Modersmålets betydelse för skolframgång

Både skola 1 och skola 2 har elever som deltar i modersmålsundervisning. Modersmålsundervisningen ligger utanför skolans ramar så till vida att det är en modersmålsenhet som är ansvarig för modersmålslärarna och varje skola får ansöka om modersmålsundervisning, eller studiehandledning för särskild elev, hos modersmålsenheten. På båda skolorna sker modersmålsundervisningen efter ordinarie skoltid. Vid studiehandledning för enskild elev eller elevgrupp finns modersmålsläraren med som stöd åt eleverna i ordinarie

31

undervisning. Då handlar det framförallt om att förtydliga innehållet i undervisningen på elevens modersmål. Hur detta organiseras är varierande på båda skolorna och båda rektorerna uttrycker att det till stor del handlar om ett samarbete och samspel mellan klassläraren och modersmålsläraren. Däremot är behovet av studiehandledning är så stort på båda skolorna att det finns flera modersmålslärare, med varierande språk, knutna till respektive skola.

När det handlar om den modersmålsundervisning som sker efter skoltid så är den, till skillnad från studiehandledningen, frivillig. Rektor 1 talar om att det faktum att det är frivilligt, ibland leder till att föräldrarna väljer bort det. Detta beror bland annat på att ”en del av eleverna går i skolan på lördagar eller söndagar genom olika invandrarföreningar och det kan handla om modersmålet, men det kan också handla om att de vill att barnen ska veta mer om religionen. Och då kan det kännas för mycket för barnet och då slipper de”. Rektor 1 lyfter också fram en annan problematik kring modersmålsundervisningen som handlar om olika dialekter inom modersmålet, vilket gör det svårt för eleverna att förstå och följa med i undervisningen. Givetvis försöker skola 1 uppmuntra eleverna till att utveckla sitt modersmål. Då handlar det inte enbart om modersmålsundervisning i organiserad form utan det handlar lika mycket om att uppmuntra föräldrarna själv till att tala och använda modersmålet med sina barn. Rektor 1 berättar även om skolans egen satsning på inköp av litteratur översatt till många olika språk, i ett syfte att utveckla och stärka modersmålet. Anledningen till denna satsning var att man på skolan såg att de elever som hade ett välutvecklat modersmål också hade lättare för att utvecklas i det svenska språket. Elever som däremot inte hade ett utvecklat modersmål fick svårt med svenskan. Rektor 1 uttrycker att de ”kunde konstatera att barn som var födda här fick sämre svenska än de som kanske landat i Sverige och gått i förberedelseklass i ett par år”. Rektor 2 talar också om dessa elever och säger att det finns en problematik i hur arbetet med ”de halvspråkiga eleverna ska gå till.”

Jag har ju också forskningen i ryggen om vikten av ett parallellt utvecklande av två språk samtidigt men problemet hos många av våra elever som jag ser det är att de är halvspråkiga på båda hållen. De har inte den grunden i modersmålet som man pratar om i forskning alltså kan man bara fortsätta utveckla modersmålet så stärker det den andra språkinlärningen. Problemet är att de här barnen inte har styrka i något av språken. Och där kan ju modersmålsutvecklingen också bli väldigt lidande ju äldre de blir. Många har modersmål en timme i veckan där de talar modersmålet och de pratar kanske med mor- och farföräldrar men med sina syskon hemma pratar de svenska och med mamma och pappa pratar man blandat därför att man inte har alla orden på exempelvis arabiska och man har inte alla orden på svenska.

32

Båda rektorerna är i grunden överens om vikten av att få till en så tidig utveckling av modersmålet som möjligt, för att underlätta andraspråksinlärningen. På skola 1 har man haft ett samarbete med en förskola där det satsades på att låta barnen, i ett- till tvåårsåldern, endast ha personal som talade modersmålet för att sedan, från tre års ålder, få både sitt modersmål och svenskan parallellt genom personalen. Detta ansågs ge goda språkutvecklingsmöjligheter både i första- och andraspråket. Men hur ett förebyggande arbete i skolan, i förhållande till halvspråkighet, skulle kunna se ut, säger egentligen inte någon av rektorerna så mycket om. Däremot anas en satsning i den riktningen från skola 1 som satsat bland annat på litteratur på många olika språk. Denna satsning finns inte hos skola 2 som uttrycker en ekonomisk problematik kring införskaffandet av litteratur på andra språk än svenska. Sådan litteratur finns, men i ringa mängd, och den litteratur som finns används i princip inte alls. Anledningen till det kan ligga i att när eleverna lånar böcker tillsammans med sina lärare är det inget tvång för dem att låna en särskild bok, utan bokvalet är frivilligt. Skulle eleven vilja låna en bok på sitt modersmål så hindras eleven dock inte från det menar rektor 2. Det kan också vara så att föräldrarna inte vill att eleven lånar böcker på hemspråket eftersom de vill och tycker att det är det svenska språket som barnet ska lära sig. Här menar rektorn att man i så fall får informera föräldern om fördelarna med att använda båda språken parallellt.

Båda rektorerna är också överens om hur viktigt modersmålet är för identiteten och framförallt rektor 1 lägger stor tyngd i att man i undervisningssituationer på olika sätt uppmuntrar och visar intresse för elevens modersmål och bakgrund. Med andra ord att man intar ett interkulturellt förhållningssätt gentemot eleven.

5.5.1 Att vara enspråkig svensk elev i minoritet

Som nämnts finns det få enspråkiga elever med svenska som modersmål på båda skolorna. Vi pratade med rektorerna angående just dessa elever och hur skolsituationen ser ut för dem. Eleverna befinner sig i en miljö där svenska visserligen är det språk undervisningen sker på, men där undervisningen genomsyras av ett förhållningssätt utifrån ett andraspråksperspektiv med kursplanen i sva som grund. Rektor 1 menar att ”i de lägre årskurserna är det ingen skillnad mellan de båda ämnena.” Vidare uttrycker hon att de inte gör något specifikt för de elever som

33

har svenska, men hon säger givetvis kan lite andra frågor ställas i undervisningssituationen till dem. Längre fram under vår intervju säger hon också att många elever som bland annat är enspråkigt svenska, men även de invandrarelever som har goda kunskaper i svenska språket, väljer att gå på skolor där det finns fler svenska elever. Det vill säga föräldrarna till barnen gör det valet. Oftast är det elever från familjer där föräldrarna har arbete och utbildning. De elever som blir kvar på skolan är elever från familjer med arbetslösa eller lågutbildade föräldrar och rektorn uttrycker att dessa elever oftare än andra har ”ett torftigt språk”. Rektorn säger att dessa elever, likt andraspråkseleverna, behöver den undervisning som erbjuds ur ett andraspråksperspektiv. Även rektor 2 uttrycker att många av de elever som är enspråkiga med svenska som modersmål på skola 2 är svagare i språket och lyfter vinsterna med andraspråksmetodik för alla elever.