Miljökontroll

Under saneringen kommer miljökontroll dels att utföras av beställaren utsedd miljökon-trollant dels inom ramen för entreprenörens egenkontroll. Inom miljökontrollen ryms följande moment:

 Kontroll att urgrävda massor omhändertas på ett miljömässigt och kostnadsef-fektivt sätt.

 Kontroll att uppställda mätbara åtgärdsmål i form av acceptabla resthalter i kvarlämnade massor uppfylls

 Kontroll att de skyddsåtgärder som ska vidtas för att minimera den temporära omgivningspåverkan till följd av själva saneringen vidtas

 Att vattenrening utförs enligt ställda krav

Ur entreprenörens egenkontroll skall det även framgå att:

 Massor omhändertas enligt ställda krav och att övriga åtgärdsmål och skydds-åtgärder uppfylls.

 Att återställningsmassor uppfyller ställda krav

 Att avvattningsfunktionen för dikessystemet uppfylls

13.1 Klassning massor

Inom förorenad mark och avfallshantering finns ett flertal olika bedömningsgrunder.

Vanligast för förordnad mark är att Naturvårdsverkets generella riktvärden för Känslig eller Mindre Känslig Markanvändning nyttjas (KM och MKM). Dessa riktvärden baseras på totalhalter i ett material det vill säga både den förorening som är bunden till mark-mineralen samt innehållet i mineralet. Utöver dessa nyttjas ofta det riktvärde för farligt avfall (FA) som Avfall Sveriges rekommenderar (Rapport 2007:01) som även den bas-eras på totalhalter.

I Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10 samt ändringar 2005, 2010 och 2012) finns det gränsvärden för massor som på mottagningsanläggningar ska hanteras som inert avfall, icke farligt avfall och farligt avfall. Dessa gränsvärden baseras på lakbara halter det vill säga den förorening som släpper från materialet efter en standardiserad behandling av avfallet. Generellt tar dock mottagningsanläggningar-na ut avgifter baserat på totalhaltsklassningarmottagningsanläggningar-na KM, MKM och FA.

Enligt de laktester som utförts på samlingsprover av massor från djupet 0-1 m, se Kompletterande markmiljöundersökning vid Nya Åsbro impregnering, Karakterisering, avgränsning och spridning, daterad 2014-01, Kemakta, är lakhalterna av metaller låga.

Enligt NFS 2004:10 överskrider arsenik endast gränsvärdet för inert avfall i en punkt och då med liten marginal.

Klassning för denna efterbehandling utförs av SAKAB vid SAKAB:s mottagningsan-läggning i Norrtorp. Klassning sker i enlighet med de mottagningsklasser upphandlats och som nyttjas av mottagningsanläggningen (tabell 13.1). Vad gäller arseniks lak-egenskaper kommer tidigare genomförda laktester att ligga till grund för att lakegen-skaperna ”översätts” till en halt. Diskussion kring detta pågår mellan SGU och SAKAB vid tillfället för upprättande av anmälan. Sannolikt kommer gränsen mellan IFA och FA att hamna i storleksordningen 300 mg/kg arsenik (motsvarar 2 mg/kg vid L/S 10, enligt NFS 2004:10).

19

Tabell 13.1 Föroreningsklasser

Haltgränser (mg/kg TS) Lakegenskaper arsenik

(enligt NFS 2004:10)

Kommentar Avfallsklass Arsenik PAH

(canc) PAH (övriga)

1 >25<100 <40 <200 <INERT Arsenikförorenad jord med visst innehåll av PAH

2 <1000 <40 <200 <IFA Arsenikförorenad jord med visst innehåll av PAH

3 <1000 <40 <200 <FA Arsenikförorenad jord med visst innehåll av PAH

4 >1000 <100 <200 >FA Kraftigt arsenikföro-renad jord med visst innehåll av PAH, kräver förbehandling pga lakning

5 <1000 >100 >1000 <FA Blandförorenad jord med höga halter As och PAH.

6 >100 >1000 Kraftigt

kreosotföro-renad jord med synlig kreosotolja, ställvis del består av stubbar från stubbrytning.

Klass 1-3 Massor ska i möjligaste mån transporteras direkt till mottagningsstation som har tillstånd att hantera sådana massor. Klassning utförs av miljö-kontrollant.

Klass 4-6 Massor ska i möjligaste mån transporteras direkt till mottagningsstation som har tillstånd att hantera sådana massor. Eventuell tillfällig lagring i väntan på transporter får endast ske inom schaktrutor som senare ska åtgärdats. Klassning utförs av miljökontrollant.

Klass 7-8 Massor ska i möjligaste mån transporteras direkt till mottagningsstation som har tillstånd att hantera sådana massor. Klassning utförs av miljö-kontrollant.

20

13.2 Fältinstrument

XRF-instrument av typ NITON XLt kommer användas för att ”scanna” av fyllningsjord-en som påträffades med avsefyllningsjord-ende på metallinnehåll. XRF-mätning utförs som fyllningsjord- enkel-mätning på avsett jordprov placerad i diffusionstät påse, i 120 sekunder.

Generellt sett tenderar XRF-instrumentet att underskatta metallhalterna, framförallt när halterna är höga och överskattar metallhalterna något när halterna är låga, kring gene-rella riktvärdet för KM eller ännu lägre.

Erfarenhetsmässigt har instrumentet visat sig ha god överensstämmelse med laborato-rieanalyser inom ett intervall omkring det generella riktvärdet för MKM. Ofta erhålls god korrelation för metallerna bly, koppar, zink och arsenik. För arsenik kan dock över-skattning ske med XRF instrumentet, på grund av höga halter av andra metaller som bly. För kadmium, kvicksilver är det låga halter så det är svårt att göra någon bedöm-ning, men det är sannolikt överskattade halter om XRF instrumentet indikerar på för-höjda halter då samtliga laboratorieanalyser visar på inga - låga halter.

För prover som ska bedömas mot klass 1 bedöms det relevant att utföra laboratoriea-nalyser för det korrelera instrumentet mot gällande avfallsklass.

13.3 Schaktmassor

Klassning av schaktmassor utförs av SAKAB vid SAKAB:s mottagningsanläggning i Norrtorp. Slumpvis stickprovskontroll kommer att göras av SGU:s miljökontrollant för att verifiera SAKAB:s klassning.

13.4 Schaktbottnar

Östra upplagsområdet har delats in i 36 rutor, vilket innebär att varje ruta i genomsnitt motsvarar en yta om ca 1500 m². Klassning av schaktbottnar utförs för respektive schaktruta genom provtagning och analys med SSP metodiken. Klassning med SSP görs för att verifiera beräknade acceptabla resthalter (enligt WSP 2014). Klassning för att identifiera hot-spots med arsenikhalter är högre än 100 mg/kg TS görs i första hand med XRF i fält.

SSP provtagning innebär att två samlingsprover (A och B) uttas i varje schaktruta ge-nom vardera 30 delprover. Provtagningen gege-nomförs med ett systematiskt rutmönster inom varje schaktruta. Från varje provpunkt uttas en lika stor mängd jord, ca 1 dl. Detta prov läggs i en hink märkt samlingsprov A. Intill denna provpunkt uttas lika stor mängd jord och placeras i en annan hink märk samlingsprov B. Då alla 30 punkter har provta-gits skickas proven till laboratorium för provberedning och analys.

Efter som två samlingsprover uttas från varje schaktruta ska dess resultat jämföras mot varandra. Om erhållna värden i samlingsprov A överensstämmer med värdena i samlingsprov B kan det erhållna värdet anses vara nära det verkliga medelvärdet. En avvikelse om +/- 20% mellan prov A och B är bra (laboratorieanalyserna uppvisar ofta en avvikelse i detta intervall). Om avvikelsen är större än +/- 20% beror detta troligast på ovanligt stora variationer inom den provtagna volymen. I dessa fall får en ny prov-tagning utföras efter att egenskapsområdet fördelats om i sin storlek eller till vissa djup.

13.4.1 Beskrivning SSP

Klassning av schaktmassor kommer att utföras genom stegvis samlingsprovtagning (SSP). SSP är en variant av ISM (Incremental Sampling Methodology). I USA, där metoden utvecklats, har man under en tid använt ISM vilket översatt till svenska blir

21

ungefär delprovtagningsmetodik. ISM är en metod för att statistiskt minska osäkerhet-en som förknippas med stickprovtagning (Columbia Analytical Services 2011). Ett stort problem som identifierats med stickprovtagning är den extrema skillnaden mellan mas-san av det prov som analyseras och masmas-san hos målpopulationen i fält. Denna skillnad kan vara av magnituden ett till tio miljoner. Det gram av jord som analyseras i laborato-riet kan avgöra hur ett större geografiskt område ska klassificeras. En risk med stick-provstagning är att föroreningar kan missas (ITRC 2012).

Interstate Technology Regulatory Council, (ITRC, 2012): Incremental Sampling Meth-odology. Washington

13.5 Tider för miljökontroll

Miljökontrollanten kommer finnas dagligen vid saneringsområdet.

13.6 Kontroll av tillförda massor

Samtliga massor som körs till fastigheten ska komma från områden som inte bedöms ha förorenats. Entreprenören ska redovisa innehåll i jordmassorna med dokumentation alternativt genom provtagning och analys på de massor som tillförs fastigheten. Entre-prenören ska även utföra okulär kontroll av att tillförda massor inte innehåller inbland-ning av för åtgärden olämpligt material.

13.7 Slutredovisning

En slutrapport över utförda saneringsåtgärder och miljökontroll kommer att samman-ställas och levereras till myndigheten senast tio veckor efter avslutad sanering. Rap-porten kommer att innehålla:

 Sammanställning av genomförda arbeten, foton mm

 Provtagningsutförande, placering av provtagningspunkter

 Genomförda analyser (fält- och laboratorieanalyser)

 Volymer schaktade massor

 Avfallsmottagare och transportörer

 Verifiering om att åtgärdsmålen uppfyllts (genom slutprovtagning m.m.)

 Vidtagna skyddsåtgärder

 Eventuella avvikelser

22