva emotionbaserade copingstrategier användas, när arbetet upplevs medföra en påverkan på individen. Det kan vara att

dagdrömma eller att tänka positivt (Eisele, 2008).

Emotionell påverkan

När det kommer till emotionell påverkan berättar intervjupersonerna att de känner av att de påverkas psykiskt av sitt arbete. Informanterna återger att de upplever olika former av utmattning när de kommer hem från arbetet.

Michell uttrycker att hen ibland kan känna att hen vill dra sig undan efter en tung arbetsdag.

“[...] Och det är klart att när man kommer hem, man är helt slut,

känslomässigt är man slut och man vill liksom bara lägga sig och gömma sig under täcket, inte prata med någon om någonting.” - Michell

Alex uttrycker under intervjun att hen kan gå och oroa sig över sina klienter och kan ta med sig denna oro över helgen om hen inte har hört något från sin klient. Alex beskriver att hen emotionellt kan känna en stor hopplöshet efter ett tungt samtal. Att hen vaknar på natten och tänker på det som hänt och kan känna sig lite deprimerad till följd av arbetet. Författarna frågar Alex om hen upplever att arbetet påverkar hens vardag varpå svaret blir;

“Ja, det tycker jag. Man kommer närmare ondskan i mitt arbete [...] man jobbar ju i periferin och med det som ingen annan vill veta av egentligen” - Alex

En intervjuperson uttrycker att hen upplevt sig bli påverkad av sitt arbete och berättar att, i perioder när arbetet var extra tungt, fick hen gå ut och sätta sig och gråta mellan varven för att sedan gå in och fortsätta att arbeta.

“[...] det var en kille som hängde sig i duschen och vi fick ner honom, vi fick liv i honom, så det gick ju bra, men sen så…efter det så hade jag en känsla att när jag öppnar en dörr…vad får jag se? Och den känslan hängde med

jättemånga år.” - Kim

I citatet återberättar Kim en händelse på arbetet som kom att påverka hen under en lång tid framöver, vilket kan tänkas tydligt visar på en emotionell påverkan av arbetet.

Även om informanterna berättar att de påverkas olika mycket i olika perioder framkommer det ändå särskilt under två intervjuer att det finns en form av trötthet inför arbetet. Intervjupersonerna uttrycker en önskan om att arbeta som socionom, men att ha ett annat arbete som kräver mindre känslomässig involvering vid sidan om. “[...] jag och alla mina kollegor känner, att man vill jobba med detta tre-fyra

dagar i veckan och en dag i veckan vill man stå i ett lager eller stå och göra något helt icke känslomässigt jobb… och att man nu känner, att jag vill jobba som socionom och jag vill göra sådant här, men nu känner jag att hur ska man orka göra detta i så himla många år till. Jag har jobbat i fyra år och jag känner att jag behöver en paus och göra någonting annat, där man inte behöver bry sig så mycket, och det är ju skittråkigt”. - Monir

“[...] jag tänker också att man kanske inte kan vara socionom hela livet, det kanske är som med fotbollsspelare att man orkar tills man är 30 [...] jag passar på så länge jag kan och orkar. För det hör man också många som säger t.ex. “jag ska bli florist” - Robin

I intervjusvaren går det att urskilja att det finns någon form av tanke om att arbetet påverkar en så pass mycket att energin en dag kommer att ta slut. Vissa återger tankar om att det är svårt att tänka sig ett helt liv som socionom, vilket kan tänkas bero på att det ändå går att förutse en emotionell trötthet längre fram i arbetslivet. Detta kan tänkas vara en naturlig konsekvens av att kontinuerligt exponeras för andras utsatthet. Enligt Showalter (2010) tycks det vara vanligt att hjälparen fortsätter att ge omsorg till sina klienter trots att hen upplever en mental trötthet (Showalter, 2010). Utifrån intervjusvaren tycks det finnas en medvetenhet om detta, att känslobatteriet en dag blir svagare. Mathieu (2007) beskriver att arbeta deltid med klienter och att göra någonting annat resten av tiden kan vara ett effektivt sätt att minska risken att påverkas negativt av sitt arbete. Trots att citaten från Monir och Robin kan låta sorgliga kan det också ses som en form av styrka och som en medveten copingstrategi, att en helt enkelt kan behöva ett

miljöombyte ibland för att kunna orka med sitt arbete och samtidigt må bra i det. Det säger också mycket om intervjupersonerna, att de trots medvetenhet kring riskerna ändå har valt ett arbete de brinner för. Det säger också mycket om hur arbetet faktiskt kan påverka en. Att göra ett miljöombyte kan ses som vad Lazarus och Folkman (1984) kallar för problemfokuserad copingstrategi, att aktivt

förändra något i omgivningen (Lazarus & Folkman, 1984). Att stanna kvar i ett arbete där en inte trivs, eller inte mår bra, kan också ses som en problemfokuserad copingstrategi, men en mer passiv sådan, där den enskilde undviker problemet, vilket här blir att stanna kvar på arbetet (Eisele, 2008).

I intervjuerna framkommer även en känsla av tillfredsställelse i sitt arbete trots att det finns negativa aspekter. Alex berättar hur positiva förändringar hos sina klienter ger hen en känsla av tillfredsställelse.

“[...] när man ser den förändringen, ja då blir jag hög, ja det blir jag! Jag blir så påverkad att jag kan vara lycklig. Jag avslutade tre ärenden på samma i vecka i somras och ja, jag var lycklig [...] jag gillar mitt jobb! Jag är galen, det är något fel på mig, man måste nog vara lite konstig för att jobba med detta… jag tror att jag blir lite adrenalinkickad, det måste ju ge något [...]” - Alex

Farah beskriver att hen ser mycket positivt i sitt arbete “[...] här är det ganska

fritt hur man lägger upp det, vi har en struktur, men man kan planera ganska mycket själv [...] man får en djupare relation till sina klienter… det är väldigt varierande och det tycker jag är kul, att man hela tiden får skifta nivåer, det tycker jag är roligt [...]”.

Liknande svar går att höra hos Eli som berättar att det mest positiva med hens arbete är att hen har stor möjlighet att utföra sitt arbete på det sättet som hen önskar. Att kunna utforma och lägga upp sitt arbete för att minska en upplevd stress kan ses som en problemfokuserad copingstrategi. Kognitiv

problemfokuserad copingstrategi innebär till exempel, enligt Lazarus och Folkman (1984) att överväga olika alternativ för att hitta den bästa lösningen (Lazarus & Folkman, 1984). Att befinna sig i en miljö där informanterna beskriver att de har tid att utforma arbetet efter egna önskemål och där de kan lägga upp sitt arbete själv lär förmodligen leda till att det finns mer tid att använda sig av positiva problemfokuserade copingstrategier, för att skapa en mindre stressad arbetssituation. Med andra ord att det finns tid för att överväga olika alternativ och att det finns tid att använda sig av en aktionsinriktad

problemfokuserad strategi som till exempel att finna mer information kring någonting (Lazarus & Folkman, 1984). Det är dock viktigt att inte glömma att användningen av copingstrategier är individuella och uttrycker sig, samt används olika från person till person.

Att många intervjupersoner upplever en tillfredsställelse i sitt arbete kan ha att göra med deras upplevelse av möjligheten att kunna styra arbetet. På så vis blir arbetet ett aktivt arbete där den enskilde kan ta egna initiativ, uppleva en kontroll samt få möjlighet till socialt stöd vilket främjar engagemang och tillfredsställelse hos den enskilde. Om dessa komponenter finns trots att arbetet är psykiskt påfrestande är det troligt att den anställda ändå känner en trivsel på arbetet (Karasek & Theorell, 1990).

Copingstrategier

Ett tema i uppsatsen har varit att undersöka copingstrategier, och om informanterna använder sig av copingstrategier för att hantera sitt arbete. Informanterna har uttryckt olika strategier som de använder sig av, vissa mer frekvent, och vissa när arbetet upplevs vara extra tungt. Alex förklarar hur hen organiserar sitt arbete för att det inte ska bli för påfrestande:

[...] Jag vet att jag har några klienter som tar väldigt mycket energi, då lägger jag inte dem sist på eftermiddagen, utan det besöket kanske jag har lite

tidigare. Jag kanske skapar en lucka emellan så att jag kan ta en

promenad...skapa handledningstillfällen...att jag på något sätt avlastar den känslan. [...] och jag har börjat gå på massage, taktilmassage! [...] Ibland