Läsaren bör vara uppmärksam på att studierna är bland de första i sitt slag som beskriver svårigheter och strategier vid användning av VT hos personer med FHS. Mera omfattande studier bör göras innan några långtgående konklusioner kan dras.
Det är inte alltför enkelt att själv bedöma i vilken utsträckning personer är motiverade, villiga och förmögna att delta i forskningsintervjuer, speciellt när personer har FHS och kognitiva funktionsnedsättningar (Hubbard, Downs, & Tester, 2003). Eftersom deltagarna upplevde svårigheter med användning av VT, vilket uppmärksammades, kan det ha resulterat i att de berättade och återgav sin situation på ett mer omfattande och ordrikt sätt.
Tillförlitigheten i studierna ska ses i förhållande till om intervjuer och observationer ger en rättvis bild av svårigheter och strategier (Holloway & Wheeler, 2002). Strauss och Corbin (1998) rekommenderar datainsamlingsmetoder som har potential att täcka in nödvändig information. Eftersom observationer och kvalitativa intervjuer med frågor av öppen karaktär har använts för att beskriva deltagarnas erfarenheter gavs de möjlighet att
själva berätta och förevisa om det som de ansåg vara viktigt inom området. Kvalitativa intervjuer stärker därmed tillförlitligheten i jämförelse med en strukturerad intervju där frågorna är mer styrda, vilket begränsar personliga nyanserade beskrivningar av erfarenheter. Att intervjuerna är inspelade och utskrivna ordagrant efter intervjutillfällena stärker också tillförlitligheten.
Personer med FHS kan ibland tycka det är svårt att koncentrera sig, kan ha svårt att formulera sig samt känna sig trötta, vilket kan påverka intervjusituationen. Olika tekniker, som att ställa en fråga i taget och bekräfta och repetera det sagda, användes för att underlätta deltagarnas beskrivningar och berättelser och för att försäkra att de verkligen förstått frågeställningarna och syftet med datainsamlingen (Carlsson et al., 2007; Paterson & Scott- Findlay, 2002). Eftersom deltagarna ibland kunde ha svårigheter att komma ihåg och beskriva sina handlingar, strategier och svårigheter är detta ett sätt att även stärka tillförlitligheten. Författarens långa erfarenhet av att samtala med personer med FHS var troligen till stöd för intervjuernas kvalité.
I bägge studierna användes samma personer och samma insamlade data. Inledningsvis var målet att i en studie identifiera och beskriva både svårigheter i användning av VT och hur dessa hanterades. Datainsamlingen blev omfångsrik och beslut togs att dela upp materialet i två studier (I, II). Både svårigheter och strategier var tydligt uttalade av deltagarna vilket underlättade den inledande kodningen av materialet.
Samtliga deltagare intervjuades vid ett tillfälle, vilket kan ses som en svaghet. Ett sätt att stärka pålitligheten i studierna var att göra fler intervjuer. Emellertid framkom i varje intervjusituation en mättnad i materialet varför ytterligare en intervju troligen inte medfört ny kunskap. Redan initialt vid datainsamlingen frångicks de rekommendationer som Strauss och Corbin (1998) föreslår, där datainsamling och analys bör ske samtidigt för att därigenom skapa ett både induktivt och deduktivt sätt att grunda data i empiri och därigenom generera teori. Datainsamlingen har inte utförts interaktivt med analysen på så sätt att nya frågor formulerats utifrån analys av föregående intervju (Strauss & Corbin, 1998). En interaktiv datainsamling och analys hade kunnat tillföra andra frågeställningar vilka förändrat resultatet. Ansenliga geografiska avstånd bidrog till att all datainsamling (intervjuer och observationer) utfördes vid ett tillfälle och därefter analyserades tillsammans. Ett steg i en teoribildning är den interaktiva datainsamlingen och analysen. Datainsamlingen i dessa studier ansågs därför medföra begränsade möjligheter att generera teori från empiri. Eftersom datainsamling och analys inte skedde samtidigt utan alla intervjuer utfördes vid ett tillfälle, kan det också vara svårare att avgöra mättnad i materialet som helhet. Mättnad i materialet, då
ny data endast tillför minimala variationer i det etablerade mönstret och inga nya kategorier eller egenskaper framträder, är också en förutsättning för teoribildning. För att avgöra mättnad förutsätts analys. Intervjuerna och observationerna avslutades när tidigare insamlad data upprepades i intervjuerna och ingen ny kunskap uppstod.
Ingen teori har följaktligen genererats i dessa studier. Men, alla forskare har inte intentionen att utveckla teori (Strauss & Corbin, 1998). Målet med konstant komparativ analys kan också vara att upptäcka deskriptiva kategorier och relationer dem emellan, vilket gjorts i dessa studier. Den upptäckten har möjliggjort tabeller och figurer som kan användas som stöd vid intervjuer och observationer av personer med FHS.
Eftersom personer med FHS kan ha begränsade möjligheter att erinra sig och beskriva tidigare händelser har observationer ytterligare klargjort bilden av deltagarnas erfarenheter. Två av deltagarna valde att inte bli observerade vilket begränsade tillförlitligheten i data som samlades in från dessa två personer. Det bör tas i beaktande att närvaron av observatören kan ha påverkat utförandet negativt. Vid observation av strategier, kan det vara så att alla strategier inte har varit möjliga att observera, som när personen använder inre tankeverksamhet. Det är möjligt att deltagarna varit mer eller mindre medvetna om sina strategier och därför inte rapporterat dem i samma utsträckning. Emellertid har kombinationen av intervjuer och observationer tillsammans resulterat i ett rikt och omfattande material (Patton, 2002). Videoinspelningarna kunde i motsats till de direkta observationerna spelas upp flertalet gånger och erbjöd ett andra indirekt observationstillfälle för att i detalj observera de svårigheter personerna hade. Det gav även möjligheter till att komplettera fältanteckningarna med vad som gjordes, hur det gjordes, var och av vem.
Att gå tillbaka till deltagarna och kontrollera samstämmigheten mellan det sagda och det skrivna hade ytterligare kunnat stärka trovärdigheten med studierna (Patton, 2002). Otillräckligt med tid och framförallt ansenliga geografiska avstånd bidrog till begränsningarna. Däremot användes genomgående vid datainsamlingen en sammanfattande muntlig bekräftelse på att intervjuaren uppfattat berättelserna på ett riktigt sätt, att de stämde överens med deltagarnas erfarenhet av fenomenet, vilket medförde att objektiviteten och tillförlitligheten stärktes.
För att metoden i möjligaste mån ska kunna upprepas av andra forskare utifrån liknande omständigheter och förhållanden, har jag så detaljrikt som möjligt beskrivit den kontext där forskningen sker, vilket är ett sätt att öka pålitligheten i studierna och möjliggöra överförbarheten (Lincoln & Guba, 1985). Forskningen kan naturligtvis inte bli exakt likadan eftersom forskaren i sig är ett instrument (Holloway & Wheeler, 2002) och dennes
karaktäristika och bakgrund kommer att påverka studierna. Andra forskare betonar, och har andra fokus, fastän de använder samma metod och väljer liknande forskningsämne och grupp av informanter (Hammel, 2004). Dessutom kan det vara så att fastän författare kommer fram till samma resultat, innebär det inte att de kommer fram till samma slutsatser eller samma uppfattning om hur resultatet ska användas. Det kan gälla även när aktörer inom rehabiliteringen tar del av forskningsresultat. Det betyder att vi som forskar bör ha en nära dialog med de personer som ska omsätta vår forskning i praxis.
I grundad teori är det viktigt att upprätthålla en balans mellan objektivitet och sensitivitet (Strauss & Corbin, 1998). Objektivitet, som att neutralt tolka händelser, vara öppen och villig att lyssna till deltagarna samt presentera dem så riktigt som möjligt, är en del i analysen i konstant komparativ metod. Ett sätt att öka objektiviteten i analysmetoden är att tänka komparativt. Genom en ständig jämförelse av händelser med varandra, samt att de olika författarnas analysarbete jämfördes, underlättade möjligheten att vara objektiv. Att använda litteraturen vid analysen, för att stimulera tänkande och frågeställningar till data, är ett annat sätt att behålla objektiviteten. Detta begränsades i viss mån av t ex kompensatoriska strategier i aktivitet. När det gäller den första delstudien (I) fanns en liknande studie om personer med demens och direkta svårigheter i användning av VT. Däremot var inte andra aspekter av svårigheter såsom den sociala och samhälleliga miljöns påverkan beskriven. Litteratur och artiklar har alltså lästs in, men eftersom det i resultatet framkom en hel del nya upptäckter, och eftersom VT genomgår en ständig utveckling med nya produkter, begränsades möjligheter att göra jämförelser med litteraturen.
Sensitivitet behöver forskaren för att förnimma nyanser och meningar i data och för att kunna känna igen och identifiera samband mellan kategorier, även för att kunna ge mening till händelser i data och att kunna upptäcka det nya. Det är viktigt att jag som forskare kan skilja mig själv från den jag är eller från vad jag vet. Professionell erfarenhet, en källa för sensitivitet, har gett mest nytta i observationer av beteenden och färdigheter och vid intervjuer av personer med FHS.
Intentionen med urvalet av 13 personer var inte att i kvantitativ bemärkelse generalisera resultatet till en större grupp av personer med FHS, utan istället att ge en ökad och djupare förståelse av hur olika situationer kan erfaras och te sig för personer med FHS (Patton, 2002).
Överförbarhet till resultatet kan baseras på läsarens reflektiva bedömningar om i vilken utsträckning resultaten i studierna kan användas som riktlinjer till vad som eventuellt kan återkomma i liknande andra situationer (Kvale, 1997). Det som framkommit från de olika
datainsamlingsmetoderna är detaljerat och empirnära beskrivet, vilket kan öka läsarens möjligheter att själv avgöra om studiernas resultat kan omsättas i andra liknande situationer. Därför stödjer jag mig på den tankegång som Lincoln och Guba (1985) beskriver, att kravet på överförbarhet uppnås om forskaren presenterar situationer som är tillräckligt beskrivande för att en jämförelse ska vara möjlig.
Emellertid kan resultaten i studierna inte överföras till att gälla samtliga personer med FHS och kognitiva funktionsnedsättningar. Varje person med FHS är unik och konstellationen av svårigheter som varje person presenterar är unik. Istället kan resultaten ses som en möjlig ökad förståelse av vilka svårigheter som kan uppkomma när dessa personer använder VT och vilka strategier som har betydelse för deras fortsatta användande.
En tematisk innehållsanalys hade kunnat användas, där analysprocessen kan liknas den vid konstant komparativ metod. Valet av konstant komparativ metod byggde på intresset av att undersöka interaktioner och samband mellan deltagarna och VT.