Metodologisk reflektion

Inledningsvis hade vi som tidigare nämnt ett brett intresseområde: föreningsliv och aktiva medlemmar. Under studiens gång växte teorin fram och vi lät det empiriska materialet leda oss framåt. Huvudangelägenheten framträdde från intervjuerna med informanterna och den kunde göra det eftersom vi närläste det transkriberade materialet om och om igen. Trots att vi i vissa skeden av kodningsprocessen kunde känna oss stressade och inte veta om vi skulle komma någon vart var det viktigt att inte forcera data utan låta kärnkategorin och kategorierna framträda med tiden. Glaser (2010: 97) nämner i sin bok att forskaren ska lita på data, sin kompetens och sin intuitiva förmåga och vi försökte verkligen vila i detta - att pressa fram resultat skulle inte göra vår studie något gott.

Emergens är som vi beskrivit tidigare en grundläggande förutsättning för vår valda metod och något som vi aktivt har behövt förhålla oss till. Som nämnt i metodkapitlet var vi båda två under studiens gång föreningsaktiva. Det gjorde att vi behövde vara tydliga när vi sökte efter informanter, vi kunde inte gärna ha informanter som ville prata om våra föreningar eftersom det förmodligen hade varit mer besvärligt att hantera förutfattade meningar. Vi menar att det

41 kan vara svårare att bortse från förutfattade meningar när det är något som man står väldigt nära. Om vi hade haft informanter från föreningarna vi är aktiva inom hade det funnits en risk att informanterna hade ansett att viss information inte var viktig eller att de dolt sådant som kanske var känsligt eller jobbigt. Vi anser därmed att kravet på emergens är uppfyllt.

Under kodningen var vi ständigt tvungna att ifrågasätta oss själva och arbeta reflekterande. Närläsningen var som tidigare nämnt ett viktigt redskap i vårt arbete och hjälpte oss att se det som var av vikt och inte det som vi kunde tänkas vilja se. Vidare underlättade det också att vi var två som genomförde studien eftersom vi kunde påminna varandra om vikten av att låta materialet tala för sig själv och låta kategorierna framträda.

Genom det ständiga jämförandet under hela processen genererades inledningsvis informanternas huvudangelägenhet, kategorier och sedermera vår kärnkategori. Att hela tiden jämföra materialet var bra, dels visade det oss att vi var på rätt spår, dels var det till hjälp för oss att förhålla oss till materialet på ett neutralt sätt vilket är viktigt när det kommer till emergens.

Vårt intresseområde var föreningsliv och aktiva medlemmar. Vårt intresseområde var föreningsliv och aktiva medlemmar. Det första teoretiska urvalet gjordes genom att vi kontaktade ett flertal föreningar och även använde våra egna sociala medier för att komma i kontakt med föreningsaktiva personer. Vi gjorde också ett teoretiskt urval genom att välja ut en viss typ av föreningar samt hade som krav att de vi slutligen valde att intervjua skulle ha ett visst engagemang. Genom att göra urvalet på det sättet gav det oss förutsättningar att kunna samla in ett brett datamaterial som kunde hjälpa oss att komma igång. Det teoretiska urvalet som gjordes i varje fas bidrog till att vårt fokus hamnade på rätt ställe, att vi fick fram den data vi behövde och att vi kunde intervjua de personer som vi ansåg vara mest relevanta i respektive fas. Det fanns fördelar med att vi använde oss av samma informanter i alla faser, om än inte allihop. Exempelvis att informanterna var införstådda med vad vår studie handlade om och därför kunde fokusera på ämnet lättare i de senare faserna än i den inledande fasen. Det hände att samtalen kunde sväva iväg något emellanåt. Vi anser dock att det finns fördelar med att välja nya informanter också då risken fanns att en tidigare medverkan skulle kunna bidra till att skapa en viss uppfattning kring vår studie, eller att vi missar värdefulla data för att informanten fokuserar på något som hen tidigare sagt och ville utveckla istället för att delge oss ny information. Vi genomförde 21 intervjuer med sammanlagt tolv informanter. Innan varje fas gjorde vi inom ramen för det teoretiska urvalet en intervjuguide. I den öppna och selektiva fasen innehöll intervjuguiden några få öppna frågor där vi kunde låta informanten leda oss till det som var av vikt. I den teoretiska fasen innehöll intervjuguiden några öppna frågor men också några slutna eftersom vi ville testa vår teori. Intervjuerna spelades in och det var något som vi beslöt oss om eftersom vi båda två inte kunde delta vid alla intervjuer men gärna ville ta del av dem i efterhand. Vid en del av intervjuerna strulade tekniken och vi fick istället förlita oss på vår förmåga att anteckna.

Det vi kan ta till oss av från datainsamlingen är att vi hade inte hade behövt genomföra 21 intervjuer. I den öppna fasen uppstod mättnad förhållandevis snabbt och vi borde ha varit mer dynamiska i processen. Eftersom vi hela tiden försökte arbeta reflekterande tog vi med oss detta in i den selektiva och teoretiska fasen och bokade inte in alla intervjuer med detsamma utan lät

42 processen styra mer än i den tidigare fasen. Vi kan också ta med oss att även om inspelningarna var bra att ha så är det inte orimligt att lita på sin kompetens. I många fall kom vi faktiskt ihåg vad som varit viktigt under en intervju och detta fick vi testa när tekniken strulade.