Motsättningar i arbetsorganisationen skapar ett kollektiv

I Lysgaards (2001) teori om arbetarkollektivet finns det tre stycken grundläggande system i en arbetsorganisation. Det första är det teknisk-ekonomiska systemet där företagets

huvudsakliga ändamål återfinns. De individer som ingår i arbetsgivarens organisation är också en del av det teknisk-ekonomiska systemet. Kollektivsystemet skapar en säkerhet åt

arbetstagare som är drabbade av de teknisk-ekonomiska systemet. Det sista systemet är det mänskliga systemet, här återfinns respekten för de mänskliga behoven inom

arbetsorganisationen. Här finns det en möjlighet för individerna att göra en gränsdragning för hur det teknisk-ekonomiska systemet ska behandla dem. Det finns även en möjlighet för individerna att utveckla sig själva inom denna del. Kollektivsystemet fungerar som ett skydd mellan det teknisk-ekonomiska systemet och de anställda (Lysgaard 2001, s 140–154). För att se om Lysgaards teori går att applicera på respondenternas svar tittar vi på vilken utsträckning som de upplever att de här systemen finns. Vi tolkar ett mönster i att systemen återfinns i olika verksamheter. Det kan vi se i intervjuerna med Katrin Olander, Martin Pettersson och Karolina Olausson. Katrin Olander beskriver det på följande sätt:

Jag tycker att det är viktigt för att jag känner mig trygg av att vara med. Jag har någon att prata med om det skulle hända något som det faktiskt har gjort för mig. Det är för att känna trygghet, annars skulle jag bli hajmat! Min arbetsgivare skulle äta upp mig och sedan spotta ut mig någonstans.

39

Ordet hajmat är någonting vi reagerade starkt på. Det blir väldigt tydligt hur hennes

arbetsgivare ser på arbetstagarna och hur hon då känner mig. Det visar också på hur viktigt det är att stå emot arbetsgivaren. Vi tolkar citatet som att Katrin Olander upplever att det teknisk-ekonomiska systemet är grunden för hennes arbetsgivares uppfattning. Vi ser att det finns kopplingar trots att hon inte beskriver det på samma sätt som Lysgaard. Arbetsgivaren ser enbart henne som arbetskraft och styr och ställer som de vill. Utifrån hennes beskrivning tolkar vi det som att kollektivsystemet behövs i hennes arbetssituation. Genom att

intervjupersonen beskriver att hon behöver en trygghet mot sin arbetsgivare, anser vi att hon behöver kollektivsystemet eftersom det teknisk-ekonomiska systemet inte tar hänsyn till det mänskliga systemet. Ytterligare ett citat från Katrin Olander för att förtydliga tanken:

Jo men jag tycker att man ska vara med, jag tycker att det är viktigt och jag tycker att alla ska vara med så man kan gå ihop om det händer någonting. Arbetsgivarna är ganska tuffa idag alltså de kör på och är lite luriga och fula genom att de undanhåller sanning och då kan man ju stå emot mer om man hjälps åt. Jag tror att det är en nödvändighet egentligen för att jag tror att arbetsgivaren skulle totalt köra över oss annars. Som det här med löneökningar, att man inte kan kräva löneökning eftersom att lagen säger noll kronor men facket säger ju mer.

Här återfinns också den obönhörlighet som presenteras i teorin om arbetarkollektivet. Enligt Lysgaard (2001) innebär obönhörlighet att det inte ska finnas någon bristfällighet i

verksamheten och att arbetstagarna ständigt kan bytas ut (Lysgaard 2001, s 137–145). Katrin Olander beskriver här att hennes arbetsgivare lätt kan köra över henne och undanhålla sanningar. Genom ett annat citat av Katrin Olander blir obönhörligheten ännu tydligare:

Vi är nog mest i vägen, just nu. Vi är för dyra, vi är mest brickor i ett spel, behövs vi? Så är det tyvärr, lite dåligt med, eller ingen uppskattning. Ja om jag skulle försvinna därifrån känns det inte som att jag skulle vara saknad, lite så. Då kan man ta in någon annan.

Här syns det verkligen att respondenten upplever att hon kan bli utbytt hur lätt som helst och att arbetsgivaren bara fokuserar på deras arbetsprestation. Men åter till vår tolkning om att respondenterna upplever att de olika systemen finns i deras arbetsorganisation, Martin Pettersson förklarar sin syn på följande sätt:

[...]jag tror verkligen att de behövs som motvikt till arbetsgivaren och inom industrin finns det ju många exempel historiskt där arbetare har råkat illa ut i diverse

situationer för att man inte riktigt har haft rätt säkerhetstänk och det är ju ändå sånt som facket är bra på.

Här beskriver Martin Pettersson hur viktigt det som Lysgaard (2001) beskriver som det kollektiva systemet är för att stå emot det teknisk-ekonomiska systemet. Han belyser vikten av att det kollektiva systemet står upp för det mänskliga systemets arbetsmiljö mot det teknisk-ekonomiska systemet.

40

Här återfinns den omättlighet som beskrivs i teorin om arbetarkollektivet. Lysgaard (2001) menar att det finns en omättlighet genom att det teknisk ekonomiska systemet kräver bland annat styrka, noggrannhet och hastighet från arbetstagarna (Lysgaard 2001, s 137–145). Det här återfinns i Martin Petterssons citat genom att han menar att det behövs någon som tänker på det mänskliga, för att det teknisk-ekonomiska systemet tänker enbart på vad arbetstagarna kan göra för att verksamheten ska lyckas så bra som möjligt. Det finns en likhet i Martin Petterssons och Karolina Olaussons resonemang som vi tolkar är att de olika systemen finns i de verksamheter som de arbetar i. Karolina Olausson tror att arbetsgivaren skulle bli glad om facket försvann, det beskrivs genom hennes citat:

[...]de skulle nog bli ganska glada av att bli av med oss fackliga för det är ju vi som är jobbiga, det är vi som hela tiden ställer massor frågor. De skulle bli positivt inställda om vi försvann känns det som ibland.

Det här tolkar vi som en tydlig förklaring till att om det kollektiva systemet försvann skulle det teknisk-ekonomiska systemet kunna leva ut alla de delar som det kollektiva sätter stopp för. Det här visar på att det finns en motsättning. Vidare återfinns ett liknande resonemang hos Karin Olofsson, på frågan angående om det finns några nackdelar med facket inblandning på arbetsmarknaden beskriver hon motsättningen på följande sätt:

Nej det finns inga nackdelar, det är bra att man går tillsammans för att då får arbetsgivaren också tänka till kring vissa frågor. Det finns ett motstånd, diskussion eller man har den öppningen mellan sig, det är bra.

Vi tolkar det som att Karin Olofsson beskriver att det behövs ett motstånd mot det teknisk-ekonomiska systemet. Att kollektivsystemet skapar ett motstånd genom att åstadkomma diskussioner som ger en öppning mellan det teknisk-ekonomiska och det mänskliga systemet.

Ett liknande resonemang återfinns även hos Klara Pålsson som på frågan om vad hon skulle göra om facket fick mindre inflytande svarar:

Ja men då kanske man skulle tänka varför och sen kanske möjligtvis titta om man ska vara med i något annat fackförbund för man vill ju gärna ha ett starkt

fackförbund i ryggen om det blåser.

Klara Pålsson förklarar att hon vill ha en fackförening i ryggen när det blåser, det tolkar vi som att det som Lysgaard (2001) benämner som det kollektiva systemet behövs när det blåser från det teknisk-ekonomiska systemet. Det här anser vi visar på att hon menar att det

mänskliga systemet är i behov av ett stöd i form av det kollektiva systemet. Mårten Olsson beskriver även att han upplever att det är nödvändigt med en stark motpart mot den stora arbetsgivarorganisationen som i hans fall är SKL. Vidare uppkom en intressant tanke i Mats Persson intervju, han beskriver sin syn på facket och arbetsgivaren på följande sätt:

Jag vill ju att en fackförening ska framför allt värna om dom anställda men även värna om företaget i sig. [...] facket och företaget är en gemensam nämnare, att de

41

jobbar mot samma mål, att värna om sina anställda och att facket inte motarbetar företaget på det sättet.

Han beskriver vikten av att det kollektiva systemet ser till vad som är bra för både det

mänskliga men även för det teknisk-ekonomiska. Detta är en intressant aspekt som eventuellt skulle leda till att det inte blir någon stor motsättning utan att det teknisk-ekonomiska

systemet och det mänskliga systemet arbetar mot samma mål med hjälp av det kollektiva systemet.

Vidare kommer en koppling att göras mellan de tre olika betingelserna i arbetarkollektivet och respondenternas syn på fackföreningar. Enligt Kjellberg (2009) gör inte Lysgaard någon koppling mellan de olika systemen och fackföreningar, men det gör Kjellberg. Han menar att fackföreningar skapar närhet för arbetstagare genom att de organiserar individer i samma bransch och de arbetar med att göra deras arbetssituation bättre. Fackföreningarna skapar också en samhörighet. Vidare menar han att arbetstagare som arbetar tillsammans upplever ett gemensamt problem (Kjellberg 2009, s 256f). Interaktion skapas när individer finns nära varandra (Lysgaard 2001, s 212). Eftersom att samtliga respondenter är medlemmar i facket finns det en närhet mellan dem och deras kollegor. Det här betyder att närhetsbetingelsen kan anses vara uppfylld för respondenterna. Enligt Lysgaard (2001) innebär likhetsbetingelsen att individer som befinner sig långt ifrån varandra kan bindas samman genom den likhet som de delar (Lysgaard 2001, s 212f). Vi kan utläsa att Mårten Olsson, Katrin Olander och Karolina Olausson känner en likhet till de andra personerna som också har ett fackligt medlemskap.

Katrin Olander beskriver det på följande sätt:

Ja, vi pratar ju på arbetsplatsen och då känner jag en gemenskap med dem som är med i samma fack eller iför sig andra facket också, jag att vi är på samma plan, jag har ju andra arbetskamrater på andra ställen som inte är med och de är ju lite mer taggiga och säger att facket är skit och det gör ingenting, jag känner mig mer tillsammans med dem som är med.

Vidare finns det individer som om upplever en viss närhet till omgivningen som också är fackligt aktiva. Det betyder att det går att utläsa en trend som innebär att närhetsbetingelsen uppfylls för respondenterna i den här undersökningen. Kjellberg (2009) beskriver också likhetsbetingelsen genom att jämställa den med samhörighet som uppstår när individer upplever en likhet. Detta kan uppstå när individer är långt ifrån varandra (Kjellberg 2001, s 256 f). Katja Oskarsson, Måns Palmgren och Karin Olofsson upplever ingen närhet eller gemenskap med de andra arbetstagarna som är organiserade. MånsPalmgren beskriver det på följande sätt:

Nej, det vet jag inte eftersom jag inte vet om mina kollegor är med eller inte. Men om man nu tänker övriga medlemmar så har jag nog aldrig träffat någon, vad jag vet iallafall.

Ett intressant sätt att titta på Lysgaards (2001) tanke om arbetarkollektivet är att de

respondenter som vi tolkar upplever att de olika systemen fanns i sin arbetsorganisation är

42

också just de som känner en närhet till andra arbetare som också är organiserade. En

förklaring till det, kan vara att de respondenter som vi tolkar upplever att det finns ett hot från det teknisk-ekonomiska systemet också har större behov av att känna närhet och gemenskap.

Enligt Lysgaard (2001) benämns den sista betingelsen som problembetingelsen, den här betingelsen innebär att arbetstagarna upplever ett problem på en gemensam nivå som måste hanteras (Lysgaard 2001, s 212). Vidare beskriver Kjellberg (2009) problembetingelsen i form av ett ömsesidigt problem som alla medarbetare upplever (Kjellberg 2009, s 256). Att ha ett gemensamt problem kan utspela sig i en upplevelse om att omgivningen också väljer att engagera sig.

Under frågan om respondenterna anser att det är viktigt att deras kollegor är med facket går det att utläsa i vilken mån intervjupersonerna anser sig dela samma problem med sina kollegor. För att om man anser att det finns ett problem är en lösning att engagera sig och också uttrycka vikten av att ens kollegor organiserar sig. KlaraPålsson, Karolina Olausson och Katrin Olander uttrycker verkligen att det är viktigt att deras kollegor organiserar sig i fackföreningar. Karolina Olausson beskriver det på följande sätt: “Det är också viktigt, det är då man blir det här kollektiva och det är då man kan föra talan gemensamt, det är viktigt”.

Klara Pålsson och Katrin Olander förklarar också att det är jätteviktigt att deras kollegor är med i facket, genom att hon lägger stor vikt på det kollektiva. Här uppkommer det en tydlig koppling till att det finns ett gemensamt problem som kan lösas genom att skapa ett kollektiv.

Sedan finns det respondenter som inte lika tydligt uttrycker att det är viktigt att deras kollegor är med. Det återfinns i Martin Pettersson och Mårten Olssons intervjuer.

Ja det är ju lättare för mig som ombud och förhandlare på arbetsplatsen och lyfta fram en fråga om dem andra på jobbet och som har varit med pratat om det. Som nu är alla här med men ja det kanske är någon som inte är. Då blir det ju en fråga som jag inte lyfter på en samverkan till exempel. [...] Det blir ju en styrka om alla är med på en arbetsplats istället för att några är det, för att då kan man säga att alla tycker så här. Om hälften är med och hälften inte då är det vad hälften tycker, och det blir konstigt.

Det som respondenten beskriver är en viktig aspekt, eftersom alla organiserade kan vara med och påverka genom att framföra sin åsikt. När individer är med och påverkar kan facket driva deras frågor, men det kräver att anställda engagerar och organiserar sig till ett starkt kollektiv.

Sedan när facket lyfter fram en fråga blir det ett gemensamt problem för samtliga

medarbetare. Sedan kan det utläsas i MatsPersson, Måns Palmgren och Katja Oskarsson intervjuer att det inte spelar så stor roll och deras kollegor är med. Det här betyder att de inte delar synen på det gemensamma problemet med de andra respondenterna. Måns Palmgren beskriver det på följande sätt: “Det har jag ingen uppfattning om. Jag vet inte ens om de är medlemmar eller med, det har vi inte pratat om”. Slutsatsen av det här resonemanget är att vi kan se att många respondenter behöver ett skydd som vi tolkar är Lysgaards kollektivsystem.

Det behövs för att de ska kunna försvara sig mot arbetsgivaren och det teknisk-ekonomiska systemet.

43