Motiven till användning av sociala medier

Enligt Scheff vilar samhällets fortbestånd i att dess medlemmar lyckas att upprätthålla de sociala banden mellan medborgarna. De sociala bandens styrka signaleras genom att individens känslor av skam och stolthet. När banden hotas genererar hänsynsemotionssystemet skamkänslor, den känslan som övervakar våra handlingar genom att människan betraktar sig själv genom andras ögon (Scheff. 1994: 80). Känslor av stolthet signalerar de sociala bandens styrka och sammanhållningen mellan samhällsmedlemmarna. När känslorna befinner sig i harmoni till varandra finner människor ömsesidig förståelse för varandra och konflikter blir konstruktiva snarare än destruktiva (Ibid: 7). För konsumismens överlevnad är det nödvändigt att systematiskt kväva känslor av stolthet. När samhällets medlemmar glider isär och blir uppslukade av falska gemenskaper som konsumism och konkurrens frodas ideologier om individualism som döljer samhällets anomiska tillstånd där de sociala banden hotas (Ibid: 14). Respondenterna uppger att på sociala medier kan ingen bli exkluderad och du har möjlighet att konstruera en idealbild av din identitet. I kontrast till att respondenterna idealiserar

framgångsrika användare och influensers så hamnar följarna i en skamfälla och skäms över sina förmodade bristfälliga karaktärsdrag. Scheff menar att om skammen inte bekräftas och skingras så kan det resultera i en permanent undervärdering av en själv och övervärdering av eliten. Idealisering av eliten legitimerar deras makt samtidigt som det bekräftar skammen hos de undermåliga användarna. Ett överflöd av skam hindrar subjektet från att identifiera de strukturer som ligger till grunden för ens skam vilket stärker skamfällan (Ibid: 131-132). När känslor av stolthet kvävs så överbelastas våra känslor av skam. Skam är den känslan som övervakar våra handlingar genom att vi betraktar oss själva genom andras ögon (Ibid: 80).

Tre respondenter uppger explicit att sociala medier har haft en negativ påverkan på deras välmående. Samtliga upplever att framförallt unga människor är särskilt sårbara mot den här formen av skamdisciplinering som bygger på socialt tvång. Unga har en tendens att jämföra sig och se sig genom andras ögon vilket gör sociala medier till en plattform för självgenererad skam. Om skamkänslor inte identifieras och konfronteras blir dem patologiska vilket disintegrerar ens självkänsla och kan leda till livslång ilska som tillslut blir deras nederlag (Ibid: 76). Intervjupersonerna uppger även att de upplever att användningen av sociala medier har många positiva aspekter där de har möjlighet till att uttrycka och marknadsföra sig, samt utveckla sina intressen, hobbys och bredda sin kunskap som ger upphov till en känsla av välbehag. Enligt Bauman kräver mottagaren och sändaren av budskap på sociala medier ett allt mindre slitsamt umgänge, befriad från risk i kampen om erkännande som vanligtvis utspelar sig utanför sociala medier. Empirin tyder på att intervjupersonerna använder sociala medier för att verifiera verkliga händelser. Det här utgör gemenskapen i internets identitetsspel som grundar sig i främjandet av en avväpnad och avgiftad publik vars kärna intar rollen som manipulerbart verktyg för självbekräftelse (Bauman: 2016: 130). Om insatsen för att erhålla erkännande är riskfri är stoltheten i belöningen av föga värde.

7.3.1. Påverkan

Ett återkommande tema hos samtliga intervjupersoner är hur de har en tendens att spendera mer tid än vad de upplever är skäligt och sunt på flera timmars döskrollande. Den intensiva användningen har givit upphov till en känsla av att varje nytt ögonblick har sina revolutionerande möjligheter och är därmed ytters kostsamt att gå miste om (Bauman 2016: 42). Systemet begär bara de simplaste och mest monotona egenskaper som reducerar subjektet till en kugge i maskineriet och berövar ens intellekt (Paulsen. 2015: 23). Sökandet på stimulans beskrivs som Fear of missing out av intervjupersonerna som ger upphov till bland annat en

känsla av stress, olycka, obehag och brist på självförtroende. Konsumtionen av ideal, varor och livsstilar via sociala medier kommer med det paradoxala löftet om tillfredsställelse och välmående (Bauman. 2016: 55). Detta märkte intervjupersonerna nästan genast efter att de hade begränsat sin användning av sociala medier som hade en omedelbar positiv effekt på deras välmående och produktivitet. Enligt Bauman är konsumtionssamhällets främsta hot är en tillfredsställd konsument, samhällsmedlemmar vars behov inte längre förmår dem att överkonsumera utan snarare riskerar att leda till ekonomisk stagnation. En konsument som är nöjd med vad man har och med vem man är kan således känslor av belåtenhet och stolthet leda till konsumismens förfall (Ibid: 112).

Sociala medier ger subjektet möjligheten att uttrycka och marknadsföra sig, samt utveckla sina intressen och hobbys. Samtidigt stimuleras sakta ett behov av intensivare användning och ett ökad beroende till teknologin (Ranger. 2020: 260). Att delta på sociala medier är ett personligt ansvar. Det handlade förut om att göra ansvarsfulla val och förhålla sig till den etiska skyldigheten och den moraliska omsorgen som sedermera har förvandlats till ett ansvar för självuppfyllelse. Bauman menar att en oavsiktlig konsekvens av den konsumistiska versionen av frihet är försakelsen av etiskt ansvar och moralisk omsorg för den andre (Bauman. 2016: 105). Därmed att inte välja att göra vad som krävs för att leva och uppnå utsatta mål i ett fritt land med väljande människor tolkas direkt som avvikande beteende i form av felaktiga individuella val och personlig inkompetens. Det gör det möjligt att avsäga sig av ansvar gentemot systematiskt missgynnade medborgare (Ibid: 153). De som missgynnas kan inte åberopa deras oavsiktliga utestängning till följd av att dem blivit utkonkurrerade. Tvingad att underordna sig konsumismen har den kommit till att utgöra den metafysik som kännetecknar det moderna livet och blir till dess grundläggande filosofi. Konsumtionssamhällets största försakelse är den etiska blindheten mellan dess medlemmar och den omfattande kommodifieringen av det mänskliga livet (Ibid: 135).