Mognadsnivån

Såsom ungdomsreduktionens historiska utveckling har utvisat har unga lagöver- trädares mognadsnivå haft en betydande inverkan på hur gällande rätt är be- skaffad idag. I förarbetena har det, som tidigare nämnt, uttalats att det utifrån den neurologiska forskningen går att konstatera att människor generellt uppnår full mognadsnivå och därmed full förmåga att uppskatta risker först efter 20- årsåldern, närmare bestämt mellan 23 och 25 år. Även förmågan till impulskon- troll förbättras vid den åldern och benägenheten att söka spänning avtar vid den nämnda åldern.123 Den forskning som lagstiftaren har hänvisat till här-

stammar från andra länder och har blivit publicerad under åren 2000 till 2017.124

Vad som kan ifrågasättas i sammanhanget är huruvida den utländska forsk- ningen är applicerbar på det svenska samhället. Varje samhälle är unikt på grund av respektive lands lagar, normer och sociala förhållanden. Huruvida unga människor i Sverige mognar ”i samma skede” är således en till viss del obesvarad fråga, vilket i sin tur skulle kunna tänkas utmynna i resultatet att mognadsresonemanget inte till fullo är applicerbart i sammanhanget.

5.1.2 Individualpreventivt perspektiv

Såsom nämnt i avsnitt 2.3.2. bygger individualprevention på inkapacitering, förbättring och avskräckning. Förslaget om slopandet av ungdomsreduktionen kan sägas delvis ligga i linje med det individualpreventiva perspektivet. Vad gäller inkapacitering kan det nämligen anföras att längre straff, d.v.s. utan re- duktion, bör automatiskt leda till att gärningsmannen avhålls från samhället och blir därmed förhindrad att begå nya brott. På så sätt skyddas samhället från vederbörandes fortsatta brottsliga gärningar. Vidare kan det anföras att slopan-

123 _{SOU 2018:85 s. 185 ff.}

37

det stämmer delvis överens med avskräckningskomponenten på så sätt att den enskilde avskräcks från att begå nya brott på grund av medvetenheten om li- dandet som ett fängelsestraff förorsakar. Dessa aspekter ska behandlas närmare i avsnitt 5.2.4.

5.1.3 Straffrättspolitikens utveckling

Som framgått av avsnitt 4.3 har det skett en förskjutning av straffrättspolitiken, från defensiv till offensiv inriktning. Tankegångarna om förtjänst har framträtt på bekostnad av behovsövervägandens åsidosättande. Kriminalpolitikens fokus tycks numera ligga på hämndutkrävanden som av de politiska partierna embal- leras in i uttryck om rättvisa, samhällets behov av markeringar och brottsoffrens lidande. Dessa uttryck påminner om de absoluta straffteorierna och vedergäll- ning i synnerhet, vilket ligger väl i linje med att slopa ungdomsreduktionen och att därmed frihetsberöva unga personer under längre tid än vad de övriga be- straffningsideologierna förespråkar.

5.2 Skäl emot slopandet

Som belyst ovan är antalet skäl som talar för slopandet av ungdomsreduktionen knapphändigt. I den kommande framställningen kommer skälen som kan tän- kas ligga till stöd för bevarandet av ungdomsreduktionen att gås igenom för att sedan ställas mot de förstnämnda skälen för slopandet. Detta för att se vilka argument som kan tänkas cementera en tillförlitlig och konsekvent syn på frå- gan om ungdomsreduktionen.

5.2.1 Statistiska skäl

Enligt statistiska undersökningar lagfördes det ca 12 500 personer år 2010 i åldern 18 till 20 år. I gruppen 15 till 17 år lagfördes det ca 14 000 personer samma år.125 År 2019 lagfördes det 11 900 personer i åldersgruppen 18 till 20 år

samt 8 710 personer i gruppen 15 till 17 år.126 På det principiella planet går det

således att konstatera att antalet lagförda unga lagöverträdare har gått ner i båda ålderskategorierna, vilket rimligen bör leda till slutsatsen att något faktiskt be- hov att slopa ungdomsreduktionen inte föreligger.

Vad beträffar regeringens mål att bekämpa den organiserade brottsligheten kan följande anföras. Statistiken över antalet gängmedlemmar i dessa ålders- grupper lyser med sin frånvaro på grund av i och för sig förklarliga skäl, såsom mörkertal och praktisk omöjlighet att få fram en rättvisande statistik. Emellertid får det anses inte föreligga någon anledning att fästa vikt vid denna aspekt då

125 _{SOU 2018:85 s. 190.} 126 _{Brå, 2019 s. 15.}

38

antalet lagförda personer bör bedömas utgöra ett tillräckligt underlag för att motbevisa partiernas påståenden om ökad brottslighet i de nämnda åldersgrup- perna.

5.2.2 Ekonomiska skäl

Vid slopandet av ungdomsreduktionen skulle den naturliga och av politikerna eftersträvade följden bli att längre fängelsestraff skulle utdömas. Emellertid skulle resultatet av detta i sin tur utmynna i ökade kostnader för samtliga aktö- rer inom rättsapparaten. Detta argument har lyfts i förarbetena där det har utta- lats att det, utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv, är att föredra att fängel- sestraffen hålls på lägre nivåer för personer i gruppen 18 till 20 år.127 Vidare har

det i förarbetena preciserats att enbart Kriminalvårdens kostnader skulle öka med 286 miljoner kronor om ungdomsreduktionen skulle slopas för ålderskate- gorin 18 till 20 år i de fall då de döms till fängelse. De ökade häktningskostna- derna skulle uppgå till 22 miljoner kronor och en utökning av antalet platser skulle uppgå till 55 miljoner kronor.128

Vad gäller de ökade kostnaderna för övriga aktörer inom rättsapparaten kan följande konstateras. Vid ett slopande av ungdomsreduktionen skulle fler per- soner bli häktade, fler överklaganden skulle ske och det skulle innebära en högre arbetsbörda för samtliga inblandade vad gäller förundersökningar och häktningsförhandlingar. Detta är också något som Svea Hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland och Attunda Tingsrätt särskilt har betonat i sina remissyttran- den i samband med framförande av kritik mot förslaget om slopad ungdomsre- duktion för unga vuxna.129 Sammanfattningsvis kan det konstateras att de eko-

nomiska skälen starkt talar emot slopandet av ungdomsreduktionen och att andra mindre kostsamma och mer effektiva åtgärder bör övervägas för att be- kämpa den organiserade brottsligheten.