I det här avsnittet kommer vi att presentera de sociologiska teorier och begrepp som utgör studiens teoretiska referensram. De valda teorierna och begreppen kommer att användas i diskussionsavsnittet för att skapa en bredare förståelse av resultatet i vår teori samt visa hur den relaterar till redan befintliga sociologiska teorier. De kommer också att användas för att belysa vissa delar av teorin som vi tror är relevanta för att förstå varför individer är aktiva inom föreningslivet samt hur det aktiva medlemskapet påverkar dem. De begrepp och teorier vi valt att använda oss av och som nedan kommer att presenteras mer ingående är KASAM, Grupper
27 6.1 KASAM
Antonovskys begrepp KASAM står för ”känsla av sammanhang” och består i grunden av tre delar, den första är begriplighet som följs av hanterbarhet och till sist meningsfullhet (Antonovsky, 1987: 42). Begriplighet innebär att en person förstår sin omgivning och den information hen får ta del av, allting går att förklara och individen lämnas inte i blindo för vad som sker runt omkring (Antonovsky, 1987: 44). Hanterbarhet innebär att individen upplever att hen klarar av det som presenteras i form av erfarenheter och händelser under livets gång, att hen klarar av att möta problemen när de dyker upp (Antonovsky, 1987: 45). Meningsfullheten i KASAM innebär att individen har en känsla av att vara delaktig i någonting större, att det finns saker som är viktiga i livet och värt att engagera sig i, något som individen kan känna att det finns ett stort värde att investera lite av sig själv i (Antonovsky, 1987: 45). Om en person har en hög KASAM så innebär det att man har tillit till det som sker runt omkring, individen vet att hen kan hantera det hen möter och att det individen väljer att engagera sig i är värt den investering hen gör för det finns en viss mening med att vara delaktig (Antonovsky, 1987: 46). En individ kan uppleva olika grader av de tre delarna, men sammantaget så bidrar alla komponenterna till en individs KASAM och motivation (Antonovsky, 1987: 48–49). Flera av våra informanter uttrycker att när de är delaktiga i sitt föreningsliv så upplever de att de är del av något större. De beskriver att de får en känsla av tillhörighet och av att ha ett sammanhang. Antonovsky (1987: 217) menar också att om en person har en stark KASAM så bidrar det på ett positivt sätt till god hälsa och välbefinnande. Vidare beskriver Antonovsky (1987: 229) att tillämpningen av begreppet KASAM inte enbart kan användas på enskilda individer utan det kan även användas av hela grupper. Det går att göra bedömningar av de enskilda individerna i en grupp och få fram ett genomsnitt på hur hög ”känsla av sammanhang” som gruppen upplever sig ha. Om en grupp har en stark KASAM kan även det på ett positivt sätt bidra till god hälsa och välbefinnande för de enskilda individerna i gruppen, dock tycks det finnas vissa indikatorer på att personer som redan har en hög KASAM söker sig till grupper som även dem utmärks av en hög KASAM (Antonovsky, 1987: 232–233).
6.2 Grupper och idiokultur
Den definition som Fine (2012: 21) använder sig av för att beskriva grupper är att det är ett antal personer som genom någon form av interaktion delar samma värderingar, normer och intressen vilket gör att de kan särskiljas från andra grupper av människor som befinner sig på en plats. Det måste alltså finnas någon gemensam syn inom gruppen, dels på gruppen i sig dels på medlemmarna i den, något som delas av enbart dem och som andra inte får ta del av. Det gör gruppen unik och ger en känsla av att ha ett sammanhang. Fine (2012: 25) menar att grupper kännetecknas av ett samarbete mellan medlemmarna, att det finns en gemensam strävan och en gemensam historia och att alla på något sätt deltar i det. Här särskiljer dock Fine det från föreningar som han menar inte har någon omedelbar interaktion, vilket möjligen kan stämma, men från de beskrivningar vi fått från våra informanter så skulle definitionen av grupp även kunna stämma in i föreningslivet. I övrigt går Fines teori ut på att samhället består av många små grupper och att dessa grupper skapar egna kulturer, vilka i sin tur påverkar övriga grupper och den sociala ordningen i samhället (Fine, 2012: 21). Grupper, oavsett vilka ligger till grund
28 för formandet av medlemmarnas identiteter vilket i förlängningen påverkar medlemskapet även i större kontexter som samhället i stort (Fine, 2012: 132). De kulturer som skapas inom ramen för en grupp kallar Fine (2012: 36) för idiokulturer. Fine beskriver idiokulturer som det system inom grupper vilket medlemmarna förhåller sig till. Det innebär att idiokulturen inom en viss grupp skapar förutsättningar för hur medlemmarna i gruppen agerar och förhåller sig till varandra, vilka vanor de har samt hur de interagerar med varandra utifrån de uppfattningar som bygger på gruppens gemensamma erfarenheter.
En förening eller en organisation kan enligt Fine (2012: 20) inte vara verksam enbart utifrån de aktiviteter som verksamheterna gör utan mycket av det som utgör själva föreningen eller organisationen är de sociala interaktionerna som sker inom den och mellan medlemmarna. De sociala aktiviteterna bidrar till en viss kultur inom föreningar vilket skapar både en kollektiv och en egen identitet. Det beror på att det finns gemensamma intressen inom föreningen vilket gör att aktiviteterna inom föreningen inte nödvändigtvis behöver ske regelbundet utan det fungerar på samma sätt i föreningar som kanske bara träffas någon gång per år (Fine, 2012: 108–109). De här föreningarna som inte har regelbunden aktivitet men som ändå binder samman människor utifrån att de delar ett gemensamt intresse kallar Fine för något som enklast kan förklaras med begreppet ”flyktiga gemenskaper”. Fine (2012: 116) menar att även fast de flyktiga grupperna inte ses särskilt ofta eller jobbar på samma sätt som andra föreningar eller organisationer så finns där ändå ett gemensamt intresse vilket gör att när människor väl träffas i de grupperna känner de en viss tillhörighet med varandra ändå och de fungerar som en slags identitetsmarkör.
6.3 Socialt kapital
Enligt Putnam (2000: 41–43) är den grundläggande principen gällande socialt kapital att de sociala nätverk som omger individen har ett visst värde. Socialt kapital uppstår i relationerna mellan människor och den tillit som uppstår i de sociala nätverk som omger varje individ. Det sociala kapitalet kan ses från både ett individperspektiv, där man ser att kapitalet medför vissa fördelar för individen, och ett grupprelaterat perspektiv eftersom många av de fördelar som det sociala kapitalet ger individen också påverkar gruppen som hen är medlem i (Putnam, 2000: 44). Genom att använda sig av sitt sociala kapital kan människor och grupper både bygga nya relationer till andra samt befästa de redan existerande relationerna (Putnam, 2000: 52). Om man har ett stort socialt kapital i form av ett nätverk som man fått genom exempelvis delaktighet i en förening så ger det också möjlighet att möta nya personer genom aktiviteten och på så sätt kan individen utöka sitt sociala kapital. De positiva konsekvenserna av ett socialt kapital är att det bidrar till stöd för individen, till gemenskap och skapandet av tillit i relationen mellan människor (Putnam, 2000: 48). För en förening kan det sociala kapitalet vara av stor betydelse när det kommer till att rekrytera nya medlemmar eller skapa nätverk som på något sätt kan bidra till föreningens aktiviteter. Men föreningen i sig kan också enligt Putnams (2000: 305) teori även bidra till att generera socialt kapital vilket kan nyttjas av medlemmarna och därmed också påverka relationerna inom föreningen.
Utöver Putnam har också Coleman definierat socialt kapital. Det är enligt honom något som finns och uppstår i relationen mellan individer och som kan ses som en tillgång genom att det
29 nätverk som utgörs av kapitalet kan vara till nytta för individen på olika sätt (Coleman, 1988: 101). Socialt kapital handlar om tillitmänniskor emellan och om förväntningar och förpliktelser. Enligt Coleman (1988:103) så fungerar inte grupper ifall tillit som bygger på socialt kapital saknas. Coleman (1988:102) beskriver att om en individ gör något för en annan individ så förväntar sig den första individen att hen ska få något i utbyte för det. Individen som står i “tacksamhetsskuld” förpliktar sig att återgälda tjänsten. Putnam (2000: 45) benämner detta som specifik växelverkan, något som socialt kapital kan möjliggöra. Vidare nämner Putnam att det finns en generaliserad växelverkan som innebär att individen som står i skuld inte måste känna sig förpliktigad att återgälda tjänsten. Detta beror på att den första individen förlitar sig på att hen någon gång i framtiden kommer att tjäna på att ha hjälpt till eller engagerat sig. Den här växelverkan som sker på grund av socialt kapital kan vi koppla till kategorin ansvarskänsla. Flera av våra informanter berättade om att de lärt sig mycket av andra under sin tid som föreningsaktiva och att de på grund av det fortsätter att engagera sig eftersom de tillskansat sig den kunskapen som är nödvändig för till exempel styrelseuppdrag.