Moral och konflikt

I redogörelsen för Katolska kyrkans tro, liv och lära tar beskrivningen sin utgångspunkt i dennas strukturella uppbyggnad. Den beskrivs vara det största kristna samfundet men i praktiken ges inte läsaren en vidare inblick i den enskilde katolikens vardag – då beskrivningen för det mest rör sig kring kyrkans hierarki.³⁴² Kyrkan beskrivs vara centralstyrd och centrerad kring påven som en universell och auktoritativ ledare, vars beslut är bindande. Han uppges samtidigt regera som statsöverhuvud för vatikanen varifrån han med sin närmaste stab kurian bland annat driver domstolar och ”avgör hur kristen tro skall tolkas”.343

Det katolska livet både i kyrkan, i samhället och för den enskilde regleras av den kanoniska lagen. Kyrkan är starkt hierarkiskt uppbyggd och lydnad för kyrkliga auktoriteter betonas. Det finns en klar gräns mellan lekman och präst, och celibatstvånget vill markera att prästen har en särskild kallelse. Prästerna tituleras ofta med ”Fader” (på latin pater). En katolik går regelbundet till bikt och har ofta en särskild biktfader för andlig vägledning.³⁴⁴

337 Tidman et al 2003, s. 65. 338 Tidman et al 2003, s. 63. 339 Tidman et al 2003, s. 65. 340 Tidman et al 2003, s. 65. 341 Tidman et al 2003, s. 65. 342 Tidman et al 2003, s. 71. 343 Tidman et al 2003, s. 71. 344 Tidman et al 2003, s. 71.

Observeras här bör att Katolska kyrkan inte beskrivs bortom sin hierarki utan såväl den enskildes liv som andra aspekter av katolskt liv är ständigt i beroendeställning gentemot kyrkliga auktoriteter. Den enskildes liv ges inte något konkret innehåll utan kommer alltså att definieras utifrån dess plats i en strukturell hierarki. Under prästerskapet befinner sig lekmännen och dessas liv kommer att regleras av den kanoniska lagen och biktfärdernas vägledning. Detsamma gäller vid en omvänd läsning beskrivningen av prelaterna. Dessa definieras utifrån sin ställning på den hierarkiska trappan och som sådana är de klart skilda från lekmännen. De sistnämnda förväntas underkasta sig prästerna som i sin tur är underkastade vad författarna väljer att kalla ett ”celibatstvång”. I sammanhanget så får ”celibatstvånget” en dubbel betydelse. Dels så fungerar det som en markör för skillnaden mellan präster och lekmän i den meningen att det är ett tecken på den tidigares ”särskilda kallelse”, men ”celibatstvånget” blir också en betoning av kyrkans starka auktoritet i att implementera regler överhuvudtaget. Men just ordvalet blir problematiskt i den meningen att ”tvång” ofta leder tankarna till någonting som sker mot den tvingades vilja. Begreppet har således negativa konnotationer och kan låta som att det är någonting som är ofrivilligt och därför påtvingat. Det kan därför låta som att katolska kyrkan tvingar sina medlemmar eller exempelvis prästerna att leva celibatärt, vilket inte alls är fallet. Enligt katolsk uppfattning hör celibatet prästyrket till rent definitionsmässigt, man gör ingen hemlighet av det och därför är det märkligt att tala om tvång i någonting som är ett krav prästkandidaten förväntas tas ställning till redan på förhand då denne överväger sitt karriärsval. I sin iver att betona Katolska kyrkans starka hierarkiska organisation kommer därför författarna att använda sig av ett begrepp som är synonymt med angrepp på mänsklig frihet.

Denna framställning med en stark betoning av kyrkans viljekrossande hierarki kommer naturligtvis färga av sig på hur den fortsatta beskrivningen av alternartiva rörelser inom Katolska kyrkan uppfattas. Författarna menar nämligen att:

Det finns starka krafter på gång för att få till stånd förändringar inom kyrkan, liksom tidigare. Man menar att kyrkan skall demokratiseras och inte vara så styrd av prästerna, att celibatstvånget för präster skall avskaffas och att kvinnor skall få rätt att vigas till präster. Det finns också radikala strömningar med krav på sociala förändringar.³⁴⁵

Nyckelorden i stycket ovan är demokratiseras, inte vara så styrd, celibatstvånget och få rätt som alla förmedlar en bild av en frihetskamp mot en institution som i grund och botten är förtryckande. Ordvalet av begrepp är sådana som också väcker känslor och det är få läsare som inte sympatiserar en frihetskamp för ett mindre styrt och tvångsbestämt odemokratiskt system. Men lika mycket som frihetskämpar kan väcka sympatier, lika mycket kan det de kämpar emot skapa avsky. Bilden av Katolska kyrkan är en bild av en institution som gör intrång mänsklig bestämmanderätt och frihet. Att Katolska kyrkan framträder som en odemokratisk organisation gör sig ofta påmint i skildringarna när hierarkins vilja spelas ut mot lekmännens. Exempelvis menar författarna att ”påven i den romersk-katolska kyrkan för ofta fram normer när det till exempel gäller familjelivet, men verkligheten i samfundet ser annorlunda ut.”346

Här kommer påvens vilja att föra fram normer att kontrasteras mot hur ”verkligheten i samfundet ser...ut”, bilden av en påve som ignorerar verkligheten och kanske t om majoritetens beslut – skapar kanske sympati för katoliker, men framställer samtidigt påven som en despot. Men Katolska kyrkan framställs inte bara gå emot de egna lekmännens vilja utan även ignorera vad samhället i stort tycket då denna hör till de ”kristna samfund och kyrkor” som framhåller ”etiska synpunkter som inte delas av samhället i stort till exempel när det gäller abort och skilsmässa.”347

Katolska kyrkan har gjort sig känd för sitt robusta motstånd mot såväl abort som skilsmässor och kommer här likt ovan att beskrivas hålla fram

345 Tidman et al 2003, s. 71. 346 Tidman et al 2003, s. 89. 347 Tidman et al 2003, s. 89.

”etiska synpunkter som inte delas” av flertalet. Detta kommer naturligtvis att uppfattas som en problematisk företeelse för de som insisterar på att även moralfrågor bör avgöras genom demokratiska beslut. Men kyrkan kommer också att beskrivas handla mot det faktum att ”allt fler katolska präster” inte är ”beredda att leva i celibat utan vill gifta sig och bilda familj”.348

Kyrkan framställs således som en toppstyrd institution som fullständigt ignorerar all annan vilja än sin egen, vilket naturligtvis blir problematiskt i de fall läroböckerna kommer ligga till grund för den syn på Katolska kyrkan som förmedlas. Kyrkans motvillighet i moralfrågor ställs i synnerhet på sin spets när hon beskrivs även ignorera lagar och direktiv från FN:

Konflikter har inte minst uppstått mellan den katolska kyrkan och den friare lagstiftningen i Europa på det sociala området. Principiellt motsätter katolska kyrkan sig abort, preventivmedel och skilsmässa. När FN skulle författa ett dokument för att bekämpa aids motsatte katolska kyrkan sig att FN talade om att ett preventivmedel skyddade mot aids. Man accepterar heller inte samboförhållanden, och par som inte vill ingå äktenskap får inte delta i nattvarden. Samtidigt har förtroendet för kyrkans moraliska hållning allvarligt skadats av till exempel pedofilskandalerna. Många har blivit kritiska till kyrkans ställningstaganden i sociala frågor och upplever dessa som en form av kristen fundamentalism i samhällslivet och dubbelmoral. I dagens Europa är det särskilt Irland och Polen som har fundamentalistiska katolska drag i lagstiftningen.³⁴⁹

Katolska kyrkan kommer att här framträda i konfliktfyllda situationer. Å ena sidan beskrivs Katolska kyrkan stå och på den andra sidan ”den friare lagstiftningen i Europa”. Konflikten mot en friare lagstiftning kan uppfattas som att Katolska kyrkan har någonting emot mänsklig frihet och eller alternativt att hon är mindre fri än sin europeiska motpart. I ljuset av den beskrivning som hon har givits ovan, har läroboken redan lagt grunden för en uppfattning av henne som en hierarkisk organisation styrd av en despot som inte är villig att ta ställning till några viljor utöver den egna. Tidigare har hon nämligen beskrivits ignorera sina egna medlemmars vilja, samhällets vilja och sina egna prästers vilja – varför skulle läsaren förvånas över att hon även hamnar i konflikt mot europeisk lagstiftning i synnerhet sedan den uppges stå för all den frihet hon uppenbarligen motsätter sig? Författarna listar vidare flera anledningar eller exempel på orsaker till konflikter med den Katolska kyrkan. Hon beskrivs bland annat principiellt motsätta sig abort, preventivmedel och skilsmässa – vilket på senare tid har uppfattats som viktiga verktyg i den kvinnliga frigörelsen och därmed direkt höra till kvinnans egna val. Att hon motsätter sig någonting rent principiellt framhäver henne som ovillig till alla former av kompromisser och detta ställs ytterligare på sin spets när författarna lyfter fram en konflikt som Katolska kyrkan hade med FN. När det sistnämnda organet skulle ha lagt fram ett förslag som gick ut på att bekämpa aids, kom Katolska kyrkan att motsätta sig detsamma på grund av sin opposition emot preventivmedel. FN vill med andra ord bekämpa AIDS, medan den Katolska kyrkan motsätter sig det och steget därifrån är inte långt till att anklaga Katolska kyrkan för att göra sig delskyldig till aids-spridningen. Hon uppges inte heller vilja respektera människor som inte vill ingå äktenskap, utan kommer att exkludera människor som lever i samboförhållanden från nattvarden. Ännu än gång kommer Katolska kyrkan alltså att framställas som en institution som går emot fri vilja. Konklusionen som en läsare onekligen drar här är att Katolska kyrkan är en direkt orsak till konflikter och mycket ont.

Samtidigt kommer Katolska kyrkans egna moral att lyftas fram och författarna uppger att olika former av moraliska skandaler som pedofilskandalerna har kommit att påverka uppfattningen av och förtroende till Katolska kyrkan som moralens väktare. Hennes kompromisslösa förhållningssätt uppges också ha uppfattats som en form av fundamentalism, ett begrepp som i vårt

348 Tidman et al 2003, s. 91. 349 Tidman et al 2003, s. 92.

tid efter 11 september 2001 är nästintill synonymt med terrorism. Den andra konklusionen som kan dras från citatet ovan är således att Katolska kyrkan ger uttryck för en dubbelmoral och författarna är t om redo att peka ut Polen och Irland som två länder ”som har fundamentalistiska katolska drag i lagstiftningen”. Kritiken av Katolska kyrkan har alltså gott så långt att traditionellt värdekonservativa ställningstaganden som de emot abort, preventivmedel och skilsmässa parallelliseras med fundamentalism. En beskrivning av Katolska kyrkan med starkt värdeladdade begrepp som nästintill är skräddarsytt för att väcka en modern läsares motbjudande.

I tidigare litteratur har Katolska kyrkan anklagats för mycket och har också beskrivits vara den direkta orsaken till mycket historiskt ont. En del av kritiken har framförallt varit teologisk eller bottnat i gamla teologiska föreställningar och fördomar. I denna beskrivning kommer

religionskunskap A plus att flytta över kritiken från ett teologiskt till ett moraliskt plan och därmed

om än i ny form fortsätta att fostra antikatolska sentiment. Detta gör man genom att porträttera henne som ståendes för allt det som moderna läsare uppfattar vara deras rättigheter. Hon beskrivs som en odemokratisk, stark hierarkisk institution som genom tvång och strukturellt förtryck försöker påtvinga sin vilja såväl katolska lekmän, som präster och samhället i stort. Hon kan inte tolkas som någonting annat än roten till mycket ont i synnerhet i moraliska frågor då beskrivningen av henne utmynnar i att sätta henne i konflikt mot fri lagstiftning, FN och aids-bekämpning, samtidigt som hon beskrivs stå för en av pedofilskandalerna uppenbar dubbelmoralisk fundamentalism. Att två EU-länder som endast bejakat att lagstifta synpunkter de delar med Katolska kyrkan kan beskrivas vara till viss del fundamentalistiska kan naturligtvis bidra till att inte bara katolska sympatier uppfattas som fundamentalistiska utan också att exempelvis de elever som vill bejaka sin katolicitet pekas ut som fundamentalister av sådana beskrivningar.