Flertalet av specialpedagogerna upplever att det inte finns något tydligt uppdrag. En del accepterar situationen medan andra formulerar sina uppdrag på egen hand. Andra specialpedagoger låter behoven från de handleddas önskemål styra uppdraget helt och hållet och menar att det kan se olika ut från gång till gång beroende på vad som kommer fram i handledningen.
6.1.1 Att utforma sitt eget uppdrag
Specialpedagogerna upplever att utan tydliga arbetsbeskrivningar blir arbetssituationen rörig. På en av skolorna är det många gånger rektorn som kommer och säger att nu skall ni handleda de här och nu skall ni vara där i så och så många timmar. Rektorn är den som instruerar om när handledning skall ske och hur riktlinjer samt struktur skall se ut. Andra specialpedagoger upplever liknande bekymmer, och arbetar därför fram egna arbetsbeskrivningar.
Det finns inga färdiga arbetsbeskrivningar. Uppdraget får jag själv skriva. Det är rätt skönt att ha det klart för sig när man kommer ut. Går du in i en handledning och vet ditt uppdrag är det så mycket lättare. Vet du inte det är det lätt att snurra in sig och svårt att ta sig tillbaka. Det ger även en trygghet.
Nej, det finns inte. Jag har fått arbeta upp mitt eget uppdrag. Det är ju en frihet. Har varit specialpedagog i så många år och då fanns det inte handledning på agendan. Det var mycket undervisning och sedan genom de goda exemplens makt visat vikten av handledning så den har fått mer och mer utrymme. Har fria händer och gott förtroende från ledningen så jag lägger själv upp det utifrån de behov som finns. Det är genom att visa på att folk har nytta av det så arbetar man upp sin egen plattform att stå på.
6.1.2 Att låta behoven styra uppdraget
De som inte utformar sina egna uppdrag låter istället behoven från de handledda styra. Då de inte har något klart uppdrag blir det behoven som styr. Utefter som uppdragen kommer in ser behoven olika ut och därför blir specialpedagogernas uppdrag av olika karaktär från gång till gång. Handledarens primära uppgift, menade en av specialpedagogerna, är att leda samtalet och se till att alla får komma till tals. Genom att lyssna, ställa öppna och stödjande frågor får man varje pedagog att reflektera över sin yrkesroll och på så sätt få en insikt om sig själv samt hur man kan komma vidare i sitt arbete. Specialpedagogen kallar detta fenomen hjälp till självhjälp.
Råd och konsultation upplever många specialpedagoger vara vanliga behov som uppstår i grupphandledningen där pedagogerna ofta har önskemål om en lösning på ett specifikt problem. En specialpedagog uttrycker det som att pedagogerna i skolans värld ofta kommer med otydliga uppdrag till handledningen. Uppdragsgivaren kommer och säger att jag har en grupp här som inte fungerar riktigt och som skulle behöva lite samtal. Det är ett alldeles för otydligt uppdrag och specialpedagogen menar att de vill ha en form av konsultations- utbildnings-handledning. Specialpedagogens uppdrag blir här att genom intervjuer ta reda på det egentliga problemet innan handledningssituationen kan påbörjas. Flertalet specialpedagoger menar dock att rådgivning i handledningssituationen bör undvikas i det allra längsta. En menar till och med att det skall undvikas helt och sa att rådgivning inte är vad man som pedagog vill höra.
Så kom aldrig med goda råd och lösningar utan det viktiga är att vara riktigt lyhörd.
Jag försöker undvika i det allra längsta att ge lösningar men är det så att personalen inte har redskapen och inte kan tänka sig till dem, de är frustrerade. Då måste jag ge konsultation och ge en lösning eller något att prova i alla fall.
I första hand är mitt uppdrag en slags kollegial handledning där jag handleder andra människor med samma yrkesfunktion som jag, det vill säga pedagoger. Jag tror att det är sällan som specialpedagoger bör och skall bedriva handledning som är expertinriktat det vill säga mer rådgivning även om det står i examensförordningen tror jag just att det är forumet, att skapa ett forum, för att förstå vad som händer i det vardagliga yrket som är specialpedagogens förtjänst.
6.2 Specialpedagogens roll då en konflikt uppstår i handledningssituationen
Av samtliga svar ser vi olika sätt att hantera sin roll som specialpedagog då konflikter uppstår. Antingen väljer specialpedagogerna att gå in i konflikten i avsikt att lösa den eller väljer de att avbryta handledningen och lämna tillbaka uppdraget till uppdragsgivaren då de anser att det inte är specialpedagogens uppdrag att hantera konflikter. Bland dem som går in i konflikten ser vi två mönster att hantera det på. Båda har som mål att lösa konflikten men går tillväga på olika sätt. Några avbryter handledningen för att koncentrera sig på konflikthantering. I dessa situationer är det enligt specialpedagogerna viktigt att vara varsam och tydlig gentemot de handledda. Genom att sätta ord på vad som sker i gruppen och påtala att handledaren nu träder ur sin roll för att istället gå in i rollen som konflikthanterare. Andra väljer att lyfta ut konflikten för att lösa den vid sida av, då handledningstillfället inte är rätt forum för konflikthantering, och därefter fortsätta handledningen. Samtalsledaren måste här strama upp situationen för att övriga deltagare inte skall behöva ta del av och lyssna på konflikten utan löser denna utanför handledningen. En konflikt som uppstår gäller endast de inblandade och lyfts inte konflikten ur handledningen kommer det att ta oerhört mycket tid från övriga deltagare och handledningen förlorar fokus.
Avslutningsvis upplever de flesta av specialpedagogerna att konflikthantering inte ingår i deras uppdrag men då en konflikt uppstår i handledningssituationen måste den ändå tas om hand. De menar att de har ansvaret över att inte lämna pedagogerna ensamma med konflikten utan väljer att lämna den vidare till ledningen. Då gäller det att ha en bra organisation bakom sig som kan ta tag i det inom de närmsta dagarna eftersom en konflikt med eventuella upprivna sår som alla känner till inte får glömmas bort utan måste lösas direkt.
Då en konflikt uppstår i min handledning kan jag inte fortsätta handledningen om vi inte reder i detta. Jag säger, när jag får känslan, att jag måste bryta här (så att jag lägger det på mig) och sedan beskriva vad jag sett och vad jag känt. Sedan säger jag att är det någonting som ni vill ta upp här och nu för allt fokus och energi hamnar borta hos er (det vill säga de inblandade i konflikten). Mitt förslag är att det som händer här just nu är inte handledning och mitt uppdrag är att handleda så nu kan ni välja. Vill ni att jag skall hjälpa er att reda i detta så gör jag gärna det. Vill ni inte det så får jag gå till er uppdragsgivare och berätta att jag inte kan genomföra handledning på grund av konflikt och det måste du ta. Detta är mitt ansvar för jag känner att det påverkar handledning så mycket.
Uppstår en större konflikt i den grupp jag handleder så ser vi inte det som att det är handledarens roll att lösa det utan lämnar det vidare till rektorn som får ta det.
Ska man lösa konflikter i handledningen så måste man hitta vem som har rätt och vem som har fel och det är inte specialpedagogens primära uppgift - aldrig i livet!