Genom uses and gratificationsmodellen beskriver McQuail (2010) mottagaren som aktiv i valet av vilka medier denne vill använda just för att det egna
informationsbehovet ska tillfredsställas på bästa sätt. Genom att applicera uses and gratificationsmodellen tar man reda på vad mediet har för värde för användarna och därigenom kan effekten av mottagarnas medieanvändning studeras. Gripsrud (2002) menar att det genom uses and gratificationsmodellen går att se till hur en individs personliga och psykologiska behov är avgörande för vad de efterfrågar för information och hur de tar del av den. Vidare menar McQuail att mottagarna genom medier kan uppfylla behovet av grupptillhörighet.
Då en stor del av respondenterna Gillar Facebook-sidan Polisen i Växjö/Alvesta för att kunna ta del av den information polisen publicerar där visar att de själva är aktiva i sökandet efter information som kan ha betydelse för dem. 58 (90,6 %) av
respondenterna angav dessutom att polisen bör finnas på Facebook och därmed kan Facebook ses som ett medium som har betydelse för dem samt är en plats där de kan finna den information de söker. Att flera av respondenterna som Gillade Facebook-sidan också kom från Kronobergs län och därmed tillhör samma område som Växjö- och Alvestapolisen visar att de är angelägna om att få information om vad som händer i området omkring dem och därför sökt sig till just denna Facebook-sida.
6. Slutdiskussion
När vi i slutdiskussionen nämner de som Gillar Facebook-sidan Polisen i Växjö/Alvesta är det enbart de personer som deltagit i studien samt deras svar som vi uttalar oss om.
Utifrån våra respondenters svar tror vi att många av de som Gillar Facebook-sidan
Polisen i Växjö/Alvesta är positivt inställda till hur kommunikationen fungerar mellan
dem och polisen sedan de började Gilla sidan, detta trots att de inte själva delar med sig av sina tankar och åsikter utan i stället enbart tar del av information som polisen delar. I vår undersökning framgår det även tydligt att många utav de som Gillar Facebook-sidan
Polisen i Växjö/Alvesta gör det för att få mer information och att de tycker att de sedan
de började Gilla sidan fått det om både polisen i Växjö och Alvesta och polisen i
allmänhet. Detta visar alltså att även om tvåvägskommunikation och dialog idag blir allt viktigare mellan de olika delarna i samhället så kan det vara så att transparens och ökad tillgång på informationen är en bra start för att polisen i Växjö och Alvesta ska kunna tillfredsställa sin målgrupp.
Att använda sig av Facebook för att nå ut till mottagarna ställer krav på både budskapets innehåll och utformning men även på avsändaren. Hur effektivt ett budskap är tror vi kan, i stället för att det är det faktiska innehållet som är avgörande, karaktäriseras av att den som står som avsändare är omtyckt och har en viss popularitet bland publiken. Vi tror att Facebook fungerar bra om mottagarna vill känna ett ökat förtroende för en myndighet så länge myndigheten använder det sociala nätverket på medborgarnas villkor och att det därför är okej att inte använda ett helt formellt språk, utan istället skriva med inslag av humor och känslor för att människor på så sätt enklare kan relatera till polisen och därmed ta till sig budskapen. Våra respondenter menar att
personligheten hos den som står som avsändare på Facebook-sidan Polisen i
Växjö/Alvesta och undertonen i vissa av inläggen har haft stor betydelse för att de ska
anledning till att de överhuvudtaget Gillar Facebook-sidan. Men balansen mellan det sakligt informerande samt det underhållande och provocerande verkar ha en avgörande roll för att mottagarna ska upprätthålla det intresse de har för sidan och bibehålla förtroendet som de känner för polisen.
Eftersom syftet med sidan är att informera mottagarna om polisens arbete och vad som sker och inte i första hand för att skapa en dialog med dem, så uppfyller de faktiskt sitt syfte. Om mottagarna får större möjlighet att styra dialogen, ställa frågor och vara med och starta diskussioner tror vi att de kommer att vilja interagera och delta mer aktivt, något som i sin tur kan leda till att relationen mellan dem och polisen stärks ytterligare. Vi tror att de som Gillar polisen i Växjö och Alvestas Facebook-sida anser att dessa är på god väg med detta, eftersom vi i vår undersökning har kunnat se att mottagarna har fått större förtroende för polisen sedan de började följa dem samt för att de faktiskt får ta del av hur polisen arbetar i allmänhet och för att förebygga brott i deras närhet. Vi kan genom undersökningen utläsa att det finns tendenser till att den förstärkta kontakten respondenterna faktiskt fått till polisen sedan de började Gilla Facebook-sidan har lett till att relationen mellan dem blivit djupare. Vi kan se att gränserna mellan vad som är offentligt och vad som är privat delvis har suddats ut genom polismannen Scotts inlägg, men detta är något som vi genom vår studie uppfattat inte behöver vara negativt
eftersom relationen som mottagaren skapar till Scotts inlägg också kan leda till att deras relation till hela polismyndigheten kan förstärkas.
Eftersom det enbart är polisen som avsändare som har möjlighet att publicera nya inlägg och starta nya diskussioner på Facebook-sidan så är det de som styr dialogen, samtidigt är det polisen som avsändare som har fullständig tillgång till informationen och
bestämmer vad det är medborgarna ska få ta del av via Facebook-sidan och andra kanaler. Facebook har gjort det möjligt för mottagarna att snabbare ta del av
informationen samtidigt som den har blivit mer lättillgänglig för alla grupper, polisen använder ett språk som är personligt, lätt att förstå och därför blir budskapen lätta att ta till sig. Mottagarna har dock, med viss moderation, möjlighet att delta och komma med
sina synpunkter genom att kommentera men har inte kontrollen över vilken
samhällsinformation som sprids eller vad samtalen handlar om. Det är därför ingen fullkomlig tvåvägskommunikation, men dialog förs ändå och vi tror inte, utifrån våra respondenters svar, att polisens kontroll över kommunikationen hittills har varit något negativt för mottagarna.
Genom att mottagarna får vara med och kommentera på inläggen har möjligheten öppnats upp för att mottagarna själva ska kunna vara med och skapa innehållet. Vi kan dock se att publiken verkar vara nöjda med att vara passiva i kommunikationen med polisen och ser sidan mest om en informationskanal snarare än som en
kommunikationskanal. Att Facebook-sidan idag snarare är en informationskanal verkar hittills ha uppskattas av de som Gillar sidan. Men vi anser att det finns en stor potential för sidan att mer gå mot att bli en kanal för tvåvägskommunikation. Detta tror vi bland annat för att sidans avsändare lyckats formulera inläggen så att de skapar intresse hos mottagarna och därmed stärker relationen dem emellan och med detta lockar mottagarna till att bli mer benägna att vilja interagera med polisen för att få veta ännu mer och polisens arbete och vad som händer runt omkring dem. Provokation i inlägg skapar debatt, något som kan locka till att vilja delta i konversationen. Att trycka på känslor som får mottagarna intresserade kanske inte direkt skapar en tydlig dialog men det ger åtminstone polisen en indikation på att publiken faktiskt yttrar sina åsikter. Genom att lyssna på vad mottagarna har att säga kan polisen lyfta fram de frågor som kommer upp i kommentarsfältet och kanske kan spinna vidare på i ett nytt inlägg.
Avslutningsvis så tror vi att närvaron på det sociala nätverket framförallt har varit en viktig del när det kommer till att ge medborgarna en mer synlig bild av polisen och deras arbete. Bilden av polisen har till viss del förändrats men det är inte
kommunikationen som är anledningen utan möjligheten för de som Gillar Facebook-sidan att ta del av ny information som de annars inte fått ta del av. Organisationen har blivit mer transparent, informationen har blivit mer lättillgänglig och det har blivit lättare för mottagarna att relatera till polisen samt få en större förståelse för deras arbete.
Detta tror vi har lett till att många också har fått ett större förtroende för polisen och det arbete de utför. Från att ha fått se polisens arbete genom traditionella medier och i vissa fall ute på gatorna så tar nu medborgarna del av polisens arbete från första parkett, i realtid, med större förståelse och med en viss glimt i ögat.