Metodval

Då betydelsen av begreppet formativ bedömning skiftar beroende på vem som får frågan, ville vi undersöka hur olika lärare arbetar med formativ bedömning utifrån den förståelse vi har fått under vår utbildning under de senaste fyra åren. För att göra detta på bästa sätt och för att få ett så brett material som möjligt, har vi valt att använda oss av intervjuer för att kunna besvara våra forskningsfrågor. Då våra frågeställningar gäller hur lärare arbetar med formativ bedömning och att det därmed är intressant att försöka förstå deras resonemang och att kunna urskilja ett varierande handlingsmönster, så är en kvalitativ studie ett rimligt val (Trost, 2010, s. 32). Ett grundläggande drag i en kvalitativ undersökning är att vi som forskare kan se och förstå händelser från subjektets perspektiv det vill säga att vi ser utifrån respondentens ögon (Bryman, 1997, s.77). Då vi undersöker hur en lärare använder sig av formativ bedömning, är ett samtal utifrån ett antal öppna frågor ett bra sätt att få fram det som undersöks. Att ställa öppna frågor ger respondenten möjlighet att ge ett längre svar, vilket gör att strukturen blir mer som ett vardagligt samtal än bara ställa frågor med svarsalternativ. För att inte vara låsta till att bara ställa de frågor som är förberedda utan även ha en möjlighet till att ställa följdfrågor, vilket kallas för en semistrukturerad intervju, valde vi att använda oss av en sådan struktur. Vid en semistrukturerad intervju har respondenten även en större möjlighet att påverka samtalets innehåll (Alvehus, 2013, s.83).

6.1.1 Tematisering

Innan en studie kan börja planeras är det viktigt att ha med sig frågorna varför, vad och hur den ska genomföras. Kvale och Brinkmann (2014, s. 147) menar att dessa tre frågor är

25 nyckelfrågor. Varför? Att syftet är klargjort (se punkt 5). Vad? Att den som intervjuar har förkunskaper i ämnet som ska undersökas. Inför studien har vi läst forskning kring formativ bedömning och dess framväxt genom åren, både svensk forskning och internationella rön.

Hur? Handlar om att ha kunskap om olika teorier, intervjutekniker och analysingångar, samt att till slut avgöra vilka som är lämpligast att använda. Vilket vi har gjort, genom att tagit del av litteratur som presenterar olika metoder för att samla in data och för att hitta analysingångar.

6.1.2 Planering

När arbetet planerades och då frågeställningarna för studien formulerades, ansåg vi att en kvalitativ forskningsstudie var ett lämpligt tillvägagångssätt för att kunna besvara våra frågeställningar. Eftersom vår intention var att genomföra en djupgående undersökning av hur lärarna använder sig av formativ bedömning i sin undervisning konstruerade vi en semistrukturerad intervjuguide (bilaga 2). Frågorna är i huvudsak öppna så att de vid samtalet kunde möjliggöra att ställa följdfrågor. Frågorna är även formulerade utifrån studiens två teoretiska utgångspunkterna men även utifrån nyckelstrategierna. För att ha en tydlig struktur är frågorna indelade i tre delar, bakgrundsfrågor, huvudfrågor samt slutfrågor. För att inte påverka respondenten med några attityder var det viktigt att frågorna var neutralt ställda och inte ledande (Hjerm et al. 2014, s. 177). Ett litet ord kan påverka hur en fråga uppfattas.

För att få en känsla för om vår intervjuguide var förståelig och skulle kunna ge oss ett underlag som gjorde att vi kunde få svar på våra forskningsfrågor, genomförde vi både en muntlig och en skriftlig provintervju. Vi fick en god respons över att frågorna var lätta att förstå och att de skulle kunna ge de svar som vi avsåg att analysera utifrån frågeställningen.

Vissa frågor fick dock skrivas om för att undvika att bli alltför ledande. Vi fick även en kommentar kring att det fanns tre ja och nej frågor i den avslutande delen, vilket vi var medvetna om. Men det var vår avsikt, för beroende på svaret så kunde olika följdfrågor ställas, där möjlighet gavs till ett utförligare svar.

För att kunna få in ett material som går att analysera behövdes ett flertal respondenter. När vi fick en överblick av hur mycket tid som fanns för varje del av arbetet och hur mycket material vi behövde, kom vi fram till att sex intervjuer blev lagom. Vi valde att göra ett urval av lärare som är redan kända personer för oss, vilket även kallas för bekvämlighetsurval. Att använda

26 ett bekvämlighetsurval gör att slutsatserna av resultatet inte går att generaliseras i någon större omfattning (Bryman, 2011, s 194).

Vi tillfrågade sex lärare som kom att utgöra vår respondentgrupp. Alla lärare arbetar på olika skolor runt om på Gotland. Två av lärarna arbetar på en friskola och de övriga arbetar i den kommunala skolan – både på landsbygden och i Visby. Alla lärare undervisar i nuläget i förskoleklass till årskurs 3. Tre av lärarna tog sin examen för tretton år sedan och de övriga tre tog sin examen för ett år sedan. Lärarna, fortsättningsvis kallade för respondenter, fick reda på vad intervjun skulle handla om, men de fick inte reda på frågorna i förväg. För att anonymiteten ska gälla har vi valt att ge respondenterna fingerade namn. Då tre av respondenterna hade det gemensamt att de jobbat i tretton år, valde vi att ge dessa kvinnliga namn och de andra tre respondenterna som arbetat ett år fick manliga namn. Detta för att kunna särskilja dem åt vid analys. Vi har givit respondenterna följande namn; Alma, Berta och Cissi vilka tog examen för tretton år sedan och David, Erik och Filip som tog examen för ett år sedan.

6.1.3 Intervju

Som underlag till intervjun har vi skrivit en intervjuguide (bilaga 1) att utgå ifrån.

Huvudfrågorna är ställda utifrån de fem nyckelstrategier som hela denna studie bygger på, något som respondenterna dock inte visste om. Vi valde att genomföra en semistrukturerad intervju då följdfrågor skulle komma att ställas. Då vi inte avsåg att genomföra intervjuerna tillsammans fanns risken att vi skulle ställa olika följdfrågor, vilket kunde medföra att samtalen kunde hamna lite olika. För att undvika detta diskuterade vi igenom vad som var viktigt att få svar på i intervjuerna. Variationen av frågorna är viktiga; Kvale och Brinkmann (2014, s.176) beskriver olika typer av intervjufrågor och menar att det är bra att de inledande frågorna kan ge spontana och enkla svar. De menar även att nyfikenhet och uppföljningsfrågor till det som nyss sades, kan leda till vidare utläggningar. Vi har därför försökt att ha varierande typer av frågor där respondenten ges möjlighet att svara med både kortare och längre redogörelser.

Kontakt med respondenterna togs via sociala kanaler, e-post och genom direkta samtal. Alla intervjuer bokades in och respondenterna fick själva välja den tid som var lämpligast för dem.

På grund av långt avstånd och smidigheten, valde vi att boka fyra av mötena via den digitala mötesplatsen Zoom. De andra två intervjuerna genomfördes vid fysiska träffar. Respondenten

27 fick reda på att intervjun skulle spelas in, antingen via telefonens audioinspelning eller direkt i den digitala mötesplatsen Zoom. Innan intervjun startade fick respondenten en genomgång av den medgivandeblankett (bilaga 2) som de anmodades skriva på. Vid Zoom-mötena skrev respondenten på blanketten, fotograferade av den och skickade bilden till oss.

Som en inledning på intervjun fick respondenten svara på allmänna frågor som skulle vara enkla att svara på för att skapa ett lugnt och tryggt klimat. När vi kom till huvudfrågorna var det inte säkert att de kom i den ordningen som vi hade skrivit ner dem, vilket inte heller var så viktigt. Det som var viktigt för oss att tänka på var att få alla frågor besvarade, antingen genom att vi ställde frågan eller genom att vi ansåg att den redan blivit besvarad i samtalet.

När alla huvudfrågor var besvarade, sammanfattade vi vad som hittills kommit fram under intervjun: Vi redogjorde för de fem nyckelstrategierna och förklarade hur vi kopplade deras svar till de olika strategierna. Slutfrågorna bygger på den redogörelse av formativ bedömning som Black och Williams beskriver, och som ligger till grund för vår studie. Som avslutning fick respondenten möjligheten att lägga till något om de kände att de ville tillföra ytterligare information till diskussionen. En intervju varade i cirka 45 minuter.

6.1.4 Utskrift

När intervjuerna var genomförda, skulle den insamlade datan transkriberas, det vill säga att överföra det som har sagts och spelats in till skrift. Kvale och Brinkmann (2014, s. 217) menar att en transkription av en intervju är en översättning från en berättarform till en annan, men även att överföringen bygger på en rad bedömningar och beslut. Vi valde att inte återge intervjuerna ordagrant utan utelämnade bland annat upprepningar, ”hummanden” och små ord som försvårar för läsaren. Vi har inte heller registrerat något vid pauser eller vid medhållande, vissa betoningar har dock nedtecknats.

Alla intervjuer transkriberades. Dock skrevs inte intervjun alltid i sin helhet, utan vissa irrelevanta partier utelämnades och markerades i texten. Att transkribera en intervju som är en timma tog ca 4 timmar, vilket man måsta ta med i beräkningen vid planeringen. Våra intervjuer som sammanlagt varade i ca 4,5 timme resulterade i att vi fick 38 A4 sidor transkriberad text att bearbeta. Vid varje fråga skrevs tidsmarkeringar för att underlätta att hitta stället i den inspelade intervjun. Redan vid transkriptionen markerades vissa citat och intressanta partier inför den kommande resultat- och analysrapporteringen. Det är viktigt vid

28 en ljudinspelning att inspelningen håller en god kvalité, vilket är en förutsättning för att göra transkriptionen okomplicerad. Vi valde att bara en av oss gjorde transkriptionerna av intervjuerna, för att dessa skulle bli nedskrivna på samma sätt och med samma bakgrund för de bedömningar och beslut som togs i samband med transkriptionen. Kvale och Brinkmann (2014, s. 221) menar också att det blir knepigare att jämföra språket om det är flera som gör transkriptioner och som använder sig av olika tillvägagångsätt.

6.1.5 Analys

När intervjuerna var transkriberade fanns det gott om material som skulle analyseras. Då transkriptionerna är långa och det är mycket text var det första steget att börja sortera bland all data för att sedan analysera och redovisa den. Rennstam och Wästerfors (2015, s. 220) benämner det arbetet av sorteringen som kaosproblemet, och menar att materialet kan verka oöverskådligt och att det finns en stor risk att det inte är i någon som helst ordning. För att skapa en ordning i detta kaos har vi valt att följa en analysmodell som Dahlgren och Johansson (2019, s. 179) beskriver som en metodansats som är lämplig för att analysera semistrukturerade intervjuer – fenomenografi. Enligt Dahlgren och Johansson (2019, s. 179) är fenomenografi utvecklad för att analysera data från semistrukturerade intervjuer, lämplig för att analysera våra tankar om omgivningen. Även Kvale och Brinkmann (2014, s. 44) lyfter fram fenomenografin och menar att den strävar efter att förstå olika fenomen och om hur de upplevs av människor. Vår studie handlar om hur lärarna uppfattar begreppet formativ bedömning men även deras upplevelse av hur de arbetar med formativ bedömning. Detta gör att vi valde att följa de sju steg som den fenomenografiska analysmodellen innefattar och som presenteras av Dahlgren och Johansson (2019) i Handbok i kvalitativ analys.

Som ett första steg i analysen läste vi igenom alla transkriptioner i deras helhet för att bekanta oss med materialet. Som Rennstam och Wästerfors (2015, s. 223) skriver ”… man kan rent av säga att han eller hon bör umgås med dem”, och menar att man ska bli ordentligt förtrogen med texten, vilket sker när man läser texten flera gånger. Vid genomläsandet sker därför en första sortering av den data som ska analyseras, då det är lätt att hitta till de ställen i texten som vi ska analysera.

I nästa steg, steg två, började själva analysen. Vi hade skrivit våra huvudfrågor utifrån de fem nyckelstrategierna, vilket gjorde att vi sökte svaren på dessa frågor i hela texten. Vi färgmarkerade signifikanta ord och uttryck, vilket även kallas för passager, som vi kunde

29 härleda till en speciell nyckelstrategi. Varje nyckelstrategi fick en egen färg som gjorde det tydligt vilket svar som tillhörde vilken nyckelstrategi (se exempel i bilaga 3). På detta sätt förtätas intervjun, vilket kallas för kondensation och på detta sätt kunde vi få en kort men ändå en bra bild över hela texten kring det specifika fenomen som diskuterades (Dahlgren &

Johansson, 2019, s. 185). På liknande sätt genomfördes även analysen på de övriga frågorna.

Steg tre handlade om att göra en jämförelse mellan de olika passagerna. Att upptäcka skillnader eller variationer är fenomenografins mål och därför försökte vi hitta likheter men även skillnader i vårt material. Respondenterna kunde använda olika uttryck men i slutändan ändå ge uttryck för samma uppfattning.

Steg fyra och fem handlade om att gruppera och att artikulera kategorierna. Vi valde att gruppera materialet enligt de fem nyckelstrategierna och för att kunna gruppera gällde det att hitta både likheter och skillnader i passagerna. Det senare steget handlar om att det är likheterna som står i fokus och att då försöka hitta andemeningen i de olika grupperna.

Avslutningsvis, som steg sex, skulle grupperingarna namnges. För vår del hade vi redan namngivit grupperingarna och inriktningen var klar på förhand då de följde nyckelstrategierna och den intervjuguide som var gjord. Det sjunde och sista steget benämns som den kontrastiva fasen, och med det menas att man jämför passager så att de inte hör hemma i flera kategorier.

Sammanfattningsvis kan man säga att vi delade in alla svar från respondenten och grupperade dem enligt följande: bakgrundsfrågor, huvudfrågorna, som delas upp i de fem nyckelstrategierna, samt slutfrågor som utgör en egen grupp. Varje grupp analyserades var för sig, där de teoretiska utgångspunkterna användes som vägledning, vilket gjorde att vi till sist fick ett underlag som innebar att vi kunde föra en diskussion och därmed även besvara våra frågeställningar utifrån resultaten.

6.1.6 Verifiering

Att mäta validiteten är att kontrollera att man mäter det man har för avsikt att mäta (Nilsson, 2014, s. 82). Thornberg och Fejes (2019, ss. 275-276) menar att begreppet validitet hör mer hemma i den kvantitativa forskningstraditionen och vidare att med en kvalitativ studie finns det andra begrepp som är mer avpassade. Det handlar mer om hur noggrann och organiserad hela forskningsprocessen har varit och hur eventuella brister undviks, så att resultatet blir

30 tydligt utifrån det material som har samlats in och att målet med studien nås. Att hela tiden under processen återkomma till våra frågeställningar och på så sätt återkoppla till i vilket syfte studien görs, är ett sätt att säkerställa att vi undersöker det vi ska undersöka och att vi får svar på det vi undersöker. Detta leder till att validiteten och kvalitén på studien håller en god nivå.

För att en studie ska ha hög reliabilitet gäller det att oavsett vem som gör studien ska man komma fram till samma resultat. Med tanke på att vi har sex respondenter som svarar utifrån sin egen upplevelse, innebär det att om det skulle vara sex andra som intervjuades, men med samma frågor och med samma intervjuare, blir det omöjligt att säga att resultatet skulle bli detsamma som vi har fått. För att tillförligheten skulle vara hög när det gäller transkriberingen valde vi att ha en och samma som transkriberade. Vi valde dock att intervjua tre respondenter var, vilket leder till att intervjuerna inte riktigt genomfördes på samma sätt. Visserligen hade vi gått igenom vår intervjuguide noggrant, men då både intervjuarna och respondenterna är olika så blev inte intervjuerna riktigt exakt likadant utförda. För att ha ökat reliabiliteten hade det varit bäst om det var en och samma som genomförde intervjuerna, alternativt att de genomfördes gemensamt. Det vi inte heller kan veta är om svaren som ges är sanningsenliga eller om respondenterna ger de svar som de tror att jag som intervjuare vill höra. Att vi har valt bekvämlighetsurvalet kan påverka respondenten både åt det ena som åt det andra hållet.

Det vi, som intervjuare kan göra, är att hålla en professionell attityd för att försöka vara så objektiva som möjligt. För att kunna generalisera vårt resultat hade vi behövt intervjua betydligt många fler respondenter. De lärare vi intervjuat har bara svarat på hur de personligen upplever sitt arbete och hur de själva gör. På grund av detta kan vi inte generalisera vårt resultat. Dock kan vi ändå få en ganska tydlig fingervisning om svaret på våra frågor.

6.1.7 Rapportering

Under arbetets gång har vi haft det slutliga rapportskrivandet i åtanke, vilket hjälpt till att skapa ett läsbart och intressant resultat. Vi har valt ut flera intressanta områden som vi vill presentera i ett resultat. För att läsaren ska få en inblick i intervjuns innehåll finns det även utvalda citat, där språket är återgivet i skriftspråklig form. Att transkribera citat till ett läsligt skriftspråk underlättar för förståelsen av innebörden i intervjun (Kvale & Brinkmann, 2015, s. 331).

31