Utifrån vårt syfte och frågeställningar vill vi undersöka, beskriva och skapa en förståelse för specialpedagogers syn på sin kompetens vad gäller handledning och konflikthantering och gränsen däremellan. Därför kommer vi att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod och väljer intervjuer där vi som forskare är främsta instrument (Merriam, 1994). Vårt val grundar sig bland annat på vad Trost (2007) säger angående kvalitativ studie. Han menar att om avsikten för undersökningen är att förstå eller finna mönster skall en kvalitativ studie utföras. Denna studie skall inte generaliseras utan genom det kvalitativa synsättet väljer vi, som
forskare, att försöka ge uttryck åt och förstå de svar som framkommer av informanterna/specialpedagogerna. Målsättningen är att skapa eller skildra något. Underlaget bearbetas genom vår egen ”förförståelse” det vill säga forskarens erfarenheter, känslor och tankar som påverkar tolkningen av materialet utifrån ett positivt perspektiv. Vårt mål som forskare är att söka kunskap och svar angående specialpedagogers syn på sitt uppdrag gällande konflikthantering i handledning samt skillnader och gränsen mellan handledning och konflikthantering. För att finna svar på våra frågeställningar anser vi en kvalitativ studie vara lämplig då detta är en metod där man går på djupet. Vid en kartläggning av var och en av specialpedagogernas arbetssituation tror vi att utifrån deras svar den kunskap som ges, läggs grunden till vårt resultat och leder oss fram till nya insikter. Vår avsikt är inte att generalisera utan vi som forskare vill tolka och försöka förstå resultatet i intervjuerna med specialpedagogerna samt ge nyanserade beskrivningar. Utifrån de bandade intervjuerna har vi försökt skildra specialpedagogernas livsvärld så verklighetstroget som möjligt.
Stukát (2005) liksom Trost (2007) menar att den kvalitativa intervjun är av mer undersökande art där man i högre grad ingående får reda på informantens mening och uppfattning. Kvale (1997) menar att syftet med en kvalitativ forskningsintervju är att få kvalitativa beskrivningar av informantens livsvärld för att sedan tolka deras åsikt. Vidare att den är ett samtal mellan två personer, en interaktion, som delar ett gemensamt intresseområde där kunskap utvecklas genom en dialog. Enligt Kvale (a.a.) kallas ibland den kvalitativa intervjun för ostrukturerad intervju. Stukát (2005) menar att i en sådan intervju är vi som intervjuar medvetna om ämnesområdet men ställer frågorna utifrån hur situationen är och utgår från ett frågeformulär. Även andra forskningsarbeten, inom samma ämnesområde, som vi tagit del av har använt sig av en kvalitativ forskningsmetod.
5.3 Pilotstudie
Som ett moment i kursen ”Vetenskapsteori och metod” gjorde vi en pilotstudie i form av en intervjuuppgift i avsikt att träna oss till att bli goda intervjuare inför vårt examensarbete. Även Kvale (1997) betonar vikten av pilotstudier vilka är bra att utföra innan man gör examensarbetet. Eftersom vi redan då hade tankar om dels att skriva tillsammans och dels inom vilket ämne forskningen skulle ske gjordes pilotstudien i mening att kunna använda den i examensarbetet. Det naturliga blev att förberedelserna för intervjuerna till studien skedde tillsammans och vår gemensamma planering bestod av en sammanställning av intervjufrågor
samt att vi tog kontakt med två olika skolor. Dessa skolor hade vi en viss förkunskap om och visste att det fanns två specialpedagoger med handledningsuppdrag. Lyckligtvis ställde de upp och vi bokade in tider för möten. Förberedelserna skedde enligt Kvales (a.a.) tre nyckelprinciper vad, hur och varför. Vad innefattar förkunskapen inom forskningsområdet, vilket vi skaffade oss i litteraturen. Varför är syftet till intervjun och Hur innebär vilken intervjuteknik som lämpar sig bäst. För att underlätta den senare bearbetningen av all insamlad data valde vi bandspelare som tekniskt hjälpmedel.
I diskussion med varandra bestämde vi oss för att delta båda två vid intervjuerna. Även Stukát (2005) menar att två personer kan uppfatta och förstå mer än bara en person, och eftersom vi ville använda intervjuerna i examensarbetet tyckte vi det var lämpligt att båda var på plats. Enligt kursanvisningarna var uppgiften individuell och för att träna oss i att bli goda intervjuare, var vi noga med att under båda intervjutillfällena turas om att leda samtalet. Vid ena tillfället ledde en av oss intervjun, den andre satt tyst och antecknade, och vid den andra intervjun bytte vi roller. Detta var även en princip vi följde i resterande intervjuer med specialpedagoger som presenteras i uppsatsen, just i avsikt att bli än vassare i vår intervjumetodik.
Intervjusvaren i den uppgiften presenterades i form av varsin uppsats som vi båda fick positivt gensvar på och vilka vi kunde använda i resultatet i föreliggande examensarbete. Kvale (1997) betonar att det bästa sättet för att bli en god intervjuare är genom praktisk erfarenhet. ”En intervjuare vinner självförtroende genom sin praktik; att genomföra pilotintervjuer före de egentliga projektintervjuerna ökar förmågan att skapa ett tryggt och stimulerande samspel” ( s. 137).
5.4 Urvalsgrupp
Enligt Sandén (föreläsning, 070911) är cirka tio intervjuer ett rimligt antal i en C-uppsats med två forskare. Detta antal tyckte även vi var lagom då det ger en bredd i arbetet plus att 10 stycken intervjuer är ungefär det man hinner under denna begränsade tid. För att förekomma eventuella bortfall kontaktade vi ytterligare 2-3 stycken specialpedagoger utöver de 10 som kommer att presenteras i uppsatsen. Dock valde de att avböja på grund av olika skäl och trots detta lyckades vi ändå få ihop sammanlagt 10 stycken intervjuer.
Med utgångspunkt i vårt syfte i undersökningen gällande handledning valde vi att söka efter specialpedagoger med handledningsuppdrag. I början av sökningen verkade det vara en svårighet att få tag på specialpedagoger med handledning som arbetsuppgift. Många vi kontaktade hade inte handledning som uppdrag eller kände sig mindre kompetenta och behärskade inte detta område.
Vår förhoppning var att de specialpedagoger som vi kontaktade, som matchade vårt urval, såg det som positivt att bli intervjuade då de om möjligt kände att de fick en stund för tanke och reflektion vilket de ofta inte hinner med. En annan aspekt i det hela var att specialpedagogerna som själva varit studenter såg det som ett ansvar, i positiv mening, att genom sina kunskaper och erfarenheter hjälpa oss i vårt forskningsarbete. Detta visade sig bli en sanning för oss då en specialpedagog vi kom i kontakt med som dessvärre inte hade handledning som arbetsuppgift och valde att tacka nej. Under samtalet insåg hon att hennes kompetens inte var tillräcklig utifrån vårt syfte. Dock var hon tillmötesgående och kände en stor välvilja att hjälpa oss då hon nyligen avslutat sin utbildning som specialpedagog och befunnit sig i samma situation som oss. Hon upplyste oss om en pedagog med rik erfarenhet av handledning men det visade sig att denna pedagog inte var specialpedagog och matchade därmed inte vårt urval. Vidare erbjöd hon sig att korrekturläsa vårt arbete i ett senare skede vilket vi bad att få återkomma om. Efter samtalet diskuterade vi sinsemellan kring den förhoppning om informanternas ansvar att ställa upp för en intervju då de själva varit studenter. Detta stämde väl överens med denna specialpedagogs inställning då hon påpekade hur betydelsefullt och berikande ett möte med en erfaren yrkesutövare är som underlag till ett forskningsarbete.
En annan specialpedagog som vi var i kontakt med valde att avböja. I samtal med övriga skolor och dess personal har vi fått positivt gensvar till vår undersökning och efter inplanerade samtal enligt de etiska aspekterna utfördes intervjuerna en efter en.
Samtliga skolor, förutom resursskolan, är F-9 skolor där hälften är befintliga på landsbygden och hälften i en medelstor stad i södra Sverige. Resursskolan är en skola som riktar sig till flickor och pojkar i åldern 8 -14 år. På tre av skolorna hade vi sedan tidigare kännedom kring specialpedagogernas arbetssituation där handledningsuppdrag ingick. En specialpedagog fick vi kontakt med via en studiekamrat till oss, en specialpedagog är undervisande lärare på
högskolan där vi studerar men har även handledningsuppdrag utanför sin arbetsplats och två stycken fick vi kontakt med genom resursskolan i vår hemkommun.
Intervjuerna är genomförda med både män och kvinnor, inget som vi i förväg tänkte på utan valde specialpedagogerna utefter vårt syfte med arbetet. Någon jämförelse ur genusperspektiv är inte aktuell för oss då vi gör en kvalitativ studie och avsikten är inte att ta reda på hur män respektive kvinnor bedriver handledning utan istället hur deras uppdrag ser ut vad gäller konflikthantering som uppstår i handledningssituationen, oavsett genus.
5.5 Genomförande
Vår process började med att vi tar kontakt med skolor för att finna specialpedagoger som skulle matcha vårt i förväg tänkta urval. En del skolor hade vi en viss förkunskap kring och hade aningar om att specialpedagoger med handledningsuppdrag kunde finnas där. För att finna fler specialpedagoger sökte vi efter skolor på Internet som låg i eller i närheten av vår hemkommun. På en del hemsidor var det svårt att utläsa om det fanns specialpedagoger därför fick vi ringa dem. I kontakten med skolorna via telefon presenterade vi oss, syftet med arbetet och frågade efter specialpedagoger med handledningsuppdrag. En del matchade inte vårt urval men då vi ändå lyckades åstadkomma det antal vi behövde för att kunna genomföra vår undersökning hade detta ingen negativ påverkan.
Vi valde båda att delta vid samtliga intervjuer av samma skäl som beskrivits tidigare i avsnittet om pilotstudien. Angående om frågorna skulle skickas ut i förväg till specialpedagogerna rådde en viss kluvenhet. Vi funderade på om svaren eventuellt kunde ha blivit mer uttömmande om specialpedagogerna varit förberedda och läst igenom dem innan intervjutillfället men efter föreläsning med Elsa Foisack fattades beslutet om att inte göra det. Foisack menade att får de frågorna i förväg kan svaren bli påverkade av vad som står i litteraturen då informanterna kan bli osäkra på sin egen förmåga och letar upp svaren i böckerna. Ställs frågorna här och nu får man mer reda på egentliga åsikter och tankar (föreläsning, 071002).
Vid mötet med specialpedagogerna förklarades återigen avsikten med intervjun samt att all insamlad data behandlas konfidentiellt genom alla stadier i rapporten dvs. från förarbete genom utskrift till färdig uppsats. Innan bandspelaren sattes igång fick informanterna
möjlighet att ställa frågor eller uttrycka eventuella funderingar. Då den kvalitativa intervjun innebär, för informanten, en sorts blottande av tankar, känslor och erfarenheter är det viktigt att skapa en god kontakt från början. För att få informanten att våga öppna sig och vinna dennes förtroende i en sådan här typ av intervju är de första minuterna avgörande och det måste vi forskare vara väl medvetna om. Denna kontakt skapades genom att visa respekt, lyssna, förstå och vara intresserad för vad som sades (Kvale, 1997).
Vår intervjuguide började med vad Kvale (1997) kallar inledande frågor för att leda informanten in i ämnet; handledning och konflikthantering. Frågorna delades in i två avsnitt, ett om handledning och ett om konflikthantering för att underlätta och inte blanda ihop ämnena då de i vissa frågor kan likna varandra. Intervjuerna började med att specialpedagogerna fick definiera begrepp som vi tyckte var viktiga för ämnet, dels för att eventuellt ha med dem i resultatet men även för att se om både vi och specialpedagogerna hade samma uppfattning kring ämnena handledning och konflikthantering innan själva huvudfrågorna ställdes. Utifrån svaren utvecklades samtalet automatiskt vidare med uppföljningsfrågor. En del av specialpedagogerna hade väldigt lätt för att bli intervjuade och behövde inte så många uppföljningsfrågor utan berättade fritt om sina metoder och kunskaper. I dessa intervjuer tog inte vi så mycket plats utan bekräftade svaren med kroppsspråk som nickningar och hummanden. Då de kände att de tömt allt om ämnet kollade vi av våra frågor för att se om de svarat på alla. Andra som hade mindre lätt för att prata behövde fler uppföljningsfrågor och här behövde specialpedagogerna även små tysta pauser för att kunna vidareutveckla sina svar.
Specialpedagogerna leddes sedan in på den andra delen i intervjuguiden som handlade om konflikthantering då vi ställde en vad Kvale (1997) kallar, strukturerad fråga. Den löd: ”... och detta leder oss vidare in på nästa ämne nämligen konflikthantering. Vad betyder…”. I litteraturen med Kvale (a.a.) och Stukát (2005) kan man läsa om halvstrukturerade intervjuer vilket de även benämner som ostrukturerade. Dessa typer av frågor, som vi till stor del använde i våra intervjuer, innebär en checklista med några stora öppna huvudfrågor som ligger till grund vid varje intervjutillfälle. Under intervjuns gång kollas listan av så man fått svar på alla frågor. För att komma informanten mer på djupet är följdfrågor viktiga att använda sig av såsom: ”Menar du så här…”, ”Kan du utveckla det vidare…”. Vi som intervjuare följer alltså upp svaren med ytterligare en fråga som gör att informanten utvecklar sitt resonemang och ökar vår förståelse.
Som avslutning i samtliga intervjuer ställde vi fyra dilemmafrågor (se bilaga) där specialpedagogerna fick sätta sig in i vissa problem och ta ställning till hur de skulle ha agerat. Dessa frågor upplevde många var svåra att svara och det krävdes en del betänketid. Samtliga tyckte dock att det var bra frågor och uppskattade dem då de tvingades att tänka till och sätta ord på hur de arbetar i sin vardag. Vi lät dem ta den tid de behövde och efter det tyckte vi att svaren blev bra uttömmande och vi hade stor användning för dem i vår databearbetning.
Varje intervju beräknades att ta 45 – 50 minuter men i många fall tog det längre tid. Specialpedagogerna var upprymda kring ämnet och hade mycket att berätta för oss att i vissa fall satt vi en och en halv timma upp till två timmar. Intervjuerna gav oss otroligt mycket kunskap även utanför ämnet. Då de första intervjuerna var genomförda diskuterade vi kring frågorna i formuläret och upplevde båda att vissa haft svårigheter att besvara några frågor. Vi diskuterade kring skälen till detta och valde att omformulera dessa frågor inför nästa intervju. Resultatet i de kommande intervjuerna upplevdes mycket bättre och vi kände oss nöjda med bearbetningen.
Då frågeställningarna har ett djupundersökande och beskrivande ändamål blir valet om en kvalitativ forskningsintervju lämplig att använda. Trost (2007) beskriver kvalitativ intervju och menar att den är av mer undersökande art där man mer ingående får reda på informantens mening, uppfattning och känslor i ämnet. Kvale (1997) utvecklar detta resonemang och menar att det är en stor prestation för informanten som kan i efterhand känna sig ganska tom inombords då han/hon gett mycket av sig själv i intervjun. För att få informanten att utföra en sådan prestation som Kvale (a.a.) antyder är den första kontakten till visat förtroende, som vi beskrivit tidigare, oerhört viktig. Ett tips han ger oss i sin bok är att efter intervjun då bandspelaren är avstängd visa sin uppskattning till informanten genom att lämna utrymme för övriga tillägg som inte kommit fram då bandspelaren varit på. Man kan också som intervjuare kommentera något man lärt sig under samtalet och kommer att ha nytta av, just för att visa hur viktig informanten varit i forskarens arbete.
5.6 Databearbetning
Efter att samtliga intervjuer var gjorda var det dags att bearbeta all insamlad data. Enligt Kvale (1997) är kategorisering ett bra alternativ. Att tänka på vid kategoriseringen är framförallt tre saker:
1. Definiera kategorier så exakt som möjligt. 2. Undvik kategorier som är alltför lika varandra.
3. Kategoriseringen skall bygga på undersökningens syfte. (Foisack, 071002)
Kategoriseringen började med att lyssna av bandspelarens ljudupptagningar och skriva ut samtliga tio intervjuer ordagrant, hälften var. Därefter diskuterade vi tankar och reflektioner som dykt upp under utskrifterna och för att skapa ordning i våra tankar togs en stund till att skriva ner dessa. Sedan kategoriserade vi svaren utifrån frågeställningarna i arbetets syfte efter vad Kvale (1997) kallar meningskategorisering. Det blev sammanlagt fyra kategorier vilka även kom att utgöra rubriker i vårt resultat. Under varje kategori skrevs stödord från vad var och en av specialpedagogerna svarade, dels för att skapa en överblick och dels för att lättare kunna hitta i svaren då vi ville citera. Efter detta fördes relevanta svar in i vårt resultat (kapitel 6).
Denna del av arbetet tog mycket tid men var samtidigt en tid som också var oerhört lärorik. Vi har tillsammans analyserat, läst svaren om och om igen för att tolka specialpedagogerna på bästa sätt. En del har vi även tagit kontakt med i efterhand för att undvika egna tolkningar eller missförstånd av deras svar.
I diskussioner under processens gång har nya tankar och idéer kommit upp kring andra frågeställningar och forskningsområden vilka presenteras i kapitel 9 Fortsatt forskning.
5.7 Tillförlitlighet
Med tillförlitlighet menar Thurén (2007) att man på något vis kan kontrollera de uppgifter man kommit fram till samt att man undersöker det man avsett att undersöka. Författaren delar in tillförlitlighetsaspekten i reliabilitet och validitet. Med reliabilitet menar han att mätningarna är utförda på ett korrekt sätt. Mätningen i denna studie är så korrekt utförd som möjligt utifrån den vetenskapliga kunskap vi besitter. Undersökningen grundar sig på
intervjuer med akademiskt utbildade specialpedagoger med handledningsuppdrag. Om möjligt hade studiens tillförlitlighet ökat ytterligare om fler informanter deltagit i undersökningen men så blev inte fallet då vi utgick från 10 informanter för att datainsamlingen skulle kunna bearbetas inom den tidsram vi var ålagda att hålla oss till. Undersökningens tillförlitlighet stärks ytterligare genom adekvat litteratur och övrig forskning. Vi frågade oss upprepade gånger, undersöker vi det som vi verkligen vill undersöka? I hopp om att få en hög noggrannhet i mätning och tillförlitighet medverkade vi båda två vid intervjutillfällena samt tolkade och analyserade intervjuutskrifterna tillsammans. Registrering av intervjusvaren gjordes med hjälp av bandspelare. Tyvärr blev kvaliteten på ljudupptagningen inte perfekt vid två tillfällen och hade därför svårt att uppfatta vad informanterna sa. Lyckligtvis deltog vi båda vid intervjutillfällena och hade därför intervjusvaren nedtecknade. Vi hade i förväg bestämt att ha olika fokus under intervjuerna då en av oss ställde frågorna och den andre skrev ned svaren. De reflekterande samtalen med informanterna har återgetts så verklighetsenligt som möjligt och intervjuerna skrevs ut på ett så korrekt sätt som var möjligt för att inte gå miste om relevant data, även om det var tidsödande.
Validitet, vilket innebär att man verkligen undersöker det man tänkt undersöka och ingenting annat (Thurén, 2007). Genom intervjuer och litteraturstudier anser vi att vi har fått svar på utifrån syftet och frågeställningarna, det vill säga insikten kring specialpedagogens uppdrag som handledare då en konflikt uppstår. Under forskningsarbetets gång har vi upprätthållit ett vetenskapligt förhållningssätt då förförståelsen inför problemställningen medvetandegjorts och vi har även lagt kraft på att beakta de värderingar som funnits i intervjumaterialet. Ett vetenskapligt förhållningssätt genomsyrar vårt forskningsarbete.
5.8 Etik
Det etiska tänkandet skall genomsyra hela vårt forskningsarbete från förberedelse till färdig uppsats. Stukát, (2005) hänvisar i sin litteratur till HSFR Etikregler där man för att skydda undersökningspersonens integritet skall ta hänsyn till de etiska aspekterna informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet.
Vad gäller informationskravet tog vi inför varje intervju kontakt med vederbörande, presenterade oss båda vid namn samt att vi studerar specialpedagogisk påbyggnadsutbildning
vid Malmö högskola. Vi berättade att vi nu går den sista kursen vilket innebär att vi skall utföra ett examensarbete. Därefter presenterades syftet med arbetet samt hur vi tänkt gå tillväga i processen och bearbetningen av insamlade resultat. Vi tog även reda på hur specialpedagogernas arbetssituation såg ut så att det skulle matcha vårt tänkta urval. Något som vi nu i efterhand upptäckt att vi missade var att i samtalet och även vid intervjun tala om att de när som helst kunde avbryta sin medverkan även om de redan sagt ja. Att någon gick