Motivationsfaktorer till rehabiliteringsprocessen

Samtliga respondenter var överens om att deras rehabiliteringsträning var tråkig och upplevdes som en lång process. Under rehabiliteringsprocessen utvecklades Stina, Emma

och Fredrik på ett personligt plan. Stina beskrev att hon blev mer lugn av skadan och var inte lika sprallig. Emma upplevde att hon blev mer ödmjuk i samband med sin skada och att hon har fått ett annat perspektiv gällande kompetens. Fredrik beskrev att han inte längre tar någonting för givet och att han fick en ökad förståelse och respekt för andra människor.

Klara motiverades av viljan att bevisa för sin omgivning som tidigare tvivlat på hennes färdigheter, att hon kan lyckas inom handbollen. Hon kände att det gav henne drivkraft till att vilja komma tillbaka till handbollen och visa dessa personer att de hade fel. Klara menade att det kvittade om någon annan ville att hon skulle komma tillbaka från sin skada, det enda som spelade roll är om hon själv ville det. Klara menade att hon peppade sig själv under sin rehabiliteringsprocess för att ta sig tillbaka och komma tillbaka till handbollen starkare än någonsin. När hon kommer tillbaka ska hon vara ostoppbar. Hon gav exempel på Zlatan som var en stor förebild. Klara beskriver:

“Folk omkring som alltid har liksom sett ned på en och folk som har varit elaka och tryckt ner en och sånt. Det är någonting med detta som gör att jag vill komma tillbaka sen. Jag

ska visa de att den där lilla flodhästen är ett monster nu.”

Stina jobbade med olika delmål i sin rehabiliteringsprocess. Ett specifikt mål som motiverade henne extra mycket var att börja springa igen. Stina menade att hon alltid har trott på sig själv och att hon kan om hon vill, men man måste lägga ner mycket arbete. Det gällde även under hennes rehabiliteringsprocess. Stinas drivkraft att vilja fortsätta spela handboll efter studenten var något som motiverade henne under rehabiliteringsprocessen. Beslutet om att fortsätta spela ansåg Stina vara hennes eget val. Stina jobbade mycket med att ge sig själv positiv feedback. Hon visualiserade tillbaka till de stunderna som var bra och positiva och varför hon tycker det är kul med handboll. Att använda sig av positiva tankar och att peppa sig själv hjälpte Stina att motivera sig genom rehabiliteringsprocessen. Stina uttrycker:

“Det är väl först och främst att kunna få lov att springa igen, det är väl en sak som har dragit mig tillbaka för det var liksom min grej att vara snabb.”

Emma förklarade att en motivationsfaktor till sin rehabilitering var att närvara på lagträningarna för att träffa tränaren och spelarna för att visa sitt engagemang. Det betyder

mycket för Emma att tillhöra ett lag och uppleva en gemenskap. Emma menade på att en annan motivationsfaktor för henne var att hon var medveten om att hon har potential att bli duktig inom handbollen, vilket gjorde att hon ville se hur långt hon kunde gå. Det fanns personer i hennes omgivning som hade tron på henne att lyckas och det gav henne också motivation under hennes rehabiliteringsprocess.

Fredrik beskrev att en motivationsfaktor för honom under sin rehabilitering var att han ville bli så stark i sin rygg att han inte behövde göra sin rehabilitering i fortsättningen. Fredrik uttryckte att han ville testa och se hur bra han kunde bli. För att kunna veta det så var han tvungen att göra sin rehabilitering för att komma tillbaka till handbollen. Han ville kunna må bra i framtiden, slippa ha ont i ryggen och inte bli begränsad i sitt vardagliga liv. Han menade på att motivationen till rehabiliteringen har gått upp och ner. När han såg framsteg, blev han glad eftersom då kunde han göra saker som han inte kunde göra från början.

Sebastian upplevde att ju längre tid han var frånvarande från handbollen desto mer motiverad var han till att komma tillbaka. Han menade att det då började närma sig och han blev mer och mer sugen på att spela handboll igen. Sebastian förklarade att efter hans besök hos sjukgymnasten blev han mer optimistisk och motiverad. Han menade att feedbacken från sjukgymnasten förde honom närmare och närmare en full återgång till handbollen. Sebastian kände att han ville komma tillbaka till laget och vara med på träningen. Han påpekade att komma tillbaka till vardagen och göra det han tyckte var roligt motiverade honom. Sebastian använde sig av visualisering under sin rehabiliteringsprocess och tänkte på det positiva som resulterade från rehabiliteringen. Sebastian tydliggör:

“Man fick ju bara tänka att man har ett mål liksom, ska bli bättre och bättre för varje vecka. Och när man känner att man smått kunde börja kasta igen så kände man nu börjar man

närma sig. Man fick liksom ha små delmål.”

Anton motiverades av att komma tillbaka till handbollen för att kunna provspela för ett nytt lag och eventuellt bli antagen i laget. Han visualiserade på de bra stunderna han hade fått uppleva genom handbollen. Han blev extra motiverad av en specifik händelse när en lagkamrat sa "vi ses i landslaget". Anton motiverades av att rycka upp sig och sköta sin rehabilitering på grund av en betydelsefull person i hans omgivning.