Miljön

Samtliga respondenter menar att miljön har en betydelse för barnens utveckling, men de har olika uppfattningar om hur en bra miljö ska se ut. På frågan om de anser att miljön är viktig för barns språkutveckling och barn med autism svarar logopeden och resurspersonen följande:

Det är en svår fråga, för jag tänker också att det är väldigt beroende av hur barnet är, för barn blir ju väldigt lätt störda av ljud och intryck. Så jag brukat till exempel när barnen är ute på gården brukar jag alltid dra ner persiennen så de inte undrar vad som händer där ute och om det är något speciellt jag ska testa brukar jag säga till så personalen ser till att barnen inte springer här utanför dörren för det kan störa rätt mycket. Och några barn är själv medvetna om det, att de säger ifrån att ”nu låter det för mycket”, och då kan vi få gå och säga till att de får lugna ner sig. Men det här är inte heller ett avskalat rum, för vissa barn hade det nog varit bättre om man inte hade haft så mycket intryck. Och sen tänker jag också på det, att vi skulle behövt större lokaler, så det här rummet (språkrummet) hade kunnat vara lite mer avskilt, och de stora barnen hade behövt mer yta också (logoped).

Ja det tycker jag, det är också individuellt. Om du läser autism i en bok så ska det inte se ut så som det gör i detta rum, det ska vara lite på väggarna och inte vara så många intryck. Så det får man ju pröva sig fram, jag tycker att barn med autism på en förskola ska ha möjlighet till ett eget rum, som vi har här. Men jag är också väldigt viktig med att vi inte kallar det hans rum, utan det blåa rummet […] (resursperson).

Beskrivning av språkrummet

Rummet som observationen med logopeden var i är ett kvadratiskt litet rum på cirka 9 m2 som kallas för språkrummet. När man kommer in i rummet så möts man direkt av ett litet bord för två personer rakt fram som är placerat mot väggen åt höger. Vid väggen åt vänster finns ett stort skåp med dörrar på, och vid sidan om det stora skåpet finns två hyllor ovanpå varandra fulla med olika lådor. Där hänger några tygpåsar ner mot golvet. Väggen mitt emot dörren har ett litet fönster och även på denna vägg finns det två små hyllor, som är fulla av olika saker: böcker, lådor, spel och leksaker. Allt material som finns i det här rummet är till för att främja språkutvecklingen hos barnen.

Observation av logopeden i arbete med Erik

Logopeden går ut ur rummet för att gå till rummet bredvid, hon böjer sig ner och säger till Erik att det nu är hans tur att gå in i språkrummet tillsammans med henne. Han skiner upp i ett leende och följer gärna med henne in i språkrummet. De sätter sig på varsin stol mitt emot varandra och logopeden tar fram ett spel som hon har förberett. Under observationens gång hör vi tydligt hur de andra barnen i gruppen springer utanför rummet. Vi ser på Erik och märker hur han tappar koncentrationen, han tappar ögonkontakten med logopeden och hans

31

blick går mot dörren. Logopeden höjer sin röst, troligen för att överrösta barnen utanför rummet. Det hjälper till en början då Erik börjar lyssna på henne igen, men tappar koncentrationen lika snabbt igen. Logopeden frågar honom om barnen utanför rummet väsnas för mycket, och han nickar. Då öppnar hon dörren och ber barnen utanför rummet att vara tysta så de kan arbeta i lugn ro. Hon sätter sig igen på stolen mitt emot Erik pojken och de fortsätter att arbeta, denna gång utan att barnen utanför dörren stör Eriks koncentration.

Genom att möblera rummen utifrån de olika behov barnen har, kan man skapa en språkstimulerande miljö för barnet, nämner Bruce (2009). På den här förskolan har personalen skapat ett språkrum för att främja språkutvecklingen i barngruppen. Genom att sänka den allmänna ljudnivån i verksamheten, så man kan föra en normal samtalston utan att behöva höja rösten, kan en bättre språkstimulerande miljö skapas, menar Bruce (2009). Om förskolan hade haft språkrummet mer avskilt ifrån avdelningen, vilket även logopeden önskar, hade Erik fått en mer språkstimulerande miljö genom att hans koncentrationsförmåga troligtvis hade förbättrats i ett mer avskilt rum.

Beskrivning av det blåa rummet

Observationen med specialpedagogen och resurspersonen genomförs i ett annat rum som kallas det blåa rummet, namnet har kommit efter att det har funnits blå väggar där och nu är där blå skåp istället, många av materialen är också blå. Specialpedagogen brukar egentligen inte arbeta i det här rummet, men den här gången blev det inte som planerat. I det blå rummet är det många föremål överallt. Där är en vask åt höger när man kommer in, olika sorters hyllor på de flesta väggarna där det finns en massa papper, pärmar med mera. Mitt i rummet står det en hylla som avskärmar rummet i två delar, på hyllan finns det fullt med lådor som resurspersonen har sitt material i när hon arbetar. I den ena delen av rummet står ett litet bord med två stolar som är till för att arbeta vid, och andra delen är mer till för fri lek. Där finns det CD-spelare, bilder på personalen, böcker och mycket mer. I rummet finns det också två fönster, där nederdelen är avskärmad med ett vitt tyg i avsikt med att när barnen är ute på gården och leker ska de inte kunna se in i rummet och störa barnet som arbetar. Barnet som arbetar ska lättare kunna koncentrera sig på uppgiften och inte på vad barnen gör ute.

Observation av specialpedagogen i arbete med Lina

Specialpedagogen tar fram en liten portfölj och öppnar den, den är klädd med ett svart tyg på insidan och på det svarta tyget ligger massor av små leksaksdjur på. Där finns allt ifrån en

32

mus till en elefant och ett flygplan. Specialpedagogen frågar Lina vilket som inte är ett djur i portföljen. Efter ett tag tar Lina upp den gröna draken. Specialpedagogen förklarar då att det är ett fantasidjur, men det finns något som inte är ett djur alls, något som är gult och kan flyga. Efter en stund räcker sig Lina efter det gula flygplanet, och specialpedagogen berömmer henne. Därefter beskriver specialpedagogen olika djur som Lina ska hitta, och därefter skiftas de om att beskriva. Under vår observation tappar Lina koncentrationen flera gånger på det hon gör tillsammans med specialpedagogen, men inte av samma anledning som Erik. Då de andra barnen hade samling under den här observationens gång. Det som distraherar Linas koncentration är alla intryck hon får. Hennes blick fastnar vid alla möjliga saker såsom lådorna på hyllan med små bilder på, bilderna på väggarna, med mera.

Observation av resurspersonen i arbete med Andreas

Under observationen med resurspersonen och Andreas, ser vi tydligt hur Andreas tar hjälp av de bilder som var utplacerade i rummet. När han kommer in i rummet ser han missnöjd ut, och visar tecknet på ledsen genom att ta fingret på ögats underdel och för sedan fingret ner över kinden. Resurspersonen pekar då mot de olika ansiksbilderna på fönstret och säger ”Nej, inte ledsen. Glad” och tecknar samtidigt. Andreas kollar mot ansiksbilderna och säger ”Glad” och skiner upp med ett leende. Under observationen observerar vi också vid bordet där Andreas sitter på hans högra sida fem bilder som sitter fast. De här bilderna är kopplade till vilken låda som de ska arbeta med. Resurspersonen plockar fram en stor låda där det redan sitter en liten bild på, en hund. Erik tar den översta bilden på bordet, samma bild som på lådan och sätter sin bild ifrån bordet på lådan, därefter får han öppna lådan. I lådan finns det en arbetsuppgift som han genomför. Bilderna på bordet gör så att Erik ser hur många arbetsuppgifter han har kvar att arbeta med, innan han får gå ifrån och göra det han vill göra. Det blåa rummet är främst till för Andreas då det är utformat för honom och hans intressen och används även som ett lekrum för avdelningen. Då rummet egentligen inte är tänkt till Lina utan till för Andreas, är det anpassat efter honom och inte henne. Det rum som hon brukar arbeta i är språkrummet. I rummet finns det mindre intryck, det vill säga inte så många olika färger och inga bilder på väggarna som hon främst fastnade i. Utan bilderna som är utplacerade i det blåa rummet hade Andreas varit mer förvirrad och inte kunna uttrycka sig, enligt vår observation. I observationerna ser vi tydligt att Lina och Andreas som vi observerade har olika behov. Bruce (2009) påpekar att rummen ska möbleras utifrån barnen behov och ge dem en stimulerande miljö. Eftersom det blåa rummet ger många intryck för

33

barnen, finns det också ett annat rum som ger mindre intryck. Genom att ha två olika rum ges barnen möjligheter till att stimulerar deras olika behov.